Majtippans blogg

Tårarna bara rinner just nu. Men som en del av min bearbetning i sorgen så känner jag ändå att jag måste skriva av mig.

 

Idag fick Timja somna in. Alldeles för tidigt.

 

Ni som har följt bloggen vet ju att hon fick problem med andningen för två veckor sedan.

Sedan blev hon bättre och förra veckans röntgen visades att det inte hade fyllts på mer vätska i bröstkorgen.

 

I förrgår hade vi återbesök igen och på natten där hade Timja varit orolig och andats konstigt så vi misstänkte ju att det hade fyllts på. 

Och så var det. Nästan 1 liter vätska i bröstkorgen låg och tryckte på lungorna och orsakade oron och ångesten som hon hade.

Hon blev tömd på nytt, men fick komma hem samma dag.

Hon blev medtagen, men kunde i alla fall sova lite grann.

 

Natten efter fick jag ett meddelande från Mia att Timja var väldigt orolig och andades tungt igen. Alltså knappt en dag senare än tömningen.

Vi hade fått en operations tid om två veckor, för det var då deras expert var på plats.

Jag åkte hem till Timja och familjen och såg att Timja inte alls mådde bra. Hon kunde inte lägga sig ner, fast hon måste varit helt slut och man såg att andningen var ansträngd.

 

Hur sorgligt det än är så tog vi ändå beslutet att låta henne somna in. 

Det hade inte gått att vänta på operationen och vi kan inte åka in och tömma bröstkorgen och söva henne varje dag fram tills dess.

Vi fick även reda på att prognosen för operationen inte såg särskilt bra ut, så alla vetrinärer var eniga i vårt beslut.

 

Det är inget lätt beslut att ta.

Timja, endast 3,5 år gammal och hade livet framför sig.

Jag ljuger inte när jag säger att hon verkligen var den perfekta hunden!

 

Hon har fungerat problemfritt i vardagen. Hon har aldrig varit sjuk, hon är pigg och alltid glad. Älskar alla hon möter. Hon föddes lydig och har varit oförskämt lätt att träna. 

Har alltid kunnat gå lös och fungerade superbra på sitt nya jobb i skolan. 

Hon fick även hundrädda människor och folk som inte gillar hundar att älska henne. 

Hon hade perfekt resultat på höfter och armbågar, var en skönhet i utställningsringen och hon blev snabbt en champion.

För bara knappt en månad sedan gjorde hon ett väldigt fint BPH.

och hon var så otroligt kelig och tillgiven. Älskade att kramas och alltid lätt att ha omkring sig.

 

Lilla Timja, du hade så mycket kvar att ge. 

Det känns helt overkligt! Så orättvist!

Varför just du?

Det finns väl ca 5 miljoner hundar i Sverige och av alla dem var du den enda som skulle drabbas av just det här. Och det finns ingen orsak.

Alla prover och tester visade på att du var en frisk och levnadsglad hund i dina bästa år.

Men det finns så mycket som vetenskapen inte kan förstå sig på ännu. Det hade såklart varit lättare att acceptera om det hade funnits en orsak. Men nu tvingas vi leva med att vara ovetandes.

 

Livet är så grymt ibland! 

 

Det har varit hårt att förlora två hundar på 7 månader. Aldrig i vår vildaste fantasi hade vi kunnat ana att vår yngsta skulle lämna oss så tidigt.

Nu får Timja och Selma leka i hundhimeln tillsammans! Ta hand om varandra!

 

 

 

 

 

 

 

I helgen var jag och Lucy på agilitytävling. Det var hela fyra starter man fick göra, två i varje klass.

 

Första klassen var agilityklass 1. Lucy gick jättefint, men hoppade av ett kontaktfält  och rev ett hinder så vi fick 10 fel. Det blev placering 13 av 30. 

Nästa lopp var hoppklass och där blev det en liten handlingsmiss. Ett hopphinder stod lite lurigt till och Lucy hoppade det istället för tunneln som låg bredvid, så där blev det disk, men ett jättefint lopp i övrigt!

 

Sen var det agilityklass igen. Återigen ett fint lopp och en snabb Lucy. Hon hade lite för bråttom igen och hoppade av två kontaktfält och rev ett hinder, så 15 fel blev det och en 17:e placering av 30.

