Sökrulle träning

Man har absolut ingen lust att sitta inne och jobba när det är sånt här underbart väder.
Vi har gått en lång promenad och jag passade på att ta med Daniel och sökrulle, så vi kunde träna lite också.

Koncentrationen är inte den bästa just nu från Dixie sida. Det vi skulle träna idag var att hon skulle springa ut och hämta sökrullen hos Daniel. Första skicket sprang hon in i vegetationen och gjorde annat. Troligen förstod hon inte vad hon skulle göra och det var ju dumt av mig att jag inte hade visat bättre. Men det kom jag ju på, så vi gjorde lite grunder och sedan gick det bra. Hon gjorde 3-4 mycket bra omgångar. En gång provade vi med halvdold Daniel. Och genast blev det svårare. Hon tog inte den lika säkert, utan hon väntade tills Daniel gav henne rullen. Då kom hon med den.

Lilla Dixie börjar gå ur löpet och hon börjar bli som vanligt igen. Men med mindre koncentration.

Igår satt jag och tittade på lydnadsklass 1 tävlingar på youtube.
Jag blev förvånad över apporten att fast det var uselt så fick de ändå höga poäng. Sedan blev jag förvånad över fotgåendet. Hundar som jag tyckte gick hyfsat bra fick 0 p.
Det känns som om vi aldrig kommer få ett bra fotgående på en tävling. Dixie går ett fantastiskt fotgående när ingen kommenderar, men när någon gör det så kan inte jag och då kan inte Dixie. Jag vet inte hur vi ska komma ur det.
Jag tror nog vi måste börja om igen. Med alla delar.

Vilken underbar dag

Vädret är på topp. 24 grader, helt otroligt skönt.
Jag och Dixie har jobbat i Landskrona idag. Sen har har det varit ständig pälsvård.
Just nu tar jag ett tag med benen. I juli ska jag klippa ner Dixie helt och hållet. Riktigt kort hade jag tänkt mig.

Vi har tränat idag. Hemma tränade ställande med avståndsbelöning och dirrigering. Sitt och ligg på avstånd går mycket bra, men stå är svårt.

Sen var det en underbar kväll på Bialitt. Men vår träning började inte bra. Jag började helt klart att träna fel moment. Men det är lätt att vara efterklok. Jag började med uppletande. Hon springer som ett skott ut och hämtar föremålet, men sen är det ju så himla roligt att springa runt med grejen, så det blir många extra varv. Mycket dumt att börja med när man har en laddad hund.
Skulle träna lite hopp, men efter att hon hoppade så gick hon iväg och nosade.
Vi tog lite paus och sedan började vi om.
Då gick det bättre. Mycket bättre. Tränade några riktigt bra inkallningar, och några ställande och hoppet gick bra till slut.

Sedan lekte vi namn- och följsamhets leken som är mycket effektiv. Ska introducera den på valpkurserna imorgon.

Ska prova en ny strategi nu med lydnaden. Inget nytt egentligen, bara att jag inte har fullföljt min kunskap i praktiken.
Jag tror det kan bli bra.
Apporten har tagit ett kliv framåt. Hon griper själv och håller kvar tills jag säger loss. men jag behöver mer gnista i det momentet. Jag vill att hon ska vara överlycklig när håller fram apporten, det är bara att kämpa på.

Tyvärr kan jag inte vara med på viltspåret på torsdag. Det hade jag så gärna velat. men vi ska bort hela dagen.
Jag har inte fått tag i blod än. Men egentligen är det ingen brådska. Det kommer blir så många viltspår i sommar ändå.
När vi bor i sommarstugan så har vi ju skog och fält överallt. =)

Sök och agility på lördag i alla fall.

godkväll

Vilken helg!

Det har varit händelsernas helg kan man säga.
I fredags var jag på möhippa med Sannes syster Linda. Vi började med relaxavdelning, sen åkte vi hem och beställde mat och avslutade med utgång på ett ställe som egntligen inte var för vår målgrupp =) haha
Men det var kul ändå. Tyvärr skulle jag upp TIDIGT nästa morgon så jag kunde inte stanna hela kvällen ut.

På lördagen begav jag och Britt oss av till Emmaboda för en heldags föreläsning med etologen Lars Fält.
Vi fick mycket bekräftelse på att vi gör rätt. Det var inte så mycket nyheter, men han använde andra formuleringar som kan vara bra.

Efter det var jag fruktansvärt trött. Åkte hem till Svalöv för lite sömn och sedan var det arbete på söndagen. De ska ju flytta och det är hur mycket som helst att göra på det gamla huset.
Det var även bjudning mitt i allt. Vädret var ju underbart så vi satt ute och åt en mycket god lunch.

Kl 17.00 var det dags att bege sig då jag skulle på mitt första barbetmöte. Vi var några som samlades hon Joachim och Gunnel i Lerberget och resten var uppkopplade via telefon från hela landet.
Jag blev invald som suppleant i styrelsen.
Efter mötet så fick vi underbart god grillad mat som Svinhufuds bjöd på. Det var väldigt trevligt (som vanligt).

Idag är det jobb som gäller och en kursavslutning ikväll.

