Majtippans blogg

Idag började dagen med att gå upp tidigt för att bege sig till skogen. Vi var ganska många som skulle spåra och söka idag. Roligt!
Det var lite blandat sök för Dixie idag. Hon vet vad hon ska göra och hon är super laddad. Hon gick ut bra på ena sidan, men det fungerade inte riktigt på andra. Hon jobbade hela tiden med nosen och hon var sansad och lyssnade. Hon stannade också längre hos figgarna och det var roligt att se. Jag vet inte varför hon inte riktigt gick ut på ena hållet. Så kan det bli ibland.
Men det kändes ändå bra.

Sen var det lösträningskurs i skogen och stranden. Det kan jag väl inte säga att det gick bra.
"På stranden ska man leka" tycker Dixie.
Det gick ganska bra när vi gick slalom mellan varandra med lös hund, även om Eroz var lite roligare ett tag. Men när vi skulle gå i samlad trupp och släppa en hund i taget så kom busglimten i ögat på Dixie och hon försökte få med sig hundarna på lek. Ja, sån är hon.
Det är mycket svårt. Hundarna är värda mer för henne än min belöning. och då hade jag ändå med hennes topp idag. Det är inte lätt när man inte har en matglad hund. Jag ville inte ha leksak just idag eftersom hon blir så himla laddad av det så hon kan lätt glida över gränsen och i stundens hetta bli för busig. Godis lugnar och leksak hetsar och jag ville inte ha en hetsig hund i den situationen.

Jag måste tänka ut något smart. För situationen är just nu att hon får en stor självbelöning genom att springa rundor och när hon väl kommer till mig så fångar jag henne. Resultatet för Dixie bli att det är värt att springa de rundor man kan för går jag till matte så blir jag fångad så det vill jag inte.

Det blir inte riktigt rätt. Då vill hon ju inte komma till mig. Men samtidigt så vill jag inte att hon ska få ha den friheten att fortsätta vara lös när hon inte skötte sig.
Mycket svårt. Jag måste hela tiden tänka ur Dixies synvinkel. Hur hon upplever saker.

Men det var ju fösta gången. Kanske går det bättre och bättre? Det gäller att undvika hennes självbelöningar och att hon absolut inte får med sig någon hund på lek. Då får hon som hon vill och det ska hon inte få.



Känns lite tungt och att vi har MYCKET långt till målet.


Jag har en trött gosehund nu i allafall. Jag ska gå på bio med lillasyster nu. trevlig kväll!

Igår var det lydnadskurs.
Vi tränade med kommenderingsträning vilket var mycket nyttigt, mest för mig. När vi började med linförigheten så var jag så fokuserad på att kunna höger och vänster så jag talade inte om för Dixie att vi jobbade, så hon gick och nosade som på promenad. Helt mitt fel!

Sen var det läggande som jag var jätte nöjd med, men det har vi tränat hela veckan.
Inkallningen gick också jätte bra, den var jag lite osäker på hur det skulle gå.
Under ställandet så blev Dixie tvungen att gå till Anita och tigga hennes hemlagade levergodis. men när hon väl kom tillbaka så gjorde hon ett jätte fint ställande. Så det får jag vara nöjd med. Jag har köpt Anitas levergodis så nu har jag guldgruvan själv.

Resten gick jätte bra också. Det var en bra dag.

Just nu har jag en hund innanför kläderna, det ska mysas och pussas och klängas hela tiden.
Och är det inte det så letar hon efter bus.

En annan sak som är helt fantastiskt är att Dixie har börjat äta på riktigt! Jag är så glad så jag vet inte om jag kan tro att det är sant. Hon äter sitt färskfoder, igår åt hon över den mängd hon ska ha och gick ändå och letade efter mer. Hon får så mycket hon vill ha, för man vet aldrig när hon slutar igen.
En otroligt lättnad för mig.
Och när man klappar henne nu så klappar man en hund och inte en ryggrad med päls. Äntligen!

Nu ska vi ut och leka och busa!

Håller på att läsa "Att lyckas på tävling" av Nina Svartberg.'
Mycket att tänka på och ju mer jag läser desto längre bort från en debut kommer vi.
Vi måste verkligen börja träna på alla möjliga platser och med störningar. För där kommer det falla annars.

Det svåraste måste vara att komma till en nya plats, nya dofter, människor, hundar och så får man inte ha med sig någon belöning in. HUR i hela världen kommer det vara möjligt att min hund väljer mig? Just nu känns det hopplöst.
Måste träna mycket mer att hålla fokus oavsett störningar. Men det gör vi ju på lösträningskursen.

