Tillbaka till verkligheten
Idag var jag på jobbet igen och där ligger jag lite efter nu, så det får bli hårt jobb i veckan.
Ryggen gör lite ont, men jag har varit på min första behandling idag. Vi har en tjej som sköter oss via jobbet så dit kan man gå om man har problem med kroppen.
Det första hon säger idag är:
"Nämen du är ju helt sned i din höft och svullen på högra skuldran!"
Så höften har hon knäckt till ordentligt så nu ska jag vara rak igen. Hon har även knådat och dragit och det gör förfärligt ont, men efteråt kunde jag böja mig till golvet utan smärta och det kunde jag inte innan jag kom dit, så det gjorde verkan.
Tack för alla grattisar om helgen! Jag är väldigt nöjd och nu ska vi anmäla till fler tävlingar.
Ikväll ska vi på träning och jag tänkte börja med lite skyltar i avanceradklassen. Där kommer det nämligen utmaningar och det är alltid roligt med lite utmaningar =)
Jag har kört bil idag för första gången sedan olyckan och det gick bra.
Det kan ordna sig så bra så att jag kan ta en av företagsbilarna. Även det en ford och det är till fördel eftersom min hundbur faktiskt passar i den också. Dessutom är den 10 år nyare än min gamla. Tills vidare får jag ha den i alla fall, sen får jag väl köpa loss den när jag fått mina försäkringspengar.
Det hade varit perfekt om det kunde gå så lätt, för då vet jag vad jag får för bil.
Jag ska boka en tid för ultraljud nästa vecka, så får vi se om det finns några valpar i Lucys tjocka mage.
Hon är lite för tjock just nu. Men hon är så fruktansvärt hungrig och gråter i flera timmar i väntan på att det ska bli middagstid.
Ryggen gör lite ont, men jag har varit på min första behandling idag. Vi har en tjej som sköter oss via jobbet så dit kan man gå om man har problem med kroppen.
Det första hon säger idag är:
"Nämen du är ju helt sned i din höft och svullen på högra skuldran!"
Så höften har hon knäckt till ordentligt så nu ska jag vara rak igen. Hon har även knådat och dragit och det gör förfärligt ont, men efteråt kunde jag böja mig till golvet utan smärta och det kunde jag inte innan jag kom dit, så det gjorde verkan.
Tack för alla grattisar om helgen! Jag är väldigt nöjd och nu ska vi anmäla till fler tävlingar.
Ikväll ska vi på träning och jag tänkte börja med lite skyltar i avanceradklassen. Där kommer det nämligen utmaningar och det är alltid roligt med lite utmaningar =)
Jag har kört bil idag för första gången sedan olyckan och det gick bra.
Det kan ordna sig så bra så att jag kan ta en av företagsbilarna. Även det en ford och det är till fördel eftersom min hundbur faktiskt passar i den också. Dessutom är den 10 år nyare än min gamla. Tills vidare får jag ha den i alla fall, sen får jag väl köpa loss den när jag fått mina försäkringspengar.
Det hade varit perfekt om det kunde gå så lätt, för då vet jag vad jag får för bil.
Jag ska boka en tid för ultraljud nästa vecka, så får vi se om det finns några valpar i Lucys tjocka mage.
Hon är lite för tjock just nu. Men hon är så fruktansvärt hungrig och gråter i flera timmar i väntan på att det ska bli middagstid.
Det blev tävling
Då har jag äntligen lite glädjande nyheter att komma med. I sista stund idag så bestämde jag mig för att åka på tävlingen med Dixie. Jag tänkte att det kunde vara ett bra avbrott och att få mig att tänka på något annat och det visade sig att det kändes riktigt bra när jag väl kom iväg. Jag kunde fokusera på vår uppvärmning och på uppgiften, men för ovanlighetens skull så var jag inte så nervös för det kändes som om det inte spelade någon roll hur det skulle gå. Skulle vi misslyckas totalt så hade jag vetat vad det hade berott på. Så vi tog chansen och stack iväg.
Banan var inte alls vår typ av bana. Det var jätte många stationära skyltar med totalt 21 sitt vilket är väldigt mycket och den saknade flyt. Ganska tråkig, men ändå svår eftersom många skyltar är väldigt lika varandra och lätt för föraren att ta fel vilket många gjorde. Den ställde också stora krav på uthållighet hos hunden.
Så här såg det ut när vi gick:
Efteråt var jag så himla nöjd med Dixie. Vi fick ihop 98 p och missarna ser man ju på filmen, en gång tappar hon mig i 8:ans frestelse och en gång sätter hon ner nosen, men i övrigt är jag så himla nöjd och hon uppfyllde allt jag hade kunnat önska idag. Inga skall, inga överslag, utan bara självaste Dixie när hon är på topp och då syftar jag på attityden. Naturligtvis är mina ögon de hårdaste och jag ser ju ytterligare missar där Dixie kan bättre, men det är bara något som vi får träna mer på att slipa detaljer.
Poängen räckte också till en 1:a placering och Dixie tog alltså sitt 3:e guld av 4 möjliga rallytävlingar.
Detta var ju hennes första tävling i fortsättningsklass, så jag är otroligt nöjd med denna start och att vi lyckades trots vad som har hänt i veckan.
Vi fick ett jätte fint pris med ett ljusfat med ljus och ljusstakar och massa hundgodis
Hon är helt otroligt min hund och jag är så glad att hon är min!
Till sist måste jag bara tacka alla för ert stöd om vår olycka! Jag är så glad att det är så många som bryr sig och velat hjälpa oss och det betyder jätte mycket. Tack till er allihop! Jag lovar att höra av mig om jag behöver!
Idag känns det i alla fall bättre bara för vi åkte iväg.
Banan var inte alls vår typ av bana. Det var jätte många stationära skyltar med totalt 21 sitt vilket är väldigt mycket och den saknade flyt. Ganska tråkig, men ändå svår eftersom många skyltar är väldigt lika varandra och lätt för föraren att ta fel vilket många gjorde. Den ställde också stora krav på uthållighet hos hunden.
Så här såg det ut när vi gick:
Efteråt var jag så himla nöjd med Dixie. Vi fick ihop 98 p och missarna ser man ju på filmen, en gång tappar hon mig i 8:ans frestelse och en gång sätter hon ner nosen, men i övrigt är jag så himla nöjd och hon uppfyllde allt jag hade kunnat önska idag. Inga skall, inga överslag, utan bara självaste Dixie när hon är på topp och då syftar jag på attityden. Naturligtvis är mina ögon de hårdaste och jag ser ju ytterligare missar där Dixie kan bättre, men det är bara något som vi får träna mer på att slipa detaljer.
Poängen räckte också till en 1:a placering och Dixie tog alltså sitt 3:e guld av 4 möjliga rallytävlingar.