 

Sista loppet i hoppklass var den klurigaste banan där många byten krävdes.

Lucy gick jättefint och följde mig så bra och när vi hade klarat av det svåra partiet så var det bara det lätta kvar.. Jag slappnade nog av för mycket för jag trodde att det sista var självklart, men tji fick jag.

 

De sista tre hinderna var en tunnel och två hopphinder. Man skulle skicka in i tunneln som var böjd och jag skickade in Lucy och väntade på att hon skulle komma ut, men då ser jag att hon har vänt i tunneln och kommer ut från samma håll och i full fart kastar hon sig över hopphindret = disk.

Jag vände antagligen upp för tidigt så hon hann nog se mig i ögonvrån, därför vände hon håll. 

 

Det var riktigt störigt, för det var så nära att vill nollade loppet och det hade ju varit så kul. Jag känner verkligen att vi är nära och att vi mycket väl skulle kunna nolla loppen, men det är alltid något som tvunget ska hända.

 

Lucy är så himla härlig att köra med. Hon är faktiskt snabb, hon har sprungit på jättebra tider. Vi ska bara fila lite mer på kontaktfälten så de sitter ordetligt, sen är vi nog med i matchen igen :) 

 

Det ösregnade halva dagen och vi var genomblöta rean efter 1 timme trots paraplyer och regnkläder. Sen klarnade det upp på eftermiddagen och blev sol, och då började dem skjuta på skjutbanan som låg intill. Jag var lite nervös för hur Lucy skulle klara det, men hon visade ingen reaktion alls.

Agility är det roligaste hon vet och vi har verkligen hittat vår grej tillsammans. 

 

(Filmer finns på facebook, funkar inte att lägga in här just nu)

 

Detta var det glädjande i inlägget.

 

 

Sorgen i inlägget är att Timja tyvärr blivit sämre igen.

I natt hade hon svårt att andas och vi har varit på djursjukhuset med henne igen. Röntgen visade att vätskan i bröstkorgen hade fyllts på igen och hon är nu inlämnad för tömning.

 

Vi står nu inför ett otroligt svårt val.

 

Hur ska vi fortsätta? Steg 1 var nu att tömma henne eftersom det måste göras. 

Steg 2 är att besluta om hon ska opereras. Men det finns inga garantier på att operationen kommer hjälpa. 

Det är fruktansvärt jobbigt. 

Ingen kan heller säga vad detta beror på. Man vet nu att det inte är något medfött fel eller missbildning och det beror inte heller på någon sjukdom. 

Den enda förklaring vi fått är att detta kan hända och man vet inte vad orsaken är. 

Väldigt jobbigt svar! Dessutom är ju Timja typ den enda hund i Sverige som drabbats av detta. 

 

Det som talar för operation är att hon är så ung och glad och frisk i övrigt. Det som talar mot är att hon kommer få genomgå många veterinärbesök, tömningar innan operation, rehab och att man inte vet om det kommer bli bra. Hon är snart upp i sitt tak för försäkringen, så snart får vi stå för allt själva. 

 

Det finns inte ord för hur jobbigt detta är! 

 

 

 

 

 

Timja har fått komma hem.

Men vi har inte blivit så mycket klokare.

De har gjort olika undersökningar och de kan utesluta hjärtproblem eller tumörer.

De hittar inget som kan vara kopplat till sjukdom.

Alla prover är bra.

 

Men hon har trots allt ett hål i lymfkärlet och totalt är hon tömd på 1,5 liter vätska från bröstkorgen.

Antingen har hon slagit i något när hon sprungit ute som orsakat skadan eller så har det uppkommit utan känd orsak.

Hur som helst så väntar vi nu på ny röntgen på onsdag. Då ska vi se om det fyllts på mer vätska i bröstkorgen och i så fall får hon tömmas igen.

Då kommer det bli röntgen en gång i veckan i ett par veckor framöver. Om inte hålet läker, så kan man överväga operation. Men veterinären sa att det inte var säkert att det skulle hjälpa.

