Bara för att det varit tyst i bloggen några dagar betyder det inte att det inte har hänt något. Tvärtom så har oturen fortsatt förfölja mig.
För att fortsätta där jag slutade sist så blev torsdagen en katastrof. När jag kom hem från jobbet vid lunch den dagen så slår en blodlukt mot mig när jag kliver in genom dörren.
Jag letar och letar vad det kan vara och hittar 4 olika pölar med vitt slem, men som inte luktar. Tillslut ser jag till min fasa en jätte stor blodpöl på vardagsrumsgolvet. Jag får rent av panik och åker iväg med Dixie till djursjukhuset. Jag kan lista ut att det är hon eftersom hon hade blod i baken och väl ute så sprutar det rent blod från baken på henne.
Även fast ärendet är akut så kommer det såklart alltid in någon som är lite sjukare, så i fem timmar fick vi vänta på veterinär. De beslutar att lägga in henne på dropp.
Jag får väldigt bråttom hem och packa eftersom jag skulle resa till polen på kvällen och inte riktigt räknat med att förlora alla de timmarna under dagen som vi fick sitta och vänta.
Så allt blev väldigt stressigt, men vi kom iväg i alla fall.
När jag skulle betala parkeringsavgiften i Ystad så måste jag varit väldigt förvirrad för jag glömde mitt VISA-kort i automaten och kom inte på det förrän färjan var långt ut till havs.
Lite mer panik, leta nummer, spärra kort, resan började inte bra. Man blir nämligen väldigt handikappad utan pengar, men som tur var kunde jag låna av mamma till allt.
Trots den dåliga starten var det en väldigt trevlig upplevelse i Polen, även om jag inte kunde släppa oron av att Dixie låg på djursjukhuset och ingen visste vad som var fel.
Men jag fick helt enkelt lita på att hon fick den bästa vård och det fanns inget jag kunde göra på plats.
Dixie fick stanna två nätter på djursjukhuset, sedan fick Daniel hämta henne i lördags. Hon hade blivit lite besviken att det inte var jag som kom :(
Till en början kunde de inte finna någon orsak, men det har de gjort nu. I onsdags när vi var och kollade Dixies hals så kunde de inte hitta något fel, men vi skulle ge metacam för smärta och inflammation i halsen. Och det var denna medicin som Dixies mage inte klarade av. Den var för stark och bidrog till att det uppstod ett blödande magsår.
Magsåret verkar vara läkt nu, Dixie är återställd i magen, men äter fortfarande dietfoder och får medicin mot magkatarr några dagar till så magen återställer sig helt.
Dixie har ju i princip aldrig fått någon medicin innan, så vi visste inte att hon var överkänslig mot denna. Men det har vi lagt på minnet nu.
Det var i alla fall två glada hundar som mötte mig igår när jag kom hem efter den gungande turen på sjön.
Selmas operationssår läker mycket fint, men det tråkiga är att vi på 4 andra ställen har upptäckt nya knutor på henne som verkar växa. Bland annat en under örat som dykt upp helt plötsligt och blivit ganska stor. Men man kan inte ta bort alla knutorna samtidigt. Såret på ryggen får läka ihop först innan vi gör nytt återbesök.
Igår kom även ett annat tråkigt besked från våra norska valpköpare som hade ställt ut Amie på Dog4All. Det var första gången för Amie i Championklass, men där hade de stött på en mycket otrevlig domare som hävdade att Amie var ett mycket dåligt exemplar av rasen och ville inte bedömma henne riktigt, utan nickade bara mot utgången och sa: "Det där är vägen ut". Det blev VG i bedömning.
Jag blir så less på sådana domare. Inte för att hon inte gillade Amie. Så kan det vara och speciellt barbet som kan skilja sig ganska mycket i utseende av olika typer, så är det inte konstigt att vissa domare föredrar ena typen och vissa den andra, men det minsta man kan begära är ett trevligt bemötande från domare oavsett om den hunden inte föll domaren i smaken. Jag tycker det är förfärligt och det kan förstöra så mycket och jag vet många andra med andra raser som blivit bemötta på samma sätt på sin första utställning och de ställer aldrig ut igen.
Alla har lika mycket rätt att vara där och har betalt en väldigt massa pengar på anmälningsavgifter, parkering, inträde, mat under dagen, och inte tala om den tid man lagt ner på att fixa hunden och träna den m.m och alla förtjänar ett artigt bemötande. Jag skäms över dessa domare, särskilt när de är svenska.
Nu hoppas jag att jag kan få lite flyt igen, för det har varit väldigt mycket motgång och tråkiga händelser nu.
Ikväll blir det bara jag och Lucy som åker på träning. Hon är påväg ur höglöpet så jag hoppas hon kan fokusera ikväll, men det skulle ju inte förvåna mig om allt går åt skogen med träningen ikväll, eftersom jag verkar vara otursförföljd