Detta var ju hennes första tävling i fortsättningsklass, så jag är otroligt nöjd med denna start och att vi lyckades trots vad som har hänt i veckan.
Vi fick ett jätte fint pris med ett ljusfat med ljus och ljusstakar och massa hundgodis
Hon är helt otroligt min hund och jag är så glad att hon är min!
Till sist måste jag bara tacka alla för ert stöd om vår olycka! Jag är så glad att det är så många som bryr sig och velat hjälpa oss och det betyder jätte mycket. Tack till er allihop! Jag lovar att höra av mig om jag behöver!
Idag känns det i alla fall bättre bara för vi åkte iväg.
Tungt
Det känns bättre och bättre i kroppen för varje dag. Skönt är väl det.
Men psykiskt känns det inte alls bra. Jag förstår inte varför jag inte är glad när vi alla klarat oss?
Jag borde vara jätte glad, men det är jag inte.
Starka minnen sitter i och jag sover dåligt och har ingen aptit.
De minnen som kommer upp mest är att jag inte kunde vara hos hundarna och skydda dem när de var rädda. Och att jag inte visste vem som tog dem eller var de skulle hamna och att jag inte fick se med egna ögon hur de mådde. Det var hemsk att inte ha kontroll på vad som hände runt om och att inte kunna röra sig en millimeter och att det var så många främmande personer runt om som gjorde sig besvär med allt fast jag inte ville det.
Jag hoppas jag snart har ältat detta klart så jag kan gå vidare.
Jag önskar det kunde gå över typ nu direkt.
Det är ju tävling imorgon och jag vet ännu inte om vi ska åka dit eller inte. Det kan vara bra att tänka på något annat, men mentalt känns inte jag alls förberedd.
Jag önskar jag hade varit hund, för de verkar minsann inte gå och tänka på detta, utan de är som vanligt. Lucy är konstant hungrig och Dixie vill leka och tycker att hennes matte ska skärpa sig och hitta på något kul istället.
Det känns bra att dem mår bra i alla fall.
Jag blev tipsad om artikeln om min olycka. Tänk om det kunde vara så lätt som det låter...
http://hd.se/landskrona/2012/02/21/lastbil-och-bil-i-krock-i/
1,5 år
Grattis Dixies och Baxters valpar i vår ädelstenskull som blir 1,5 år idag!
Och tack alla valpköpare för att ni sköter dem så bra!
Och vad händer här idag då? ja inte mycket. Jag har inte jobbat idag heller och inte kunnat åka iväg på kurs.
Det känns lite lite bättre i kroppen idag, bara nacken som gör ont fortfarande och lite i länden.
Det känns bara jobbigt med allt och det dyker upp bilder från olyckan i huvudet hela tiden både dagar och nätter och så tänker jag på hur illa det hade kunnat gå.
Nu när det ska fixas med alla försäkringspapper och sånt så är det ännu en fördel med att hundarna satt i bur. Hade de inte gjort det hade vi inte fått ut något på deras försäkring och i andra fall kan det även vara svårt att få ut något på sin egen och på bilförsäkringen om det finns djur lösa i bilen.
Jag får skaffa säkerhetsbälte till dem tills vi fått tag i någon ny bil, för min bur går inte in i någon annan bil eftersom den var specielbeställd till just min bil.
Men jag kan ju rekommendera stället där jag köpte buren, för nu vet jag att deras burar håller och mycket prisvärda!
http://www.hundburar2008.se/
Och tack alla valpköpare för att ni sköter dem så bra!
Och vad händer här idag då? ja inte mycket. Jag har inte jobbat idag heller och inte kunnat åka iväg på kurs.
Det känns lite lite bättre i kroppen idag, bara nacken som gör ont fortfarande och lite i länden.
Det känns bara jobbigt med allt och det dyker upp bilder från olyckan i huvudet hela tiden både dagar och nätter och så tänker jag på hur illa det hade kunnat gå.
Nu när det ska fixas med alla försäkringspapper och sånt så är det ännu en fördel med att hundarna satt i bur. Hade de inte gjort det hade vi inte fått ut något på deras försäkring och i andra fall kan det även vara svårt att få ut något på sin egen och på bilförsäkringen om det finns djur lösa i bilen.
Jag får skaffa säkerhetsbälte till dem tills vi fått tag i någon ny bil, för min bur går inte in i någon annan bil eftersom den var specielbeställd till just min bil.
Men jag kan ju rekommendera stället där jag köpte buren, för nu vet jag att deras burar håller och mycket prisvärda!
http://www.hundburar2008.se/
Aj aj
I natt slog smärtan till och imorse hade jag svårt att ta mig ur sängen, för så ont gjorde det.
Nacken är värst, och lite i ryggen och jätte ont i armarna.
Åkte in till en läkare idag igen, men det verkar inte vara någon direkt fara. Bara muskelära smärtor vad de kan se idag. Det ska gå över på några dagar och det hoppas jag verkligen för det gör himla ont!
Daniel har fått vara hemma och sköta mig och hundarna idag.
Vi åkte ju in med hundarna till djursjukhuset igår för att kolla så de mådde bra. Veterinären kunde inte hitta några fel, allt såg bra ut och jag blev 5000 kr fattigare. Jaja, det löser sig väl med försäkringen sen.
De är pigga och glada. Lucy reagerade lite för en stor buss nu på kvällen när Daniel var ute med henne. Men jag tror inte det är någon fara.
Vi åkte också till skroten för att ta sakerna ur bilen. Bilen var totalt förstörd. Jag såg ju inte något av det igår eftersom jag inte fick gå ur bilen och en brandman satt och höll mitt huvud stilla innan ambulansen kom.
Det enda som var helt intakt var hundarnas bur. Inte en enda skråma!
Det var jobbigt att se bilen så förstörd och det är jobbigt att fixa en ny och jobbigt med allt som ska fixas nu i efterhand. Jag har varit helt slut idag. Inte orkat göra någonting. Tur man har Daniel som hjälper mig med allt.
Det är jobbigt att bearbeta allt. Idag är nästan värre än igår för idag förstår man vad det var som hände.
Ursäkta att det blir lite deprimerande inlägg, men det är så det är här just nu. Och jag skriver ju om allt som händer i vår vardag.
Nacken är värst, och lite i ryggen och jätte ont i armarna.
Åkte in till en läkare idag igen, men det verkar inte vara någon direkt fara. Bara muskelära smärtor vad de kan se idag. Det ska gå över på några dagar och det hoppas jag verkligen för det gör himla ont!
Daniel har fått vara hemma och sköta mig och hundarna idag.
Vi åkte ju in med hundarna till djursjukhuset igår för att kolla så de mådde bra. Veterinären kunde inte hitta några fel, allt såg bra ut och jag blev 5000 kr fattigare. Jaja, det löser sig väl med försäkringen sen.