Sen står där mycket om attityd. Jag har nog världens sämsta attityd. Det stod att man kan träna upp sin attityd, men HUR DÅ? Vem håller i en attityd kurs för oss som inte har någon?
Men det måste handla mycket om vilken inställning man har. Jag tänker alltid att det inte kommer gå, men om jag ändrar mig och istället tänker att "NU ska det gå" så kanske man får bättre attityd efter ett tag? Jag vet inte.

Mitt mål med all träning vi lägger ner är att bara våga oss ut på en tävlingsbana någon gång. Det spelar ingen roll hur det går, men bara jag vågar så har jag nog kommit över den största tröskeln.
Därför är det så himla bra att vi nu under VT -09 ska börja med små serietävlingar. För det blir lite en lik situation, även om man känner alla, så blir det ändå anorlunda, för man blir bedömd.

Jag beundrar verkligen alla som ställer upp i olika tävlingar. Man kan ju önska att man hade ett sånt mod.

Men det ska gå! En vacker eller ful dag så ska vi stå där beredda. Man får aldrig ge upp om man vill något. Jag bryr mig inte om hur många år det måste gå, men det ska bli av. Tillsammans ska jag och bästis klara det!
Även freestylen.

Även om det känns omöjligt nu, så kan det ibland inte alls kännas omöjligt. Om alla andra kan så varför ska inte vi kunna?
Klart vi kan!

Eftersom Daniel är sjuk, så blev jag tvungen att handla idag. Jag avskyr verkligen att handla. Det är säkert bara 100 meter till affären, men det blir alltid ett projekt att gå till affären.
Först måste man ta på alla tjocka vinterkläder och när man kommer till att ta på sig vantarna så upptäcker man att en viss hund tagit ena vanten. Leta, leta och till slut hitta. Gå ner för alla trappor.... Och så kommer man till det värsta nr 1.
Ett fruktansvärt segt rödljus. Det tar lika lång tid att vänta på grön gubbe som att handla egentligen.
Men när man väl kommit över och är inne i affären så kommer det värsta nr 2.
Alla gamla tanter!!!!!
De står med sina rumpor i vädret och man kommer INTE förbi. Och de hör ju inget heller, så man måste ju stå och vänta tills de har hittat vad de söker nere på hyllorna. För jag kommer mig inte för att peta till.
Och när man tror att man har kommit förbi alla och kommer till kassan så står där minsann en tant i kassan och försöker i en kvart höra med sin hörapparat vad kassören säger att hon ska betala.
och så ska det letas i plånboken i minst lika lång tid.

När man kommit ut ur affären så återstår rödljuset i en evighet, sen trappan upp och sen ta emot en glad hund som ivrigt letar efter något hon kan ha i munnen medans hon springer rundor.

Jag tycker mycket om små söta tanter, men vissa dagar så önskar jag att de höll sig inomhus eller i parken möjligtvis.

Idag har spotify anlänt till min dator. Härligt, men jag förstår inte varför jag inte haft det tidigare. Daniel har ju haft det minst ett år. Hans kusin har ju varit med och skapat det hela, så han hade det före alla andra.
Men idag kom Daniel på att han kunde bjuda in mig. Tack för det! =)

Jag har alldeles för mycket i huvudet nu. Jag är så himla stressad av examen nästa helg. Vet inte hur jag ska hinna???
Jag måste jobba på dagarna och jag är inte hemma någon kväll.
Dixie måste lära sig sin kedja. Jag provade idag, men det höll inte. Motivationen höll inte. Teorin måste pluggas också. I helgen får jag träna hela tiden.
När det är över kommer det kännas lite lugnare.

Får vänta med freestyleträningen tills efter den helgen. Har inte plats i huvudet för att planera in det.


godnatt

Idag när vi tränade samma sak som i går med lös hund så gick det kanon. När jag knäppte av kopplet så stannade hon och tog kontakt. Men det betyder ju inte att hon kan det nu. Mycket träning kvar.

Jag har nog alldeles för höga krav. För vad är det jag har?
Jag har en hund som är i sin vildaste ålder, men hon är alltid glad och positiv till allt. Hon jobbar för mig med glädje, hon är otroligt miljöstark, hon har massor av energi och arbetsvilja, är helt lugn inomhus, går alltid bra att ta med överallt, och hon är väldigt kelig och pussig.