Selma mår förresten bättre. Hon är mer eller mindre som vanligt nu.
Men jag är mycket orolig för skendräktigheten. Håller alla tummarna för att det inte ska bära med sig något!

Från morgon till kväll

Idag har det minst sagt varit fullt upp. Gick upp 06.00 för att sedan köra till Landskrona och lämna in min bil för lagning samt hämta mammas och pappas bil.
Körde direkt till skogen vid hallandsåsen där det skulle tränas viltspår.
(Dixie var duktig. Hon snurrade lite i början men sen är hon väldigt noga. Tog sin första vinkel jätte fint. En bit efter så blev hon plötsligt livrädd för något. Har aldrig sett henne sån. Hon sprang för sitt liv. Vi fattade inget. Men det var möjligt att det fanns vildsvin som hon kände. ????
Men trots rädslan så samlade hon sig och fullföljde spåret och hittade sin älskade klöv som hon stolt bar på. Nåde den hund som försöker ta den ifrån henne, den försvarar hon mer än allt!

Sen körde vi tillbaka hem för att frysa klöven, kasta i mig lite mat och lämna Dixie för att sedan köra och möta upp Gunnel och Joachim och Axa. Vi körde hem till Karin och Aramis med förhoppningar på en parning.
Men det blev inte mycket med det. Fel dag troligvis. Men vi fikade och hade trevligt ändå =)

Sen var det bråttom hem igen för att snabbt hämta Dixie och återigen köra, denna gång till Bialitt för lydnadsträning.
Dixie var verkligen med, fast hon hade gjort viltspår tidigare.
Hon gjorde vad hon skulle. Ett litet rus hann hon också med. Men det var nästan lite skönt att se den gamla vanliga Dixie.
Hon jobbade mycket utan koppel som gick jätte bra. Och när man är 1,5 år så kan inte allt bli rätt.

Imorgon ska jag iväg med vänner på både det ena och det andra. Och på lördag åker jag och Britt till Emmaboda på en föreläsning med Lars Fält. Hoppas jag inte är för trött, för jag ska skriva och skriva och skriva.

Nu ska jag sova en välbehövlig sömn. Pust!

just nu

Selma hade blod i avföringen igår igen. Varför?
Vi har vaktat hela tiden så att hon inte ska ha stoppat i sig något, så jag förstår inte varför. Men det är långt kvar på medicinen, så kanske det bara var ett litet återfall som går över.

Sen börjar jag bli orolig att Dixie har blivit alldeles för lugn. Hon är en helt annan hund än för några veckor sedan. Hon bara sover. Jag hoppas att det bara är löpet och att hon blir lite pigg sen.
Hon är i sitt höglöp nu.
Hon ligger verkligen på plussidan var gäller det mesta nu. Det är bara den där lilla gnistan som fattas, men den har funnits innan, så jag tror den kommer igen.

Det hann inte bli någon träning igår, men jag ska försöka åka lite tidigare idag så jag hinner springa lite på agilitybanan.

Nu ska det planeras inför kvällens kurser.

Tisdag

Hade lite ångest imorse. Tog extra lång sovmorgon för jag var så fruktansvärt trött. Men jag skulle verkligen behövt gå upp och jobbat.
Ska åka till Landskrona idag istället. Skulle egentligen tagit prover idag, men så fanns det ingen som kunde passa Selma, så jag ska åka till Svalöv och vara med henne där tills någon kommer. Får se om jag hinner till fri träning ikväll. Hoppas det, jag skulle gärna vilja träna lite agility.

Dixie är fortfarande så himla lugn. Och jag drar nytta av det. Hon går med mig lös vid min sida och är oerhört lyhörd. Mycket duktig. Tränade med kaninstörningar, inkallning, platsliggning och läggande under gång och allt gjorde hon mycket bra.

Fotingångarna har blivit mycket dåliga. Hon slarvar och sätter sig mycket snett. Det ska vi rätta till. Just nu är hon bara så fantastisk så jag vet inte vad jag ska säga. Det var så längesen jag såg ett rus.
Hon gjorde ju ett litet i lördags på agilityn. (Vet inte om jag skrev det) då hon sprang genom en tunnel och vid tunnelns slut satt Fenja. Då blev hon bara tvungen att springa dit. Men det var ett väldigt kort rus och hon kom snabbt igen.

Tyvärr har den nya lugna Dixie också tappat fart i sina moment. Men det brukar inte vara några problem att få fart på henne med lite lek. Men ännu ska jag inte göra det. Vi väntar och ser efter löpet. Kanske vilda Dixie kommer tillbaka?

Jag har anmält till utställningar nu. Både Norrköping, Vänersborg och Gotland. Jag skulle anmäla till Hässleholm också, men där var jag alldeles för sent ute. Den är ju om en månad så anmälningstiden hade gått ut.