De är pigga och glada. Lucy reagerade lite för en stor buss nu på kvällen när Daniel var ute med henne. Men jag tror inte det är någon fara.
Vi åkte också till skroten för att ta sakerna ur bilen. Bilen var totalt förstörd. Jag såg ju inte något av det igår eftersom jag inte fick gå ur bilen och en brandman satt och höll mitt huvud stilla innan ambulansen kom.
Det enda som var helt intakt var hundarnas bur. Inte en enda skråma!
Det var jobbigt att se bilen så förstörd och det är jobbigt att fixa en ny och jobbigt med allt som ska fixas nu i efterhand. Jag har varit helt slut idag. Inte orkat göra någonting. Tur man har Daniel som hjälper mig med allt.
Det är jobbigt att bearbeta allt. Idag är nästan värre än igår för idag förstår man vad det var som hände.
Ursäkta att det blir lite deprimerande inlägg, men det är så det är här just nu. Och jag skriver ju om allt som händer i vår vardag.
Bilbur = livförsäkring
Hade jag inte haft bilbur till mina hundar hade de inte levt nu.
Jag kanske inte borde skriva här ikväll för jag är fortfarande lite chockad, men jag känner att jag måste få ur mig vad som hände oss i eftermiddags.
När jag var på väg hem från jobbet så är det en väldigt lång raksträcka och sedan en korsning. Vid den korsningen måste man svänga vänster för att komma hem till mina föräldrar och när man står där och väntar på att den mötande trafiken ska köra förbi så ser jag i backspegeln en lastbil i lite för högfart.
Och man hinner tänka en hel del de sekunderna, för det första tänker man att den säkert hinner stanna, men sen inser man att den inte hinner det. Då säger det bara PANG!
Hela rutan bak rasar in på mina älskade vovvar och bakluckan blir förstörd, men buren är intakt och räddar deras liv.
De blev nog ganska tagna av händelsen också, det måste de ha blivit för det var en rejäl smäll.
100 meter bort stod massa poliser och hade fartkontroll så de var snabbt på plats och förhörde sig om händelsen. Sen kom räddningstjänsten och ambulansen och jag fick inte röra huvudet och fick på mig en nackkrage till att börja med. Det värsta var att jag inte fick se efter hur det var med hundarna! Det var det enda jag tänkte på.
Bakluckan monterades ner och polisen tog ut hundarna. Dixie skällde som en galning och lät riktigt arg i buren. Hon var nog rädd och kände sig trängd i buren, Lucy satt helt tyst, säkert lite chockad. Men vad jag fick höra så mådde hundarna bra när de kom ut ur bilen och poliserna gick iväg med dem en bit.
Tydligen när man blir påkörd bakifrån i sån hastighet är det farligt för nacke och rygg och då får man inte gå ur bilen själv. Istället klippte räddningstjänsten upp hela övre delen på bilen och sedan hissades det ner en bräda till min rygg och jag fick ännu ett spänne för huvudet och nacken. Sen blev man urlyft av ca 6-7 personer och hamnar på en bår och där blir man inlindad så man inte kan röra sig en milimeter.
Sen blev jag körd till sjukhuset i Lund. Jag kände inga smärtor någonstans så efter en undersökning av rygg och nacke släpptes jag fri.
Men detta var tydligen deras rutin.
Daniel som inte har någon bil tog första bästa buss hem och vid busshållsplatsen väntade polisen med hundarna och de hade blivit mycket glada.
Sen hämtade Daniel mig i Lund och äntligen fick jag komma hem och se hur det var med mina älsklingsvovvar.
Dixie trodde nog att jag hade dött för så glad som hon blev när jag kom har hon aldrig blivit.
Lucy var lite lugnare, hon var nog lite tagen fortfarande.
Tur att de två små vita redan var hemma.
Väldigt jobbigt är det i alla fall. Men jag är så glad att vi alla mår bra.
Men nu har jag ingen bil. Mitt liv består ju till mesta dels av mig, mina hundar och min bil. Och nu fattas bilen, men den var det minst viktiga och vi får vara glada för att den offrade sig för oss andra.
Jag är i alla fall oerhört tacksam över att ha bilbur till hundarna. Den räddade deras liv idag! Tänk på det alla ni som inte har valt att införskaffa bilbur av olika anledningar. Jag kan säga att den är värd varenda krona och mer därtill! Den bästa livförsäkring man kan skaffa sig!
Även om hundarna ser ut att må bra så kommer vi köra in dem till djursjukhuset ikväll för kontroll, på råd av veterinären. Det kommer en annan och hämtar Blanca snart, sen sticker vi in.
Det var verkligen ingen rolig dag och jag hoppas min chock kan släppa snart.
Jag kanske inte borde skriva här ikväll för jag är fortfarande lite chockad, men jag känner att jag måste få ur mig vad som hände oss i eftermiddags.
När jag var på väg hem från jobbet så är det en väldigt lång raksträcka och sedan en korsning. Vid den korsningen måste man svänga vänster för att komma hem till mina föräldrar och när man står där och väntar på att den mötande trafiken ska köra förbi så ser jag i backspegeln en lastbil i lite för högfart.
Och man hinner tänka en hel del de sekunderna, för det första tänker man att den säkert hinner stanna, men sen inser man att den inte hinner det. Då säger det bara PANG!
Hela rutan bak rasar in på mina älskade vovvar och bakluckan blir förstörd, men buren är intakt och räddar deras liv.
De blev nog ganska tagna av händelsen också, det måste de ha blivit för det var en rejäl smäll.
100 meter bort stod massa poliser och hade fartkontroll så de var snabbt på plats och förhörde sig om händelsen. Sen kom räddningstjänsten och ambulansen och jag fick inte röra huvudet och fick på mig en nackkrage till att börja med. Det värsta var att jag inte fick se efter hur det var med hundarna! Det var det enda jag tänkte på.
Bakluckan monterades ner och polisen tog ut hundarna. Dixie skällde som en galning och lät riktigt arg i buren. Hon var nog rädd och kände sig trängd i buren, Lucy satt helt tyst, säkert lite chockad. Men vad jag fick höra så mådde hundarna bra när de kom ut ur bilen och poliserna gick iväg med dem en bit.
Tydligen när man blir påkörd bakifrån i sån hastighet är det farligt för nacke och rygg och då får man inte gå ur bilen själv. Istället klippte räddningstjänsten upp hela övre delen på bilen och sedan hissades det ner en bräda till min rygg och jag fick ännu ett spänne för huvudet och nacken. Sen blev man urlyft av ca 6-7 personer och hamnar på en bår och där blir man inlindad så man inte kan röra sig en milimeter.
Sen blev jag körd till sjukhuset i Lund. Jag kände inga smärtor någonstans så efter en undersökning av rygg och nacke släpptes jag fri.
Men detta var tydligen deras rutin.