Och så är det så typiskt mig att bara då fokusera på något som inte fungerar bara för att jag själv lärt henne fel med lösträningen från början.
Jag har ju en helt underbar hund, jag kunde inte vara mer nöjd än vad jag är. Jag måste sluta leta problem som inte alls är något problem. Det är jag själv som skapar dem.
Om någon annan hade haft Dixie så hade de inte sett detta som ett problem. När man släpper henne lös så springer hon 3 varv innan hon kommer tillbaka. Och det är tre glädjevarv.
Det är inget problem, om jag bara ger det lite tid och mer träning så kommer det gå jätte bra.

Igår var det lösträningkurs. Det gick väl sådär, jag var inte så fokuserad och fick därför inte en hund som heller var det. Jag var lite nervös inför den nya gruppen jag skulle ha senare. Men det gick jätte bra, verkar vara en jätte trevlig grupp.

Ikväll ska vi träna på bialitt. Måste träna lite på hoppet, inkallning, läggande och ställande...

Ja, då var måndagen här. Ikväll håller jag  klickerföredrag i tre timmar för alla nya som börjar kurser. Jag tycker det är kul.
Före det ska vi träna lite på lösträningskursen.

Jag testade min nya idé idag angående lösträning. Och ja, vad ska jag säga. Kanske fungerade det lite. Så här gick det till. Vi gick till den gröna dalen. Dixie blev ivrig när hon såg var vi kommit. Där brukar hon ju få springa. Jag satte på ett annat koppel och när jag knäppte av det vanliga kopplet tänkte hon springa direkt, men det gick ju inte. =)
Så knäppte jag på igen och gjorde sedan samma sak. Hon tänkte springa igen, men det gick fortfarande inte. Efter några gånger när jag knäppte av igen så tittade hon på mig, utan att springa.

Meningen med detta är att hon inte ska förknippa att knäppa avkopplet med att man kan springa som man vill. Självklart ska hon få springa, men det måste vara lite mer kontrollerat.

Det andra kopplet jag tog på är mycket mycket kort. Så nästa steg var att jag började busa med Dixie med en leksak och samtidigt släppte jag det lilla kopplet. Då var hon helt plötsligt "lös" utan att springa.
Och eftersom jag då var ganska nöjd fick hon som belöning att jaga sin sak. Och dessutom kom hon tillbaka med den på en gång.
Vi kampade lite och hon fick vinna. Och när hon vann så sprang hon några varv med sin sak. Men det tyckte jag var okej då.

Sen tränade vi lite. Hon bjuder på ett mycket snabbt ligg nu. Roligt att se. Nu är det bara positionen kvar.
Ställandet är inte så lätt. Där stampar vi nog mest av allt. Men det får bli nästa veckas uppgift.

Daniel kom hem igår och efter att ha varit hemma bara några timmar så fick han infleunsa blixtsnabbt. Febern bara kom. Han ligger utslagen här hemma nu och det måste vara minst 40 grader. Så jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig undan.  Typ oundvikligt. Hoppas jag har tur. Jag vill absolut inte bli sjuk igen. Finns ingen tid till det i min planering.

Nästa tisdag är det serietävling i lydnad. Vi har massor kvar, men det kan vara kul att se var man ligger.

Så är det ändå måndag imorgon. Jag som nyss var så glad åt fredagen som var nyss. Då man har hela helgen framför sig. Men nu är den bakom mig.
Jag ska snart åka till Lund och hämta hem Daniel som varit i alperna och snowboardat lite. Har varit tvungen att städa nu innan han kommer. För jag har passat på att stöka till ordentligt nu när det inte varit någon hemma mer än jag. =)

Det känns tungt med lösträningen. Dixie har ju förknippat att knäppa av kopplet betyder att springa och leka hur man vill. Jag måste tänka om. Det blir inget tävlande om jag inte reder ut detta. Jag vet ju att hon bara är 15 månader, men just nu känns det som det aldrig kommer gå. Att gå med kopplet släpandes efter är inga problem. Det är just det lilla knäppandet i kabinhaken som blivit en felaktig signal.

Men jag ger inte upp. Jag vet att hon är i en ålder där allt händer och vi har massor av tid framför oss. Och jag har några idéer om hur jag ska försöka hitta vägar ut ur problemet. Problemet är ju också att det bästa Dixie vet är att springa fort. Och jag har inget att erbjuda som knäcker det. Men jag ska prova små grejer och se om det hjälper.