Juni och juli, sen blir Dixie klippt. Funderar faktiskt på att raka ner allt nästa gång. Ful blir hon, men skönt för henne. Det växer ju ut igen.

hejdå

En jobbig dag

Veterinären har nu kommit fram till att Selma har mag/tarmkatarr. Det blir nu strängt dietfoder och absolut inget annat!
Och så ska hon vila, vila, vila! Sen får hon medicin mot det + medicin för ögoninflammationen.
Igår märkte vi att Selma hade ett stort sår på ryggen. Vet inte vad det kan vara????
Hon är mycket trött och slö och ligger mest. Förrutom några stunder då hon och Dixie leker sin lekar. Dixie är också i höglöp nu precis så nu ställer båda upp sig för varandra och de kan inte bestämma sig för vem som ska leka hanhund.
Jag försöker sära på dem, för Selma ska ju vila. Men det är lättare sagt än gjort. Igår hade dem smitit och försökt gömma sig för att vara ifred. Ajabaja!

Jag har inte hunnit lägga något viltspår till Dixie. Bilen är lite sönder, så jag vågar inte köra mer än nödvändigt och här finns ingenstans att lägga spår. Ska lämna in bilen i veckan.
Hon fick i alla fall bada i havet igår och det är alltid lika uppskattat fast det var svinkallt.

Idag fyllde pappa år och vi skulle upp och sjunga alldeles för tidigt. Och sedan skulle jag och Daniel försöka sätta fast solfilmen på bilrutorna. Jag säger bara en sak: Gör aldrig det själv! Det var något av det värsta och svåraste jag har gjort. Tre timmar tog det för att få dit dem och det är så fruktansvärt fult, för det blev veck och luftbubblor fast vi försökte vara så noga. Jag hade gärna betalt för att någon kunnig skulle göra det om jag hade vetat vilket jobb det var.
Så nu har vi den fula solfilmen på rutorna. Jag hoppas den verkar i alla fall.

Selma är hemma

Selma har fått komma hem. Hon darrar och är stressad av allt och dessutom kom hon hem med en ögoninflammation. Så nu har hon droppar mot det och så har hon fått nytt dietfoder som hon ska äta.
Hoppas hon lugnar ner sig nu när hon är hemma.

Hon ligger i soffan med sin värmekudde och vilar nu. Nästa vecka ska vi samla avföring som de kan ta prover på. Inget man ser framemot.

Jag och Dixie har idag börjat på agility. Jag tror verkligen det kan vara hennes grej. Vi tränade tunnlar, hopp och slalom. Hopp och tunnlar är inga problem, men det har hon provat lite innan. Slalom gick också bra, men jag vet att det är ett knepigt hinder som tar lite tid att lära sig. 
Detta blir nog väldigt kul! 


Roligt och mindre roligt

Dagen började idag med den nya viltspårskursen.
Det var väldigt spännande. Vi la ut spår som låg i en timme. Vi hade gått och droppat blod samt dragit en klöv i spåret som man ska. Dixie var jätte laddad då hon såg att vi var i skogen. I skogen brukar man söka, men det var inte det vi skulle idag.
När jag släppte på henne på spåret så spårade hon jätte fint med nosen i backen hela tiden. Stannade och undersökte bloddropparna noga. En gång virrade hon ett varv, men sedan hittade hon tillbaka igen och på slutet spårade hon mycket bra fram till klöven. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med klöven först, men efter att jag talat om hur jätte duktig hon var som hade jittat den var glädjen stor. Nu förstod hon vad det hela gick ut på. Hon bar stolt tillbaka sin klöv. Sedan var hon mycket laddad på att ta de andra hundarnas spår också. För hon blev helt galen i klöven!!! Svansen den gick och hon ville så gärna spåra lite till. Vi gick ca 100 meters spår.
Det kommer inte ta lång tid innan hon har fattat vad detta går ut på.
Det ska bli väldigt roligt att prova igen.

Mindre roligt är det att Selma haft diarré hela natten med blod. Hon hade liknand för ett år sedan och jag åkte in till djursjukhuset för att kolla upp henne. Och det slutade med att hon blev inlagd på dropp för uttorkning. Det trodde jag inte, för hon har druckit ganska mycket. Jag beskrev de symptom hon har haft och de tog cellprover och blodprover för att kolla upp vad det kan vara. Hon fick också magen röntgad och där hittade de bland annat att hon har mycket gas i tarmarna som kan vara orsak till bukspotkörtelinflammation. De såg även livmodern på röntgenplåtarna vilket man tydligen aldrig ska göra, alltså kan hon ha förstorad livmoder, vilket inte är bra.
Sen hade hon ett blåsljud på hjärtat.

Ja, det var inte vad jag väntade mig. Men det var en väldigt duktig veterinär som gick igenom Selma noggrant och tog allt på allvar.
Imorgon ska Selma på ultraljud för att utreda livmodern. I värsta fall ska hon stanna ända till måndag.

Kändes inte kul att åka på kurs med Dixie efter det här, så vi stannar hemma. Imorgon kommer familjen hem från Thailand och de har saknat Selma och så är inte Selma här.

Och när dem tog Selma så fick hon inte ha sitt vanliga koppel och halsband. De tog henne i ett brett stryp och gick iväg och sedan kunde jag höra hur hon skrek i rummet intill när det skulle ta prover.
Selma är ju stammis där, så hon var väldigt stressad när vi kom dit.

Ja, detta var ju inte vad jag planerat, men så blir det. Hoppas hon blir frisk och mår bra igen när jag hämtar henne. För i natt sprang vi ut och in så många gånger så jag inte ens minns hur många.

