Nystart med spårningen
Hela eftermiddagen har vi tillbringat i skogen med vårt gamla spårgäng som nu äntligen har återförenats för lite ordentlig spårträning framöver.
Det fina vädret håller i sig och det är så underbart soligt och varmt om dagarna.
Eftersom det var ett tag sedan som hundarna spårade så gjorde jag det lite lätt för dem idag.
Lucy tog sitt först och hon är mycket noggrann och håller sig intill spårkärnan nästan hela tiden. Hon går lungt och metodiskt. Hon snurrade ett varv i vinklen men sen var det rakt på klöven som hon iof inte var så intresserad av där den låg. Hon slickade lite på den och nöp i den lite, men sen ville hon bara spåra mera.
När vi var tillbaka vid bilen så var den dock mycket intressant och hon fick gnaga på den tills den blev lite mjuk, sen tog jag den. Jag hoppas hon ska få lite mer smak av hur god klöven var så hon kan bli lite mer taggad på den i själva spåret.
Sen var det Dixies tur. Taggad var bara förnamnet på henne. Hon har kopplat på sin nos redan när vi kör in i skogen, så hon visste precis vad hon skulle göra. Och som vanligt när hon ska få jobba med nosen så finns det inget i världen som kan få henne på andra tankar.
Dixie har en zick-zack spårstil men den verkar väldigt effektiv för henne för hon jobbar hela tiden och mycket målmedvetet och i högt tempo, men ändå så man hinner med.
Detta var ett av hennes bästa spår någonsin och hon var framme vid sin klöv på ett kick.
Klöven bär hon stolt tillbaka och vill helst inte lämna den ifrån sig.
Dixie är en arbetsnarkoman och blir helt överlycklig så fort hon får jobba. Och hon älskar allt vi gör!
Det var roligt att få komma igång igen och från och med nu kommer det bli regelbundna spår hela hösten.
Det fina vädret håller i sig och det är så underbart soligt och varmt om dagarna.
Eftersom det var ett tag sedan som hundarna spårade så gjorde jag det lite lätt för dem idag.
Lucy tog sitt först och hon är mycket noggrann och håller sig intill spårkärnan nästan hela tiden. Hon går lungt och metodiskt. Hon snurrade ett varv i vinklen men sen var det rakt på klöven som hon iof inte var så intresserad av där den låg. Hon slickade lite på den och nöp i den lite, men sen ville hon bara spåra mera.
När vi var tillbaka vid bilen så var den dock mycket intressant och hon fick gnaga på den tills den blev lite mjuk, sen tog jag den. Jag hoppas hon ska få lite mer smak av hur god klöven var så hon kan bli lite mer taggad på den i själva spåret.
Sen var det Dixies tur. Taggad var bara förnamnet på henne. Hon har kopplat på sin nos redan när vi kör in i skogen, så hon visste precis vad hon skulle göra. Och som vanligt när hon ska få jobba med nosen så finns det inget i världen som kan få henne på andra tankar.
Dixie har en zick-zack spårstil men den verkar väldigt effektiv för henne för hon jobbar hela tiden och mycket målmedvetet och i högt tempo, men ändå så man hinner med.
Detta var ett av hennes bästa spår någonsin och hon var framme vid sin klöv på ett kick.
Klöven bär hon stolt tillbaka och vill helst inte lämna den ifrån sig.
Dixie är en arbetsnarkoman och blir helt överlycklig så fort hon får jobba. Och hon älskar allt vi gör!
Det var roligt att få komma igång igen och från och med nu kommer det bli regelbundna spår hela hösten.
Pyssel
Gårdagens träning gick som förväntan väldigt bra.
På agilityn tränade vi slalombanor. Lucy missade nog inte ingången en enda gång, men när hon gjort ca 6-7 slalomportar så går hon ur ganska ofta. Jag tror det beror på att vi brukar träna på korta slalom och att hon förväntar sig att det ska vara slut där. Vi får träna mer på långa slalom och sluta träna korta.
Men hade jag inte tränat korta så hade hon nog inte haft den ingången som hon har nu =)
Hon är vansinnigt lätt att styra och det hör verkligen till ovanligheten nuförtiden att hon skulle ta fel hinder. Minns inte ens när det hände senast?
Jag tänkte prova vara med på agilitytävlingen nästa vecka och se hur det går.
På tal om tävling så har jag två anmälda hundar till på lördag i rallylydnad 1 och 2 och för första gången så känner jag att jag verkligen inte har någon lust. Lucy hade jag inte tänkt ställa upp med i vilket fall. Hon får komma över sina spöken först =) Men Dixie är startklar och ändå känner jag att jag inte alls har någon lust. Detta har nog aldrig hänt att jag är den som inte känner för att ställa upp.
Jag körde igenom alla de olika momenten i fortsättningsklassen med Dixie igår och det gick riktigt bra. Men nu vet jag inte ur jag ska göra. Det blir nog så att jag bestämmer mig på lördag morgon.
Nu flyttar våra gnälliga grannar som bor under oss. Fy vad skönt det ska bli!
De står varken ut med vårt klampande eller grannen högst upp som spelar musik kl 17.00 på lördagar.
Då är det nog hög tid att flytta.
De tyckte det var fruktansvärt i helgen när jag och Daniel hade våra föräldrar här på middag, oj vad vi väsnades. Jaja, hoppas de får ett bra liv någon annanstans.
Det har inte blivit några bilder på länge. Jag har väl tappat motivationen till att ta bilder också =)
Men idag har jag tagit lite bilder på mitt pysslande av julkort som jag redan har börjat med.
Först ritar och målar man ett motiv och såklart har jag målat en liten hund =)
Sen väljer man vilka papper man vill ha och klipper ut kortformat och klistrar ihop. Sen klistrar man på lite blommor eller vad man nu har och sen gör man en god jul-skylt. Man stämplar, man river pappret runt om och drar med en stämpelfärg runt kanterna så det ser bränt och slitet ut. Sen klipper man ut sitt motiv och klistrar fast.
Lätt som en plätt! Haha, nä det är det inte. Det är mycket pilligt och det tar väldigt lång tid. Men roligt är det!
Här kommer lite fler pysseljulkort. Just nu har jag nästan blivit beroende av att pyssla och igår kväll efter jag kom hem fastnade jag flera timmar djupt försjunken i pysselverkstaden.
På agilityn tränade vi slalombanor. Lucy missade nog inte ingången en enda gång, men när hon gjort ca 6-7 slalomportar så går hon ur ganska ofta. Jag tror det beror på att vi brukar träna på korta slalom och att hon förväntar sig att det ska vara slut där. Vi får träna mer på långa slalom och sluta träna korta.
Men hade jag inte tränat korta så hade hon nog inte haft den ingången som hon har nu =)
Hon är vansinnigt lätt att styra och det hör verkligen till ovanligheten nuförtiden att hon skulle ta fel hinder. Minns inte ens när det hände senast?
Jag tänkte prova vara med på agilitytävlingen nästa vecka och se hur det går.
På tal om tävling så har jag två anmälda hundar till på lördag i rallylydnad 1 och 2 och för första gången så känner jag att jag verkligen inte har någon lust. Lucy hade jag inte tänkt ställa upp med i vilket fall. Hon får komma över sina spöken först =) Men Dixie är startklar och ändå känner jag att jag inte alls har någon lust. Detta har nog aldrig hänt att jag är den som inte känner för att ställa upp.
Jag körde igenom alla de olika momenten i fortsättningsklassen med Dixie igår och det gick riktigt bra. Men nu vet jag inte ur jag ska göra. Det blir nog så att jag bestämmer mig på lördag morgon.
Nu flyttar våra gnälliga grannar som bor under oss. Fy vad skönt det ska bli!
De står varken ut med vårt klampande eller grannen högst upp som spelar musik kl 17.00 på lördagar.
Då är det nog hög tid att flytta.
De tyckte det var fruktansvärt i helgen när jag och Daniel hade våra föräldrar här på middag, oj vad vi väsnades. Jaja, hoppas de får ett bra liv någon annanstans.
Det har inte blivit några bilder på länge. Jag har väl tappat motivationen till att ta bilder också =)
Men idag har jag tagit lite bilder på mitt pysslande av julkort som jag redan har börjat med.
Först ritar och målar man ett motiv och såklart har jag målat en liten hund =)
Sen väljer man vilka papper man vill ha och klipper ut kortformat och klistrar ihop. Sen klistrar man på lite blommor eller vad man nu har och sen gör man en god jul-skylt. Man stämplar, man river pappret runt om och drar med en stämpelfärg runt kanterna så det ser bränt och slitet ut. Sen klipper man ut sitt motiv och klistrar fast.
