Jag är stolt för första gången
Och jag pratar om mina kurser.
För det första så tycker jag att det är häftigt att folk kommer och går på kurser som jag håller. De kommer för att få ta del av min kunskap. Det är jätte roligt.
Men det jag är stolt över är att jag överhuvud taget gör detta! I högstadiet och gymnasiet blev jag underkänd i att leda en grupp. Jag hade dålig planering och kunde inte hålla tider och dessutom var jag världens sämsta på att prata inför en grupp. Det var det absolut värsta jag visst. Jag stakade mig, tappade bort mig och pratade jätte fort och tittade rakt in i väggen.
När jag slutade skolan vet jag att jag tänkte att nu behöver jag aldrig mer utsätta mig för sådana situationer som att prata och leda en grupp. Och det höll jag fast vi länge.
Tills den dagen jag började min instruktörsutbildning. Och jag tänkte väl inte så mycket på vad instruktörsyrket innebar. Jag ville hålla på med hundar!
Haha. Vad jag inte tänkte på att som intruktör ska man instruera folk. Inte hundar.
Alltså innebär det att man ska prata inför en grupp. Och inte bara det, man ska på ett pedagogiskt sätt instruera och förklara så atta alla förstår. Man måste kunna svara på hundratals frågor som rör allt om hund, man måste kunna diskutera, man måste se problem och veta vad man ska göra åt det, man måste vara social och verkligen kunna jobba med alla sorters människor.
Och nu. Nästan ett och ett halvt år senare sen jag avslutade min instruktörsutbildning så känner jag att det känns bra, naturligt och att det verkligen fungerar.
Jag KAN planera kurser, Jag KAN beräkna tiden och hålla den, jag KAN svara, diskutera, lära ut och få folk att förstå varför de ska göra på ett visst sätt. Nu, så här långt efter känns det naturligt att prata inför folk, jag stakar mig inte så ofta, jag fastnar inte i meningar, och jag tror inte jag pratar lika fort och otydligt som innan.
Och jag ÄR stolt att jag har lyckats besegra en rädsla som jag aldrig trodde jag skulle utsätta mig för frivilligt.
Det har tagit ganska lång tid och jag vet att det kan bli bättre. För varje kurs jag håller, försöker jag hela tiden göra det bättre. Jag känner att jag har vuxit inom mig som människa!
Detta är återigen ett bevis på att övning ger färdighet!
Tävling
Inte för att det kommer gå bra, utan bara för att jag ska våga. För jag har en känsla av att det aldrig blir av annars. Jag kommer alltid att finputsa moment. Och att leva upp till mina krav kommer aldrig gå. Det kommer inte blir ett elitprogram som jag vill, och därför är det lika bra att bara köra på och se vad som händer. Det kan ju inte gå mer än helt fel.
Får se om jag hittar någon liten tävling till våren. Jag vill helst att det ska vara inomhus till at börja med.
I och med att jag nu skriver detta så kan jag ju inte banga sen =)
Jag har nästan skrivit ner ett helt program idag. Jag har låt, jag har kostym och jag har rörelserna. Nu ska man bara få allt att stämma.
Ikväll har jag haft rallylydnadskurs. Dem e duktiga, synd bara att de inte tror det själva. Där är några Dixie-fall och några Selma-fall.
Dixie-fall = Vilda, galna, gillar att nosa, kort koncentration, unga tonåringar helt enkelt! Men jobbar bra i mellan åt.
Selma-fall = Inte så mycket action, tar allt i sin egen takt. Gillar sitta under sin korkek och lukta på blommorna. Gör ibland som man vill, men alltid med en liten efter-suck.
Imorgon är det valpkurs!
Nu ska jag gå och borsta lite tovor på svart-lurvis =)
hejdå
Härlig kväll
Det var ljummet i luften och mycket träningsfolk =)
Det gick ganska bra för Dix idag. Idag hade jag varit duktig och gjort en träningsplan:
Vi skulle träna:
-Rätt fotposition
-Platsliggning
-Läggande under gång
-Inkallning
-Passivitet
Synd bara att jag som vanligt flöt ut i min egen värld och hittade på massa annat också.