*Tänker på dig älskade Selma*

En vändning till det bättre

Tanken idag var att Daniel skulle plugga till tentan på torsdag och att jag skulle jobba. Men ingen av oss hade lust, så det blev en runda på golfbanan. Och Nej! Jag spelar inte golf, men Daniel har tjatat så länge, så jag gav efter. Hundarna ville ju ändå inte leka med mig.
Jag har spelat golf en gång tidigare i livet, men det gick faktiskt riktigt bra. Men jag passade inte alls in på golfbanan. Jag hade mina hundkläder och det var visst en miss.

Antingen så gillar man golf, eller så har man hund. Det går inte att kombinera! Jag gillar hund. Daniel gillar golf. =)
Jag försöker få Daniel att älska hundar och Daniel försöker få mig att älska golf. På den punkten står vi. Och kommer nog få stå länge. Men det går ändå =)

Hur som helst- Efter golfrundan så tog vi ut hundarna på runda. Och då var det nån som hette Dixie som var på träningshumör! Wiiieee!
Så vi tränade i parken, mitt bland alla korvgrillare. Tränade platsliggning, läggande, inkallning och fritt följ med kommendering som gick BRA!
Har också tränat lösrulle och byggt upp intresse för den som gick kanon bra. Ikväll hade hon en otroligt härlig träningsattityd och allt bara flyt på som aldrig förr. Hade det varit tävling ikväll hade hon varit grym!

När vi kom hem från ett tag sedan och jag kom in i sovrummet hittade jag två hundar i min säng varav Dixie juckade på Selma. Fy vilken hemsk syn. Selma hade väl övertalat Dixie om sin vilja.
Dessa hundar! Ganska vanligt har jag hört! Men aldrig kunde jag väl tro min gullepluttar om sånt =) haha

Trevlig kväll

Tillägg

Måste bara säga att Dixie har klarat en utmaning idag! Hon har gått lös på kanintätt område- såg kanin- och kom till mig!
Så stolt när hon klarar sånt!
Det kryllade av kaniner där. Jag såg dem inte först, sedan såg jag dem och Dixie spårade upp dem samtidigt, men det kunde jag avbryta så att hon kom till mig. Sen gick vi vidare och då såg hon kanin på lite håll som sprang och då tog hon kontakt självmant! Det kan jag ju vara nöjd med!

Det är nog bara för hon är så slö just nu =) haha
Men då är det ett bra tillfälle för oss att träna lyckade försök.

Rastlös

Nu är det såhär igen. Jag är uppe och alla andra sover. Selma och Daniel ligger på samma kudde och Dixie ligger på rygg i sin soffa. Ingen vill gå upp.
Selma har varit vild i natt igen. Tassat rundor och pipit. Och när hon är uppe på nätterna blir hon nödig. Och jag vaknade lite senare av en hemsk stank. Selma hade bajsat på mattan. Så det blev upp och sanera mitt i natten. Blä!

Jag skulle så gärna vilja träna lite. Och ännu mer vill jag bara för att det inte går. Jag tycker inte om att avsluta med ett dåligt träningspass. Då vill jag att det ska gå bra och så försöker jag igen, men då blir det bara ännu sämre.

Det blir ingen träning ikväll på Bialitt. Även om jag är väldigt sugen, men det känns meningslöst när tokarna är såhär.

Igår köpte jag solfilm till bilens rutor och trodde att det skulle gå lite snabbt och lätt att montera dit. Meeeeen Nej!
Det verkar vara ett heldagsprojekt att få dit det. Det skulle tvättas och skäras och sprayas och man behövde ytor att lägga upp solfilmen snyggt på och så skulle man skära remsor mellan varje värmeslinga på bakluckerutan. Och et har jag absolut inte tid med. Så det får vänta.
Hänglås till burarna hann jag också köpa så ingen snor mina älsklingar.

Det får bli lite pälsvård idag, det klarar dem i alla fall.

Trött

Selma har varit vaken massa gånger i natt och försökt "leka" med Dixie. Jag vaknade flera gånger av hennes stäppande tassar och små gnäll. Jag försökte få henne att lägga sig flera gånger, men då låg hon bara och pep.
Sedan vaknade jag av en jätte stor geting som surrade i evigheter. Ingen bra start.

Jag har försökt träna med Dixie, men det får jag nog lägga ner. Hon vill inte leka eller kampa med leksak. Absolut inte ta apport och inte lyssna på matte alls. Så tråkigt. Och Selma är i sin egna lilla värld också.
Kan de inte löpa färdigt idag, för nu har jag redan tråkigt. Jag ville ju träna apportbock, men Dixie bara går när jag tar fram den. Och annat vill hon inte heller.
Hon får väl ha lite semester då.

Då hinner jag smida lite planer för vad som ska tränas. Jag hoppas verkligen min riktiga Dixie kommer tillbaka efter löpet, för en sån här tråkig slö hund vill jag inte ha. Jag saknar redan min vilde med mycket action. Sååå glad jag ska vara för att jag har en sån hund. Dixie, kom tillbaka  nu genast!

