Majtippans blogg

Barbet, hundträning och tävling!

Sov Gott älskling!

Tårarna bara rinner just nu. Men som en del av min bearbetning i sorgen så känner jag ändå att jag måste skriva av mig.

 

Idag fick Timja somna in. Alldeles för tidigt.

 

Ni som har följt bloggen vet ju att hon fick problem med andningen för två veckor sedan.

Sedan blev hon bättre och förra veckans röntgen visades att det inte hade fyllts på mer vätska i bröstkorgen.

 

I förrgår hade vi återbesök igen och på natten där hade Timja varit orolig och andats konstigt så vi misstänkte ju att det hade fyllts på. 

Och så var det. Nästan 1 liter vätska i bröstkorgen låg och tryckte på lungorna och orsakade oron och ångesten som hon hade.

Hon blev tömd på nytt, men fick komma hem samma dag.

Hon blev medtagen, men kunde i alla fall sova lite grann.

 

Natten efter fick jag ett meddelande från Mia att Timja var väldigt orolig och andades tungt igen. Alltså knappt en dag senare än tömningen.

Vi hade fått en operations tid om två veckor, för det var då deras expert var på plats.

Jag åkte hem till Timja och familjen och såg att Timja inte alls mådde bra. Hon kunde inte lägga sig ner, fast hon måste varit helt slut och man såg att andningen var ansträngd.

 

Hur sorgligt det än är så tog vi ändå beslutet att låta henne somna in. 

Det hade inte gått att vänta på operationen och vi kan inte åka in och tömma bröstkorgen och söva henne varje dag fram tills dess.

Vi fick även reda på att prognosen för operationen inte såg särskilt bra ut, så alla vetrinärer var eniga i vårt beslut.

 

Det är inget lätt beslut att ta.

Timja, endast 3,5 år gammal och hade livet framför sig.

Jag ljuger inte när jag säger att hon verkligen var den perfekta hunden!

 

Hon har fungerat problemfritt i vardagen. Hon har aldrig varit sjuk, hon är pigg och alltid glad. Älskar alla hon möter. Hon föddes lydig och har varit oförskämt lätt att träna. 

Har alltid kunnat gå lös och fungerade superbra på sitt nya jobb i skolan. 

Hon fick även hundrädda människor och folk som inte gillar hundar att älska henne. 

Hon hade perfekt resultat på höfter och armbågar, var en skönhet i utställningsringen och hon blev snabbt en champion.

För bara knappt en månad sedan gjorde hon ett väldigt fint BPH.

och hon var så otroligt kelig och tillgiven. Älskade att kramas och alltid lätt att ha omkring sig.

 

Lilla Timja, du hade så mycket kvar att ge. 

Det känns helt overkligt! Så orättvist!

Varför just du?

Det finns väl ca 5 miljoner hundar i Sverige och av alla dem var du den enda som skulle drabbas av just det här. Och det finns ingen orsak.

Alla prover och tester visade på att du var en frisk och levnadsglad hund i dina bästa år.

Men det finns så mycket som vetenskapen inte kan förstå sig på ännu. Det hade såklart varit lättare att acceptera om det hade funnits en orsak. Men nu tvingas vi leva med att vara ovetandes.

 

Livet är så grymt ibland! 

 

Det har varit hårt att förlora två hundar på 7 månader. Aldrig i vår vildaste fantasi hade vi kunnat ana att vår yngsta skulle lämna oss så tidigt.

Nu får Timja och Selma leka i hundhimeln tillsammans! Ta hand om varandra!

 

Älskade Timja 2012.04.13 - 2015.09.25

 

 

 

 

 

 

Maja, jag gråter när jag läser detta, tårarna bara rinner. Det är så orättvist. Lilla gumman 3½ år. Tänker på er. Bianca är också en kramig och kelig hund. Hon ger er alla en bamsekram.
Marie.

Jag gråter också när jag läser detta. Djur, hundar speciellt, som skadas eller dör är så känsligt för mig och jag tror för de flesta som älskar djur. Vi hade också 2 hundar som gick bort med väldigt kort tid emellan förra året så jag förstår hur det känns och de var ändå gamla båda två. Kramar till dig! <3