Lätt som en plätt! Haha, nä det är det inte. Det är mycket pilligt och det tar väldigt lång tid. Men roligt är det!
Här kommer lite fler pysseljulkort. Just nu har jag nästan blivit beroende av att pyssla och igår kväll efter jag kom hem fastnade jag flera timmar djupt försjunken i pysselverkstaden.
Solig helg
Vi har haft en mycket trevlig helg med besök från Norrköping. Goda middagar, soliga promenader och bad i mängder för hundarna. Även Selma har badat flera gånger idag och hon badar bara när det är varmt.
Jag har börjat min pysselverkstad igen efter ett långt uppehåll. Jag tycker det är så fantastiskt roligt. Det kommer bilder en annan gång.
Jag har borstat hundarna nästan färdigt och så igår sprang de ner i ett lerigt träsk och lukade skunk. De fick ju bada av sig i havet, men jag tror nog att jag kommer hitta lite mer päls att reda ut nu efter detta.
Det är märkligt med Lucys päls. Hon har börjat få massa svarta stickhår så hennes bruna pälsfärg blir bara mörkare.
Just nu får hon mängder av komplimanger av alla möjliga som vi träffar som tycker hon har en underbart vacker färg.
Hon har några enstaka vita stickhår, men nästan mest svarta. De brunda hundar jag har sett har för det mesta vita stickhår och ser altså ljusare ut.
För några månader sedan hade hon inte alls sån färg som hon har nu, ett tag såg hon ganska dassig ut i färgen.
Hur upplever ni andra som har bruna Barbeter det? Kan färgen bli mörkare eller ljusare eller går det omvartannat?
Slutligen idag måste vi gratulera att vi har fått en ny nordisk och Internationell utställningschampion i vår ras! Ludde Lumps Desirée Delight även kallad Axa har idag tagit sitt sista Cert och CACIB för att erövra dessa titlar.
Nu är det tre Barbettikar i Sverige som fått titeln C.I.E (Internationell Champion) och det är Amande på Gotland, min Dixie och nu Axa.
Stort GRATTIS från oss!
Grattis till övriga Barbethundar på Åland idag som det också gick bra för!
Jag längtar tills imorgon för då är det agility igen. Jag tror min lilla lus kommer vara på hugget för det imorgon!
Jag har börjat min pysselverkstad igen efter ett långt uppehåll. Jag tycker det är så fantastiskt roligt. Det kommer bilder en annan gång.
Jag har borstat hundarna nästan färdigt och så igår sprang de ner i ett lerigt träsk och lukade skunk. De fick ju bada av sig i havet, men jag tror nog att jag kommer hitta lite mer päls att reda ut nu efter detta.
Det är märkligt med Lucys päls. Hon har börjat få massa svarta stickhår så hennes bruna pälsfärg blir bara mörkare.
Just nu får hon mängder av komplimanger av alla möjliga som vi träffar som tycker hon har en underbart vacker färg.
Hon har några enstaka vita stickhår, men nästan mest svarta. De brunda hundar jag har sett har för det mesta vita stickhår och ser altså ljusare ut.
För några månader sedan hade hon inte alls sån färg som hon har nu, ett tag såg hon ganska dassig ut i färgen.
Hur upplever ni andra som har bruna Barbeter det? Kan färgen bli mörkare eller ljusare eller går det omvartannat?
Slutligen idag måste vi gratulera att vi har fått en ny nordisk och Internationell utställningschampion i vår ras! Ludde Lumps Desirée Delight även kallad Axa har idag tagit sitt sista Cert och CACIB för att erövra dessa titlar.
Nu är det tre Barbettikar i Sverige som fått titeln C.I.E (Internationell Champion) och det är Amande på Gotland, min Dixie och nu Axa.
Stort GRATTIS från oss!
Grattis till övriga Barbethundar på Åland idag som det också gick bra för!
Jag längtar tills imorgon för då är det agility igen. Jag tror min lilla lus kommer vara på hugget för det imorgon!
Något spännande
Idag har jag fått ett erbjudande som är väldigt intressant för framtiden.
Jag vet inte riktigt vad det kommer innebära än, men det lär jag snart få mer klarhet i.
Jag får berätta mer när det är klart. Men spännande är det! =)
Vi har varit och tränat ikväll. Lucy befinner sig definitivt i någon slags spökålder. I tre dagar har hon inte vågat gå in i vårt vardagsrum när tv:n är på. Hel knäpp idé hon fått på skallen, men idag har det inte varit några problem alls. Istället vågade hon absolut inte gå förbi korna som betar längs vår dagliga promenad, där vi har gått hundratals gånger föörut utan problem. Hon håller även på att försöka rida på oss och på Dixie på kvällarna. Så något knas har hon för sig just nu.
Hennes träning bestod bara av grunder ikväll och det skötte hon fint. Hon hade bra attityd och lekte bra, men uthålligheten är för tillfälligt mycket låg, så det blev bara korta sekvenser.
Min lilla knäppishund! =) För några veckor sedan var hon riktigt duktig på allt och nu helt plötsligt verkar hon ha glömt allt. Men vi kommer igen!
Någon tävling på lördag blir det inte. Det känns inte rätt just nu och jag vill helst inte ha två floppar i rad!
Dixie gjorde bra ifrån sig ikväll. Denna gången hade hon sprungit av sig innan träningen och då är hon som bäst!
Idag har jag anmält Lucy till djurtolk. Jag gjorde det med Selma och Dixie för tre år sedan och det var så himla mitt i prick på vad de hade att säga. Så jag tänkte att Lucy också ska få gå. Mycket flumigt är det och jag kan inte förstå hur det fungerar, men jag måste ju tro på det efter förra gången.
I morgon kommer Daniels mamma med sambo och hans moster med sambo och hälsar på oss hela helgen. Det är alltid trevligt med besök!
Jag vet inte riktigt vad det kommer innebära än, men det lär jag snart få mer klarhet i.
Jag får berätta mer när det är klart. Men spännande är det! =)
Vi har varit och tränat ikväll. Lucy befinner sig definitivt i någon slags spökålder. I tre dagar har hon inte vågat gå in i vårt vardagsrum när tv:n är på. Hel knäpp idé hon fått på skallen, men idag har det inte varit några problem alls. Istället vågade hon absolut inte gå förbi korna som betar längs vår dagliga promenad, där vi har gått hundratals gånger föörut utan problem. Hon håller även på att försöka rida på oss och på Dixie på kvällarna. Så något knas har hon för sig just nu.
Hennes träning bestod bara av grunder ikväll och det skötte hon fint. Hon hade bra attityd och lekte bra, men uthålligheten är för tillfälligt mycket låg, så det blev bara korta sekvenser.
Min lilla knäppishund! =) För några veckor sedan var hon riktigt duktig på allt och nu helt plötsligt verkar hon ha glömt allt. Men vi kommer igen!
Någon tävling på lördag blir det inte. Det känns inte rätt just nu och jag vill helst inte ha två floppar i rad!
Dixie gjorde bra ifrån sig ikväll. Denna gången hade hon sprungit av sig innan träningen och då är hon som bäst!
Idag har jag anmält Lucy till djurtolk. Jag gjorde det med Selma och Dixie för tre år sedan och det var så himla mitt i prick på vad de hade att säga. Så jag tänkte att Lucy också ska få gå. Mycket flumigt är det och jag kan inte förstå hur det fungerar, men jag måste ju tro på det efter förra gången.
I morgon kommer Daniels mamma med sambo och hans moster med sambo och hälsar på oss hela helgen. Det är alltid trevligt med besök!
Dålig träning igen
Kvällens träning gick inte särskilt bra.
Vår dåliga svacka fortsätter.
Lucy kändes super på uppvärmningen och var verkligen med på noterna. Det kom t o m skott som hon klarade av. Bara en kort kontroll sedan jobbade hon på som vanligt. Detta kan jag verkligen vara glad över! Men när vi väl kom in på rallybanan så är hon i en annan värld. Hennes tankar är någon annanstans.
Hon brukar inte vara såhär, så jag tror fortfarande hon befinner sig i någon försenad tonårsperiod. Det märkt på lite andra saker också. Så kan det vara och det är bara att vänta ut.
Men det känns verkligen inte som om det är läge för någon tävling på lördag. Just nu har jag två alternativ. Nummer 1 är att strunta i det helt och hållet. Nummer 2 är att åka dit och träna vid sidan av, eller bara ha som mål att komma förbi tredje skylten där vi åkte ut sist så jag sedan kan gå därifrån och veta att det gick bättre än förra gången. Det återstår att se.
Det gick inte så bra med Dixies träning ikväll heller. Hon behöver väldigt lång uppvärmning för att hon ska komma ner i varv. Hon är så överladdad och gör för mycket.