Det blir nog ännu en tur till veterinären med Selma. Hon ser inte ut att må bra mellan varven. Idag har hon kräkts mycket galla.

Knäppa löptikar

Dixie började löpa i fredags. Ca en vecka efter Selma, precis som förra gången.
Det har inte varit världens bästa tidpunkt med tanke på att vi haft gäster sedan i torsdags. Det blir fläckar här och där på personliga tillhörigheter =)
Och nu har Selma gått in i sitt höglöp och hon är på Dixie som en igel. Hon bjuder upp till lek och gnyr och piper runt Dixie och hoppar upp på henne och dansar framför henne. Dixie leker med ett tag, men sen blir hon trött och försöker ignorera Selma som aldrig ger sig.
Ojojoj... Tur det bara varar ett tag.
Dixie är så himla slö. Hon vill inte gärna följa med ut och hon lunkar fram på promenaderna. Den där vilden som bodde i henne har inte synts till på några dagar. Försökte träna lite förrut, men det ville inte Dixie. När vi är ute ska hon bara lukta och det gör hon inte annars. Så det är väl bara att vänta ut denna tid. Kanske blir hon piggare om några dagar.

Båda hundarna har skött sig fantastiskt bra nu när vi haft fullt hus. De har varit mycket lugna och snälla hundar. Även mot de hundrädda.

Nu håller jag och Daniel på att städa upp efter alla aktiviteter. Det är alltid trevligt med besökare. Nästa helg kommer Daniels föräldrar och bor här. Och mina kommer hem från Thailand.
Jag längtar också tillbaka till Thailand. Underbara land!

Underbar dag i skogen

Ja, det var en fantastisk morgon och förmiddag som vi tillbringade i skogen med våra hundar. Och vi var ett stort gäng idag. Alltid roligt när många vill ut och jobba med sin hund.
Vädret var soligt med pyttelite blåst.

Dixie har just nu någon lugn period. Igår på lydnaden var hon väldigt duktig och lugn.
Och idag på söket blev hon trött ganska fort. Hon gjorde fina slag. Hon hade lite svårt på ena sidan. Vet inte varför. Men andra sidan gick hon långt ut och med dold figge. Jag hade ingen aning om var figuranterna låg, men Dixie hittade.
Hon stannar nu länge hos dem ute och springer inte bara. Och efter några skick så får jag in henne på stigen så jag hinner skicka ut på nytt. Det gick inte för några veckor sedan.
Hon är så söt när hon jobbar. Det är verkligen roligt med sök. Det tycker vi båda.

Vi har i veckan tränat med lösrulle och det har gått jätte bra.

Nu ska jag vila mig. Glad påsk och sånt. Nästa vecka börjar vi på viltspår och agility. =)

Min lilla vita tuss

Selma fick idag ett krampanfall igen. Såhär tätt brukar de inte komma. Det är tre anfall nu på några 2 veckor.
Jag satt vid mitt jobb, när jag hörde flämtande och där ligger Selma på rygg med alla benen i kramp. Hennes hjärta slår så fort så att jag tror det ska hoppa ur bröstet på henne.
Det är så fruktansvärt att se henne så. Man är så hjälplös. Hon ligger vid mig nu och har fortfarande inte rest sig upp. Det tar så mycket på hennes kropp. Hon blir stelar för varje anfall hon får. Och jag masserar henne ofta, men det räcker tyvärr inte.
Hon upplevs som mycket "äldre" än vad hon egentligen är. Hon är så trött. En bichon ska inte vara trött, den ska vara pigg upp till 15 års ålder.
Men det är verkligen från dag till dag. Vissa dagar är hon glad och pigg och gör sina konster. Medan andra orkar hon ingenting.

Jag hoppas verkligen hon slipper fler täta anfall. Jag blir så orolig och ledsen.

 
Min lilla älskade hund

Alla dessa små idéer

Dixie har så mycket för sig. Hon har nya lustiga idéer varje dag. Idag var hon rädd för klickern. Jag står många gånger som ett frågetecken. Men vi klickade på och då släppte det då hon kom på att det där ljudet har hon ju hört sedan hon var åtta veckor och att det alltid betyder utdelning.

Vi har tränat med på apporten och det börjar kännas bra. Jag har köpt en riktig träapport och hon har inte tuggat något på den. Vi tränar på att hon ska plocka upp den från golvet också. Och helt plötsligt så tränger Selma sig fram och tar apporten och lägger sig i soffan med den. Hahaha. Hon som annars aldrig vill ha något i munnen och absolut inte en tung apportbock. Men hon tyckte väl att det var färdigtränat med Dixie. Hundar lär sig så mycket av att titta på varandra, det nyttjar jag många gånger.

Vi har även gjort en liten utmaning. Tränat långa inkallningar mitt i kaninzonen. Jag såg 4 kaniner som sprang och då gick vi dit. Dixie var alldeles till sig av alla spår. Svansen gick som en propeller och nosen hade fullt upp. Men det var inte spåra vi skulle göra, utan inkallning. Och långa dessutom. Och det gick 4/5 gånger så det var mycket bra gjort. En gång sprang hon förbi och skulle bara kolla en viktig lukt innan hon kom.

