Majtippans blogg

Då var vi hemma igen från en varm avkopplande semester.

Vi har haft en bra vecka, även om det var lite för varmt (40 grader) för min smak. Aldrig tidigare har jag varit glad de dagar vi faktiskt hade molningt på semestern. Det var tillräckligt varmt ändå, både i havet och på land.

Alanya var väl fint, men lite för turistist, för många jobbiga inkastare överallt och sådana som hela tiden vill blåsa en på pengar.

En av dagarna gick vi med på en blås-deal. Det var en en-dags båttur där man skulle få så mycket inkluderat. Besöka en paradis-strand, hoppa från klippor, snorkla, åka banan-båt, se massa historiska platser m.m

Och visst var det fint att titta på alla grottor och klippor, men några besök på klipporna blev det inte, inte heller snorkling eller bananbåt och paradisstranden fick man bara se på håll och ingen av oss fattade var den var, för det var bara en vanlig grusig strand. Daniel gick tillbaka och skällde på killen som hade sålt resan till också, men han var helt oförståend. Han visste helt plötsligt ingenting.

 

Det var väldigt skönt att komma hem i natt och då mötas till en härlig sommarnatt och idag är det strålande fin sommar ute.

Solnedgång i Alanya

 

Hundarna är fortfarande på landet med mina föräldrar, så jag har inte träffat dem än. Jag har saknat dem varje dag.

 

Tyvärr skedde det en olycka i veckan som vi inte riktigt har förstått exakt hur det gått till.

En av våra höns har tyvärr dött när fågelhunden Lucy försökte träna apportering på egen hand :(

 

Vad jag fått berättat för mig så var hönsen ute på rastningsrunda. Våra höns släpps alltid ut i det fria några timmar varje eftermiddag, på en så kallad rastningsrunda. Då går de omkring som de vill och är väldigt lyckliga. Några av hönorna hade då gått in i grannens trädgård (precis som förra gången när Lucy fick syn på dem genom staketet och lyckades jaga två av dem)

Denna gången fick hon tydligen syn på dem igen och även om tomten är helt inhängnad så lyckades hon på något sätt ta sig ut, ingen vet hur???? Men hennes vilja var starkare än alla höga staket.

När hon väl hade kommit ut hade hon sprungit raka vägen in i hönsgården och där var det tre stackars hönor som hon jagade tills dem var i chock, även om min pappa sekunden senare var på plats eftersom han var ute vid hönsgården då så hade hon redan en höna i munnen som hon lyckats fånga. Hon hade släppt den direkt när pappa kommit och vi vet inte om den var skadad, den hade inga synliga sår så förmodligen hade hon hållt den försiktigt, men de som var på plats hade ändå tyckte att hönan verkade så chockad att de valde att slå ihjäl den.

Nedrans hund! Men så är det med instinkter. Det är även svårt när man själv inte är på plats.

 

Nu till hösten ska hönsen flytta till en av mina arbetskollegor som ska ha hand om dem eftersom vi inte kommer vara på landet så mycket.