Daniel som inte har någon bil tog första bästa buss hem och vid busshållsplatsen väntade polisen med hundarna och de hade blivit mycket glada.
Sen hämtade Daniel mig i Lund och äntligen fick jag komma hem och se hur det var med mina älsklingsvovvar.
Dixie trodde nog att jag hade dött för så glad som hon blev när jag kom har hon aldrig blivit.
Lucy var lite lugnare, hon var nog lite tagen fortfarande.
Tur att de två små vita redan var hemma.
Väldigt jobbigt är det i alla fall. Men jag är så glad att vi alla mår bra.
Men nu har jag ingen bil. Mitt liv består ju till mesta dels av mig, mina hundar och min bil. Och nu fattas bilen, men den var det minst viktiga och vi får vara glada för att den offrade sig för oss andra.
Jag är i alla fall oerhört tacksam över att ha bilbur till hundarna. Den räddade deras liv idag! Tänk på det alla ni som inte har valt att införskaffa bilbur av olika anledningar. Jag kan säga att den är värd varenda krona och mer därtill! Den bästa livförsäkring man kan skaffa sig!
Även om hundarna ser ut att må bra så kommer vi köra in dem till djursjukhuset ikväll för kontroll, på råd av veterinären. Det kommer en annan och hämtar Blanca snart, sen sticker vi in.
Det var verkligen ingen rolig dag och jag hoppas min chock kan släppa snart.
Jag lär få se
Gårdagens träning gick riktigt bra med Dixie igår. Bästa på länge!
Min nya uppvärmningsrutin fungerade jätte bra och hon var väldigt fokuserad på banan och klarade av att gå hela banan utan att gnälla eller skälla en enda gång! Yes!
Då har träningen börjat ge resultat.
Men det ska ju alltid finnas något att oroa sig för inför en tävling och även om det är större risk att hon kommer skälla på tävlingen eftersom man alltid är mer nervös då (jag alltså) så är jag just nu mest nervös för att det ska ligga massa hästskit i ridhuset där tävlingen är. Först tänkte jag att de säkert har städat bort det, men så läste jag på en blogg häromdagen att på en tävling hade det varit mycket hästskit som störning och flera hundar åt.
Jag har inte tränat på hästskitsstörning så jag vet inte om hon klara det.
Jag lär ju få se det på lördag.
Lucy har blivit lite anorlunda. Hon är lugnare och leker inte så mycket. Hon skäller vid staketet om det går förbi andra hundar, något hon aldrig gör annars. Hon har faktiskt igår kväll för första gången i sitt liv kunnat säga till Blanca på skarpen att låta henne vara. Äntligen! Och budskapet verkade gå fram!
Lucy som alltid tar så försiktigt om man ger henne något godis, försöker nu svälja hela handen. Hon är så otroligt hungrig och glupsk. Vi ger ju bravo biffar som foder och dessa ska ju tinas. I vanliga fall brukar Lucy säga till mig så fort biffarna har tinat så hon kan äta upp dem, men nu säger hon till typ direkt när jag har tagit ut dem ur frysen. Hon vill ha dem genast!
Om det är dräktighetstecken eller ej återstå att se. Alla tecken kan ju vara dräktighet likaväl som skendräktighet.
Jag lär ju få se det om ca 2 veckor
Min nya uppvärmningsrutin fungerade jätte bra och hon var väldigt fokuserad på banan och klarade av att gå hela banan utan att gnälla eller skälla en enda gång! Yes!
Då har träningen börjat ge resultat.
Men det ska ju alltid finnas något att oroa sig för inför en tävling och även om det är större risk att hon kommer skälla på tävlingen eftersom man alltid är mer nervös då (jag alltså) så är jag just nu mest nervös för att det ska ligga massa hästskit i ridhuset där tävlingen är. Först tänkte jag att de säkert har städat bort det, men så läste jag på en blogg häromdagen att på en tävling hade det varit mycket hästskit som störning och flera hundar åt.
Jag har inte tränat på hästskitsstörning så jag vet inte om hon klara det.
Jag lär ju få se det på lördag.
Lucy har blivit lite anorlunda. Hon är lugnare och leker inte så mycket. Hon skäller vid staketet om det går förbi andra hundar, något hon aldrig gör annars. Hon har faktiskt igår kväll för första gången i sitt liv kunnat säga till Blanca på skarpen att låta henne vara. Äntligen! Och budskapet verkade gå fram!
Lucy som alltid tar så försiktigt om man ger henne något godis, försöker nu svälja hela handen. Hon är så otroligt hungrig och glupsk. Vi ger ju bravo biffar som foder och dessa ska ju tinas. I vanliga fall brukar Lucy säga till mig så fort biffarna har tinat så hon kan äta upp dem, men nu säger hon till typ direkt när jag har tagit ut dem ur frysen. Hon vill ha dem genast!
Om det är dräktighetstecken eller ej återstå att se. Alla tecken kan ju vara dräktighet likaväl som skendräktighet.
Jag lär ju få se det om ca 2 veckor
Vad ska jag göra idag?
Då har alla åkt och jag är ensam med alla hundarna.
Det var verkligen inte lätt denna gång med dem alla. Blanca är på Lucy som en igel hela tiden och jag ser att Lucy tycker det är jobbigt så då tar vi bort Blanca. Men då ser hon tydligen Lucy som sin och försvarar henne så hon flyger på oss alla om vi närmar oss henne och "hennes Lucy".
Hundjävel! Jag blir vansinnig på henne då. Hon har även flygit på Dixie och Selma när de har gått för nära och faktiskt även på Lucy när Lucy gjorde ett milt försök att få bort den lilla igeln.
Såhär har det aldrig varit innan när jag passat alla så det kanske är extra mycket nu för att Lucy är parad.
Så huset är avdelat nu i två delar med kompostnät så det blir lite lugn och ro.
Tur det finns!
Igår tittade jag för första gången på många år på melodifestivalen. Det var väl ungefär som vanligt, men när man sen går in på facebook så är det helt galet med inlägg och Björn Ranelids bidrag.
Alla skriver hur pinsamt och dåligt det var, men då tänker jag:
Varför all denna uppståndelse för något som var "sååå dåligt"? Tydligen har han faktiskt lyckats att förmedla något och röra om i grytan hos hela svenska folket när det nu blev så omtalat. Det är fantastiskt hur något som var "så dåligt" kan få alla att ägna sin tid åt att skriva inlägg på sin status. Själv tycker jag verkligen att Ranelid lyckades att få alla att prata om honom och det blir nog till hans fördel.
För har man väckt så starka reaktioner så är man skicklig, oavsett om det nu var positiva eller negativa känslor. Artisteri handlar om att förmedla något och beröra och ingen verkar ju vara oberörd. Så det är bara att säga grattis!