Tur att det är vilodag idag. Jag är så trött. men har ändå mycket att planera.
Jag ska till Gotland i sommar och hälsa på Marie som har halvsyster och kusin till Dixie. Samt ställa ut. Har aldrig varit på Gotland så det är hög tid =)

Serietävling i Lydnad

Ikväll har vi varit på lydnadstävling igen. Jag ville egentligen inte starta alls, vi har ju inte tränat för det har inte funnits motivation. Men det blev så ändå. Men denna gång startade vi i nybörjarklass.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om vår insats.
Hon började tramsa med tandvisningen, hoppade undan, men sen satt hon snällt. Vad har hon fått för sig? Men det får bli mycket mer träning på det. (Betyg 8)
Sen var det läggande och jag får säga att jag är nöjd med det. Hon tappade lite i starten men gjorde ändå ett mycket fint och snabbt läggande under gång. (Betyg 9)
Nästa moment var ställande under gång som vi inte tränat på en månad och det var inte som det brukar såklart. Blev ett dubbelkommando. (betyg 7)
Linförigheten var som vanligt katastrof så fort någon ska kommendera. Hon var inte med i fokus (inte jag heller), men på något sätt så följde hon ändå. (Betyg 5)
Allt avslutades med platsliggning och den var jag mest nöjd med. Jag vågade koppla loss bland alla nya hundar. Och hon låg mycket fint med huvudet mellan frambenen större delen av tiden. Och när hon gör det så slappnar jag av. Det har vi tränat några gånger och det var jätte roligt att hon klarade det i den miljön. (Betyg 10)

Men jag gjorde den värsta missen någonsin. Jag glömde belöna henne när vi gått ut från planen. Jag tänkte på annat.
Det får ju inte hända.

Sen skulle vi gå igenom resultaten. Oc det slutade med att VI VANN nybörjarklassen. Jag blev helt ställd. Det var verkligen inte väntat. Jag blir lite generad över en sån situation. "Nä, men inte ska väl jag....?"
Jag tyckte inte vi var värda det. De andra var så duktiga. Och så får man så mycket press på sig när man vunnit, oavsett vad. Då har man det att leva upp till sen. Jag gillar att ligga lågt, det är jag mer nöjd med. Med det menas inte att det ska gå dåligt!

Nu har jag i alla fall en ny liten plan med lydnaden. Men det hiner inte bli färdigt tills nästa tävling. Men på långsikt är detta det enda jag måste göra. Vi kommer nog aldrig starta lydnadslydnad. Men kanske apellklass om några år.

Igår fyllde Dixie 1,5 år. Hon är bara liten ju, fast hon är så stor. Hon var ovanligt lugn ikväll. Hon mognar väl. Världens bästa Dixie.
Undrar hur många hundar man måste haft för att lära sig alla misstag. Svar: Man måste lära av andras misstag, för man lever inte tillräckligt länge för att hinna göra alla själv.

Suckar idag också

Ingen bra känsla idag heller. Har haft tvättid och det är så tråkigt för vi har vår tvättstuga i ett annat hus så man måste gå jätte långt ut på gården innan man kommer fram. Och har man då några veckors tvätt så blir det mycket springande.
Så det var tråkigt. Sen blev Daniel tvungen att jobba mitt i allt, de ringde in honom till IKEA. Så då blev jag själv. Vi hade planerat att göra andra saker.

Sen försökte jag träna lite apportering med Dixie, och det gick både bra och dåligt. Hon griper fint, men när vi ska höja kriterierna enligt 80% regeln så att hon ska hålla längre så lägger hon sig bara ner med ryggen mot mig och vill inte vara med.

Innan var hon duktig. Jag band upp henne i ett träd och skulle träna med Selma för att Dixie ska lära sig att vara lugn. Och jag hade väntat mig att hon skulle stå och tokskälla, men inte ett ljud kom det. Men det går så himla bra när vi är här hemma, men aldrig borta.
Och hon har gått lös på kaninstället också. Helt fantastiskt! Även om hon är störd av alla lukterna så lyssnar hon mycket bra.

Vi ska nog ägna oss åt lite skötsel nu. Kammning och kloklippning som avslutas med massage.

Många små blir en stor

Just nu känns inget bra. Min dag har varit dålig utan att något har hänt.
Det har bara blivit för mycket.
Det har varit många saker som stört mig idag. Och många små saker blir till en stor, som samlar sig och som sitter som en klump, eller tung sten i mig.

Vi har varit och jobbat i Landskrona idag och bara det är jobbigt. Dixie sköter sig kanon bra på jobet nu. Är världens lugnaste och svansar efter mig hela tiden.
Efter mycket jobb blev jag bara tvungen att åka hem. Det tar på mig och jag kan egentligen inte vara i Landskrona så länge om jag vet att jag ska ha kurs på kvällen. Max 2-3 timmar klarar jag, men idag blev det 6 timmar. Alldeles för mycket.
Åkte hem och blev stressad över att inte ha kontroll. För att klara kvällarna så måste jag ha laddat hela dagen hemma för att klara av alla sociala kontakter och ta på mig lärarrollen. Och det hade jag ju inte så det kändes inte bra ikväll. Jag försökte hålla mig uppe, men jag kände att jag inte lyckades vara motiverande och givande. Tur att jag inte hade hela kusen utan att det var tandläkaren idag.
Det är inte ofta jag känner så, nästan aldrig. Jag kan bara minnas att det hänt idag.
Det kan ibland kännas segt att åka hemifrån varje kväll, men det brukar alltid kännas bra när man väl är på plats. Idag var det tvärtom. Det kändes bra att åka, men jag orkade inte 100%.