Hon var inte riktigt färdiguppvärmd när vi gick på banan, så i slutet började hon skälla av iver och sedan blev det överslag och hon sprang runt som en dåre. Men när hon väl fått ut den energin så lyckades vi genomföra banan ganska bra. När hon är lös går hon lite för långt fram i fotgåendet. Inte bra, måste fixas genast.
Nya planer smids.....
lite ditt och datt
Mycket fin höstdag idag. Jag har gått den vanliga havsrundan med hundarna så nuförtiden blir det bad nästan varje dag... För hundarna alltså =)
Igår var vi och tränade lite i den jätte stora hundrastgården som ligger precis vid havet. Där var en liten parson russel hane på 9 år som inte hade haft det så lätt i livet. Han bodde nu i sitt femte hem och hade troligtvis blivit mycket slagen i sina tidigare hem och säkert aldrig fått umgås med andra hundar. Hans nuvarande matte hade haft honom i 5 år och hade nu fått honom till en mycket trevlig liten hund. Dock osäker på människor i keps och om man höjde armarna.
Han fick leka med Lucy ett tag för hon är så himla duktig på hundspråk, så så fort han tyckte det var jobbigt så morrade han lite och då vek hon av.
Dixie är inte lika duktig, eller egentligen är hon säkert det, men hon älskar verkligen att skrämmas. Man riktigt ser hur hon njuter av att springa sitt fortaste förbi och sedan skälla till precis bakom ryggen på den andra hunden.
Hon gjorde det även igår och tyckte det var så kul. Jag har hört flera andra hundar som också tycker det är himla kul att skrämma andra. De kunde ju träffas och utöva sin lek på de likasinnade, för andra vanliga hundar tycker inte det är så kul. Men russeln igår sa ifrån till henne och då slutade hon faktiskt, så det var bra.
Nya hundleksaker har anlänt med posten idag. Nämligen två fårskinnsleksaker. Jag visade dem för hundarna och de blir helt överlyckliga och kan knappt hålla sig från lek. Men i vår familj så är lek en resurs som man inte får gratis. Man måste jobba för att få leka.
Och som tur är så är det träning ikväll så de kan få prova sina nya leksaker.
Jag håller på att borsta pälsar. De börjar bli långhåriga igen. Men det är inte så mycket tovor. Lucy har efter klippningen i sommras fått sin vuxenpäls nu och det är så skönt. Bara svansen som tovar sig och det är ända stället på kroppen hon inte gillar att man borstar, annars tycker hon det är rätt skönt.
Hennes päls håller sig utborstad längre nu och tovar inte ihop på 5 sekunder som den gjorde förr.
Hon verkar vara inne i en nya utvecklingsfas, för hon har blivit mycket stabilare i kroppen och rör sig bättre nu än vad hon gjort innan. Nu ser det riktigt trevligt ut när hon rör sig, förut såg hon mest ut som en klumpeduns =)
Igår var vi och tränade lite i den jätte stora hundrastgården som ligger precis vid havet. Där var en liten parson russel hane på 9 år som inte hade haft det så lätt i livet. Han bodde nu i sitt femte hem och hade troligtvis blivit mycket slagen i sina tidigare hem och säkert aldrig fått umgås med andra hundar. Hans nuvarande matte hade haft honom i 5 år och hade nu fått honom till en mycket trevlig liten hund. Dock osäker på människor i keps och om man höjde armarna.
Han fick leka med Lucy ett tag för hon är så himla duktig på hundspråk, så så fort han tyckte det var jobbigt så morrade han lite och då vek hon av.
Dixie är inte lika duktig, eller egentligen är hon säkert det, men hon älskar verkligen att skrämmas. Man riktigt ser hur hon njuter av att springa sitt fortaste förbi och sedan skälla till precis bakom ryggen på den andra hunden.
Hon gjorde det även igår och tyckte det var så kul. Jag har hört flera andra hundar som också tycker det är himla kul att skrämma andra. De kunde ju träffas och utöva sin lek på de likasinnade, för andra vanliga hundar tycker inte det är så kul. Men russeln igår sa ifrån till henne och då slutade hon faktiskt, så det var bra.
Nya hundleksaker har anlänt med posten idag. Nämligen två fårskinnsleksaker. Jag visade dem för hundarna och de blir helt överlyckliga och kan knappt hålla sig från lek. Men i vår familj så är lek en resurs som man inte får gratis. Man måste jobba för att få leka.
Och som tur är så är det träning ikväll så de kan få prova sina nya leksaker.
Jag håller på att borsta pälsar. De börjar bli långhåriga igen. Men det är inte så mycket tovor. Lucy har efter klippningen i sommras fått sin vuxenpäls nu och det är så skönt. Bara svansen som tovar sig och det är ända stället på kroppen hon inte gillar att man borstar, annars tycker hon det är rätt skönt.
Hennes päls håller sig utborstad längre nu och tovar inte ihop på 5 sekunder som den gjorde förr.
Hon verkar vara inne i en nya utvecklingsfas, för hon har blivit mycket stabilare i kroppen och rör sig bättre nu än vad hon gjort innan. Nu ser det riktigt trevligt ut när hon rör sig, förut såg hon mest ut som en klumpeduns =)
Skotträning
Jag har nu börjat skotträning med Lucy för att försöka få henne att inte beröras av dessa ljud.
Jag tränar med hjälp av skottskivan som vi har.
Dag 1 fick hon höra pistolskott på lagom låg nivå samtidigt som hon får äta sin kvällsmat som jag handmatar henne med. Detta var inga problem, svansen viftade som en propeller och hon började bjuda på olika konster och trix för att få sin mat, sneglade ibland mot ljudet, men ingen berördhet alls.
Dag 2 fick bli samma sak fast lite högre ljud. Inga problem där heller. Men sen började skivan om automatiskt vilket jag inte var beredd på och då sattes spår nr 1 igång och det är ljudet med raketer. Detta gillar inte Lucy alls. Hon sjönk ihop och gömde sig under bordet och sedan försökte hon krafsa upp ytterdörren. Jag stängde av så fort jag kunde, men hon hade redan hört pysljudet som är det värsta för henne.
Dag 3 (idag) var det åskljud som hon aldrig brytt sig om särskilt mycket, men idag var hon lite tveksam säkert från igår. Oftast vill hon in på toaletten när hon tycker det är obehagligt och det får hon gärna. men hon kommer ut lika fort igen för att ta en bit mat. Sen springer hon ett varv och kommer sedan tillbaka. Efter några gånger tyckte både hon och jag att detta var ganska kul lek och när hon kom fram till mig så började hon bjuda på sina konster igen. Hon gjorde en konst för att sedan springa ett varv och sen kom hon tillbaka och gjorde en till. Det blev som en liten kedja. Men det är viktigt att hon alltid känner att hon kan gå ifrån om hon vill.
Flera veckors träning återstår, men jag känner att vi kommer att få bukt med det här. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det har kunnat bli såhär. Men i grunden är det nog raketen från i vintras som med ett pysljud flög över hennes huvud och sedan small till. Hon har hört smällare och skott sedan dess, men inte så högt och inte reagerat då. Sedan var det ju höga skott på MH:et och då var hon inte rädd, men gillade det inte. Sen kom skott på hennes tävling några dagar senare och sedan dess kan man säga att hon är negativt påverkad. Samtidigt var hon ju sjuk då som jag inte visste så det kan också vara bidragande till den negativa utvecklingen.
Tyvärr kan alla hundar i alla åldrar närsomhelst drabbas av detta och det kan bli jobbigt om man inte tar tag i det. Lucy har fördelarna på sin sida att lyckas eftersom hon fortfarande är ung, inte är blockerad och kan ta emot godis.
Så detta ska vi nog fixa. Det blir en liten utmaning och ny erfarenhet för mig. Jag har aldrig tidigare haft eller jobbat med skotträdsla hos hund förut, så det blir intressant att se om jag lyckas =)
Jag tränar med hjälp av skottskivan som vi har.
Dag 1 fick hon höra pistolskott på lagom låg nivå samtidigt som hon får äta sin kvällsmat som jag handmatar henne med. Detta var inga problem, svansen viftade som en propeller och hon började bjuda på olika konster och trix för att få sin mat, sneglade ibland mot ljudet, men ingen berördhet alls.
Dag 2 fick bli samma sak fast lite högre ljud. Inga problem där heller. Men sen började skivan om automatiskt vilket jag inte var beredd på och då sattes spår nr 1 igång och det är ljudet med raketer. Detta gillar inte Lucy alls. Hon sjönk ihop och gömde sig under bordet och sedan försökte hon krafsa upp ytterdörren. Jag stängde av så fort jag kunde, men hon hade redan hört pysljudet som är det värsta för henne.
