Gamlingen

Det är mycket tankar kring lilla Selma nu.
Det är helt enkelt väldigt jobbigt när en gammal hund blir just gammal. Man vet att hon inte blir yngre och problemen kommer inte bli färre.
Det dyker hela tiden upp något nytt problem och det är täta veterinärbesök. Nu har vi fått avboka tandoperationen för att hon inte är i tillräckligt gott skick för att kunna opereras.
Nu har hon fått ett inflammerat öra och ögonen är fortfarande såriga och blöder så fort man ska rengöra.
Vi väntar fortfarande på biopsiprovsvar...
Men jag vet inte vad som kommer hända oavsett vad det visar.
Knutorna på kroppen blir sakta men säkert större och fler. Hon har tappat en hel del i vikt och pälsen är så tunn så tunn.
Jag värmer en vetevärme kudde flera gånger om dagen till Selma så hon ska bli varm, hon är så frusen stackaren.
 
Hittills har jag bara mött veterinärer som vill rädda Selma till varje pris, men idag träffade jag en som faktiskt tyckte vi skulle överväga att kanske sätta stopp.
Usch, det låter så hemskt. Sätta stopp för ett fortsatt liv.
Man vill inte vara den som tar ett sånt beslut.
Men samtidigt är det ens eget ansvar att se till att ens hund får ett bra och värdigt liv utan lidande.
 
Det är helt klart en stor klump i magen och det är med bekymrade blickar man tittar på sin lilla gamling.
 
Nu blir det medicin för örat och så hoppas vi att provsvaren kommer snart.
 
Hur tänker ni kring detta? Ska man rädda sin hund och fortsätta kämpa mot kremporna och hoppas att hon kan leva lite längre, eller ska man ta det tunga besultet och välja att inte fortsätta?
Hon är 12,5 år nu.
 
Jag vet såklart vad jag hade svarat om någon frågat mig, men det är inte lika lätt att ge svaret till sig själv...
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja det är ett väldigt stort beslut. Själv hade jag valt att inte fortsätta. Selma slutar ju lida då men hon kommer ju såklart finnas kvar i era hjärtan för alltid❤️.

2014-12-05 @ 18:10:21
Postat av: Anonym

Ja det beslutet är oerhört svårt att ta. När vi avslutade vår älskade Aylas drygt 12 åriga liv kände jag mig som en bödel. Man får försöka att undanröja alla egoistiska känslor och göra det som är bäst för hunden. Det är ett väldigt svårt beslut men ibland tyvärr nödvändigt. Djur ska ha det bra och inte behöva ha ont och lida.
Du är en sann djurvänn och kan säkert fatta rätt beslut.
Birgitta



2014-12-05 @ 20:48:39
Postat av: Marie

Det är alltid svårt att ta ett beslut men lätt att säga till andra vad dom ska göra. Jag hade låtit henne gå över Regnbågsbron. Vet hur jobbigt det var när vi tog bort Astrid. Men efteråt så kändes det så rätt. Djur har ju den fördelen att är man gammal och sjuk får man somna. Människor ska ligga i åratal och lida.
Jag vet att du tar det rätta beslutet.
Kramis Marie.

2014-12-06 @ 14:33:21
URL: http://www.laspezias.se
Postat av: Anonym

Vet hur svårt det är , men det är också så hemskt när de är sjuka. När man provat och gjort det som kan göras för att hjälpa dem. Då är väl dagen kommen då man måste ta det tunga beslutet att låta dem somna in. Det är tungt och saknaden är stor , du känner nog och vet när det är dags Maja.
Kram från oss😘

2014-12-07 @ 22:15:11
Postat av: Jill Blomgren

FRUKTANSVÄRT TUNGT BESLUT ÄR DET MEN DET MÅSTE GÖRAS. JAG TYCKER INTE MAN BÖR VÄNTA TILLS ENS ÄLSKADE DJUR DÖR I ENS ARMAR UTAN TA BESLUTET I TID. I ÅR HAR VI MIST TVÅ HUNDAR BUSTER 12.5 ÅR OCH WILMA 11 ÅR.DE FINNS I VÅRA HJÄRTAN FÖR ALLTID!

2014-12-12 @ 18:38:10
Postat av: Maria

Stackars Selma & stackars er. Hunden blir ju verkligen en go familjevän. Jag jobbar ju inom vården och har haft förmånen att få vara med om många fina avslut. Lätt och säga men gör det till ett för Selma värdigt och fint avslut. När jag skriver detta skär det i ❤️ och jag tänker på Zmilla som fick somna in i våras. Hon är ofta med Herman och mej i skogen... Kommer alltid finnas i mitt ❤️, trots att hon ej var min hund.. Stor kram på dej Maja o låt Dixie o goa Lucy få trösta dej.

2014-12-13 @ 10:40:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0