Det var uppföljning på hundtandläkaren ikväll och det var myket givande igen. Jag hade Selma med mig för jag ville att någon kunnig skulle titta på hennes tänder. Och nu fick jag det svart på vitt att vi måste ta bort tandstenen. Såklart vi måste.  det är det som jag velat hur länge som helst. Jag blir bara så förbannad på de tre olika veterinärer som jag varit hos och undrat och frågat om Selmas tänder som bara har gett dåliga svar.
När Selma blev biten i somras så skulle hon sövas och då frågade jag om de kunde skrapa tänderna samtidigt. Då tittade dem på tänderna och sa att det var inte tillräckligt mycket för att ta bort. Så har det låtit hos alla. Men jag ser ju vad jag ser. Och jag har försökt skrapa och borsta själv, men det är inte lätt.

Nä, jag hopas att imorgon blir en bättre dag. Det är lydnadstävling imorgon, men jag har inte tränat något vidare och helst vill jag bara komma och titta. Eventuellt vara med på platsliggningen somett träningstillfälle med nya hundar.

Sista dagen på Arken Zoo idag

Ja, idag är det sista dagen med uppvisningar på Arken Zoo. Så ni som inte sett, får dit och titta =)
Selma fick vara hemma hos husse igår. Bättre för henne. Dixie var med och visade rallylydnad. Hon var mycket duktig igen. En riktig liten stjärna.

När vi kom hem igår gick vi upp till parken med hundarna och grillade för första gången med alla andra människor.
Väldigt trevligt.
Sen var vi trötta på kvällen.

Och nu sitter jag här och väntar på atta alla andra ska vakna. Inte ens hundarna vill gå upp och leka med mig.
De älskar sovmorgon.
Jag kan inte sova länge just nu pga förkylningen. När man vaknar av rinnande ögon och näsa och rethosta finns det inget annat alternativ än att gå upp och drick varmt.

Inte lika fint väder idag vad jag kan se.

Lägesrapport

Igår var det väldigt varm utanför Arken Zoo. Hundarna blev slöa av värmen, men när det var dags för rallylydnad hade jag en hund pigg som en lärka =)
Dixie gick banan två gånger prickfritt, följde mig med glädje och härlig attityd. Det var roligt! Duktig Dixie!
Selma kändes inte så bra så vi stod över freestylen och kommer nog inte att göra det fler gånger denna helgen.

Igår kväll var det härligt vårväder och vi var ute och gick. Dixie hittade en snygg rottweilerhane som hon lekte jätte fint ihop med. Självklart så sprang hon i hopp om att leka jagas, men hon fick faktiskt ge efter och leka lungt på plats för han orkade inte springa efter henne. Han var också bara 1 år.
Selma stod brevid och var rädd, hon tyckte det såg farligt ut och ville gå hem.

Idag har vi också varit ute i det underbara vädret. Dixie har gått lös hur långt som helst. Hon är så otroligt duktig. Och det är bara mig det handlar om. Tänk om jag kunde ta med den här självsäkerheten när vi är på kurs också. Men det kan jag inte, där är jag så rädd att hon ska sticka hela tiden och då gör hon det. Aldrig att hon skulle sticka från mig när vi är här hemma. Duktig hund, dålig matte =)

Nu ska jag göra lunch och sen åka iväg till Arken Zoo igen.


Helt nya planer

Nu har jag tänkt och tänkt på vad jag ska hitta på för aktiviteter som Dixie kan tycka är roligt. Om två veckor börjar vi med agility på riktigt. Söket är snart slut för säsongen innan det blir koppeltvång igen. Men då har jag tänk att hon ska få börja med viltspår. Det tror jag hon kommer älska.

Och så ska jag börja ordentligt med apportering och uppletande och verkligen utnyttja hennes apporteringsförmåga.
Sen blir det såklart mycket mer vattenapportering nu när värmen börjar komma. Dixie apporterar ju i iskallt vatten också, men det är mer jobb på vintern att torka och all skit som fastnar i pälsen.

Och cyklingen ska vi fortsätta med.

Det känns som jag har kommit på en bra plan. Freestylen struntar vi i för tillfället. Det är inte rätt gnista när vi tränar det, inte med lydnaden heller, men det få vi inte tappa nu när vi kommit så långt.
Det kanske kommer sen om vi bara låter det vara.

Det ska bli spännande att se!

Måste bara berätta om åter ett fall med konstiga människor med konstiga idéer.
Igår var jag ute på långrunda med hundarna innan vi skulle åka. Då kommer möter vi en äldre dam med en ung rottweiler hane. De stannar när de får syn på oss. Men hon släpper ut hunden på långt sträckt koppel där denna hund börjar spänna sig. "sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt" står ägaren och säger bakom hunden som absolut inte sätter sig.
När vi kommer närmare börjar utfallen. "Nej, nej, nej, nej, nej, nej" säger ägaren och försöker nu få in sin hund.
Och sen kommer kommentaren när vi går förbi. "Får dem leka?"