Vi tränade alla ovanstående övningar + lite annat som vi inte skulle.
Men för första gången lyckades Dixie utföra rörelsen "snurra" fem meter ifrån mig. Då blev jag stolt för det hade vi aldrig provat.
Nä, det måste bli allvar på mina träningsplaner, annars har vi en förrvirrad Maja och en förvirrad Dixie.
Okej, nu bestämmer jag att från och med imorgon så ska jag ALLTID hålla mig till min planering:
Och jag måste bli mer tydlig på vilket moment jag träna på åt gången. Annars gillar jag och blanda, men nu är det slut på det!
Sen måste jag också hitta fler nya belöningar och så måste jag förstärka utförandet av targethanden.
Och så måste jag träna mer passivitet och så måste jag träna mer inkallning med störning...
Oj, nu blev det mycket krav igen.....
Idag har lurvis blivit badad. Så nu har hon ren och fluffig päls. Min Selma plutt löper.. Jag trodde Dixie skulle börja samtidigt, men inte än.
Jag vill att hon ska löpa för att se hur hon blir efteråt.
Nu ska jag planera kurs till imorgon!
hejdå
Ny vecka
Det har ordnat sig med datorn, jag fick pappas gamla som dessutom var nyare än min, så nu är inte allt förstört.
Men bilen däremot som vi lagade för tre dagar sedan var precis samm igår när vi körde. Samma fel, alltså inte lagat.
Och det värsta var ju att Daniel lagade bilden i Norrköping och dit orkar man inte åka tillbaka för att klaga.
Så nu ska jag köra skräpet idag, så jag får se, det lutar ju åt ny bil, men det är också jobbigt att köpa ny.
Vi vill ju flytta också och det är jätte jobbigt att hitta något bra.
Jag och Dix har vilat från träningen igår och än så länge hela dagen idag.
Hon ligger och sover på min fot nu, det är varmt och skönt.
Ikväll är det kurs, tänkte träna lite med Dixie innan.
Det var länge sedan vi tränade freestyle. Det går fortfarande dåligt med att sätta ihop programmet.
Jag har min låt och några rörelser, men inte mer än så. Men det känns som om det är så mycket på en gång nu, så det får nog vänta ytterligare.
Men det är ju ingen brådska, hon ska väl leva många år till, så jag hinner nog träna. Det är så typiskt mig att alltid vilja att det ska ske på en gång. Men det gör det inte. Det finns inga genvägar, det måste få ta tid.
Om två veckor är det utställning för Dixpix. Jag undrar verkligen hur det ska gå nu, det var så länge sedan sist.
I november ska hon på sin första officiella utställning i Växjö. Då kommer jag vara nervös så jag dör.
=)
hejdå
Nu går det dåligt
När jag skulle bära ut den i bilen så råkade jag tappa den, för den var så tung och svår att hålla, så nu lär den ju aldrig fungera.
Har precis lagat bilen och det åt upp alla mina pengar.
Har tränat kantarellsök med Dixie idag för första gången. Det gick bra, men nu när jag kom hem till mam och pap så kunde man ens inte vända bort blicken förrän de var i full gång att sprida ut kantareller i hela huset som Dixie skulle leta upp.
Ja, vad säger man? SUCK! Jag blev väldigt arg på dem, nu förstör de ju allt för oss. ÅH!!!!!!
Nä, inget går bra...
Jag får inte upp Dixie i vikt heller, jag blir tokig på det. Hon äter för lite och nu börjar man känna benen igen.
Det spelar ingen roll hur man än försöker, hon vill inte.
Sen har jag dåligt samvete för att jag aldrig hinner träffa mina kompisar eller göra nånting som inte har med hund att göra.
Idag är ingen bra dag. verkligen inte.
Jag skulle vilja ha riktig semester och åka långt bort där jag kan få vila och bara göra inget.
Låt klickern va!
