Majtippans blogg

Nyss hemkommen från första tävlingsdagen i officiell rallylydnad.
Vad ska man säga? Dixie är helt fantastisk! Vilken hund hon är!
(Annat lät det igår, men hon är förlåten nu och kattungen mår bra. Det var inte så farligt som det såg ut)

I vår grupp var det 33 starter och där placerar vi oss som delad 1:a med en annan med oslagbara 100 p som är maxpoäng i rallylydnad och får stå överst på prispallen.
Bättre kan det inte bli! Nytt rekord för oss!

Om man får max poäng så får man bli uppflyttad direkt till nästa klass, men vi kommer tävla de andra dagarna också och samla ihop till en ny titel.

Det var nästan bara bruksfolk med deras vall- och brukshundsraser med på tävlingen, men ikväll räckte det inte till för deras del, utan de får se sig besegrade av en Barbet =)

Fortsättning följer imorgon, men det blir svårt att toppa denna start, det kan ju nämligen inte bli bättre =)
Dixie gjorde sitt livs bästa tävling idag och det ska vi njuta av!

Det finns en anledning till varför jag blivit hundmänniska istället för kattmänniska.
Jag har vid flera tillfälle under min barndom stött ihop med olika katter på ett eller annat sätt, men det har alltid slutat olyckligt för de katterna.

Min första kattunge blev överkörd av vår bil när jag skulle till dagis en morgon. Jag hade gjort den så tam så den inte var rädd för något, inte ens när man startade bilen så flytta den på sig.

En annan katt hittade jag ute på landet och bar hem när jag 8-9 år. Jag släppte in den i huset och då blev den rädd och gömde sig. Det var i sommarsugan och samma dag skulle vi åka hem och när jag berättade för mina föräldrar att jag hade släppt in en katt så trodde de inte på mig även fast de letade överallt i hela huset.
Som barn fantiserade jag mycket om egna djur och de trodde väl att jag hittade på det med katten.
När vi återvände en månad senare så låg katten död i min säng och kramade ett gammalt påskägg med några kvarglömda godisbitar som den kanske försökt äta.
Det var fruktansvärt både för mig som visste att det skulle sluta så och för föräldrarna som inte trott mig.

En annan kattunge hade jag och min kompis hittat i en lada och hade inne i ett stall. Vi hade satt upp bräder så att den lilla kattungen inte skulle bli trampad av hästarna eller uppäten av gårdens hund. Vi skulle gå och hämta något och när vi kommer tillbaka till stallet så har en bräda blåst ner och där under ligger en platt kattunge.

Det finns fler historier, men på senare år har jag hållt mig så långt ifrån katter som möjligt för jag vet att det alltid händer något hemsk.

Men igår blev ett undantag. Vi gick på promenad förbi en obemmanad lada som ligger nära oss och där inne hördes en jamande/skrikande katt. Där är jätte mycket katter som bor där utan ägare.
Jag gick in i ladan för att titta vad det var och efter en stund ser jag en liten kattunge som fastnat i ett snöre och håller på att strypas. Det gick inte att få loss tråden så jag fick springa hem och hämta en sax.
När jag sedan klipper av tråden så ser man att kattungen suttit bunden med ett tunt nylonsnöre runt halsen och bredvid står en tom vattenskål.
Säkert ett barn som inte får ha katt hemma och som bundit kattungen för att hitta den nästa gång. Barn tänker inte på konsekvenserna.

Hur som helst så kändes det bra att jag för en gång skull kunde rädda en katt.

Idag gick vi dit igen för att se så den inte satt fast igen. Det gjorde den inte utan den kom glatt springandes och ville ha kel. Hundarna var med utanför och var mycket nyfikna, så den lilla kattungen kom med ut och Lucy fick hälsa på den först. Jag höll den i famnen så de inte skulle gå för vilt till. Hon nosade och ville genast leka.
Men när Dixie ska hälsa så klapp hon efter den direkt och bet av en liten bit av kattungens öra.

Min otur är tillbaka. Fy sjutton så dåligt jag mår över detta. Hela dagen är förstörd för den kattunge som jag nyss räddat har jag nu sett till att den fått halva örat avbitit av min hund.
Som tur är verkar lilla kattungen inte känna så mycket smärta för den var lika glad ändå och hoppade och lekte.
Men jag känner ändå mig som världens hemskaste människa idag. Aldrig trodde jag Dixie skulle göra något sånt!
Hon har träffat både katter och kaniner som hon hälsat på innan, men nu kan jag aldrig mer lita på henne vad gäller det. Just nu tycker jag bara hon är hemsk!

Nu känner jag att jag måste ta ansvar för den lilla kattungen så den inte far illa, men man ska ju inte tämja herrelösa katter, så nu är jag kluven.

Kanske lika bra att jag aldrig mer närmar mig en katt.

Förlåt alla katter som träffat mig! Jag vill bara väl, men det blir alltid fel!

Idag fyller vår äldsta vovve Selma 9 år.

Som den bortskämda prinsessa hon är i vår familj så uppvaktades hon med frukost på sängen.


Såhär glad blir man när skönsjungande familjen kommer med specialsmörgås med leverpastej, köttbullar, korv och ost på 9-års dagen

På några sekunder var smörgåsen uppäten och födelsedagsgrisen kunde återgå till sin skönhetssömn.

För tre års sedan på Selmas 6-års dag så började hennes dag på liknande sätt, men höll på att sluta riktigt illa. Selma blev nämligen attakerad av grannens schäfer som högg henne rejält på olika ställe. Men efter några veckor av dränering och mediciner så var hon på benen igen och vi är så glada att hon fortfarande finns här hos oss.

