Majtippans blogg

Igår hade vi besök av Jan och Bruno (Dixies valp) Alltid lika trevligt att träffas :)
Bruno var nyfiken på vad som fanns innanför staketet, men han fick inte komma in. Istället skulle vi ta ut Dixie och Bruno på promenad så de kunde träffas och leka. Dixie blev glad över att se sin son även om hon skällde på honom lite.


Här leker mor och son, men sekunden senare så får den där dumma Dixie-nosen upp ett spår och precis som när vi spårar i skogen så finns det inget i världens som kan stoppa henne när hon kopplat på sin nos. Hon hade inte märkt om en ångvält kört över henne och precis så blev det nu. Vi brukar vara på denna platsen och hon har aldrig stuckit där, men det gjorde hon denna gång.
Och Bruno hängde på, men han är minsann duktigare och har inte den stora jaktlusten som hans mor besitter så han kom tillbaka efter en stund. Dixie däremot syntes inte till.
Länge letade vi efter henne och väntade på att hon skulle komma tillbaka och när vi precis skulle ge upp och gå hem så kommer hon blöt och lerig springandes från skogen som om inget hade hänt. Satans hund! Jaja, det var bara att koppla henne och gå hem. Det märks att vi inte tränat så mycket på sista tiden, det ska vi snart ta igen.

Som om inte det vore nog så hade vi fler på rymmen idag. Förrutom valparna som rymmer hela tiden ur sin valphage så rymde Lucy för första gången från tomten idag.
Daniel har lite problem med några hönor som bara vill ruva hela tiden och eftersom vi inte har någon tupp så blir det inga kycklingar så han föröker få dem att inte ligga och ruva.
Några är envisa så han släppte ut två hönor utanför hönsgården så de skulle komma på andra tankar.
Det gjorde dem inte, istället gick de in i grannens trädgård i buskarna som
gränsar till vår och där fick Lucy syn på dem.
Så hon smet runt och klättrade upp på muren och ner i grannens trädgård och satte igång med sin hönsjakt. Vi såg bara till den ena som flög upp på ett av uthustaken och där kunde jag fånga Lucy. Satans hund!

Som om inte det vore nog med det så flög hönan raka vägen in i en annan grannes trädgård och var sedan spårlöst försvunnen likt som den andra. Vi letade och letade utan att hitta någon höna. Daniel släppte ut de andra hönsen så att de skulle locka till sig de andra och efter några timmar var den ena tillbaka. Efter mer letande så kröp Daniel in under grannens hus och där längst in hittade han den andra.

Så nu är alla djur på rätt plats och jag hoppas de håller sig där, phu!


Här är lille Helmuth som tränar på att apportera fågelvingar, vi får se om han blir en duktig jakthund när han blir stor. Planerna finns i alla fall :)

Valparna är så duktiga på var de ska kissa och bajsa. Knappt några olyckor inne alls och nu går dem fritt i halva huset in och ut som dem vill. Till och med på natten är det hyfsat torrt, någon enstaka kissfläck på tidningen, men de är redan nu jätte duktiga på att hålla sig. Så fort de kommer ut så vet dem vad de ska göra. Det är typiskt för Barbet!

Vi har tränat skott- och raketljud varje dag och det är inga reaktioner alls fast det är ganska hög volym. När skottskivan spelas så blir det lite godissök på golvet så de har redan lärt sig att skott betyder något kul, för alla kommer direkt när skivan sätts på. De kommer dock inte vara färdiga med denna träning, utan de måste fortsätta tränas i sina nya hem.

Imorgon blir dem 7 veckor, kan inte fatta att de första ska flytta nästa helg! Men jag känner mig väldigt lugn och trygg med alla nya familjer, de kommer alla att få jätte bra hem!