Jag blir så trött på alla hundmänniskor som plötsligt kommit på att om man använder en klicker så lär sig hunden allt på noll tid.
Detaljen som de glömmer är hur den ska användas.
Jag ser dagligen människor ute som går med sin hund och sin klicker och det klickas som bara den, men absolut inte där det ska klickas.
Det klickas när hunden drar i kopplet, det klickas tio klick i rad när hunden kommer på inkallning, det klickas när ägaren tryckt ner baken på hunden i "sitt", det klickas för att trigga hunden upprepande gånger osv...
Varför kan inte alla som inte vet hur man ska använda en klicker bara strunta i det? Eller ta reda på vad klickerträning är....
Sen hör man alltför ofta folk säga att "klickerträning är bara skit, det fungerar inte alls...."
Nä, det är klart det inte fungerar om man inte vet hur man ska göra.
Klickerträning är en metod för inlärning baserat på vetenskap.
Det kan ju tyckas vara lätt i praktiken "man bara trycker på knappen", men för att klickerträna måste man vara inne i själva klickerträningstänket.
Och när man är det, så inser man att det inte bara är att "trycka på knappen"
Istället öppnar sig en helt ny värld fylld av möjligheter och jag tycker det är tråkigt att alla dem som klickar på egen hand missar alla dessa möjligheter pga sin okunskap.
Lär dig ordetligt, eller låt det va!
Fullt i höst
Ja, nu har man planerat ända in i slutet av november.
Det är fullt med kurser som ska hållas.
Jag och Dixie ska börja på nästa tävlingslydnadskurs.
Det är tre utställningar inplanerade.
Vi ska ha barbetträff och prova på vattenapportering
och ovan på allt det så ska man hinna med det där tråkiga vardagslivet också.
Tänk att hundlivet kunde vara så otroligt stimmulerande. Jag tänker hund 20 timmar om dygnet känns det som.
Hela tiden tänker jag hund, hur ska jag få Dixie att klara alla mina utmaningar? Hur ska jag få henne mer motiverad i träningen?
Idag var vi på den allmänna träningen och försökte göra något vettigt. Det är mycket lukter just nu. Hon har sina perioder..
Men hon kom på alla sina inkallningar, fick till några riktigt bra snabba läggande, hon klarade av några hinder i agilityn och hennes utgångsställnings-sitt blev riktigt bra några gånger.
Men visst, hon tappar fokus mellan övningarna.
Hoppas det hör till åldern, för jag har tyckt att hon tappar mycket mer nu är för två veckor sedan.
Kan det vara löpet som spökar?
Hon har varit med mig på jobbet i två dagar nu. Och det gick hur bra som helst. Hon var väldens lugnaste, kunde ligga kvar på sin plats och skällde inte på någon och lät sig klappas av alla.
Så har det inte varit innan.
det är så svårt att säga vad det är för en hund man har. Ena dagen är det på ett sätt och nästa på ett annat.
Nu ska jag gå och gosa med mina lurvisar =)
godnatt!
Aktiv dag
När jag kom hem till sommarstugan var alla i full gång med städning. Jag gömde mig lite och gjorde två armband. Ett fint och ett fult.
Sen kom våra släktingar från Florida och då skulle vi ut på vandring med dem. Mamma sa att vi skulle gå ca en timme. Men det tog 2,5 timmar. Lång vandring med vovvarna. Selma hängde med med bra tempo hela tiden. Dixie också såklart.
Man går genom kohagar och Dixie som aldrig sett kor är inte det minsta rädd för dem. Hon struntar totalt i att det står 40 kor en meter från henne. Selma är rädd så hon skakar.
Vi tränade lite vattenapportering med Dixan också. Hon är såå duktig på det. men det är ju klart, det är ju det hon är avlad för.
Nu är jag trött och mina kära vovvar. Men jag hör att det skriks från köket att jag ska komma och hjälpa till med maten till gästerna ikväll. Phu, ingeng rast och ingen ro.
Förresten, om ni ska hyra nån film någon dag så kan jag rekommendera "Harrys döttrar"
Jag såg den igår och jag hade hjärtklappningar hela filmen. Så bra med svensk film!