Antingen så jobbar jag med problemet eller så trappar jag ner mina krav och låter henne vara den valp hon är. Det har nog blivit lite mycket igen för Dixie. Jag vill träna lite för ofta och hon orkar inte så mycket som jag vill. Skärpning på mig.

Men nu är det dags att sätta upp mål inför veckan:

1. plugga teorin inför klickerexamen
2. Lära Dixie sin examens kedja

Träna inkallning
Träna hoppet
Träna läggande
Träna ställande
Träna platsliggning 

Har inte börjat jobba än. Suck. Jag hade ställt klockan för att gå upp tidigt, och jag gick upp ganska tidigt. Men så skulle jag bara kolla mejlen, bara borsta lite på Dixie och klippa lite till, äta frukost och sedan gå ut.
Och det blev en lång en och en halv timmes runda. Och så blev det lite träning. Fotvändningar som gick bra. Två inkallningar som gick bra. komma med leksak gick bra. Komma när Dixie springer ärovarv gick mycket dåligt (det vet jag ju, men man kan ju alltid prova)
Gå fot förbi annan hund i slakt koppel gick bra.
Gå förbi hundar som leker i parken gick mycket dåligt, då en viss Dixie väldigt gärna ville vara med och busa.
Blev också tvungen att träna en freestylekombination som gick bra. Fast det är mycket pill kvar. Men den dagen vi är klara då är det väldigt bra!

Men nu har jag en trött hund så jag kan jobba med gott samvete.

Fast det ända jag vill är att träna mer, skriva planer och testa om det fungerar.

Igår hade jag massagekurs. De är duktiga. de fick igår prova att känna på alla hundens ytliga muskler och sedan fick de massera sina grepp på ryggen.

Ikväll är det lydnad för mig och Dixie. Har tyvärr inte varit duktig med min uppgift. men jag tar på mig dubbelläxa till nästa vecka. Jag skulle ha tränat platsliggning och så får jag välja ett nytt moment till nästa gång. Jag tror jag ska ta läggandet. Lika bra att försöka få det färdigt någon gång.

Jag skulle verkligen behöva en spegel att träna vid. då ser man om hunden fuskar. Någon som har en över?

Idag och igår tyckte jag att det finns en liten liten smula vår i luften. Jag och Dixie gick ner till dalen där hon brukar springa och vi tränade på att komma med leksaken till mig. Hon sprang och sprang och sprang. Hon hade ju inte fått springa på hela helgen.
Sen var hon så lugn.
Vi åkte till Svalöv på kvällen och när vi senare gick ut fick hon springa igen på ett ställe där jag brukar släppa. Där är aldrig något folk, men det var lite mörkt. Och så plötsligt ser jag att tanten med den aggressiva samojeden står en bit bort. Och Dixie springer sina varv och då vet jag att hon inte "hör" om jag kallar. Plötsligt så stannar hon upp och ser tanten och hunden. Det enda sättet för mig är då att springa åt andra hållet. Och Dixie springer efter mig. Så det blev inte så dramatiskt.

Dixie och Selma lekte som galningar igår. Helt vilda. Sen fick Selma massage.

Idag skulle selma åka långt i bilburen för första gången och hon låg ner och sov hela tiden. Det skulle Britt sett.
För er som inte vet så har vi en liten skräckhistoria angående selma och bilburar. När jag och Britt skulle åka upp till Hällefors till Hundcampus så skulle Selma för första gången sitta i Britts bilbur. Selma hade då alltid bälte i min bil, men nu skulle hon sitta i bur. Det är ca 60 mil upp till Hällefors och Selma skällde 50 mil non stop. Jag höll på att gå i bitar, men Britt vann. Hon var mest envis. Och på vägen hem gick det bättre. Men det var längesen så jag trodde nog att Selma skulle skälla i min nya bur, men inte en enda gång har hon gjort det.

Ikväll håller jag i hundmassagekurs, det blir inte så många ikväll, men de ska nog få och göra i alla fall.

Det blev inte så mycket träning igår som jag tänkte. Men idag har vi tränat på rätta ligg och det gick ganska bra. Rätta sitt går med lite hjälp från mig. Några självständiga blev det.

