Den där känslan

Jag hade en sådan underbar träning i förrgår med mina hundar. En sån träning då allt bara känns rätt och allt känns så roligt och man känner att man är två som tänker och tycker precis samma sak.
Det är en härlig känsla som man får uppleva ibland när man tränar hund. Alla dagar är inte sådana även om träningen i övriga har gått bra. Detta är någon speciellt som känns när verkligen ALLT klaffar!

Det bästa av allt var att jag fick uppleva det med både Lucy och Dixie på samma kväll. Det måste ju alltså ha med mig att göra. Jag var på topp, jag var koncentrerad, jag var motiverad, jag tänkte inte på annat, jag hade en planerad plan, jag var glad. Detta speglade av sig till mina fyrbenta vänner.

Lucy gick jätte bra på agilityn och jag kände bara glädje över hur roligt vi hade tillsammans under tiden.

Sen fick jag samma känsla på rallylydnaden med Dixie. Jag har ju fegat ur att starta i fortsättningsklassen med henne nu under hösten för att jag känner mig osäker på om jag kan lita på hennes helhet i banan. (Skyltarna är inget problem) Som ung så var ju Dixie skitjobbig och stack iväg och tog ärovarv så fort hon var lös. Detta har jag fortfarande i mig och tänk om hon skulle få ett återfall och springa som en tok på tävling?
Bara tanken av det har gjort att jag inte velat tävla med henne. Det var ju längesen som hon gjorde så, men det sitter ändå kvar i mig.
På de senaste träningarna har hon kunnat jobba lös med andra hundar hur bra som helst, men jag har inte gått någon hel bana. Detta för att om hon skulle få ett överslag så får hon det när jag pressar henne för mycket eller om hon inte förstår, hennes lösning är då att springa runt och evetuellt skälla på mig.

Men i måndags så utmanade jag mitt eget öde och vi gick banan utan koppel med andra hundar bredvid banan och tänka sig så bra det gick. Hon gick nästintill felfritt och hade 100% fokus på mig under hela banan.
Detta var precis vad jag behövde för min egen skull. Nu kanske jag kan få bort de bilderna från mitt huvud att hon ska sticka från mig.

Till våren ska vi starta på tävling igen och förhoppningsvis har jag då jobbat upp mitt
tävlingssjälvförtroende lite till....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0