Själv tyckte jag det var ett galet men humoristiskt inslag och det stack verkligen ut. Och jag tror nog det har funnits sämre bidrag under de åren som melodifestivalen har gått.
Idag blir det nog jobb på mitt schema. En ny deadline till nästa helg och man vill inte ligga efter och då får man offra sig på sin lediga söndag.
Jag skulle verkligen behöva träna lite med Dixie inför nästa helg, men det är sånt satats skitväder nu med regn och rusk. (Men det får nog bli imorgon.) Jag har hellre några minusgrader är några plusgrader för det känns ungefär lika kallt bara att plusgraderna gör att det blir blött och geggigt och väldigt mycket smutsigare inne efter alla 16 hundtassar som bor här nu.
Nu gnäller de två små vita på andra sidan kompostnätet. De är missnöjda över att vara där. Jag sätter på musik och höjer volymen!
Det var verkligen inte lätt denna gång med dem alla. Blanca är på Lucy som en igel hela tiden och jag ser att Lucy tycker det är jobbigt så då tar vi bort Blanca. Men då ser hon tydligen Lucy som sin och försvarar henne så hon flyger på oss alla om vi närmar oss henne och "hennes Lucy".
Hundjävel! Jag blir vansinnig på henne då. Hon har även flygit på Dixie och Selma när de har gått för nära och faktiskt även på Lucy när Lucy gjorde ett milt försök att få bort den lilla igeln.
Såhär har det aldrig varit innan när jag passat alla så det kanske är extra mycket nu för att Lucy är parad.
Så huset är avdelat nu i två delar med kompostnät så det blir lite lugn och ro.
Tur det finns!
Igår tittade jag för första gången på många år på melodifestivalen. Det var väl ungefär som vanligt, men när man sen går in på facebook så är det helt galet med inlägg och Björn Ranelids bidrag.
Alla skriver hur pinsamt och dåligt det var, men då tänker jag:
Varför all denna uppståndelse för något som var "sååå dåligt"? Tydligen har han faktiskt lyckats att förmedla något och röra om i grytan hos hela svenska folket när det nu blev så omtalat. Det är fantastiskt hur något som var "så dåligt" kan få alla att ägna sin tid åt att skriva inlägg på sin status. Själv tycker jag verkligen att Ranelid lyckades att få alla att prata om honom och det blir nog till hans fördel.
För har man väckt så starka reaktioner så är man skicklig, oavsett om det nu var positiva eller negativa känslor. Artisteri handlar om att förmedla något och beröra och ingen verkar ju vara oberörd. Så det är bara att säga grattis!
Själv tyckte jag det var ett galet men humoristiskt inslag och det stack verkligen ut. Och jag tror nog det har funnits sämre bidrag under de åren som melodifestivalen har gått.
Idag blir det nog jobb på mitt schema. En ny deadline till nästa helg och man vill inte ligga efter och då får man offra sig på sin lediga söndag.
Jag skulle verkligen behöva träna lite med Dixie inför nästa helg, men det är sånt satats skitväder nu med regn och rusk. (Men det får nog bli imorgon.) Jag har hellre några minusgrader är några plusgrader för det känns ungefär lika kallt bara att plusgraderna gör att det blir blött och geggigt och väldigt mycket smutsigare inne efter alla 16 hundtassar som bor här nu.
Nu gnäller de två små vita på andra sidan kompostnätet. De är missnöjda över att vara där. Jag sätter på musik och höjer volymen!
Min syster
Detta är min lillasyster Tilda när hon övar sång som hon gör varje dag.
Här värmer hon upp rösten med en Christina Aguilera låt.
Så blev det lite fredagsmusik här på bloggen också.
För övrigt håller jag redan på att bli knäpp på speciellt Selma och Blanca. De låter inte Lucy vara ifred, så nu har jag skärmat av huset med kompostnät så det blir lite lugn och ro. Vi får väl se om de är kvar när veckan är slut eller om jag kanske har sålt dem på blocket ;)
Sportlovsvecka
Igår hade jag jag mina kurser som vanligt och i fortsättningskursen har vi det så att vi blandar vardagslydnadsövningar med tävlingslydnad, rallylydnad, agility och freestyle så deltagarna får prova på de olika aktiviteterna med sina hundar.
Igår skulle de då få prova på tävlingslydnad. Då passade jag på att ta Dixie med mig så vi kunde visa momenten i lydnadsklass 1 och så att deltagarna får se i praktiken hur ett lydnadsprogram kan se ut och vad de kan nå för mål om det väljer att fortsätta att träna.
Dixie skötte sig utmärkt och presterade på topp!
Det är riktigt bra träning för henne att hon ska kunna prestera i skarpt läge som det är när man är visningshund (eller på tävling), för då är det ju viktigt att hon visar rätt.
Nu börjar sportlovet här och det betyder att alla jag känner åker bort och jag är hemma med 4 hundar hela veckan. Blanca är nämligen också här.
Lucy har i alla fall gått ur höglöpet nu men det förstår visst inte de andra. Dixie blir som tokig på kvällarna och ska bara jucka och Selma är likadan. Igår hittade jag henne stå och jucka på Lucys huvud när Lucy låg och sov.
Lucy har ju en ängels tålamod och är alltid för snäll och säger aldrig till, så det får jag göra istället.
Selma är också i början på sitt höglöp nu så det kan nog bli en livad vecka med rena rama cirkusen hemma.
Daniel är i Stockholm igen. Han var där förra helgen också på arbetsintervju och denna helgen har han två intervjuer till. Han är färdigutbildad till sommaren och då.... "svälj".......lutar det till att det blir jobb i Stockholm för hans del till hösten och det innebär att vi kanske flyttar dit också.
Jag är livrädd för det. Vad gör man där liksom? Jaja, det är en senare fråga. Det finns väl inget ont som inte har något gott med sig och inget är ju bestämt ännu.
Igår skulle de då få prova på tävlingslydnad. Då passade jag på att ta Dixie med mig så vi kunde visa momenten i lydnadsklass 1 och så att deltagarna får se i praktiken hur ett lydnadsprogram kan se ut och vad de kan nå för mål om det väljer att fortsätta att träna.
Dixie skötte sig utmärkt och presterade på topp!
Det är riktigt bra träning för henne att hon ska kunna prestera i skarpt läge som det är när man är visningshund (eller på tävling), för då är det ju viktigt att hon visar rätt.
Nu börjar sportlovet här och det betyder att alla jag känner åker bort och jag är hemma med 4 hundar hela veckan. Blanca är nämligen också här.
Lucy har i alla fall gått ur höglöpet nu men det förstår visst inte de andra. Dixie blir som tokig på kvällarna och ska bara jucka och Selma är likadan. Igår hittade jag henne stå och jucka på Lucys huvud när Lucy låg och sov.
