På mycket god väg
Tänkte göra en liten uppdatering om Lucys skotträning.
Det är ju helt klart så att det som är jobbigt gruvar man sig för att träna. Det känns ju hemsk att behöva utsätta någon för något den tycker är obehagligt, men med skotten har vi inte haft något val.
Nu har jag inte tränat skott på ett tag eftersom Lucy haft så mycket spöken i huvudet, men nu när hon har känts normal några dagar så tog jag upp träningen igen.
Började med skotten och där kom igen reaktion. Skotten är det hon tycker är lättast. Det var bara en glad svans som viftade och hon vinklade inte ens örat mot ljudet. Duktig vovve.
Sedan bytade jag till åska. När jag satte på åskljudet för några veckor sedan försökte Lucy gräva sig genom golvet. Men sen gjorde vi en liten lek av det att hon fick springa och gömma sig för att sedan komma fram och hämta en bit mat och sedan bjuda på lite enkla beteende vilka hon ville.
Sedan dess har hon inte hört åskljud och idag när jag satte på det så viftade svansen som en propeller och hon sprang och visade alla sina konster och bjöd främst på läggande som var så vansinnigt snygga och snabba. Aldrig tidigare har jag sett denna intensitet i henne förut och hon var bara så lycklig.
Det känns verkligen som vi är på rätt väg och ska hon ha denna attityd när vi spelar åska så får vi nog låta CD:n gå på för jämnan =)
Men ännu har vi inte kommit till raketljudet som är det absolut värsta för henne (inte smällen utan det som låter när raketen pyser iväg). Det är det som gjort henne rädd från början. Men i god tid innan nyår ska vi fixa det, dvs typ nu.
Jag vill ha de andra ljuden lite mer befästa så jag vet att att hon till 100% reagerar positivt på dem innan vi börjar med det nya ljudet.
Jag hoppas hon kan göra en generalisering till det nya och när hon kan alla ljud på skivan så hoppas jag att hon ska göra en generalisering till de ljud vi kommer stöta på i verkligenheten.
Imorgon är det dags för spårträning igen och sedan blir det agilitytävling på kvällen. Mycket hundaktiviteter =)
Det är ju helt klart så att det som är jobbigt gruvar man sig för att träna. Det känns ju hemsk att behöva utsätta någon för något den tycker är obehagligt, men med skotten har vi inte haft något val.
Nu har jag inte tränat skott på ett tag eftersom Lucy haft så mycket spöken i huvudet, men nu när hon har känts normal några dagar så tog jag upp träningen igen.
Började med skotten och där kom igen reaktion. Skotten är det hon tycker är lättast. Det var bara en glad svans som viftade och hon vinklade inte ens örat mot ljudet. Duktig vovve.
Sedan bytade jag till åska. När jag satte på åskljudet för några veckor sedan försökte Lucy gräva sig genom golvet. Men sen gjorde vi en liten lek av det att hon fick springa och gömma sig för att sedan komma fram och hämta en bit mat och sedan bjuda på lite enkla beteende vilka hon ville.
Sedan dess har hon inte hört åskljud och idag när jag satte på det så viftade svansen som en propeller och hon sprang och visade alla sina konster och bjöd främst på läggande som var så vansinnigt snygga och snabba. Aldrig tidigare har jag sett denna intensitet i henne förut och hon var bara så lycklig.
Det känns verkligen som vi är på rätt väg och ska hon ha denna attityd när vi spelar åska så får vi nog låta CD:n gå på för jämnan =)
Men ännu har vi inte kommit till raketljudet som är det absolut värsta för henne (inte smällen utan det som låter när raketen pyser iväg). Det är det som gjort henne rädd från början. Men i god tid innan nyår ska vi fixa det, dvs typ nu.
Jag vill ha de andra ljuden lite mer befästa så jag vet att att hon till 100% reagerar positivt på dem innan vi börjar med det nya ljudet.
Jag hoppas hon kan göra en generalisering till det nya och när hon kan alla ljud på skivan så hoppas jag att hon ska göra en generalisering till de ljud vi kommer stöta på i verkligenheten.
Imorgon är det dags för spårträning igen och sedan blir det agilitytävling på kvällen. Mycket hundaktiviteter =)
Kommentarer
Trackback
