Prestationsångest
Vi har nu känt små sparkar i Lucys mage. Det är så gulligt :)
Hon sackar efter på promenaderna nu och tycker det är lite jobbigt att lägga sig. Men jag tycker inte hon är så tjock ändå. Inte så tjock som hon själv verkar tycka att hon är :)
2,5 veckor kvar....
Dixie tycker Lucy är så tråkig som inte vill leka. Dixie har vårkänslor i hela kroppen och det bådar inte gott för tävlingen på söndag.
På två träningar i rad har hon stuckit iväg och bara sprungit av glädje. Hon är som en kalv på grönbete och så ska hon dra in alla dofter hon känner på en gång.
Igår på träningen tyckte jag inte det gick så bra. Hon är okoncentrerad och verkar inte vara riktigt med, inte så som hon brukar vara.
Hm, det blir att tänka ut nån reservplan och känner jag att hon inte alls är med på söndag så får vi helt enkelt strunta i det. Hon har presterat så himla bra på sina tävlingar, så jag kan inte alltid räkna med att hon ska vara på topp och jag vill inte att det ska gå dåligt.
Det ligger naturligtvis en hel del prestationsångest hos mig också. Det negativa med att det har gått så himla bra för oss är att ribban ligger väldigt högt för att man inte ska bli besviken. Man vill ju inte göra sämre ifrån sig än vad man har presterat innan och det är svårt eftersom vi nästan varit felfria.
Men det kommer komma den dagen då vi misslyckas totalt och jag försöker intala mig själv att det inte gör något och att det hör till vanligheten att man missar ibalnd, men ändå är det svårt.
Jag vill helst inte ha några misslyckande tävlingar i bagaget.
Imorgon ska vi till brukshundsklubben och träna med Emelie och Vincent som ska debutera i mästarklass på söndag. Det är högsta klassen i rallylydnad!
Hur som helst så blir det paus i rallytävlandet efter söndag. Jag är däremot väldigt utställningssugen så det kan hända att jag slänger in en anmälan till Hässleholm. Måste nog ändå dit och handla saker till valparna i maj :)
Hon sackar efter på promenaderna nu och tycker det är lite jobbigt att lägga sig. Men jag tycker inte hon är så tjock ändå. Inte så tjock som hon själv verkar tycka att hon är :)
2,5 veckor kvar....
Dixie tycker Lucy är så tråkig som inte vill leka. Dixie har vårkänslor i hela kroppen och det bådar inte gott för tävlingen på söndag.
På två träningar i rad har hon stuckit iväg och bara sprungit av glädje. Hon är som en kalv på grönbete och så ska hon dra in alla dofter hon känner på en gång.
Igår på träningen tyckte jag inte det gick så bra. Hon är okoncentrerad och verkar inte vara riktigt med, inte så som hon brukar vara.
Hm, det blir att tänka ut nån reservplan och känner jag att hon inte alls är med på söndag så får vi helt enkelt strunta i det. Hon har presterat så himla bra på sina tävlingar, så jag kan inte alltid räkna med att hon ska vara på topp och jag vill inte att det ska gå dåligt.
Det ligger naturligtvis en hel del prestationsångest hos mig också. Det negativa med att det har gått så himla bra för oss är att ribban ligger väldigt högt för att man inte ska bli besviken. Man vill ju inte göra sämre ifrån sig än vad man har presterat innan och det är svårt eftersom vi nästan varit felfria.
Men det kommer komma den dagen då vi misslyckas totalt och jag försöker intala mig själv att det inte gör något och att det hör till vanligheten att man missar ibalnd, men ändå är det svårt.
Jag vill helst inte ha några misslyckande tävlingar i bagaget.
Imorgon ska vi till brukshundsklubben och träna med Emelie och Vincent som ska debutera i mästarklass på söndag. Det är högsta klassen i rallylydnad!
Hur som helst så blir det paus i rallytävlandet efter söndag. Jag är däremot väldigt utställningssugen så det kan hända att jag slänger in en anmälan till Hässleholm. Måste nog ändå dit och handla saker till valparna i maj :)
Kommentarer
Trackback