Dag 3 (idag) var det åskljud som hon aldrig brytt sig om särskilt mycket, men idag var hon lite tveksam säkert från igår. Oftast vill hon in på toaletten när hon tycker det är obehagligt och det får hon gärna. men hon kommer ut lika fort igen för att ta en bit mat. Sen springer hon ett varv och kommer sedan tillbaka. Efter några gånger tyckte både hon och jag att detta var ganska kul lek och när hon kom fram till mig så började hon bjuda på sina konster igen. Hon gjorde en konst för att sedan springa ett varv och sen kom hon tillbaka och gjorde en till. Det blev som en liten kedja. Men det är viktigt att hon alltid känner att hon kan gå ifrån om hon vill.
Flera veckors träning återstår, men jag känner att vi kommer att få bukt med det här. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det har kunnat bli såhär. Men i grunden är det nog raketen från i vintras som med ett pysljud flög över hennes huvud och sedan small till. Hon har hört smällare och skott sedan dess, men inte så högt och inte reagerat då. Sedan var det ju höga skott på MH:et och då var hon inte rädd, men gillade det inte. Sen kom skott på hennes tävling några dagar senare och sedan dess kan man säga att hon är negativt påverkad. Samtidigt var hon ju sjuk då som jag inte visste så det kan också vara bidragande till den negativa utvecklingen.
Tyvärr kan alla hundar i alla åldrar närsomhelst drabbas av detta och det kan bli jobbigt om man inte tar tag i det. Lucy har fördelarna på sin sida att lyckas eftersom hon fortfarande är ung, inte är blockerad och kan ta emot godis.
Så detta ska vi nog fixa. Det blir en liten utmaning och ny erfarenhet för mig. Jag har aldrig tidigare haft eller jobbat med skotträdsla hos hund förut, så det blir intressant att se om jag lyckas =)
Mycket träning
Just nu är det bara träning och åter träning för hundarna. Det är verkligen en sådan period nu.
Hela dagarna kretsar kring träning och nya träningsupplägg.
Ikväll har vi tränat hårda pass.
Dixie har fått fortsatt störningsträning med kattmat och salami. På måndag ska jag bygga upp en riktig tävlingsbana till henne och sätta allt på prov.
Lucys träning gick bra idag, men jag undrar om jag inte går för fort fram med henne. Jag vill att hon ska prestera lika bra som Dixie gör och glömmer lätt att hon inte fått lika mycket träning och inte har samma erfarenheter pga att hon inte är så gammal ännu.
Jag tror mycket kommer släppa för oss när jag sänker mina krav på henne.
Det känns nämligen som om hon ibland inte tycker det är roligt. Så får det INTE bli.
Men idag fungerade allt som jag ville och det var en glad Lucy på träning.
Som avslutning blev det en runda på agilitybanan =)
Jag höll i tävlingslydnadskursen ikväll igen. Så himla roligt det är! Och så himla duktiga hundar och förare!
Ja, något annat roligt händer inte här just nu.
Hela dagarna kretsar kring träning och nya träningsupplägg.
Ikväll har vi tränat hårda pass.
Dixie har fått fortsatt störningsträning med kattmat och salami. På måndag ska jag bygga upp en riktig tävlingsbana till henne och sätta allt på prov.
Lucys träning gick bra idag, men jag undrar om jag inte går för fort fram med henne. Jag vill att hon ska prestera lika bra som Dixie gör och glömmer lätt att hon inte fått lika mycket träning och inte har samma erfarenheter pga att hon inte är så gammal ännu.
Jag tror mycket kommer släppa för oss när jag sänker mina krav på henne.
Det känns nämligen som om hon ibland inte tycker det är roligt. Så får det INTE bli.
Men idag fungerade allt som jag ville och det var en glad Lucy på träning.
Som avslutning blev det en runda på agilitybanan =)
Jag höll i tävlingslydnadskursen ikväll igen. Så himla roligt det är! Och så himla duktiga hundar och förare!
Ja, något annat roligt händer inte här just nu.
Inget Bryssel, men mycket annat
Nu har jag bestämt mig om Bryssel. Vi hoppar över det!
Läste om det idag hur det skulle gå till och jag tyckte inte upplägget lät så lockande. Man skulle gå upp en och en inför två domare som satte poäng på hunden. De som fick mest poäng gick vidare till en större final. Man tävlade alltså helt individuellt och mot andra raser direkt, inte i sin egen ras först.
Nä helt plötsligt kändes det inte alls lockande. Det blir säkert någon välputsad liten cocker spaniel som tar hem segern.
Vi får hitta på något annat roligt för dem pengarna istället. Jag tycker det är fullbokat nu som det är. Har nästan inga lediga helger framför mig just nu. Väldigt fullbokad höst. Men det gillar jag =)
Det är kurser som ska hållas, tävlingar, terapihundsutbildning, besök från blivande valpköpare, konserter, och två utställningar som vi ska hinna med.
Lucy kommer ställas i Växjö och där kommer jag även visa Chip på hans debut.
Sen ställer jag både Dixie och Lucy i Stockholm i december.
Det är lite storm här nu. Lite mysigt är det allt. Hundarna älskar storm och jaga varandra i vinden. De har även badat i vågorna idag på vår lilla strand.
Har tränat lite på de problem jag hade igår.
Det gick bättre idag. Dixie fattade idag att kattmaten ligger där för att man ska låta bli den. Helt rätt!
Och jag och Lucy har tränat lite grunder för vilda hundar.
Läste om det idag hur det skulle gå till och jag tyckte inte upplägget lät så lockande. Man skulle gå upp en och en inför två domare som satte poäng på hunden. De som fick mest poäng gick vidare till en större final. Man tävlade alltså helt individuellt och mot andra raser direkt, inte i sin egen ras först.
Nä helt plötsligt kändes det inte alls lockande. Det blir säkert någon välputsad liten cocker spaniel som tar hem segern.
Vi får hitta på något annat roligt för dem pengarna istället. Jag tycker det är fullbokat nu som det är. Har nästan inga lediga helger framför mig just nu. Väldigt fullbokad höst. Men det gillar jag =)
Det är kurser som ska hållas, tävlingar, terapihundsutbildning, besök från blivande valpköpare, konserter, och två utställningar som vi ska hinna med.
Lucy kommer ställas i Växjö och där kommer jag även visa Chip på hans debut.
Sen ställer jag både Dixie och Lucy i Stockholm i december.
Det är lite storm här nu. Lite mysigt är det allt. Hundarna älskar storm och jaga varandra i vinden. De har även badat i vågorna idag på vår lilla strand.
Har tränat lite på de problem jag hade igår.
Det gick bättre idag. Dixie fattade idag att kattmaten ligger där för att man ska låta bli den. Helt rätt!
Och jag och Lucy har tränat lite grunder för vilda hundar.
Träningsproblem
Efter kvällens träning så kan jag konstatera att jag har två problem med vardera hund.
Dixie problem:
Idag var det dags att introducera kattmaten för Dixie. Det var den störning som användes på tävlingen sist i fortsättningsklassen i rallylydnad så därför har jag blivit tvungen att köpa kletig kattmat att träna med.
Detta är något hon inte alls är van vid eftersom vi inte har någon katt, så doften av kattmaten var en utmaning.
Hon hade svårt att hålla fokus hela tiden och sneglade mot burkarna, men hon kunde gå lös förbi utan att ta det, hon försökte inte ens. Men det var helt klart en större störning än vi hittills stött på.
Jag måste lägga upp en plan för det här. Måste införskaffa mängder med fler svåra störningar och träna på det mycket så det inte blir något märkvärdigt på tävlingen.
Resten av skyltarna känns nu bra och fungerar i olika miljöer, men mer störningsträning behövs! Kriteriet kommer ligga på att Dixie ska hålla ögonkontakt oavsett vilken störning där finns. Inget man löser på ett träningspass precis men jag får ta mig i kragen och se till att fixa detta!
När vi tränar detta att hon ska låta bli saker så är det ingen förbudsövning. En förbudsövning är något som hunden vill ha men som den inte får lov att ta.
Istället tränar vi på "låta bli". I den övningen så ska hunden själv inse att det inte lönar sig att försöka ta det som lockar, utan att den tjänar på att låta bli.
Skillnaden är att i en förbudsövning så finns hundens lust att ta det förbjudna fortfarande kvar oavsett hur mycket skäll den får om den skulle ta det.
I låt-bli övningen så väljer hunden själv att avstå från det som lockar och vi behöver inte använda massa arga kommando för att den ska låta bli, den gör ju det självmant.
Det blir mycket pålitligt och hundarna älskar utmaningen och känner sig så duktiga när de klarar att låta bli saker.
