Barbetträff

Då kommer sumeringen av dagens Barbetträff i Skåne där 11 Barbeter var samlade med sina trevliga hussar och mattar.
Detta är nog första gången på mycket länge som vi inte frös öronen av oss på en barbetträff. De senaste träffarna har det varit svinkallt.
Det var motsatsen till idag då vi hade 27 stekande grader.

På dagens träff stod spårning på schemat där vi skulle testa intresset för viltspår hos hundarna.
Det var ju ganska usla förutsättningar med extremt torra marker och den tryckande värmen, men vi gav det ett försök och jag själv tyckte hundarna var helt otroligt duktiga.
Vilka naturbegåvningar! Mycket kul att se!

Jag är även mycket nöjd med mina egna hundar och så var det väldigt kul att se Dixies 2 valpar, Bruno och Malou visa intresse. Bruno hade lite svårt att släppa alla sina tjejer i början som stod kvar på stigen, men när vi gick några steg längre in, så kopplade han på nosen och vips var han framme vid målet. Malou gick klockrent!
Även många av de andra hundarna var riktigt duktiga.

Sen blev det fika och hundarna fick leka av sig. Det gick som vanligt hur bra som helst att ha dem ihop, tikar som hanar.
Men jag har starka misstankar om att Lucy kommer löpa när som helst, för Bruno var på henne som en igel.
Sist löpte hon i november så det kan nog sätta igång när som helst.

Värmen tog på krafterna hos både människor och hundar så efter några timmar begav sig alla hemmåt.
Innan vi var hemma så körde vi ner till borstahusens hundstrand med Bruno och Malou där hundarna fick svalka av sig.


Hela gänget. Från vänster:
Ebba, Soya, Axa, Malou, Dollie, Ebony, Aramis, Lucy, Dixie, Skrållan och Bruno från kennlarna:
Luddelumps, Nelum-Himalis, Clayhills, Majtippans, Nasus och Vom Zulimos


Majtippans Citrin of Cheba "Malou" 9 månader.
Hon är mycket lik sin mor både i sättet och utseendet när Dixie var i samma ålder. Hon är dock både
lugnare och lydigare än vad Dixie var i den åldern.


Här är en bild på Dixie när hon var 8 månader från vår allra första barbetträff.
Jag kan knappt tro att det är samma Dixie. Då var hon smal som en sticka och högbent och vild som ett monster.
Nu är hon lugn, har växt i benen och blivit rejält grov. Inte klokt hur de kan utvecklas!



En blöt Malou


Dixie var snabbast att hämta apporten hela tiden. De andra har stor respekt för henne.


Lucy gjorde ett försök att hämta in apporten, men det var inte det lättaste när det hängde en 27 kilosklump på ryggen som försökte para sig.... Ja, även i vattnet!
Nu får nog Bruno och Lucy vara ifrån varandra ett tag tills Lucy har löpt så det inte blir oönskade valpar.
Lucy verkar nämligen alltid tillåta parningsförsök oavsett om hon är i löp eller inte.


Sen kan jag ju bara säga att en olycka kommer sällan ensam. Jag tänker på Lucys skoätande.
Igår var alla skor gömda förrutom min mammas eccoskor eftersom hon varit bortrest några dagar och inte blivit varnad för skoätaren.
Och på ett kick så var hennes ena sko sönderstrimlad. Lucy måste fått en återfallsperiod för hon har inte rört skor på flera månader.
VÄLDIGT tråkigt, frustrerande och VÄLDIGT dyrt för mig som blir ersättningsskyldig. Igår köpte jag nya skor till mig, men de är väl gömda.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0