Majtippans blogg

Hu, idag hände en sån där grej som gör att pulsen höjs och man känner hur hjärtat slår. 

Jag var ute på promenad med hundarna och vi gick inne i hagarna där hundarna alltid springer lösa och leker.

Det är som en slinga man går och hundarna har lärt sig var den går och brukar alltid springa före mig vid ett ställe är det en passage där en hage slutar och en annan börjar och vid denna passage så finns även en lång bro som leder ut till en ö.

Mina hundar vet ju var de ska så de springer bara förbi passagen och in i nästa hage.

Men precis när de gör det så hör jag någon som ropar. Mina hundar hör det också och stannar till och tittar.

Precis så ser jag att från den mörka ön och över bron kommer tre alaskan husky i full fart mot mina hundar.

Fy vad mitt hjärta slog! På bara de sekunderna hinner man tänka massa hemska tankar. Jag såg framför mig hur huskysarna slaktade mina hundar..Ah!

 

Jag var ca 70 meter bakom så jag hann inte fram före de andra hundarna. Men jag försökte vara så lugn som möjligt och sa med lugn röst till mina hundar att stanna där de var. 

När de tre huskysarna var framme så skällde Dixie på dem lite med sitt ljusa skall som betyder att hon är lite rädd/osäker och att hon vill bli lämnad ifred, en av de andra hundarna svarade då emot och då blev Dixie tyst. Jag kom precis fram då och försökta få de andra hundarna att gå till sin skrikande husse. Så fort jag kom fram så ställde Dixie sig tätt intill mig och tittade på mig med viftande svans precis som hon är lärd till att göra i situationer där hon känner sig osäker eller trängd. Duktiga tjejen! Lucy står mest som en staty med lite låg hållning och låter de andra hundarna nosa igenom henne. Hon blev extra undersökt nu när hon löper.

 

Efter en stund kom hundarnas husse fram och kopplade sina hundar och bad om ursäkt. Ja, det hjälper ju inte så mycket att han gör det. Händelsen har redan skett och man får bara vara glad att det gick bra. 

Jag gick vidare med hundarna som fortsatte att springa och leka som om inget hade hänt... Det var bara jag som var lite skakis. :O

Men så glad jag är att mina hundar inte är några fighters :)

 

Nu ska jag snart iväg och titta på Emelie och Vincent när de träningstävlar :)