Alla flyttar från stugan imorgon. Nu ska jag bo hemma i min lägenhet igen. Ska bli ganska skönt. Det är jobbigt efter ett tag att bo med föräldrar när man är van att inte göra det.
hejdå
Nervös
jag ska prata om klickerträning i tre timmar för en ny kursgrupp plus några till.
Det är svårt att planera i tid. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Men jag brukar ha ett späckat schema. ingen rast på mina kurser, där är det 100 % effektiv tid.
Fast någon liten paus bör jag nog lägga in om de ska överleva.
Jag vet att det är jobbigt att lära sig om klicker. Det är enkelt att använda, men svårt att lära sig om hela vetenskapen.
Min plutt Dixie är fruktansvärt jobbig. Idag när vi var ute i trädgården sprang hon runt och skällde på mig hela tiden non stop. Tar man det minsta lilla steget mot henne så sticker hon. Vänder man ryggen till kommer hon och ställer sig en meter ifrån och skäller.
Jag tänkte att vi skulle träna att markera spårpinne, men det gick ju inte så bra. Hon ville inte träna, bara busa. Hon har varit uppe på bordet idag också, det har hon aldrig varit innan, hon har vält ut alla papperskorgar och rotat i alla tänkbara väskor för att sno sånt hon inte får.
Men det är bara och ta ett djupt andetag och tänka och hoppas att unghunden snart blir vuxen!
Tilda och Selma har tränat in ett freestyle program. Det såg hyfsat ut, vissa stunder var det riktigt bra.
Jag ska också försöka mig på det, men har ingen riktigt bra lösning än. Hittar inga bra rörelser som passar in i min låt.
De rörelser som jag får upp i huvudet har vi inte lärt oss än, så det blir svårt.
Nu ska jag gå och vara lite mer nervös innan jag ska åka!
mmm Hejdå
Läger
Det var intensivt från morgon till kväll. Jag lärde mig mycket små tips och nya idéer. Mycket nöjd.
Det känns tråkigt nu när det är över, vad ska jag då se framemot? Jag måste gå mer freestylekurser själv så jag verkligen gör något av det.
Dixie var en liten ängel på tåget till Uppsala. Hon har inte åkt tåg förrutom när hon var åtta veckor då vi hade hämtat henne.
Hon sov i mitt knä, den lilla =)
Hon var nere på golvet när konduktören skulle kolla biljetter, då la hon huvudet på hans fot och tänkte sova där, haha.
Jag kom hem igår och det var en mycket stressig dag. Hade en timme på mig att förbereda inför kvällens kurs.
Själv var jag helt slut och nu när jag tänker efter så gick det inte bra igår.
Dixie var nog också helt slut, för hon tramsade mer än vanligt, hon var helt enkelt skit jobbig att ha med.
Hon får inte följa med nästa gång. Dum hund.
Idag skulle jag jobba, men istället så letar jag musik, skriver program och tränar rörelser. Tilda gör samma sak med Selma.
Jag vill att det ska vara färdigt idag, synd att det är en omöjlighet. Det tar sån tid att träna. Och så regnar det ute och det finns ingen plats inne.
Det som vi ska träna mer på:
work
buga
Ordentligt ducka
krypa
balans
gå sidleds
jag måste köpa lite kantareller som jag kan börja träna sök med. det kan man göra när det regnar.
jag ska börja planera inför torsdag också, då jag ska presentera klickerträning i tre timmar.
Tur att jag redan har planerat kursen till imorgon.
Nu måste jag nog ändå jobba om det ska bli någon lön denna månaden.
hejdå
Överreagerar
Hm, nu känns det som om Dixie inte längre är rädd.
De senaste dagarna sen jag skrev sist så har hon vänt helt. Nu hälsar hon på dem som kommer och skäller inte.
Nu är jag mer än förrvirrad???????
Jag kanske bara ska glömma allt och sluta grubbla på det här. För nu är det som det var förr.