Så här är läget i träningen just nu för Dixen:

Lydnad:
Inkallningen- har vi inte tränat på ett tag, inte klockren längre, måste på det igen
Ställande- Står och stampar på samma ställe, måste skriva bättre plan
Läggande- lär just nu om ligg så att det blir rätt
Platsliggning- Håller på att lära in att lägga huvudet mellan benen, måste träna mer på det
Apporten- tränar med plasten och vi har gjort några bakåtsteg, men det kommer gå snabbt att träna upp igen
Tandvisningen- För mig är det en 10:a
Hoppet- Måste träna stanna kvar vid hindret, annars är det bara att nöta in det.
Fot- hyfsat, men ska jobba mer med grunderna

Det är serietävling snart, så det måste tränas hårt inför det =)

Snart är det dags för klickerexamen. Och det är nervöst. Känner att jag inte riktigt hunnit med som jag skulle. Men det måste bli ändring nu. Har skrivit ner kedjan, ska testa den idag. Sen måste jag läsa på det teoretiska.

Det känns lite bättre idag med sjukdomen. Men jag tar det väldigt lungt.
Känns som om det blir en mycket trist och grå dag idag. Vill helst inte gå upp. Kommer bli gråa promenader med hund. Det är knappt jag vågar mig ut med henne som hon ser ut. Haha.
Nä, nu kan pälsen gärna få växa upp igen fort.

Jag har inte tid för sjukdom. Jag måste jobba. Januari blir ingen bra lönemånad. Det har varit så mycket annat.

Jag vill träna hund nu. Det värsta är att jag vill alltid träna allt på en gång. Men det går inte. Idag om jag orkar ska det tränas på en freestylekombination, och på rätt sitt och ligg och även fotvändningar


Får se hur det blir. Måste dricka lite thé nu.

Då var man hemma igen, skönt!

Resan uppgick mycket bra. Dixie är helt fantastisk att ha med sig sådär. Inte ett pip, inte en antydan till att vara rastlös, ingenting! Hon sov i mitt knä hela vägen upp till Stockholm.
När vi gick av så är det ju en himla massa folk som springer överallt och hur som helst. Jag visste inte vart vi skulle och stannade upp mitt i vimlet. Då passar Dixie på att lägga sig ner och vila, inte det minsta bekymrad av att det finns tusentals galna människor runt om. Sånt gillar vi!

Vi åkte hem till min kompis Ebba där vi bodde hela helgen.

Sen började lydnaden nästa dag. Inga problem med Dixie på tunnelbanan eller pendeltågen.
Det var väldigt kallt, men roligt. Vi jobbade med grunderna. Jag måste lära om Dixies sitt och ligg, det var inte rätt. Sättet var väldigt likt det vi hittills har tränat, men lite nya tips och idéer fick jag som jag ska tänka på.

Dagen efter jobbade vi mer med hela moment. testade rutan första gången. Dixie springer i 120 ut till rutan och har svårt att bromsa. Hon behövde egentligen ha sprungit av sig först. men jag är ändå nöjd.

Jag såg tre kändisar i Stockholm. Marie Richardsson, Annika i Let's dance (men henne har jag ju redan sett en gång) och en som var med på mitt tåg hem. vet inte vad han heter men han är med i "Tomten är far till alla barnen" och serien "pappas flicka" m.m.

Idag när vi skulle åka hem med tåget så var det lite ont om tid. Och det är inte lätt att hitta på Stockholm centralen under stress. Så fört gick jag upp fel uppgång, sen frågade jag någon som pekade upp mig på en anna gata och sen hittade jag tillslut själv. Tyvärr en minut sen, så jag missade tåget hem.

Då blev jag ledsen och blev tvungen att ringa hem och gråta till mamma och pappa. Sen fick jag gå och köpa en ny biljett eftersom den jag hade inte gällde. Och så fick jag vänta två timmar extra.

Det blev en dyr resa. och dessutom har jag blivit sjuk efter all utomhusvistelse i minusgrader. feber, förkyld till tusen och säkert en öroninflammation.
Blev tvungen att ställa in kursen ikväll.

Väl hemma passade jag på att ta värkisar och då kändes det bättre. passade då på att klippa Dixie. Hon är så fruktansvärt ful nu. Jag hatar se henne nerklippt. Men det gick inte med tovorna längre. Hon måste få bort valppälsen.

Nu ska jag bädda ner mig och tänka på allt som varit under helgen.

Ja, imorgon åker jag och Dixie upp till Stockholm för att gå lite lydnadskurs i helgen.
Det ska bli kul.
Det som inte ska bli kul är mitt lokalsinne som inte går att lita på. Det blir mycket pendling hit och dit och det vet jag inte hur det ska gå.
Ska bo hos en kompis i alla fall.