På rallylydnadstävling får man ju inte använda ordet nej eller göra något som är otrevligt med hunden. Där ska man visa att man kan samarbeta och lösa problem utan konflikter som bygger på korrigeringar.
Har man använt sig av korrigeringar i sin träning ser man det ögonblickligen på tävling och man får poäng därefter.
Tur att det finns andra sätt att träna hund som dessutom ger bättre resultat!
Lucy problem:
Detta är egentligen ett värre problem som jag inte riktigt vet hur jag ska hinna lösa. Eftersom Lucy varit slö en längre period så har jag tränat henne utifrån det och jobbat mycket med fart och motivation för att tagga henne. Alla rutiner i vår träning har byggt på att det är en slö hund jag tränar.
Nu när hon blivit frisk så är det en helt ny hund som är vildare än vildast och kräver ett helt annat upplägg i sin träning. Det är som att träna en helt ny hund och då måste vi egentligen börja om lite från start för att komma rätt. Nu är hon så taggad att det kommer gnäll och skäll i fotgåendet och hon hoppar och gör allt för fort.
Hur jag ska hinna med att ändra dessa rutiner vet jag inte. Och jag menar det verkligen.. Jag har ingen aning hur vi ska hinna få rätt på varandra.
Agilityträningen idag gick i alla fall hur bra som helst. Förrutom att vi hade 90 graders piskande regn hela tiden som förstörde mitt nyfixade hår. Det bekommer inte Lucy det minsta. Fy sjutton så duktig hon är! En riktigt svår tunnelkombinations bana med 18 hinder med många fällor tränade vi idag och hon tog inte fel en enda gång.
Vi får nog börja lägga in den rejäla stöten på denna sporten snart för detta är hennes grej ända in i benmärgen.
Dixie problem:
Idag var det dags att introducera kattmaten för Dixie. Det var den störning som användes på tävlingen sist i fortsättningsklassen i rallylydnad så därför har jag blivit tvungen att köpa kletig kattmat att träna med.
Detta är något hon inte alls är van vid eftersom vi inte har någon katt, så doften av kattmaten var en utmaning.
Hon hade svårt att hålla fokus hela tiden och sneglade mot burkarna, men hon kunde gå lös förbi utan att ta det, hon försökte inte ens. Men det var helt klart en större störning än vi hittills stött på.
Jag måste lägga upp en plan för det här. Måste införskaffa mängder med fler svåra störningar och träna på det mycket så det inte blir något märkvärdigt på tävlingen.
Resten av skyltarna känns nu bra och fungerar i olika miljöer, men mer störningsträning behövs! Kriteriet kommer ligga på att Dixie ska hålla ögonkontakt oavsett vilken störning där finns. Inget man löser på ett träningspass precis men jag får ta mig i kragen och se till att fixa detta!
När vi tränar detta att hon ska låta bli saker så är det ingen förbudsövning. En förbudsövning är något som hunden vill ha men som den inte får lov att ta.
Istället tränar vi på "låta bli". I den övningen så ska hunden själv inse att det inte lönar sig att försöka ta det som lockar, utan att den tjänar på att låta bli.
Skillnaden är att i en förbudsövning så finns hundens lust att ta det förbjudna fortfarande kvar oavsett hur mycket skäll den får om den skulle ta det.
I låt-bli övningen så väljer hunden själv att avstå från det som lockar och vi behöver inte använda massa arga kommando för att den ska låta bli, den gör ju det självmant.
Det blir mycket pålitligt och hundarna älskar utmaningen och känner sig så duktiga när de klarar att låta bli saker.
På rallylydnadstävling får man ju inte använda ordet nej eller göra något som är otrevligt med hunden. Där ska man visa att man kan samarbeta och lösa problem utan konflikter som bygger på korrigeringar.
Har man använt sig av korrigeringar i sin träning ser man det ögonblickligen på tävling och man får poäng därefter.
Tur att det finns andra sätt att träna hund som dessutom ger bättre resultat!
Lucy problem:
Detta är egentligen ett värre problem som jag inte riktigt vet hur jag ska hinna lösa. Eftersom Lucy varit slö en längre period så har jag tränat henne utifrån det och jobbat mycket med fart och motivation för att tagga henne. Alla rutiner i vår träning har byggt på att det är en slö hund jag tränar.
Nu när hon blivit frisk så är det en helt ny hund som är vildare än vildast och kräver ett helt annat upplägg i sin träning. Det är som att träna en helt ny hund och då måste vi egentligen börja om lite från start för att komma rätt. Nu är hon så taggad att det kommer gnäll och skäll i fotgåendet och hon hoppar och gör allt för fort.
Hur jag ska hinna med att ändra dessa rutiner vet jag inte. Och jag menar det verkligen.. Jag har ingen aning hur vi ska hinna få rätt på varandra.
Agilityträningen idag gick i alla fall hur bra som helst. Förrutom att vi hade 90 graders piskande regn hela tiden som förstörde mitt nyfixade hår. Det bekommer inte Lucy det minsta. Fy sjutton så duktig hon är! En riktigt svår tunnelkombinations bana med 18 hinder med många fällor tränade vi idag och hon tog inte fel en enda gång.
Vi får nog börja lägga in den rejäla stöten på denna sporten snart för detta är hennes grej ända in i benmärgen.
Lilltjejen tar för sig
Vi har haft en underbar helg med riktig sensommarvärme över 20 grader.
I helgen fyllde Daniel år och så har vi firat av min kusin som ska flytta till USA. Ett besök med vandring på Hovs Hallar hann vi också med till hundarnas stora förtjusning. Det blev bad från klipporna!
Något som är nytt dessa dagar är att Lucy börjar ta för sig mer och mer och sätta Dixie på plats. Vi har nu hört att hon faktiskt kan morra. (Har hittills aldrig hört henne morra förrut och jag började tro att hon inte hade den typ av röstresurs, men det har hon nu visats sig ha)
När de skulle hämta pinnar ur vattnet så var Lucy snabbast i att hämta pinnen. När Dixie (som alltid annars har varit snabbast) kom ifatt för att dela på pinnen så morrade lillfröken Lucy på henne.
Dixie blev så häpen att hon lät bli att hoppa i efter pinnar. Hon höll sig på klippkanten och lät Lucy-lillfröken sno åt sig hela showen och äran.
Lucy ger nu igen med samma mynt som Dixie har gjort mot henne i alla år.
Igår fick hundarna varsitt ben. Dixie åt upp sitt direkt för att sedan försöka sno åt sig Lucys som hon alltid gör och alltid lyckas med.... Förrutom igår.
Lucy gick rundor med sitt ben länge och försökte gräva ner det i sin hundsäng. När hon trodde att ingen såg det så kom Dixie för att ta det. Men då morrade Lucy-lillfröken på henne och var snabbt på plats för att ta sitt ben. Återigen så fattade Dixie ingenting. Men hon respekterade Lucys önskan om att låta benet vara så hon gick snopet och la sig i stället.
Dixie kan vara ganska så vass när det gäller resurser så jag trodde inte hon skulle vika sig så, men det är bra att hon gör det.
Dixie har även blivit av med "sin" plats som var att ligga närmast mina fötter. Där ligger numera Lucy.
Jag har länge undrat hur det skulle kunna komma att bli den dagen Lucy får sina valpar eftersom det varit Dixie som hittills tagit allt hon velat ha utan några protester. Men nu i Lucys skendräktighet så ser jag att hon faktiskt vet hur man behåller något och jag är övertygad om att hon inte kommer tillåta att Dixie tar över hennes valpar den första tiden.
De börjar nu leva på lika villkor! Precis som jag vill ha det.
Idag har jag varit hos frisören. Det är sån lyx när man kommer dit. Två timmar där man blir ordentligt ompysslad.
De har massagestol som man får sitta i och dem ger otroligt skön huvudmassage och bjuder på allt möjligt och framförallt så fixar de håret precis som man vill ha det!
Ikväll är det agility som gäller! Och så blir det nog ett pass rallylydnad före det skulle jag tro.
I helgen fyllde Daniel år och så har vi firat av min kusin som ska flytta till USA. Ett besök med vandring på Hovs Hallar hann vi också med till hundarnas stora förtjusning. Det blev bad från klipporna!
Något som är nytt dessa dagar är att Lucy börjar ta för sig mer och mer och sätta Dixie på plats. Vi har nu hört att hon faktiskt kan morra. (Har hittills aldrig hört henne morra förrut och jag började tro att hon inte hade den typ av röstresurs, men det har hon nu visats sig ha)
När de skulle hämta pinnar ur vattnet så var Lucy snabbast i att hämta pinnen. När Dixie (som alltid annars har varit snabbast) kom ifatt för att dela på pinnen så morrade lillfröken Lucy på henne.