Lucy har ju en ängels tålamod och är alltid för snäll och säger aldrig till, så det får jag göra istället.
Selma är också i början på sitt höglöp nu så det kan nog bli en livad vecka med rena rama cirkusen hemma.
Daniel är i Stockholm igen. Han var där förra helgen också på arbetsintervju och denna helgen har han två intervjuer till. Han är färdigutbildad till sommaren och då.... "svälj".......lutar det till att det blir jobb i Stockholm för hans del till hösten och det innebär att vi kanske flyttar dit också.
Jag är livrädd för det. Vad gör man där liksom? Jaja, det är en senare fråga. Det finns väl inget ont som inte har något gott med sig och inget är ju bestämt ännu.
Blandad kompott
Här har jag fått en ny bild på Sannie 1,5 år (Majtippans Jade of Cheba) Avkomma efter Dixie och Baxter.
Enligt sin matte Gunilla är hon helt underbar och hon skulle aldrig vilja ha någon annan hund. De tränar mycket och ska snart börja en apellkurs i bruks.
Det är alltid lika roligt att få rapporter :) Jag blir så glad :)
Jag tömde min mobil på bilder idag så idag blir det lite blandad kompott.
Bild från i somras där Lucy och Dixie vilar tillsammans i skuggan.
Lucy i kvällssolen. Åh vad jag längtar efter värmen!
Bild från vår sommarstuga där Selma har "sin" plats på bordet för att hon ska kunna spana på alla som går förbi utanför. Blanca är i korgstolen och Lucy på golvet.
I höstas hittade Dixie en duva som hon var så malligt stolt över. Hon är aldrig tränad på fågel, men det behövdes inte för hon har det i sig ändå.
Denna bilden har Daniel tagit på en riktig BUSLUS. När jag har klippt hundarna så lägger jag ibland pälsen i papperskorgen, men det finns någon som tycker det är väldigt roligt att plocka upp den därifrån. Jag vet inte hur hon lyckades få till minen, men hon ser ju ut som en riktig liten Lucifer med ett hånfullt skratt. Riktigt rolig bild tycker jag :)
Ikväll ska vi har personalutflykt med jobbet till Vallåsen för att åka skidor. (Eller jag åker ju snowboard)
Det är fint väder, men väldigt blåsigt. Jag får väl damma av min utrustning och mjuka upp rygg och knän så jag inte går mitt itu i backen. Konstigt att man ska börja bli stel redan nu...
Alla hjärtans dag
Årets romantiska dag idag. Det är väl trevligt med sådana dagar. Vi ska fira det med extra god middag ikväll.
Lucy och Frankie har idag haft sin tredje dejt och det var mycket romantik i luften för deras del. Herregud så långt höglöp hon har. Lucy har parats på dag 12, 14 och 16. Idag blev det extra lång hängning, tror att det var upp emot en halv timme. Lucy blev rastlös efter 10 minuter och började stampa rundor, så det var bara att hålla henne i ett fast grepp.
Och äntligen kunde jag minnas kameran, men det var grått och regnigt så bilderna blev inte så bra.
Jag har skrivit fel på namnet, det ska stå Frankie såklart, men jag orkar inte ändra så det får vara som det är.
Här springer de och busar.
Spring och bus
Varv på varv
Och sen blev det parning
Och sen sitter dem fast.
Här slank också med en liten filmsnutt från Selma och Lucy när de leker och uppvaktar varandra. Det är den enda gången Selma vill leka, det är när hon eller någon anan löper, aldrig annars så det tycker vi alltid är lite gulligt när hon vill det :)
Nu får vi se om det blir valpar här runt påsk.
För er som vill ha Barbetvalpar nu finns det underbara leveransklara valpar till salu
http://laspezias.se/ En svart hane finns kvar
http://www.batterikullens.se/ Två svarta hanar finns kvar
Bla bla
Ja, så var det måndag som det är varje vecka och då är det träning som det är varje vecka och så gick träningen bra som den för det mesta gör varje vecka och så.......... Ibland känns det ganska tjatigt med allt jag skriver. Känns lite som en papegoja som upprepar allt, men vad ska man skriva om när veckorna i stort ser likadana ut?
Det nya var att jag bara hade Dixie med och Lucy fick vara ensam hemma 20 minuter innan Daniel kom (och idag ahde jag kollat så han verkligen skulle komma) Lucy är väldigt sällan ensam utan Dixie, men hon hade varit helt lugn när Daniel kom hem.
Ett tag hade jag huvudet fullt med massa ämne jag skulle skriva om, lite mer personliga åsikter om laddade ämne inom hund, men det är säkert någon som känner sig träffad och kommer ta illa vid sig. Det är det alltid när man förespråkar något så tror folk att man automatiskt är emot dem som tycker eller gör på något annat sätt.
Jag är ingen människa som vill andra människor illa, jag gillar inte konflikter och vill verkligen aldrig få någon att känna sig dålig pga vad jag skriver här. Men då blir det också en ganska tam blogg.
Vi får se om jag lyckas få till något så bra där jag både får ut mina åsikter utan att trampa någon på tårna. Det är minsann inte lätt!
Jag skulle gärna blogga om ämne som varför många människor köper fel raser, om vikten att bevara arbetsegenskaper hos en ras och inte enbart förvandlar den till en sällskaps- och utställningshund eller varför jag tror att torrfoder är dålig mat till hundar.
Men ni hör ju själva... Det går inte att förespråka en sak utan att indirekt ge kritik till alal som gör något annat.
Så det får kanske fortsätta vara en tam blogg ett tag till, eller så får känsliga läsare söka sig någon annan stans?
Men rätt som det är så kommer det nog komma ett lite mer personligt inlägg, men jag lovar att varna känsliga läsare då :)
Lucy visar inga tecken på att gå ur sitt höglöp, hon ställer upp sig för alla hon ser. Detta gjorde att jag blev tvungen att ringa och prata med min veterinär och de tyckte vi skulle para en gång till om hon nu vill det.
Oftast är man ju lite för tidigt på det, men då brukar ju inte tiken släppa till. Men man vet aldrig med Lucy för hon tillåter ju alltid bestigning oavsett om hon är i löp eller inte, så då kanske hon tillåter parning hela löpet :)
Hur som helst så provar vi en gång till imorgon och sedan hoppas jag hon kommer ur höglöpet, för jag vill para så sent som möjligt i löpet. Så det blir kanske en glad alla hjärtans dag för Lucy imorgon igen.
Det nya var att jag bara hade Dixie med och Lucy fick vara ensam hemma 20 minuter innan Daniel kom (och idag ahde jag kollat så han verkligen skulle komma) Lucy är väldigt sällan ensam utan Dixie, men hon hade varit helt lugn när Daniel kom hem.