Jag har inte packat, det får jag göra ikväll. Jag har den satans sjukdomen i kroppen, men jag vägrar låta den bryta ut helt. men den finns där och gör sig påmind genom att banka i mitt huvud och riva i min hals.

Ikväll ska vi på lydnaden i alla fall. Vill ju inte missa.

Igår så släppte det med apporten. Åhhh som jag har kämpat med den utan resultat. Men nu hittade jag en icke tuggvänlig plast slev! och det gick som på ett rinnande vatten.
Från att inte ens kunna hålla en sekund utan att bita eller spotta ut så kunde hon hålla helt stilla med ögonkontakt i 6 sekunder. JIPPI!
Så glad jag blev att det äntligen fungerade.

Jag har provat massor med olika material och saker som inte går att tugga på, men då har hon inte alls velat ha dem i munnen. Men nu gick det och vi kommer att fortsätta med sleven tills det är exakt som jag vill ha det innan vi provar byta föremål.

Måste gå och fixa i ordning nu.

som säkert alla redan vet! Haha

Hur som helst så testade jag en sak igår på vår promenad. Nämligen att gå riktigt långsamt.
Jag är en person vars min normala gångtakt är väldigt v'äldigt snabb.
Alltså blir det alltid att mina promenader med hundarna blir i väldigt snabb takt. Dixie har inget emot att gå fort, men Selma gillar gå långsamt. Strunt samma.

Men så kom jag att tänka på hur jag upplevs i mina hundars ögon när vi går så snabbt. En människa som har bråttom är en stressad människa. Hm, alltså måste de se mig som en stressad varelse varje gång vi är ute.

Och då plötsligt började jag igår med att gå långsamt. Mycket frustrerande för mig. Men vilken skillnad det var på Dixie. Hon upplevde inte konstiga saker som skrämmande, Och hon lyssnade, hon tog kontakt hur många gånger som helst (säkert undrande varför vi gick så långsamt) och var helt lugn. Och vi gick nere i city där det var massa folk av alla slag.

Gjorde samma sak idag. underbart resultat.

Sen ska jag verkligen verkligen också försöka att inte använda kopplet när vi tex möter någon. Måste finna andra vägar. Jag ska köpa ett längre koppel som jag binder runt midjan och anta utmaningen där. För kan man inte få hunden att lyssna i koppel kommer hon inte lyssna när hon är lös heller.
Provade lite idag, hon var i koppel men jag fick inte styra henne genom det. Det kom två hundar som hon ville fram till. Tyvärr så hade jag inget bra som var roligare än de hundarna, men jag tror inte det är omöjligt. Har jag med mr Pip nästa gång så väljer hon nog mig.
Jag försökte inte ens idag. Bara stod still och såg situationen. Så vet jag ju hur jag ska göra.

Nä, jag har verkligen inte tid att sitta här längre, hejsvej

Jag vet att jag nyss skrev ett inlägg, men nu är jag så arg att jag måste skriva.
Jag såg precis Barbro Börjesson i go'kväll.
Arghhh!
Jag kommer aldrig förstå hur man kan göra som hon gör. Och den stackars hundägaren förstod inte heller. Barbro sa till henne att rycka, hon ryckte lite. Då tog Barbro själv i kopplet och ryckte varje gång de bytte riktning och hunden skrek till varje gång.
Undrar vad som hände i nacken på den hunden? Ska vi sätta stryplänk och rycka i våra olydiga barns halsar också?
Nä, för tänk vilket liv det hade blivit på folk då.
Men varför ska vi då ge oss på hundarna? De kan inte säga att de tappade andan eller att det smärtar i nacken. Hunden och människan är har lika anatomi, vilket Barbro säger att de inte har. Hur kan man stå och uttala sig om sådant i tv när man inte har en aning.

Och så var det ju det här med att kasta kopplet i backen. Haha haha!
Precis som om någon hund skulle börja lyda för att man kastar koppel i backen.
Förstår inte folk att hunden måste blivit slagen med kopplet innan?
Om man såg schäfern ikväll så slängde den sig i marken, med svansen mellan benen och öronen ner och bak när hon kastade kopplet i backen.
Livrädd hund! Slagen hund. Titta på hunden, den säger sanningen!
Och den kröp in till föraren, mycket undergivet och motvilligt. Och hela tiden fick den stackars ägaren höra att hon inte tog i hårt nog. Hon vill inte göra illa sin hund egentligen för det känns fel. Och om det känns fel så är det fel.