Dixie blev så häpen att hon lät bli att hoppa i efter pinnar. Hon höll sig på klippkanten och lät Lucy-lillfröken sno åt sig hela showen och äran.
Lucy ger nu igen med samma mynt som Dixie har gjort mot henne i alla år.
Igår fick hundarna varsitt ben. Dixie åt upp sitt direkt för att sedan försöka sno åt sig Lucys som hon alltid gör och alltid lyckas med.... Förrutom igår.
Lucy gick rundor med sitt ben länge och försökte gräva ner det i sin hundsäng. När hon trodde att ingen såg det så kom Dixie för att ta det. Men då morrade Lucy-lillfröken på henne och var snabbt på plats för att ta sitt ben. Återigen så fattade Dixie ingenting. Men hon respekterade Lucys önskan om att låta benet vara så hon gick snopet och la sig i stället.
Dixie kan vara ganska så vass när det gäller resurser så jag trodde inte hon skulle vika sig så, men det är bra att hon gör det.
Dixie har även blivit av med "sin" plats som var att ligga närmast mina fötter. Där ligger numera Lucy.
Jag har länge undrat hur det skulle kunna komma att bli den dagen Lucy får sina valpar eftersom det varit Dixie som hittills tagit allt hon velat ha utan några protester. Men nu i Lucys skendräktighet så ser jag att hon faktiskt vet hur man behåller något och jag är övertygad om att hon inte kommer tillåta att Dixie tar över hennes valpar den första tiden.
De börjar nu leva på lika villkor! Precis som jag vill ha det.
Idag har jag varit hos frisören. Det är sån lyx när man kommer dit. Två timmar där man blir ordentligt ompysslad.
De har massagestol som man får sitta i och dem ger otroligt skön huvudmassage och bjuder på allt möjligt och framförallt så fixar de håret precis som man vill ha det!
Ikväll är det agility som gäller! Och så blir det nog ett pass rallylydnad före det skulle jag tro.
Mardröm
I natt vaknade jag med tårar i hela ansiktet och svullna ögon. Jag drömde att någon hade avlivat Lucy utan att jag visste det. Eller avlivat vad ett mild ord. Någon hade skrutit halsen av henne och så hittade jag henne död och blodig.
Fy sjutton vilken mardröm och ledsen var jag.
Det var så skönt att vakna upp och kasta ett öga nedanför sängen och se henne ligga där i sin korg och sova hur lugnt som helst.
För ca två veckor sedan drömde jag att Dixie dog och då vaknade jag lika ledsen, men blev lugn igen när jag gick upp och kollade att hon levde.
Phu!
Igår var vi på träning. Dixie fick ett rally-pass som gick riktigt bra. Hon börjar få kläm på de nya skyltarna nu och det är väl tur då det bara är några veckor kvar till hennes tävlingsdebut i fortsättningsklassen.
Men hon behöver lite mer helhet i banan.
Sen hoppade jag in för Britt och höll hennes kurs i tävlingslydnad. Trevligt gäng med roliga hundar.
Igår fick de träna på platsliggning med störning och sedan omvänt lockande (vad vore livet utan den övningen?)
Sen jobbade vi med individuella problem och problemlösningar. Många hade problem med apporten och det är ett favoritmoment för mig att pilla i.
Nästa vecka ska jag rycka in igen och då blir det fler problemlösningar. Fantastiskt kul!
Efter kursen så fick Lucy komma ut för ett pass i lydnad. Och hon var så fruktansvärt taggad. Så underbart att se så jag nästan blev rörd. Jag fick mig ett par goda skratt åt hennes tappra försök att göra rätt. Hon ansträngde sig maximalt och hade en otroligt härlig attityd. Välkommen tillbaka!
Supertaggat fortgående, hon slängde sig i backen på läggande under gång, hon kom i racerfart i inkallningen och vände i luften när hon skulle sätta sig i utgångsposition och gjorde fina ställande.
(Apport och hopp hade vi inte tillgång till, men det vet jag att hon kan)
Det var serietävling i agility också. Jag hade tänkt att vi skulle vara med där, men eftersom hon varit dålig så valde jag att inte starta denna gång. Vi kan prova nästa tävling som är om en månad.
Jag känner verkligen att jag har mycket stöd och peppning inför Brysselresan av er läsare. Jag tackar för det!
Jag ska snart bestämma mig =)
Fy sjutton vilken mardröm och ledsen var jag.
Det var så skönt att vakna upp och kasta ett öga nedanför sängen och se henne ligga där i sin korg och sova hur lugnt som helst.
För ca två veckor sedan drömde jag att Dixie dog och då vaknade jag lika ledsen, men blev lugn igen när jag gick upp och kollade att hon levde.
Phu!
Igår var vi på träning. Dixie fick ett rally-pass som gick riktigt bra. Hon börjar få kläm på de nya skyltarna nu och det är väl tur då det bara är några veckor kvar till hennes tävlingsdebut i fortsättningsklassen.
Men hon behöver lite mer helhet i banan.
Sen hoppade jag in för Britt och höll hennes kurs i tävlingslydnad. Trevligt gäng med roliga hundar.
Igår fick de träna på platsliggning med störning och sedan omvänt lockande (vad vore livet utan den övningen?)
Sen jobbade vi med individuella problem och problemlösningar. Många hade problem med apporten och det är ett favoritmoment för mig att pilla i.
Nästa vecka ska jag rycka in igen och då blir det fler problemlösningar. Fantastiskt kul!
Efter kursen så fick Lucy komma ut för ett pass i lydnad. Och hon var så fruktansvärt taggad. Så underbart att se så jag nästan blev rörd. Jag fick mig ett par goda skratt åt hennes tappra försök att göra rätt. Hon ansträngde sig maximalt och hade en otroligt härlig attityd. Välkommen tillbaka!
Supertaggat fortgående, hon slängde sig i backen på läggande under gång, hon kom i racerfart i inkallningen och vände i luften när hon skulle sätta sig i utgångsposition och gjorde fina ställande.
(Apport och hopp hade vi inte tillgång till, men det vet jag att hon kan)
Det var serietävling i agility också. Jag hade tänkt att vi skulle vara med där, men eftersom hon varit dålig så valde jag att inte starta denna gång. Vi kan prova nästa tävling som är om en månad.
Jag känner verkligen att jag har mycket stöd och peppning inför Brysselresan av er läsare. Jag tackar för det!
Jag ska snart bestämma mig =)
Opublicerat material
Har rensat skit på min dator idag. Har raderat mängder med bilder bland annat.
Det roliga är ju att man måste gå igenom allt för att veta vad som ska rensas ut. Och när jag gjorde det idag hittade jag filmsnuttar från World Dog Show som jag inte har publicerat här vad jag kan minnas. Så idag bjuder jag på lite godbitar från den 8:e juli i Paris på mina prinsessor som skötte sig utmärkt.
Ett litet kort händelseförlopp som jag säkert aldrig kommer få uppleva igen! Men något jag aldrig kommer glömma!
Lucy väntar på sin tur
Det räckte till en 3:e placering i unghundsklassen och jag var mycket nöjd med det!
Dixie väntar på sin tur.. Framför henne står hennes halvsyster från Finland, med Dixies uppfödare Ritva.
Ett litet varv
Domaren har plockat ut sina 6 favoriter av 16 tikar som ska placeras. Och där kom vi på placering nummer 1
och gick vidare....
Här börjar jag tappa greppet om vad som händer. Men här har vi precis sprungit mot vinnaren i unghundsklassen och vinnaren i jaktklass (tikar) och även här vinner jag och Dixie första placeringen...och så ska det springas mer..
Här ska vi springa mot Championtiken och här sprang vi återigen hem vinsten. Fast championtikens ägare trodde nog att hon hade vunnit för hon ser lite förvirrad ut, liksom jag själv var.
Sista varvet... Här möts Bästa tik (Dixie), Bästa hane (Clos) Bästa junior (Murdoch) och Bästa veteran (Udine)
och gör upp om vem som blir BIR och här fick vi slutligen vika oss för Världsmästaren Clos som återigen fick stå som Bäst i Ras på världsutställning!
Fortfarande funderar jag på om vi ska åka till Bryssel eller ej där man gör upp om Champions of Champions. Jag är sugen, för man vet inte hur många sådana fler chanser man får här i livet och jag får nog aldrig mer en sådan hund som Dixie. Det är mycket få hundar som visar upp sig så som hon gör.
Annars satsar vi på Stockholm i december!
