Lugnt på landet
Tack för alla grattisar :)
Här är allt så lugnt så lugnt. Igår morse åkte Daniel hem för att jobba, så nu är det bara jag och hundarna här.
Jag byggde upp slalom i trädgården och tränade lite med Lucy. Det går ju inte så fort som det brukar, men det gör inget, för hon tyckte det var super kul.
Sen tänkte jag lära Dixie slalom på samma sätt som jag lärt Lucy, alltså med 2 x 2 metoden, men det går trögt. Dixie som är så otroligt smart och lättlärd annars har så svårt med detta. Hon blir frustrerad när hon märker att det inte blir rätt och då blir hon svår att jobba med. Hon tror pinnarna är targets som hon ska dutta på med nosen. Jag tror jag lägger ner och så tar vi tag i att träna lydnadsrutan istället.
Jag har längtat efter att träna den och nu har vi mycket plats :)
Det som är lite jobbigt här är våra promenadstråk. Man kan gå på tre olika håll och på det ena hållet kommer man till ett gigantiskt stort fält som hundarna älskar, men det vimlar av harar som hoppar upp överallt.
Lucy var lös där igår, men Dixie fick gå kopplad. Hon blir helt blockerad när hon kopplat på sin spårnos och varken hör eller ser. Lucy fick en hare framför nosen och som sprang efter ett tag, men vänder sen och kommer tillbaka. För tillfället är hon inte så snabb så haren springer ifrån henne på nolltid.
På de andra två håller bor det två hundar som är väldigt otrevliga att passera.
På ena hållet bor schäfern som nästan bet ihjäl vår Selma för några år sedan. Den är lömsk som attan. Den smyger i buskarna med hård blick och letar efter hål att ta sig ut så den kan attakera. Deras lilla grind litar jag inte på, den skulle schäfern lätt hoppa över om den var tillräckligt motiverad.
Man måste passera där ibland, men då får man gå på helspänn och kolla så att den inte kommer efter. Det är jobbigt om man går själv med hundarna, för då kan man inte skydda dem samtidigt som man eventuellt måste få bort odjuret. Den har även tagit sig över och nafsat ett barn en gång.
På det tredje hållet bor en gul labbe och just denna labbe hatar andra hundar. Den blir galen om man går förbi med hundarna och problemet här är att den också väldigt lätt tar sig ut eftersom den bor på en gård som inte är inhängnad överallt och ofta ser man den gå lös på vägen. Så om man har gått förbi där så kan man inte gå tillbaka det hållet sen för då står den på vägen och är redo för fight!
Mmm, inte helt lätt, men det får gå. Kan man bara passera så är det hur bra som helst att gå med hundarna. Stora fält, ängar och skogar och så finns ju havet.
För övrigt är det bara att vänta och vänta på att valparna ska komma. Tiden går långsamt tycker jag.
Man får nöja sig med att gosa med magen och känna hur dem sparkar.
Härom dagen var det en Barbet uppfödare i Holland som miste nästan hela sin kull vid valpningen. Endast 2 valpar var kvar och de var svaga. Så hemskt!
Jag hoppas vi slipper komplikationer!
Här är allt så lugnt så lugnt. Igår morse åkte Daniel hem för att jobba, så nu är det bara jag och hundarna här.
Jag byggde upp slalom i trädgården och tränade lite med Lucy. Det går ju inte så fort som det brukar, men det gör inget, för hon tyckte det var super kul.
Sen tänkte jag lära Dixie slalom på samma sätt som jag lärt Lucy, alltså med 2 x 2 metoden, men det går trögt. Dixie som är så otroligt smart och lättlärd annars har så svårt med detta. Hon blir frustrerad när hon märker att det inte blir rätt och då blir hon svår att jobba med. Hon tror pinnarna är targets som hon ska dutta på med nosen. Jag tror jag lägger ner och så tar vi tag i att träna lydnadsrutan istället.
Jag har längtat efter att träna den och nu har vi mycket plats :)
Det som är lite jobbigt här är våra promenadstråk. Man kan gå på tre olika håll och på det ena hållet kommer man till ett gigantiskt stort fält som hundarna älskar, men det vimlar av harar som hoppar upp överallt.
Lucy var lös där igår, men Dixie fick gå kopplad. Hon blir helt blockerad när hon kopplat på sin spårnos och varken hör eller ser. Lucy fick en hare framför nosen och som sprang efter ett tag, men vänder sen och kommer tillbaka. För tillfället är hon inte så snabb så haren springer ifrån henne på nolltid.
På de andra två håller bor det två hundar som är väldigt otrevliga att passera.
På ena hållet bor schäfern som nästan bet ihjäl vår Selma för några år sedan. Den är lömsk som attan. Den smyger i buskarna med hård blick och letar efter hål att ta sig ut så den kan attakera. Deras lilla grind litar jag inte på, den skulle schäfern lätt hoppa över om den var tillräckligt motiverad.
Man måste passera där ibland, men då får man gå på helspänn och kolla så att den inte kommer efter. Det är jobbigt om man går själv med hundarna, för då kan man inte skydda dem samtidigt som man eventuellt måste få bort odjuret. Den har även tagit sig över och nafsat ett barn en gång.
På det tredje hållet bor en gul labbe och just denna labbe hatar andra hundar. Den blir galen om man går förbi med hundarna och problemet här är att den också väldigt lätt tar sig ut eftersom den bor på en gård som inte är inhängnad överallt och ofta ser man den gå lös på vägen. Så om man har gått förbi där så kan man inte gå tillbaka det hållet sen för då står den på vägen och är redo för fight!
Mmm, inte helt lätt, men det får gå. Kan man bara passera så är det hur bra som helst att gå med hundarna. Stora fält, ängar och skogar och så finns ju havet.
För övrigt är det bara att vänta och vänta på att valparna ska komma. Tiden går långsamt tycker jag.
Man får nöja sig med att gosa med magen och känna hur dem sparkar.
Härom dagen var det en Barbet uppfödare i Holland som miste nästan hela sin kull vid valpningen. Endast 2 valpar var kvar och de var svaga. Så hemskt!
Jag hoppas vi slipper komplikationer!
Kommentarer
Trackback
