Majtippans blogg

Varför och hur blev det såhär?

Det är frågor jag ställer till mig själv efter dagens tävling i Halmstad.

 

Jag försöker hitta svar och peka ut exakt vad som blev fel, men jag vet faktiskt inte varför det blev såhär och egentligen spelar det ingen roll.

 

Jag är inte van att misslyckas, inte van vid dessa typer av motgångar... Att inte uppnå sitt mål för dagen.

Men idag fick jag en ny erfarenhet -att misslyckas på tävling. En hemsk känsla!

 

Det började väldigt bra. Vi var 23 startande i lydnadsklass 1 och var indelade i 4 platsliggningar och vi låg i den sista gruppen.

Denna gången blev det full pott på platsliggningen och även på tandvisningen. En bra start....

 

Men på uppvärmningen var det ingen bra känsla i linförigheten. Segt och tråkigt kändes det, så jag var nervös för det.

 

Väl inne på tävlingen så blev inte linförigheten så bra, många sega sättande och lite positionsproblem, och betyg 6,5, ganska väntat med tanke på hur det kändes innan.

Men bara linförigheten var över så kände jag lättnad för nu var det bara de "säkra" momenten kvar. De som hon alltid kan och aldrig misslyckas med (även om utförandena är olika bra ibland) och satte hon bara det som hon alltid gör så skulle det ha räckt till första priset som var målet för dagen.

 

Men men men....

 

I moment läggande under gång så flöt hon ut lite i fritt följ samtidigt som jag gav kommando och jag såg i ögonvrån hur hon stannade till och tänkte att det blev inget bra läggande. Men när jag vänder mig om ser jag att hon inte har lagt sig alls, utan står kvar!!!!!! Ååååååhhh!

Ganska direkt kände jag hur första priset försvann och jag blev så besviken. Jag har aldrig varit med om att hon inte har lagt sig ner, det har verkligen aldrig hänt. Och hon vet skillnaden på ställande och läggande till 100%, så det var inte att hon blandade ihop det.

 

Hur som helst så kände nog Lucy av min besvikelse, för i nästa moment blev det fel igen.

Vårt andra "säkra" moment inkallningen. Jag kommenderar henne att stanna och går iväg, men efter några meter så kommer hon upp vid min sida. Att Lucy missar ett stanna kvar har heller aldrig hänt. Andra nollan i rad och vi är verkligen helkörda. Men jag väljer att köra vidare utan att bryta.

 

I moment ställande så går det bra och där får vi en 9:a. Apporteringen 10:a och sedan strular det igen vid sista momentet som är hoppet. Samma sak där.. Hon sitter inte kvar, utan följer med mig. Jag upptäcker det snabbare och kan sätta henne igen och vi får en 5:a för det. Men det är fullständig katastrof!

 

Man kan säga att jag faktsikt blev chockad över detta, aldrig hade jag kunnat tro att vi skulle missa de momenten, för de fungerade bra på uppvärmningen . Och det är så himla tråkigt att missa när man har förberett så länge. Jag vet inte vad det var för hund jag hade med mig idag men inte var det min vanliga.

 

Men det finns inget man kan göra. Bara bita i det sura äpplet och ta tills sig misslyckandet och lära sig av det.

Jag gillar det verkligen inte. När jag tävlar så ska det fungera, annars ställer jag inte upp.

 

När jag körde hem tänkte jag bara att nu ska jag aldrig mer tävla...

Men nu har besvikelsen lagt sig lite och jag känner mig mer taggad till nästa tävling, då jäklar ska vi klara det!

 

Imorgon ska jag och Lucy på heldagskurs "Tävla med glädje" för Jenny Wibäck. Det kunde ju inte kommit lämpligare :)

 

Våra träningskompisar Emelie och Lycka gjorde i alla fall en strålande debut och fick sitt första pris och blev även 3.a i klassen. Supergrattis!

 

Nu ska jag lägga mig i sängen och grubbla vidare... Godnatt!