Och idag går vi samma långrunda och då möter vi troligtvis samma hund fast med husse. Samma sak. De stannar när de ser oss, släpper ut hunden på full koppellängd och sen kommer utfallen. Och "nej, nej, nej, nej från husse.

Ja, vad är meningen? Och hur kan de tro att mina hundar skulle få leka med deras hund? Aldrig.
Selma och Dixie gick så snällt förbi. Selma gick nog snällt bara för hon löper, annars kan hon spänna sig också. Men hon måste gå längst från den mötande hunden. Om jag eller Dixie går närmast så säger hon inte något. Men går hon närmst så känner hon det som om det är hennes uppgift att larma på faran.

Snart är det dags att åka igen till Arken Zoo

Dag 2 och cykling

Idag var det en lika solig och fin dag som igår. Blåste lite mer.
Det var nya freestyleuppvisningar och så jag och Selma. Men det gick sämre än båda gångerna igår, så hon får nog vila imorgon. Sånt här är hon inte van vid.
Dixie fick också vila.
Det var lite mer idag. Och vi räddade en hund från en varm bil och fick ett äldre par att köpa halvstryp istället för sitt smala helstryp som de hade på sin vilda valp.

Eftersom det var så skön kväll bestämde jag mig för att introducera cykeln för Dixie.
Jag, Daniel, Dixie och Selma gick ut. Daniel hade joggingkläder och skulle jogga bredvid, jag skulle cykla på den alldeles för höga sadeln, Dixie skulle förhoppningsvis springa bredvid cykeln och Selma satt i cykelkorgen.
Vi började såklart att gå för att värma upp och för att vänja Dixie. Sen provade vi cykla lite. Efter att hon tre gånger sprungit framför cykelhjulet så förstod hon att det skulle man akta sig för. Sedan travade hon i jätte fint tempo bredvid några 100 meter ibland kom hon lite långt fram, men rättade sig. Sedan gick vi 10 minuter för nedvarvning och hon var verkligen fysiskt trött.
Det kommer bli kanon. Men nu gäller det att bygga en plan så det inte blir för ofta eller för långa turer i början. Hon är i bra form, men att cyklas sliter mycket om man gör fel. Alltså hade jag tänkt att göra rätt.

Nu får jag väl gå och göra kvällsmat

Dag 1

Oj så trött jag är efter dagen.
Det blev otroligt fint vårväder med gassande sol.
Vid Arken Zoo var det ganska dåligt med folk, men det kunde inte vi göra något åt. Vi körde på med den första uppvisningen som började klockan 13.00.
Vi var tre stycken som körde freestyle, Lisbeth med bichon havanais Tilde visade upp när Tilde plockade i varor i en kasse. Sedan visade de hundbowling som jag själv tyckte var himla kul. Vilken idé och det gav många skratt!
Anita och Svante visade lite lydnadsmoment.

Jag var faktiskt mycket nöjd med Selma med de förutsättningar vi hade. Hon har aldrig gjort ett helt freestyleprogram och aldrig på en sån plats och aldrig efter att bara ha tränat sitt program två gånger. Igår eftermiddag var första gången och idag klarade hon det faktiskt helt okej. Vi fick göra våra program två gånger och den andra gången gick sämre, då var hon trött.
Om vi bara hade lagt ner lite mer tid på det här så tror jag nog det hade kunnat bli riktigt bra. Hon behöver idag lite för mycket hjälper som jag vet hon klarar sig utan. Det kändes bra trots löpet också.

Dixie min lilla vilde fick faktiskt gå en rallylydnadsbana som visning. Det har hon aldrig tränats i och jag är jätte nöjd med henne också. Hon var lite ofokuserad i starten och kom lite fel till första sylten, men sen gick hon som hon aldrig gjort annat. Mycket tjusigt! =)

I love my black and white

Sedan var det direkt till vår kurs som idag var freestyleavslutning. De fick visa upp sina program för en stor pulik faktiskt. Och de är så duktiga! Och vi har några som i maj ska ut och tävla! Heja er!


Löp och regn

Jag skrev ju snabbt och smidigt ihop ett freestyleprogram till Selma igår och tränade det två gånger och det gick jätte bra. Hon kändes bättre än nånsin.
Men så började hon såklart löpa igår. Typiskt, då är hon inte som vanligt.
Och så vaknar jag upp till regn idag. Det är det stora problemet. Selma kommer inte göra något om det regnar. Hoppas verkligen det hinner torka upp.
Jag hade nämligen tänkt att vi kunde ut och träna programmet en gång nu på morgonen, men det går inte. Och det får inte bli några förgiftade signaler.
Lilla prinsessan måste också ha med sig en matta så hon har göra markkonster. Annars gör hon det inte.

Min hals är inte bättre. Ipren och varma drycker hoppas jag ska rädda mig genom dagarna. Men jag ska försöka vara inne så mycket som möjligt. Kall vind är inte bra.



RSS 2.0