Majtippans blogg

Idag firar vi Lucy på sin 6 års dag! Hurra hurra! :) 

 

Vi är hemma från Florida snart en vecka sedan och allt har varit mycket bra. Varmt och skönt. Lite regnigt i Miami, men soligt i Key West. Vi hann verkligen med massor på en vecka.

 

Men kvällen innan vi skulle åka var inte så rolig. Precis innan vi skulle lägga oss så märker jag att Lucy är borta. 

När jag går ner och kollar så ser jag att altandörren står öppen och står och slår i vinden.

Vi hade haft gäster tidigare på kvällen, så någon hade nog öppnat dörren lite på glänt och nu hade den blåst upp och Lucy var borta.

Jag bylsade på mig alla ytterkläder och tog med mig Dixie ut för att leta. Jag gick överallt och letade och ropade men ingen Lucy syntes till. 

Efter en timme gick jag hem och så fick Gabbe gå ut och leta.

Under tiden satt jag i telefonkö till polisen för att anmäla Lucy försvunnen. Det var ju såklart fredag kväll så det var inte lätt att komma fram..

Efter ytterligare en timme kommer Gabbe hem utan Lucy. Han har också letat på alla möjliga tänkbara ställen utan resultat.

Detta har aldrig hänt tidigare. Om Lucy kommit lös, så brukar hon hålla sig i närheten och efter en liten stund brukar hon sitta utanför dörren. Men inte denna gången...

Jag var nu ganska orolig och skärrad över situationen.

Jag satt fortfarande i telefonkö när det ringde på dörren. Där stod en man som jobbade åt polisen och frågade om vi saknade en hund.

JAAAAAAA det gjorde vi!

Vilken lättnad det var när vi följde med ut till hans bil och såg att Lucy låg i en av bilburarna.

 

Det var en familj som hade tagit hand om Lucy och ringt polisen efter hjälp. Så inte konstigt att vi inte hittade henne, men helt rätt agerat av familjen. Jag hade gjort likadant.

 

Flickan i familjen hade skickat med en stor nalle och ett brev där hon skrivit de sötaste sakerna om Lucy och som gjorde mig alldeles rörd. Lucy hade också huvudet fullt av små färgglada toffsar som flickan satt upp hennes hår med. 

Så det hade inte gått någon nöd på Lucy :)

Men när man är orolig så målar man upp de värsta scenerna i huvudet. Har någon elak människa hittat henne och tagit henne? Har hon blivit påkörd på vägen? Har hon gått ner till bäcken och badat och sedan inte kunnat ta sig upp?

 

Hur som helst var det skönt att vi fick hem henne så vi kunde åka på resan som planerat.

 

När vi kommit hem igen så gick jag över med en stor present till familjen som tagit hand om henne för att visa min tacksamhet. De bodde bara ett kvarter bort från oss.

 

Nu kan man ju tro att slutet gott allting gott, men så blev det inte.

 

Dagen efter så stod jag och lagade mat. Lucy tycker inte om när det blir mycket stekos, då skäller hon jättemycket och blir ängslig. (Bra brandvarnarhund för övrigt).

Men ganska jobbigt att ha en skällande hund när man står mitt i matlagningen. Så jag stängde dörren till köket så hundarna fick vara i hallen tills jag var klar.

 

Men när jag var klar och öppnade dörren så var Lucy borta. Igen.

Ytterdörren stod vidöppen?

Aldrig på dessa 6 år har Lucy visat att hon kan öppna dörrar, men det måste ha gått till så.

 

Jaha, det var bara att bylsa på sig ytterkläder och ta med Dixie ut för att leta. Igen.

Dixie låg precis innanför dörren i sin korg. Hon har minsann inte en tanke på att ge sig ut.

 

Denna gången gick jag bara ett kort varv, sen slog det mig att jag skulle leta i kvarteret där Lucy hittades sist. Och när jag kommer dit så ser jag Lucy stå innanför samma familjs grind som hittade henne sist. (De var nog på väg att ringa till mig precis då).

Usch vad pinsamt jag tyckte det var. Det var ju bara dagen innan jag varit där och tackat så mycket för de hittat och tagit hand om Lucy och så redan dagen efter är hon på vift igen och hittas hos samma familj.

De tyckte bara det var trevligt att få besök av Lucy igen.. Men ändå!

Lucy fick nog massa gottis där sist och så blev hon väldigt förtjust i familjens ena hund. 

Det positiva är ju att jag vet var jag ska leta framöver OM hon lyckas rymma igen. 

Men numera är ytterdörren alltid låst, för nu är jag trött på att leta efter en viss Lucy.

 

Nedrans lilla lusbus! ;)

 

Om 2 veckor är det dags för Stockholms Hundmässa.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp planeringen inför det. Det är så lerigt och geggigt ute så hundarna blir så skitiga när man varit ute. Jag får nog försöka bada dem nästa helg, för jag vill inte bada dem för nära inpå utställningen heller.

Dixie ska ju tävla rally också. Jösses, hur ska det gå?

 

Min erfarenhet säger mig att det kommer vara en övertaggad Dixie som kommer skälla mycket. Så har hon varit varje gång när vi haft ett tävlingsuppehåll. Vädret har varit så dåligt nu också så jag knappt fått till någon bra träning alls. Lite smått på promenaden bara.

Jaja, vi ser det som en kul grej och hoppas att kunna njuta av hela helgen och att bara få vara där :)