Dixie och Lucy har fått spåra idag. Blev ca 300 meter med två vinklar.
Precis när vi ska släppa på Lucy på hennes spår så kommer det en hare uppflygandes och springer bortåt. Lucy blev lite galen och ville springa efter, men hon klarade att flytta fokus från haren till sitt spår och sedan tog hon det riktigt bra. Jag är mycket nöjd med henne.

Dixie klarade sitt spår bra också. Hon har lite annan spårtektik med mycket zick zack över spåret, Lucy går mer rakt.

Jag har lyckats komma med på tävlingen trots det strul som varit. Så vi har tränat litet pass rallylydnad också.
Vi har inte tränat mycket, men det ingår i strategin. Om Dixie ska hålla tre tävlingar i rad så kan man inte tjata ut momenten innan vi ens kommit till tävlingen.
Men hon känns bra nu.

Lucy är mer eller mindre som vanligt sedan igår, trots att hon inte fått medicinen förrän idag.
Så det är nog ingen fara med henne längre.

Men efter hon löpt färdigt ska vi tillbaka och göra ett ultaljud så att vi ser att allt står rätt till med livmoder och äggledare och att infektionen säkert är borta.

Annars så njuter vi av semestern som är alldeles underbar och idag har det varit strandväder.

Jag blir så himla glad av att läsa överallt hur folk jobbar med sina Barbeter och börjar starta på tävlingar och prov inom olika område.
Det är precis det här jag har hoppats på länge och det som jag själv strävar efter med mina hundar!

Några Barbeter tävlar agility och placerar sig mycket bra. Clayhills Etienne "Mio" har tagit ett 1:a pris i lydnadsklass 1 på sin debut, Clara i Stockholm är bara ett första pris ifrån sitt viltspårschampionat som hon nog kommer ta när som helst och nästa vecka hoppas jag själv kunna visa upp en fin parad med Dixie på rallylydnadstävlingarna som varar i tre dagar.
Där är 99 startande ena dagen, så det ska blir roligt att visa upp en glad och duktig Barbet och se hur hon står sig mot alla andra.
Idags läget är konkurrensen om pallplaceringarna stenhård och man måste gå näst intill felfritt för att ha chans på topplaceringarna, men om Dixie är med på noterna så vet jag att hon kan ha chans på riktigt höga poäng.

Heja heja till alla aktiva Barbetägare! Det är verkligen dags att vi visar att vår ras kan mer än bara vara fina på utställningar. Det är ju en arbetande hund som går att ha nästan till allt, så jag är mycket glad nu när det börjar satsas lite mer på arbetsmeriter som egentligen är det viktigaste.

Snart ska jag själv ut och träna ett pass med mina lurvtussar

Lucy är i höglöp och uppträder som höglöpande tikar gör.
Igår morse så vaknade jag av att Lucy stod och ylade ett riktigt vargyl efter en ful liten hund som gick förbi utanför på gatan. Hon börjar bli desperat.

Men igår kväll så blev hon konstig. Hon verkade ha ont och vände och vred sig i olika ställningar och ålade fram på golvet. Detta har jag inte sett eller hört någon annan hund göra, så jag blev såklart orolig. Och hela kvällen höll det i sig till och från. Hon var väldigt hängig och låg för sig själv och där i mellan fick hon smärtattacker då hon pep.
Vi läste lite på nätet att unga tikar kan få ont vid sina första löp. Jag ringde även till djursjukhuset och rådfrågade.

I natt var hon ganska lugn och imorse fick hon bara en liten smärtattack. Själv kunde jag inte falla i någon djupare sömn, jag var på min vakt och höll ett halvt öga på henne hela natten.

I mellan åt har hon varit pigg och hon äter med sin vanliga goda aptit.

Men imorse ringde jag såklart till min veterinär och även om det egentligen hade fullbokat så fick vi komma ändå.
Ett enkelt blodprov konstaterade att Lucy hade en infektion i kroppen.
Alltså beror hennes smärta troligtvis inte på löpet. Nu ska hon äta antibiotika i 12 dagar.

Och som vanligt blev jag arg på apoteket där man fick STÅ och vänta i en evighet innan man kom fram till en sur tant som med sur ton berättade att de inte hade Lucys medicin hemma och att jag skulle återkomma imorgon.
SUCK säger jag bara!

Igår köpte jag nya hundbäddar till hundarna och de uppskattades. Dixie har sovit hela natten på rygg i sin bädd.
Och här vilar en nyklippt Lucy i sin säng.

Igår kväll kom äntligen Daniel hem. Ett mycket kärt återseende och det var det fler som tyckte.
Dixie pussade och klängde på sin husse hela kvällen och om jag och Daniel pratade så gnällde hon och ville att Daniel skulle pyssla mer med henne =)


Pusskalas! Dixie ser ut som en jättehund på bilden, haha =)

Idag har jag badat tre hundar. Nu är de så fina och väldoftande.

Det är roligt att bada Selma för hon är ena stunden så ful så man har svårt att hålla sig för skratt och i nästa stund ljuvlig som en vaniljdröm.


Från världens fulaste......

....till världens finaste några timmar senare. Selma är otroligt fin för sin ålder, fyller 9 år om några veckor. Hon är kritvit och har inga missfärgningar som är mycket vanligt hos bichoner. Blanca t ex är röd runt mun och ögon och det går inte att få bort.

Idag har vi firat min mamma. Det har varit en fantastisk dag med bad på starnden, jordgubbstårta och grillning och det har varit så varmt och skönt så man kunnat sitta ute fram till nu. Svensk sommar när den är som bäst.