Det roliga är ju att man måste gå igenom allt för att veta vad som ska rensas ut. Och när jag gjorde det idag hittade jag filmsnuttar från World Dog Show som jag inte har publicerat här vad jag kan minnas. Så idag bjuder jag på lite godbitar från den 8:e juli i Paris på mina prinsessor som skötte sig utmärkt.
Ett litet kort händelseförlopp som jag säkert aldrig kommer få uppleva igen! Men något jag aldrig kommer glömma!
Lucy väntar på sin tur
Det räckte till en 3:e placering i unghundsklassen och jag var mycket nöjd med det!
Dixie väntar på sin tur.. Framför henne står hennes halvsyster från Finland, med Dixies uppfödare Ritva.
Ett litet varv
Domaren har plockat ut sina 6 favoriter av 16 tikar som ska placeras. Och där kom vi på placering nummer 1
och gick vidare....
Här börjar jag tappa greppet om vad som händer. Men här har vi precis sprungit mot vinnaren i unghundsklassen och vinnaren i jaktklass (tikar) och även här vinner jag och Dixie första placeringen...och så ska det springas mer..
Här ska vi springa mot Championtiken och här sprang vi återigen hem vinsten. Fast championtikens ägare trodde nog att hon hade vunnit för hon ser lite förvirrad ut, liksom jag själv var.
Sista varvet... Här möts Bästa tik (Dixie), Bästa hane (Clos) Bästa junior (Murdoch) och Bästa veteran (Udine)
och gör upp om vem som blir BIR och här fick vi slutligen vika oss för Världsmästaren Clos som återigen fick stå som Bäst i Ras på världsutställning!
Fortfarande funderar jag på om vi ska åka till Bryssel eller ej där man gör upp om Champions of Champions. Jag är sugen, för man vet inte hur många sådana fler chanser man får här i livet och jag får nog aldrig mer en sådan hund som Dixie. Det är mycket få hundar som visar upp sig så som hon gör.
Annars satsar vi på Stockholm i december!
Lucy på G....men
Idag har Lucy varit glad, lekt mycket med Dixie, dragit i kopplet och allt sånt hon gör när hon är som vanligt =)
Hon är helt bra i magen och jag är mycket glad för det.
Hon har varit på hugget med att få träna idag också, så där himla på G så man bara blir helt lycklig när man ser henne. Det är min Lucy! Hon är tillbaka!
Men vad händer? Jo det börjas ju skjutas skott direkt när vi ska sätta igång och träna. Oturen förföljer oss.
Det var nästintill skrattretande. Lucy kunde jobba, men tappade svansen och blev låg.
Aldrig tidigare under dessa snart 2 åren har vi råkat ut för så mycket skott som vi gjort på dessa 8 dagarna.
Jag satte in henne i bilen och tränade Dixie ett tag i stället. En superladdad hund som gör vad som helst för att få träna. Hon var riktigt grym idag, ja som hon alltid är!
Dixie skiter i allt vad skott heter. Hon är en sån hund som skulle kunna sova på rygg utomhus klockan tolv på nyårsafton.
Sen tog jag ut Lucy bara för att träna just skott. Men då kom det bara ett enda skott så resten av tiden kunde vi köra på som vanligt. Då var hon superglad och på hugget.
Jag har hittills inte kunnat träna skotträning hemma eftersom Lucy varit dålig, men så fort jag känner att hon är i form så ska vi sätta igång, för detta kommer hon fixa.
En vacker dag kommer hon älska skott när vi har tränat detta färdigt!
Men det var roligt att se att hon börjar komma tillbaka! Min älskade lilla vovve!
Hon är helt bra i magen och jag är mycket glad för det.
Hon har varit på hugget med att få träna idag också, så där himla på G så man bara blir helt lycklig när man ser henne. Det är min Lucy! Hon är tillbaka!
Men vad händer? Jo det börjas ju skjutas skott direkt när vi ska sätta igång och träna. Oturen förföljer oss.
Det var nästintill skrattretande. Lucy kunde jobba, men tappade svansen och blev låg.
Aldrig tidigare under dessa snart 2 åren har vi råkat ut för så mycket skott som vi gjort på dessa 8 dagarna.
Jag satte in henne i bilen och tränade Dixie ett tag i stället. En superladdad hund som gör vad som helst för att få träna. Hon var riktigt grym idag, ja som hon alltid är!
Dixie skiter i allt vad skott heter. Hon är en sån hund som skulle kunna sova på rygg utomhus klockan tolv på nyårsafton.
Sen tog jag ut Lucy bara för att träna just skott. Men då kom det bara ett enda skott så resten av tiden kunde vi köra på som vanligt. Då var hon superglad och på hugget.
Jag har hittills inte kunnat träna skotträning hemma eftersom Lucy varit dålig, men så fort jag känner att hon är i form så ska vi sätta igång, för detta kommer hon fixa.
En vacker dag kommer hon älska skott när vi har tränat detta färdigt!
Men det var roligt att se att hon börjar komma tillbaka! Min älskade lilla vovve!
Klagomål... på oss!!??
Igår när vi skulle till veterinären med Lucy så visade sig att det var strömavbrott på kliniken och alltså kunde vi inte ta några prover.
Tillsvidare äter hon nu en avmaskningskur för att utesluta att det är något så lätt som mask.
Idag har Lucy varit bra i magen och lite piggare. Men skendräktig är hon. Hon piper och letar valpar och bäddar. Hon piper efter hundar vi möter på gatan i hopp om att de kanske vill bli omhändertagna.
Hon är även keligare än kelnast. 25 gånger försökte hon krypa upp i vår säng i natt för att få närhet och kel. Men det fick hon inte för Daniel. Åh så hårt livet kan vara!
Så idag känns det lite mer hoppfullt.
Jag tror kanske att det blev för stor mental påfrestning förra veckan för lilla fröken. Först MH-beskrivning med alla konstigheter det innebär, sen påhoppad av hund, sen träning med nya hundar och sedan pressas till att prestera på tävling med nya skott och så var det ju inte så många veckor sedan vi flyttade heller och så skendräktighet på det. Kan göra att magen blev lite ur balans!
Nu avvaktar vi tills hon ätit upp avmaskningsmedlet och ser hur hon mår sen.
För att bara göra det riktigt jävligt för oss så hade jag fått ett brev från klagande grannar idag från hyresvärden.
I brevet påstods det bland annat att hundarna springer och dånar som elefanter och att vi har massa besökar som springer i trapporna och slår i dörrarna.
Jag blev milt sagt förbannad och ringde genast upp till hyresvärden och berättade läget. Jag tror nog att Dixie och Lucy kan vara några av de bästa hundar att ha i lägenhet. Aldrig skäller dem på ljud eller liknande och de springer verkligen inte på kvällarna. Möjligtvis går de efter oss när vi rör oss, men dålig isolering kan inte vi rå för.
Och några besökare har vi minsann inte haft!
Men ett par gnälliga grannar har vi så det var ju inte så svårt att räkna ut vem som hade klagat, så vi gick raka vägen ner med brevet till dem och frågade vad sjutton detta var. De kunde inte ens erkänna att det var dem som hade klagat.
Så nu hoppas jag att det blir lungt läge.
Jag har bott i hyresrätt de senaste 10 åren och har aldrig fått ett klagomål i hela mitt liv och så bor man här en månad och genast kommer det tråkiga brev.
Turen har verkligen inte varit med mig den sista tiden. Säkert bara för att det blivit tråkig höst.
Agilityträff
Idag har vi varit och träffat Malou (Majtippans Citrin of Cheba) och Bruno för lite mingel på Storegårds hundpark utanför Lund.
Anja, Malous matte, påstod att hon hade lite problem på agilityn med Malou, så syftet var också att kolla om jag kunde hjälpa till att rätta till de eventuella problemen.
Malou ville inte gå igenom tunneln, men efter några få justeringar var det inga problem och Malou sprang genom tunneln flera gånger.
Hon fick även träna lite hoppkombinationer, däcket och vippen och det klarade hon galant. Så nu tror jag de har lite att träna vidare på =)
Dixie och Malou är ju väldigt lika individer, kanske lite för lika? För det var lite spänt mellan dem idag vissa stunder =) Dixie tyckte inte att dottern lydde henne och dottern tyckte inte morsan lydde henne, så det var lite konflikt i luften =)
Lucy och Bruno fattade ingenting av deras spel.
Lucy är inte som vanligt och nu efter idag tror jag säkert att Lucy är sjuk. Hon är inte alls sig lik och är så slö. Idag gick hon in i tunneln på agilitybanan och la sig flera gånger eller låg under bänken. Det brukar hon aldrig göra.
Jag har velat hela dagen om jag skulle åka in med henne till djursjukhuset idag, men har avvaktat och än så länge har hon inte blivit sämre. Har nämligen suttit på djursjukhusets jourtider två gånger förrut med både Dixie och Selma och det har varit ca 7 timmars väntan. Då kan jag lika gärna vänta här hemma.