Det går faktiskt att få rätt på hundar utan att ta bort livsglädjen....

Jag har sovit dåligt två nätter i rad. Och jag som alltid somnar på en minut och sover hela natten. I förrgår natt kunde jag inte somna för jag hade sån hemskt hjärtklappning. Sånt kan jag nästan få panik av, det är fruktansvärt obehagligt. Och länge höll det på och jag kan inte alls förstå varför?
I natt så vaknade jag bara och kunde inte somna. Hade lite ont i magen och det var varmt och fick ingen ro.
Så nu är jag trött.

Dixie är också trött, hon är alltid vad jag är. Är jag trött så är hon det och är jag pigg så är hon pigg.
Vi har tränat lite apportering som vi har som läxuppgift i lydnaden. Det är svårt. Hon tuggar. Hon griper och håller en sekund, men längre går inte.

Hon har i alla fall lärt sig "ducka" till 95% nu. På kommando och utan hjälper gör hon det. Ibland försöker hon fuska och inte gå hela vägen ner =)
Men det känns skönt att äntligen tagit tag på riktigt med det. Vi håller också på med "buga" som också legat på is hur länge som helst. Går bra!

Och fotgåendet har fungerat helt fantastiskt. igår gick Dixie 300 meter fot av sig själv. Det har hon aldrig gjort på en vanlig promenad. Men det är bara att vara glad!

Körde lite lös hund i parken idag och hon stack inte en enda gång och tog sina rundor. Och det kom två människor som hon inte sprang till. Hon tittade men valde sen att stanna och göra konster. Man ser alltid vilket humör hon är på. Är det bus eller vanligt? Är det bus så ser man glimten i ögonen "jag vet vad du vill att jag ska göra, men jag gör det inte"

Efter denna helgen så klipper jag nog ner Dixie en bra bit. är så trött på tovorna nu. Måste bli av med valppälsen också.

som jag tyckte var imponerande.
Jag var ute med Dixie och vi är på väg över ett övergångsställe. Det är i en uppförsbacke då jag ser en äldre dam i rullstol som försöker kämpa sig upp för backen. Hon har två lösa hundar mitt i stan, en boxerblandning och en jack russel som är lösa. ( de var inte så gamla heller)
Hon inser att hon inte orkar rulla upp och vänder rullstolen så att hon kan hjälpa till med ena benet upp för backen.

Nu rullar hon alltså upp baklänges, har två hundar lösa mitt i trafiken, plus att jag och Dixie är på väg att gå mittemellan henne och hundarna som är ganska långt före henne.
Hon vänder sedan upp rullstolen och ser att vi kommer. då stannar hon hundarna med ett kommando så vi kan passera.
Det får jag säga, att det hade jag aldrig klarat. Sitta i rullstol, ha koll på två hundar lösa och se till så att de inte springer ut i vägen eller går fram till någon och samtidigt själv rulla upp baklänges så att man inte ser vad som händer. Och det var ju inte sådana hundar man brukar se lösa heller.

Och själv kan man inte ens ha en hund lös just nu.




Jag verkar ha klarat av förkylningen ganska bra. Det var verkligen tur att jag stannade hemma i lördags, jag vilade hela dagen och det hjälpte!
Igår hade vi litet planeringsmöte och Britt hade lagat jätte god mat. Lika trevligt som alltid. Det behövs sådana möte så man vet vad som ska hända och olika förslag kommer fram osv.

Ikväll börjar lösträningen, ska bli spännande =)
Sen efter det har jag aktiveringskursen som består nästan bara av barbeter + en kelpie.
Får se om de har tränat något under julhelgen =)

I förrgår kom Dixie in i en ny period igen. Det var inte länge hon var lugn  och harmonisk =)
Det är nog den så kallade "problemhundsåldern" som brukar inta sig mellan 15-20 månader.
I alla fall så är hon verkligen på jakt efter att göra allt hon inte får. Aldrig har hon tagit saker som inte är hennes, men det gör hon nu. Hon tar allt, springer och visar oss och sedan vill hon ha igång en jaktlek, där vi ska leka "få-tag i-Dixie-och-försöka-få-ut-det-hon-har-i-munnen-leken"

Lite frustrerande är det när hon kommer med saker som man är rädd om, och samtidigt ska hon inte få uppmärksamhet för sådana beteende då hon kommer göra det igen.
Hon hoppar även upp på hyllor och bord och det har hon ALDRIG gjort.