 

Drömmen skulle ju vara om röntgen på onsdag visar att hålet har läkt. Så nu håller vi tummarna för det!

...............................................

 

Vi säger Grattis till Wille (Majtippans Taste of Daim) som har genomfört BPH med fina kryss i protokollet :) 

...............................................

 

Härom dagen hade vi en härlig liten mini-träff med några valpköpare. Gunilla och Gunnar hade kört ner till Skåne från Luleå med Juni (Majtippans Spicy Cayenne) och Lava (Majtippans Taste of Polly)

Jättekul att träffa er alla! Vi passade på att träna lite.

Sen kom även Baxter (Majtippans Taste of Japp) med familj.

Jag hade med mina hundar också så det blev en mini-barbetträff.

 

Lucy blev så lycklig av att träffa sina barn igen. Hon lekte med alla och delade ut pussar i massor. Baxter blev väldigt "kär" i sin mor. Det är han inte ensam om. Alla Lucys söner verkar älska sin mor lite mer än vad som är lämpligt ;)

.....................................................

 

Igår var jag och tävlade rally med Dixie i Höganäs.

Det gick bättre än förra helgen. Dixie var taggad och ljudade lite, men inte så mycket som sist. 

Jag är nöjd med banan och med hennes prestation.

Hon gick lite långt fram precis innan en vändning så jag råkade trampa på henne och då hoppade hon undan så vändningen blev inte så bra. 

Sen flöt hon ut i spiralen igen, men jag tror jag har kommit på vad JAG gör för fel där. Så förhoppningsvis ska vi komma tillrätta med detta nya mystiska problem ;)

Vi fick i alla fall ihop 95 poäng och en 7:e placering.

Grattis till Emelie och Vincent som tog sitt fjärde kanonresultat och fick på gårdagens tävling 99 p! 

...................................................

 

Om ni vet någon som är intresserad av barbetvalpar (Hanar) så finns det fina lovade och supergoa valpar kvar hos Lucys uppfödare Renate i Schweiz. Renate är en mycket seriös och noggrann uppfödare och letar nu efter rätt hem till de sista valparna.

Gå in och kolla på hemsidan

http://www.barbetvomzulimo.com 

 

 

 

 

 

 

Idag går alla tankar till vår älskade Timja som blev akut inlagd på djursjukhuset i morse.

Hon hade problem med andningen och var slö.

Det lär konstigt när hon andades och hon fick komma in direkt.

Lungröntgen visade att det fanns vätska utanför lungorna som tryckte på lungorna viket gör det svårt att andas.

Hade detta fortsatt hade hon kvävts.

Läget är allvarligt, men stabilt.

 

De har tömt ut 1 dl vätska nu och nu hoppas de att det inte fylls på igen för då måste de lägga in ett dränage.

Imorgon eftermiddag ska hon skiktröntgas och förhoppningsvis kan man få reda på varför det kommit vätska.

Vätskan kommer tydligen från lymfan.

 

Om det inte blir bättre måste de operera.

 

Jag hoppas på mer info imorgon.

 

Det är verkligen inte kul. Det kommer ta flera månader innan hon blir helt återställd om inga komplikationer tillkommer.

 

Vår fina goa hund! Jag hade tänkt tävla med Timja nu i höst, men nu blir det inte så.

Timja och Mia skulle dessutom börja en kurs som heter bokhund där hon blir utbildad för att jobba i skolan. Timja jobbar redan med Mia i skolan flera dagar i veckan och hela Timjas klass är nu oroliga för henne.

 

Håll tummarna för henne!

 

Här flyger tiden förbi minsann. Ja, så blir det när man har flyttat och ägnar all sin tid åt att försöka komma i ordning. Så tyvärr blir det inte så mycket tid över för bloggen.

 

Men en liten hackig uppdatering får det bli:

 

-Först måste jag sriva ett försenat GRATTIS till alla ädelstenar i vår Ädelstenskull (Dixie X Baxter) som fyllde 5 år den 23 augusti.

Stort Grattis alla 5-åringar Sannie, Svea, Malou, Amie, Bruno och Chip!

