Glädje och sorg
I helgen var jag och Lucy på agilitytävling. Det var hela fyra starter man fick göra, två i varje klass.
Första klassen var agilityklass 1. Lucy gick jättefint, men hoppade av ett kontaktfält och rev ett hinder så vi fick 10 fel. Det blev placering 13 av 30.
Nästa lopp var hoppklass och där blev det en liten handlingsmiss. Ett hopphinder stod lite lurigt till och Lucy hoppade det istället för tunneln som låg bredvid, så där blev det disk, men ett jättefint lopp i övrigt!
Sen var det agilityklass igen. Återigen ett fint lopp och en snabb Lucy. Hon hade lite för bråttom igen och hoppade av två kontaktfält och rev ett hinder, så 15 fel blev det och en 17:e placering av 30.
Sista loppet i hoppklass var den klurigaste banan där många byten krävdes.
Lucy gick jättefint och följde mig så bra och när vi hade klarat av det svåra partiet så var det bara det lätta kvar.. Jag slappnade nog av för mycket för jag trodde att det sista var självklart, men tji fick jag.
De sista tre hinderna var en tunnel och två hopphinder. Man skulle skicka in i tunneln som var böjd och jag skickade in Lucy och väntade på att hon skulle komma ut, men då ser jag att hon har vänt i tunneln och kommer ut från samma håll och i full fart kastar hon sig över hopphindret = disk.
Jag vände antagligen upp för tidigt så hon hann nog se mig i ögonvrån, därför vände hon håll.
Det var riktigt störigt, för det var så nära att vill nollade loppet och det hade ju varit så kul. Jag känner verkligen att vi är nära och att vi mycket väl skulle kunna nolla loppen, men det är alltid något som tvunget ska hända.
Lucy är så himla härlig att köra med. Hon är faktiskt snabb, hon har sprungit på jättebra tider. Vi ska bara fila lite mer på kontaktfälten så de sitter ordetligt, sen är vi nog med i matchen igen :)
Det ösregnade halva dagen och vi var genomblöta rean efter 1 timme trots paraplyer och regnkläder. Sen klarnade det upp på eftermiddagen och blev sol, och då började dem skjuta på skjutbanan som låg intill. Jag var lite nervös för hur Lucy skulle klara det, men hon visade ingen reaktion alls.
Agility är det roligaste hon vet och vi har verkligen hittat vår grej tillsammans.
(Filmer finns på facebook, funkar inte att lägga in här just nu)
Detta var det glädjande i inlägget.
Sorgen i inlägget är att Timja tyvärr blivit sämre igen.
I natt hade hon svårt att andas och vi har varit på djursjukhuset med henne igen. Röntgen visade att vätskan i bröstkorgen hade fyllts på igen och hon är nu inlämnad för tömning.
Vi står nu inför ett otroligt svårt val.
Hur ska vi fortsätta? Steg 1 var nu att tömma henne eftersom det måste göras.
Steg 2 är att besluta om hon ska opereras. Men det finns inga garantier på att operationen kommer hjälpa.
Det är fruktansvärt jobbigt.
Ingen kan heller säga vad detta beror på. Man vet nu att det inte är något medfött fel eller missbildning och det beror inte heller på någon sjukdom.
Den enda förklaring vi fått är att detta kan hända och man vet inte vad orsaken är.
Väldigt jobbigt svar! Dessutom är ju Timja typ den enda hund i Sverige som drabbats av detta.
Det som talar för operation är att hon är så ung och glad och frisk i övrigt. Det som talar mot är att hon kommer få genomgå många veterinärbesök, tömningar innan operation, rehab och att man inte vet om det kommer bli bra. Hon är snart upp i sitt tak för försäkringen, så snart får vi stå för allt själva.
Det finns inte ord för hur jobbigt detta är!
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Så tråkigt att höra om Timja. Ja, taket på försäkringen når man fort när sjukdomen kräver så här mycket vård. Hemskt att pengar ska avgöra om hundar får vård eller inte. Kan vi inte starta en insamling ❤️❤️❤️❤️
Postat av: Marie
Vad ledsen man blir när man läser om Timja. Att det finns så konstiga sjudomar som man inget vet om. Håller tummarna för att allt ska gå bra. Tänker på er. Lilla Timjagumman.
Trackback
