Fettknöl, privatträning och kaniner
Selma har med åldern fått några fettknölar som tenderar att växa.
Vi har kollat upp detta hos veterinär, men det var inget farligt.
Igår när Selma borstades så råkade en borstpigg sticka hål i den ena fettknölen som vuxit till sig de senaste månaderna.
När det ändå var en liten öppning så tänkte jag att det var kanske lika bra att tömma den och fy sjutton med fettvävnad det kom! Men det kändes bra både för mig och Selma att få bort den, eller ja, minska den rättare sagt.
Det verkade inte göra ont för Selma sa inget och hon är en pipsill i vanliga fall för minsta lilla.
Idag har jag haft lite privatlektion för min pappa. Han är egentligen hopplös då han tycker allt hundarna gör är så himla gulligt. Selma har lindat honom kring sitt lillfinger och av dem två är det verkligen hon som får som hon vill vad gäller allt.
Det värsta är väl promenaderna när Selma går ut och går med pappa. Om hon får bestämma så ska man stanna och lukta på varenda grässtrå och gå sina egna vägar och gå fram till alla hundar och in pappa gör henne till lags.
Här ligger det största problemet.
Så jag fick skälla lite på honom och förklara att Selma inte får stanna hela tiden och att hon inte får gå sina egna vägar och att hon inte ska hälsa på mötande hundar. Vi får se om det blir bättring.
När jag går med Selma så vet hon vad som gäller.
Sen fick han träna att gå promenad med Lucy och Dixie också. Han fick träna koppelträning med Lucy, men han har ju inget tålamod, så det hela avslutades med FEL inställning:
"Nu får det vara bra med tränandet, nu får hon gå som hon vill"
SUCK!
Jag och de stora hundarna har varit i Landskronas lilla djurpark som ligger 10 minuters promenad från oss. Jag är där ganska sällan tyvärr, vet inte varför.
Men nu hade de fått ut alla sina djur och även sina kaniner. Kaninerna är inte i burar utan springer fritt på marken bland träd, kullar och hålor och bara ett stängsel skiljer dem från att komma ut.
Vilket perfekt ställe att träna hundarna! Tyvärr hade jag inte rätt utrusting med mig ut idag, men de fick träna passivitet samtidigt som de tittade på kaninerna.
Dixie är den som verkligen behöver träna på detta med kaniner. Hon uppträdde lungt och la sig ner, men hon är spänd till tusen i kroppen och har mycket svårt att släppa dem med blicken.
Lucy är mycket lättare, men hon har aldrig fått någon lyckad kaninjakt heller. För något år sedan fick ju Dixie det och då var den instinkten rejält väckt.
Men här har vi ju ett guldläge att träna på. Det ser jag framemot!
Ankorna som kryllar överallt har jag lyckats lära hundarna att ignorera. Det tog bara ett träningspass var på ca 10 minuter och nu kan båda passera ankor på 1 meters avstånd utan att försöka jaga dem. De går lungt förbi och oftast tittar de på mig istället =)
Så mycket lättare promenaderna blev då =)
Vi har kollat upp detta hos veterinär, men det var inget farligt.
Igår när Selma borstades så råkade en borstpigg sticka hål i den ena fettknölen som vuxit till sig de senaste månaderna.
När det ändå var en liten öppning så tänkte jag att det var kanske lika bra att tömma den och fy sjutton med fettvävnad det kom! Men det kändes bra både för mig och Selma att få bort den, eller ja, minska den rättare sagt.
Det verkade inte göra ont för Selma sa inget och hon är en pipsill i vanliga fall för minsta lilla.
Idag har jag haft lite privatlektion för min pappa. Han är egentligen hopplös då han tycker allt hundarna gör är så himla gulligt. Selma har lindat honom kring sitt lillfinger och av dem två är det verkligen hon som får som hon vill vad gäller allt.
Det värsta är väl promenaderna när Selma går ut och går med pappa. Om hon får bestämma så ska man stanna och lukta på varenda grässtrå och gå sina egna vägar och gå fram till alla hundar och in pappa gör henne till lags.
Här ligger det största problemet.
Så jag fick skälla lite på honom och förklara att Selma inte får stanna hela tiden och att hon inte får gå sina egna vägar och att hon inte ska hälsa på mötande hundar. Vi får se om det blir bättring.
När jag går med Selma så vet hon vad som gäller.
Sen fick han träna att gå promenad med Lucy och Dixie också. Han fick träna koppelträning med Lucy, men han har ju inget tålamod, så det hela avslutades med FEL inställning:
"Nu får det vara bra med tränandet, nu får hon gå som hon vill"
SUCK!
Jag och de stora hundarna har varit i Landskronas lilla djurpark som ligger 10 minuters promenad från oss. Jag är där ganska sällan tyvärr, vet inte varför.
Men nu hade de fått ut alla sina djur och även sina kaniner. Kaninerna är inte i burar utan springer fritt på marken bland träd, kullar och hålor och bara ett stängsel skiljer dem från att komma ut.
Vilket perfekt ställe att träna hundarna! Tyvärr hade jag inte rätt utrusting med mig ut idag, men de fick träna passivitet samtidigt som de tittade på kaninerna.
Dixie är den som verkligen behöver träna på detta med kaniner. Hon uppträdde lungt och la sig ner, men hon är spänd till tusen i kroppen och har mycket svårt att släppa dem med blicken.
Lucy är mycket lättare, men hon har aldrig fått någon lyckad kaninjakt heller. För något år sedan fick ju Dixie det och då var den instinkten rejält väckt.
Men här har vi ju ett guldläge att träna på. Det ser jag framemot!
Ankorna som kryllar överallt har jag lyckats lära hundarna att ignorera. Det tog bara ett träningspass var på ca 10 minuter och nu kan båda passera ankor på 1 meters avstånd utan att försöka jaga dem. De går lungt förbi och oftast tittar de på mig istället =)
Så mycket lättare promenaderna blev då =)
Kommentarer
Trackback