 

 

-Sen har det kommit två nya röntgenresultat från vår Chokladkull (Lucy X Malte)

Majtippans Taste of Japp (Baxter) HD A och ED 0

Majtippans Taste of Daim (Wille) HD A och ED 0

 

Jag är ju hur lycklig som helst över det! Nu är det endast 3 valpar kvar som inte har röntgats ur den kullen så jag håller tummarna för de sista tre också att även de får bra resultat :)

 

- Vi hade en underbar semester på Rhodos. Men det är lite komiskt, för vi reste iväg för att verkligen kunna koppla av för vi har haft så mycket att göra. Problemet blir ju bara att när man kommer hem så blir det dubbelt så mycket att göra, för då ligger man efter med allt man bode ha gjort :)

Men vi njöt i alla fall till fullo på semestern :)

 

-Saker och ting börjar sakta med säkert komma på plats i nya huset. Vi älskar huset och det blir ju bara bättre för varje dag :)

 

-Grattis säger vi också till duktiga Alma (Majtippans Spicy Ginger) som nu tagit sitt andra 1:a pris i LK3 i Danmark. Om de tar ett till så blir Alma Dansk Lydnadschampion! Det vore ju häftigt! :)

 

-Själva har vi också tävlat i helgen, men utan några större framgångar.

 

Igår var det dubbeltävling i Trelleborg och Dixie var extremt laddad. Jag lyckades inte få henne i rätt aktivitetsnivå. De berodde dels på att det vräkt ner ösregn så det faktiskt inte gick att värma upp.

Men också för att vi inte har tävlat på ett tag.

Det var mycket små slarvfel. Hon rörde sig i positionerna, slog i skylt (mitt fel), skällde och hoppade. Ja, tyvärr så var ljuden tillbaka. 

Vi fick 87 p på första rundan, men vi fick hela 6 stjärnor av domaren som hade skrivit så fina lovord om oss och ritat stjärnor i kanten på det hon tyckte var utmärkta utföranden. Så det får vi ta med oss.

 

I andra banan så börjar Dixie med att springa iväg mot konerna. Jag fattar inget och stannar för att kalla tillbaka henne i sin position. Vi går lite till, sen gör vi samma sak igen.

Jag tror att hon trodde att det var sändande till kon när hon såg alla slalom och spiralkonerna. Det kostade 3 poäng för att hon var ur position och 3 poäng i förarfel för att jag stannade upp och kallade in henne. Detta gånger 2 blev alltså -12 poäng. Sen blev det -1 i bris och -2 på helheten för att Dixie skällde.

Andra rundan slutade vi på 85 poäng.

 

Ja, det är inte så mycket att säga om det. Men det var vissa grejer som jag var riktigt nöjd med. Dixie klarade av att komma springandes i full fart och sedan direkt sätta 3 steg bakåt. Hon klarade även ligg i honnören utan att nosa. Jag har infört "hakan i backen" i honnören och då ligger hon minsann still.

 

Idag har jag och Lucy varit och tävlat agility i Malmö.

Lucy gjorde en kanonrunda i hoppklassen. Allt kändes bara helt super! Men ett litet litet misstag blev det. När Lucy kom ut från tunneln så stod det ett hinder längre fram som stod på sidan så Lucy såg inte det först. Och när hon väl såg det så hoppade hon från fel håll = Disk.

Men i övrigt var det superfint! Hon hade en superbra slalomingång, rev inga hinder och var väldigt följsam och snabb som attan!

 

Agilityklassen var inte lika bra. Handlingen fngerade visserligen. Men Lucy måste ha glömt bort allt vad kontaktfält heter under sommaren, för hon hoppade av samtliga kontaktfält. Hon var extremt speedad och det var knappt jag hängde med henne. Jag fick minsann springa mitt fortaste!

Förrutom kontaktfälten så rev hon tre hinder också. Jag vet inte om det var för hon var trött, eller för att svängarna var tajtare eller om jag hade fel tajming, men rivningar var det.

Så det blev 30 fel, men en bra tid på 35,17 sek. Ref tiden låg på 49 sekunder.

Vinnande border collien hade en tid på 33,20, så vi är ju inte så jättelångt efter ;)

 

Man kan inte tro det alla gånger, men min lilla Lus är faktiskt snabb som en vessla på agilitybanan :)