Ett tag hade jag huvudet fullt med massa ämne jag skulle skriva om, lite mer personliga åsikter om laddade ämne inom hund, men det är säkert någon som känner sig träffad och kommer ta illa vid sig. Det är det alltid när man förespråkar något så tror folk att man automatiskt är emot dem som tycker eller gör på något annat sätt.
Jag är ingen människa som vill andra människor illa, jag gillar inte konflikter och vill verkligen aldrig få någon att känna sig dålig pga vad jag skriver här. Men då blir det också en ganska tam blogg.
Vi får se om jag lyckas få till något så bra där jag både får ut mina åsikter utan att trampa någon på tårna. Det är minsann inte lätt!
Jag skulle gärna blogga om ämne som varför många människor köper fel raser, om vikten att bevara arbetsegenskaper hos en ras och inte enbart förvandlar den till en sällskaps- och utställningshund eller varför jag tror att torrfoder är dålig mat till hundar.
Men ni hör ju själva... Det går inte att förespråka en sak utan att indirekt ge kritik till alal som gör något annat.
Så det får kanske fortsätta vara en tam blogg ett tag till, eller så får känsliga läsare söka sig någon annan stans?
Men rätt som det är så kommer det nog komma ett lite mer personligt inlägg, men jag lovar att varna känsliga läsare då :)
Lucy visar inga tecken på att gå ur sitt höglöp, hon ställer upp sig för alla hon ser. Detta gjorde att jag blev tvungen att ringa och prata med min veterinär och de tyckte vi skulle para en gång till om hon nu vill det.
Oftast är man ju lite för tidigt på det, men då brukar ju inte tiken släppa till. Men man vet aldrig med Lucy för hon tillåter ju alltid bestigning oavsett om hon är i löp eller inte, så då kanske hon tillåter parning hela löpet :)
Hur som helst så provar vi en gång till imorgon och sedan hoppas jag hon kommer ur höglöpet, för jag vill para så sent som möjligt i löpet. Så det blir kanske en glad alla hjärtans dag för Lucy imorgon igen.
Snö
Igår hade vi en mycket trevlig kväll med restaurangbesök och stand-up show med Magnus Betnér. Väldigt roligt!
Jag älskar alla komiker och försöker gå på alla föreställningar som kommer i närheten. Jag får leta upp något annat att boka in snart.
Imorse var det första man väcktes av nyheten att Whitney Houston dött. Det var väl inte helt oväntat att hon inte skulle bli så gammal men ändå tragiskt och sorgligt. Jag är själv ett stort Whitney-fan och som minne av henne lämnar hon efter sig otroligt många bra hits och vackra ballader som vi lyssnar på idag.
En annan tråkig sak man såg när man vaknade idag var att snön kommit tillbaka. Vi har klarat oss undan snön väldigt länge. För några veckor sedan kom det lite snö, men den försvann på en dag. Nu har snön kommit igen och lagt sig med ca 2 cm lager på marken. Sedan kom det regn och nu lär det väl bli slask. Det betyder mer smuts på mig och hundarna och det gillas inte. Det har varit så skönt nu alla de månaderna när vi bara har haft kallt och frusen mark, sol och utan snö. (Ok, kanske lite väl många minus) Men bättre det än slask. Hoppas det lilla snölagret försvinner snabbt.
Lucy har träffat Frankie idag igen och det blev en ny fullbordad parning.
Nu är det bara att vänta på ultraljudet om en månad.
Lucy får nu göra en paus i lydnads och agilityträningen, men vi får träna lite här hemma istället.
Ha en trevlig söndag! Det ska vi ha. I eftermiddag kommer det besök av ett par som vill bekanta sig med rasen :)
Som en smäck!
Sedan mötet med Frankie i eftermiddags så har Lucy varit tyst, lugn och nöjd =)
Det blev parning direkt vi kom dit. Pang bara så satt de ihop. Härligt när det bara fungerar! Blev ca 15 minuters hängning.
Det blir ny chans på söndag.
Jag tänkte att jag skulle hinna ta massa bilder, men det hann jag inte med, för det gick så fort. Får se till att hinna det på söndag istället.
Det blev parning direkt vi kom dit. Pang bara så satt de ihop. Härligt när det bara fungerar! Blev ca 15 minuters hängning.
Det blir ny chans på söndag.
Jag tänkte att jag skulle hinna ta massa bilder, men det hann jag inte med, för det gick så fort. Får se till att hinna det på söndag istället.
Piiiip Piiiip
Lucy är så pipig och gnällig nu. Halv fem i morse började hon gnälla och vanka av och an och hon har inte varit tyst sedan dess. Hon krafsar på dörren och vill ut och när man går ut med henne så har hon inte tid att kissa för hon ska bara leta och yla efter hanhundar.
Hoppas hon blir glad i eftermiddag då vi har bokat in en dejt med Frankie :)
Hoppas hon blir glad i eftermiddag då vi har bokat in en dejt med Frankie :)
frusen
Usch vilka tider... Halva jobbet ligger hemma i vinterkräksjukan och jag försöker med alla krafter jobba mot det så jag inte smittas. Istället har jag huvudvärk och ont i halsen, men allt är bättre än kräksjukan så jag är "nöjd" med det lilla jag fått.
Jag är så trött på dessa minusgrader nu. Jag FRYSER! Jag vill så gärna gå ut och träna hund, men det blir inte bra när man fryser och det spelar ingen roll hur mycket man än tar på sig för den skånska kylan går genom märg och ben och kryper igenom allt.
Just nu känner jag lite stress inför det eftersom tävling med Dixie närmar sig och jag skulle verkligen behöva få till lite ordentlig träning fler gånger i veckan och utrymmet här inne är inte stort och utmanande nog att träna på.
Får lite panikkänsla när jag tänker på det. Tänk om jag inte hinner träna tillräckligt? då kommer vi skämma ut oss och så kommer vi aldrig mer att våga tävla igen. Jag vill ju att allt ska vara perfekt på tävling!!! Men just nu känns det som vi ligger i ofas med träningen.
Selma löper också nu. Hon var sen med sitt löp denna gången. Det brukar alltid vara hon som börjar och så hänger Lucy på.
Lucy är i dag 10 i sitt löp idag. Hon gnäller efter varje hund vi möter ute och kissar minst tre gånger på varje runda.
Jag är så trött på dessa minusgrader nu. Jag FRYSER! Jag vill så gärna gå ut och träna hund, men det blir inte bra när man fryser och det spelar ingen roll hur mycket man än tar på sig för den skånska kylan går genom märg och ben och kryper igenom allt.
Just nu känner jag lite stress inför det eftersom tävling med Dixie närmar sig och jag skulle verkligen behöva få till lite ordentlig träning fler gånger i veckan och utrymmet här inne är inte stort och utmanande nog att träna på.