Jag tror jag släpper det som jag tror/trodde var ett problem. Nu vet jag ingenting längre.
Skit samma.
I övermorgon ska jag och Dixie åka på freestyleläger utanför Uppsala.
Det ska bli jätte roligt. Jag har höga förväntningar!!!
Med vår träning känns det också som allt är en enda röra. Just nu gör vi lite av allt, men det känns inte som vi har inget av något.
Kanske för många bollar i luften?
Jag vill att hon ska vara duktig i alla de grenar vi håller på med. Men det blir ingen ordning eftersom jag vill träna allt på en gång och vill se resultat på en gång.
Det är lättare om jag hade koncentrerat mig på en sak per dag, men det gör jag ju såklart inte.
Det får verkligen bli skärpning med träningsplaneringen. Jag är duktig på att skriva planeringar, men usel på att hålla mig till dem.
Vi har snart gått klart tävlingslydnadskursen och tyvärr så tyckte jag att det var väldigt roligt. Innan har jag tyckt att det verkar så stelt och trist, men det tycker jag inte nu. Och då blev det ännu en sak att få med i planeringen.
(Jag skulle till och med tycka att det var roligt om man någon gång kunde starta i klass I i lydnad.) haha trodde jag aldrig att jag skulle vilja =)
Nu blev jag förrvirrad igen.
Hur ska det gå till? Vad ska jag satsa på först?
Över alla annat som vi håller på med så hade jag just precis snart tänkt att lära Dixie kantarellsök. Men det känns som om att det blir bättre ordning när jag väl börjar träna det. Det går inte att blanda in ett fotgående eller en snurr lika lätt som när jag tränar annars.
Nä, jag måste nog gå och fundera lite. Ikväll har vi familjekväll med lite roliga aktiviteter för alla. Undrar hur många som kommer?
Hejdå
orolig
Allt är bra med Selma nu, hon är som vanligt. Visst hon har kvar sina sår, men hon har inte ont. Var och pratade med ägarna till schäfern igår. De ska behålla hunden trots allt. Deras beslut.
De ska i alla fall sätta upp 1,5 meters el staket runt hela tomten, så den bör inte komma ut.
Men trots att jag börjar släppa taget om denna händelse nu, så är jag ändå orolig. men inte för Selma, utan för Dixie.
Hon uppvisar en rädsla inför människor som jag inte sett förr.
Och det blir nästan värre för varje dag. jag kan inte förstå varför det blivit såhär. Hon har träffat massor av människor sen hon var liten och hon har aldrig gjort såhär innan.
men under några veckor har det nu varit ett problem som jag inte tycker om.
Jag vet inte hur mycket som hör till hennes ålder, men ser verkligen inte bra ut nu.
Det är så otroligt tråkigt, hon är ju så otrolig på alla andra plan. det har inte varit nått problem. Jag trodde jag hade fått en sån perfekt hund. Men det hade jag inte.
Om det nu visar sig vara ett bestående problem, så går ju all träning till att få bukt med problemet. Den tiden har jag hellre lagt på lydnad och andra roliga aktiveteter.
Någon trodde att det var Selma som lärt henne, men selma älskar ju människor över allt annat. det är ju snarare hundar hon inte gillar (och hon har ju sina skäl)
men Dixie gillar hundar, så det har hon inte tagit efter.
Nä, det går åt dagar och nätter där jag ligger och grubblar på detta nu. Hur ska jag lösa problemet? Det är blandade känslor. Jag blir arg, jag blir frustrerad, jag blir troende på hoppet om att det ska bli bra, jag blir mest ledsen.
Jag ser hela den framtid som hon och jag skulle haft, bara falla samman.
All tid måste istället gå åt att träna med människor. Det känns som om det är något av det svåraste.
Det är svårt speciellt med en stor hund. För folk blir ju rädda för henne.
Det förstår jag att dem blir. Även om hon inte gör något så skäller hon på dem. och hon är stor.
Nä, detta var inget jag väntade mig.
Nu måste jag nog gå och gråta åt situationenen