Har även upptäckt blod i avföringen och så har hon kräkt en gång nu på eftermiddagen.
Hon har fastat sedan i gårkväll men snart ska hon få lite kokt fisk och ris.
Imorgon blir det veterinären direkt! Nu ska allt kollas för jag blir galen annars om man inte hittar något, för hon är inte normal.
Nu känner jag mig så himla dum som har pressat henne med tävling igår och allt. Fy vilken matte jag är!
Jag skäms!
Nu är all hennes träning lagd på is till jag vet vad som är fel.
Har kollat henne tre gånger på kort tid hos veterinären, men de kan inte hitta något. I veckan gjorde vi ultraljud för att kolla om hon hade livmoderinflammation, men det hade hon inte.
Fästingsjukdomar är inte kollade och det ska också göras. Hon har bara haft en fästing detta året så det vore väl typiskt om just den lille skulle bära på någon smitta.
Bilder från idag:
Malou, Lucy och Bruno
En tunga och en liten Bruno =)
Malou vilar vid mattes fötter
Malou på agilitybanan
Malou
Malou
Malou
Vi har haft 26 grader och tryckande värme idag!
Anja, Malous matte, påstod att hon hade lite problem på agilityn med Malou, så syftet var också att kolla om jag kunde hjälpa till att rätta till de eventuella problemen.
Malou ville inte gå igenom tunneln, men efter några få justeringar var det inga problem och Malou sprang genom tunneln flera gånger.
Hon fick även träna lite hoppkombinationer, däcket och vippen och det klarade hon galant. Så nu tror jag de har lite att träna vidare på =)
Dixie och Malou är ju väldigt lika individer, kanske lite för lika? För det var lite spänt mellan dem idag vissa stunder =) Dixie tyckte inte att dottern lydde henne och dottern tyckte inte morsan lydde henne, så det var lite konflikt i luften =)
Lucy och Bruno fattade ingenting av deras spel.
Lucy är inte som vanligt och nu efter idag tror jag säkert att Lucy är sjuk. Hon är inte alls sig lik och är så slö. Idag gick hon in i tunneln på agilitybanan och la sig flera gånger eller låg under bänken. Det brukar hon aldrig göra.
Jag har velat hela dagen om jag skulle åka in med henne till djursjukhuset idag, men har avvaktat och än så länge har hon inte blivit sämre. Har nämligen suttit på djursjukhusets jourtider två gånger förrut med både Dixie och Selma och det har varit ca 7 timmars väntan. Då kan jag lika gärna vänta här hemma.
Har även upptäckt blod i avföringen och så har hon kräkt en gång nu på eftermiddagen.
Hon har fastat sedan i gårkväll men snart ska hon få lite kokt fisk och ris.
Imorgon blir det veterinären direkt! Nu ska allt kollas för jag blir galen annars om man inte hittar något, för hon är inte normal.
Nu känner jag mig så himla dum som har pressat henne med tävling igår och allt. Fy vilken matte jag är!
Jag skäms!
Nu är all hennes träning lagd på is till jag vet vad som är fel.
Har kollat henne tre gånger på kort tid hos veterinären, men de kan inte hitta något. I veckan gjorde vi ultraljud för att kolla om hon hade livmoderinflammation, men det hade hon inte.
Fästingsjukdomar är inte kollade och det ska också göras. Hon har bara haft en fästing detta året så det vore väl typiskt om just den lille skulle bära på någon smitta.
Bilder från idag:
Malou, Lucy och Bruno
En tunga och en liten Bruno =)
Malou vilar vid mattes fötter
Malou på agilitybanan
Malou
Malou
Malou
Vi har haft 26 grader och tryckande värme idag!
Nu går det dåligt
Det gick inte alls bra på min och Lucys första tävling.
Vi kom till tredje skylten och sen blev vi diskade.
Under banvandringen börjades det skjutas massa skott en bit bort. Och när jag sedan plockar ut Lucy för uppvärmning så låser hon sig mot skotten.
Inte rädd, men tydligt berörd.
Redan här känns det som om jag ska stryka oss och istället träna skotträning. Men sen blir det ett uppehåll med skotten och hon kan fokusera och leka.
Sen börjades det skjutas igen och då körde vi klick och belöning för varje skott och det gick bra. Det var t o m så svansen viftade när det kom skott.
Paus i skotten igen och sedan var det vår tur. Och lagom till det så satte det igång och skjutas igen och då kunde jag inte belöna några skott så hon var svår att få med och precis när jag tänkte bryta så sätter Lucy sig och bajsar på planen = Disk!
Alltså stressad hund.
Det här kändes verkligen inte bra och jag som sa efter MH att vi troligtvis inte kommer stöta på så mycket skott, men idag begränsade oss totalt.
Nu finns det bara en sak som gäller och det är att träna skott i mängder. För så här kan vi inte ha det.
Sånt ska inte få vara en anledning till att det inte gick bra.
Men hon brydde sig inte om alla nya hundar på plats, utan där var hon som vanligt. Kanske ville hon ha lite mer koll på vilka som gick bakom henne, men det var i alla fall positivt.
Lucy har blivit slö igen. I måndags var hon pigg, men efter det har hon slöat till igen och jag vet inte om det är skendräktighet eller något annat. Så för att vara på säkra sidan ska vi ta några prover nästa vecka.
Bättre att veta än att gå och oroa sig. Och jag oroar mig alltid.
Lucy är anmäld till två tävlingar till om en månad men efter idag känns det väldigt avlägset.
Dixie är också anmäld till fortsättningsklass så jag får ta tag i den träningen snart.
Fy vilken dag... Nu vill jag bara gå och lägga mig under täcket och aldrig mer komma fram.
Vi kom till tredje skylten och sen blev vi diskade.
Under banvandringen börjades det skjutas massa skott en bit bort. Och när jag sedan plockar ut Lucy för uppvärmning så låser hon sig mot skotten.
Inte rädd, men tydligt berörd.
Redan här känns det som om jag ska stryka oss och istället träna skotträning. Men sen blir det ett uppehåll med skotten och hon kan fokusera och leka.
Sen börjades det skjutas igen och då körde vi klick och belöning för varje skott och det gick bra. Det var t o m så svansen viftade när det kom skott.
Paus i skotten igen och sedan var det vår tur. Och lagom till det så satte det igång och skjutas igen och då kunde jag inte belöna några skott så hon var svår att få med och precis när jag tänkte bryta så sätter Lucy sig och bajsar på planen = Disk!
Alltså stressad hund.
Det här kändes verkligen inte bra och jag som sa efter MH att vi troligtvis inte kommer stöta på så mycket skott, men idag begränsade oss totalt.
Nu finns det bara en sak som gäller och det är att träna skott i mängder. För så här kan vi inte ha det.
Sånt ska inte få vara en anledning till att det inte gick bra.
Men hon brydde sig inte om alla nya hundar på plats, utan där var hon som vanligt. Kanske ville hon ha lite mer koll på vilka som gick bakom henne, men det var i alla fall positivt.
Lucy har blivit slö igen. I måndags var hon pigg, men efter det har hon slöat till igen och jag vet inte om det är skendräktighet eller något annat. Så för att vara på säkra sidan ska vi ta några prover nästa vecka.
Bättre att veta än att gå och oroa sig. Och jag oroar mig alltid.
Lucy är anmäld till två tävlingar till om en månad men efter idag känns det väldigt avlägset.
Dixie är också anmäld till fortsättningsklass så jag får ta tag i den träningen snart.
Fy vilken dag... Nu vill jag bara gå och lägga mig under täcket och aldrig mer komma fram.
Stabilt läge verkar det som
Det verkar som om Lucy tar det hela med ro.
Idag är hon som vanligt och har gjort lekinviter mot två hundar vi har mött idag.
Vi har tränat lite och hon var med på noterna och så har hon fått bada idag när vi äntligen fått återse den kära solen. Superlycklig Lucy som aldrig ville komma upp ur vattnet!
Men vi åker i alla fall och tränar på Bialitt ikväll med nya hundar för att det verkligen inte ska sitta kvar några dåliga minnesbilder i Lucys lilla huvud.
Idag är hon som vanligt och har gjort lekinviter mot två hundar vi har mött idag.
Vi har tränat lite och hon var med på noterna och så har hon fått bada idag när vi äntligen fått återse den kära solen. Superlycklig Lucy som aldrig ville komma upp ur vattnet!
Men vi åker i alla fall och tränar på Bialitt ikväll med nya hundar för att det verkligen inte ska sitta kvar några dåliga minnesbilder i Lucys lilla huvud.