Får lite panikkänsla när jag tänker på det. Tänk om jag inte hinner träna tillräckligt? då kommer vi skämma ut oss och så kommer vi aldrig mer att våga tävla igen. Jag vill ju att allt ska vara perfekt på tävling!!! Men just nu känns det som vi ligger i ofas med träningen.
Selma löper också nu. Hon var sen med sitt löp denna gången. Det brukar alltid vara hon som börjar och så hänger Lucy på.
Lucy är i dag 10 i sitt löp idag. Hon gnäller efter varje hund vi möter ute och kissar minst tre gånger på varje runda.
Bruno-Nytt
Cirkusen har börjat och Dixie är helt galen här hemma om kvällarna och ska bara para sig med Lucy hela tiden. Hon uppvaktar för fullt, men Lucy är inte i höglöp riktigt ännu.
Jag valde i alla fall att ställa in min och Lucys agilityträning ikväll, dels för att hon droppar som mest nu och dels för att jag kände mig lite för krasslig för att springa.
Men jag och Dixie åkte på lydnaden i alla fall. Banan gick mycket bättre än förra gången om man räknar antal skall. Nu var det bara enstaka skall och då bröt jag direkt och det blev bättre. Dixie är så taggad på detta så jag kan knappt berömma henne för då blir hon för exalterad och slår lätt över i glädjeflipp :)
Men för tillfället klarar vi hålla nivån bra.
Hon är en riktigt rolig hund att jobba med, samtidigt som hon är en utmaning. Passar ju mig precis =)
Här kommer en dagsfärsk bild på "vår" lille Bruno. 1,5 år, 60 cm i mankhöjd och 27 kg tung.
Bruno håller på att komma i päls igen till mars då han ska in och springa i ringen på Malmöutställningen. Jag har visat Bruno en gång innan och då skötte han sig jätte bra så nu hoppas vi att han kan visa sig fån sin bästa sida en gång till.
Lästips!
Jag vill nu passa på att återigen tipsa om att börja prenumerara på hundtidningen Hundens Värld!
Den är gratis för alla och det fins en hel del matnyttiga tips och rolig läsning för alla som är hundintresserade. Senaste numret är extra tjockt, så in och anmäl er för att få tidningen skickade till er mejl.
Man kan även ladda ner äldre nummer av tidningen.
http://www.hundensvarld.se
Man får inte glömma att kunskap är en färskvara och det gäller att hålla sig uppdaterad och detta kan vara en början. Allt som är gratis är ju ofta lite extra gott också =)
Missförstånd
Idag startade jag upp en ny kurs. Det är en fortsättningskurs med 7 härliga deltagare och deras hundar. Det ska bli riktigt kul att köra en fortsättningskurs nu då det även blir lite variation för mig. Det blir annars väldigt mycket grund- och valpkurser och då är det alltid samma sak som behöver tränas även om man kan variera övningarna.
Jag ser fram emot att följa deras utveckling de kommande veckorna.
Idag introducerade jag en ny övning i hur man lär hunden att inte springa fram till andra människor om den är lös. Jag har aldrig kört den på kurs förut, men det blev succé! Och man behöver inte använda ett endaste litet nej eller korrigera! Det är så fantastiskt så mycket längre man kan komma utan att använda korrigering i sin träning.
Idag blev det faktiskt för första gången någonsin ett missförstånd mellan mig och Daniel angående hundarna.
När jag åkte till kursen vid tre så lämnade jag hundarna och jag trodde att Daniel skulle komma vid halv fyra. Men det hade han visst inte alls sagt, så vi kom samtidigt hem vid halv sju. Då var hundarna själva i mörkret.
Men de verkade inte farit illa av det.
I vanliga fall så klarar de vara hemma några timmar varje dag, men de brukar endast vara själva på förmiddagarna mellan 9-12 då jag är på jobbet. resten av dagen är de med mig eller Daniel. Detta har blivit en rutin för dem så efter morgonpromenaden går de in och lägger sig i sina korgar och när jag kommer hem ligger dem i hallen och Dixie är så bekväm med denna sovstund så hon bryr sig inte ens om att resa sig när jag kommer. Hon ligger och viftar på svansen och sen lägger hon sig på rygg så jag kan klia hennes mage och så somnar hon om.
De fick varsitt långt roligt träningspass i kväll eftersom jag fick dåligt samvete att de varit ensamma två gånger idag.
Det blev både nosaktivering, rally, apportering och tricks.
Lucy är så duktig på att städa upp sina leksaker och lägga dem i papperskorgen. Och Dixie gör stora framsteg i rallyn. Nu känns det som det snart sitter precis där det ska. Vi fortsätter träna på alla de tips vi fick i söndags på kursen. Det är betydligt bättre nu med vår bakdelskontroll och snurr under gång. Fronten börjar falla på plats utan skall, men det ska nötas lite till.
Imorgon är det fredag igen. Veckan går så fort så man knappt hinner med.
Jag ser fram emot att följa deras utveckling de kommande veckorna.
Idag introducerade jag en ny övning i hur man lär hunden att inte springa fram till andra människor om den är lös. Jag har aldrig kört den på kurs förut, men det blev succé! Och man behöver inte använda ett endaste litet nej eller korrigera! Det är så fantastiskt så mycket längre man kan komma utan att använda korrigering i sin träning.
Idag blev det faktiskt för första gången någonsin ett missförstånd mellan mig och Daniel angående hundarna.
När jag åkte till kursen vid tre så lämnade jag hundarna och jag trodde att Daniel skulle komma vid halv fyra. Men det hade han visst inte alls sagt, så vi kom samtidigt hem vid halv sju. Då var hundarna själva i mörkret.
Men de verkade inte farit illa av det.
I vanliga fall så klarar de vara hemma några timmar varje dag, men de brukar endast vara själva på förmiddagarna mellan 9-12 då jag är på jobbet. resten av dagen är de med mig eller Daniel. Detta har blivit en rutin för dem så efter morgonpromenaden går de in och lägger sig i sina korgar och när jag kommer hem ligger dem i hallen och Dixie är så bekväm med denna sovstund så hon bryr sig inte ens om att resa sig när jag kommer. Hon ligger och viftar på svansen och sen lägger hon sig på rygg så jag kan klia hennes mage och så somnar hon om.
De fick varsitt långt roligt träningspass i kväll eftersom jag fick dåligt samvete att de varit ensamma två gånger idag.
Det blev både nosaktivering, rally, apportering och tricks.
Lucy är så duktig på att städa upp sina leksaker och lägga dem i papperskorgen. Och Dixie gör stora framsteg i rallyn. Nu känns det som det snart sitter precis där det ska. Vi fortsätter träna på alla de tips vi fick i söndags på kursen. Det är betydligt bättre nu med vår bakdelskontroll och snurr under gång. Fronten börjar falla på plats utan skall, men det ska nötas lite till.
Imorgon är det fredag igen. Veckan går så fort så man knappt hinner med.