Utomhus vill hon gå i sin egen takt, hon vill jaga, hon tycker att andra människor är läskiga, hon vill absolut inte lyssna och när vi tränar så tar hon till protest skall så fort hon inte förstår eller vill mer.


Men jag är inte särskilt bekymmrad. Bara man vet att det är en period och att den inte varar för alltid.
Man får istället njuta lite av att man har en vild unghund i huset. Det är inte alla som har det!
Världens underbaraste är hon ändå.

På måndag börjar vår lösträningskurs och nästa helg åker vi till Stockholm för att gå en intensivhelg i tävlingslydnad.
Det kan ju behövas nu =)

hejsvej

Nytt år betyder nya tag. Imorgon kan vi inte vara med så mycket på lydnaden då jag håller kurs själv. Det är valpkursen som har sin sista gång. Idag har vi avslutat freestylekursen och de fick alla visa upp ett litet program. Det gick super bra.

Det är fullt upp med planeringen av vårterminens kurser. Vem sa att detta var ett säsongsrelaterat yrke? Inte här, vi har ju fullt hela tiden vilket är jätte roligt!

Denna terminen ska vi satsta hårt på freestylen. Jag vill så gärna få programmet färdigt i praktiken. Men det tar lång tid för Dixie att lära sig stå på bakbenen. Ingen bra balans, men det blir bättre. Vi gör lite varje dag för att stärka muskler och balans i ryggen.
Vi har tränat fotgående idag och igår och hon var superduktig på det. Vilken riktning jag än tog så följde hon. Anitas tips om fot går jätte bra.
Hennes freestyleövning vänd såg också helt strålande ut idag. Hon tog det sakta men säkert och rakt backande. Innan har hon haft för bråttom i den övningen. Men vänd på avstånd fungerar inte än. Mer träning på det.

Jag tror helt klart på "att vila sig i form".
Övningar som vi gör uppehåll med fungerar ALLTID jätte bra när vi väl provar efter en tid. Medans övningar som jag sliter med går sämre och sämre. Det gäller i alla fall min hund. Hon tröttnar på övningar väldigt fort och vill ha nya utmaningar, det är då man plockar fram de gamla goda och då gör hon sitt bästa och jag blir lycklig matte =)

Dixie har lite rött och geggigt öra, så det blir en liten runda till veterinären imorgon. Pigg är hon som vanligt =)

Idag har det varit ett par här för att titta på Dixie. De ville träffa en barbet innan de bestämmer sig för en. Mycket klokt.
Jag hoppas de hittar en valp.


Och sist men inte minst måste jag bara säga att det känns inte alls roligt att börja jobba efter julsemestern. Inga roliga nya tag. Motivationen är i botten.

Har precis kommit hem från intensiva dagar i Göteborg.
Vi var tidigt ute i ringarna båda dagarna och jag var nervös som vanligt.

Det var Dixie och Soya anmälda. Måndagens domare var en lite mutter herre som inte sa något alls. Från Israel.
För första gången så vann Dixie BIR, CERT, Ck. Jätte roligt och oväntat från min sida. Nu har hon sitt första Cert.
Hon fick jätte bra kritik.

Vi stannade till gruppfinalerna, men då var hon trött och inte sugen på att visa upp sig så vi åkte ut som de övriga 25 raserna och kvar var de 5 bästa.

På tisdagen kändes det inte bra från början. Men det var en jätte bra domare. Soya vann och Dixie fick 1:a och Hp och mycket fint omdöme.
En av Dixies starkaste sidor är rörelserna, men dem visade hon minsann inte upp idag och det stod litet på lappen att hon behövde stabilisera sina rörelser. Det vet jag att hon inte alls behöver för hon har helt fantastiska rörelser och steg, Men från domaren synvinkel så förstår jag henne för det var vad hon såg.
Vi har inte tränat något alls och det hade vi  behövt. Men jag är jätte nöjd med dagarna.

Innan vi åkte hem passade vi på att ögonlysa Dixie och allt var helt perfekt. Skönt att få det gjort.

Vi såg också de Nordiska mästerskapen i freestyle. Jag vet inte än hur det slutade men Sverige var klart överlägsna. Emma Willblad och Frida Binette lägger ribban på en helt egen nivå. Helt fantastiskt!

Själv blir man sååå sugen när man ser allas program. Vill träna nu! men Dixie behöver lite vila nu tror jag.
Men jag har vårt program i huvudet, det är bara att lära in det sista sen kommer vi =) Haha (kan man ju hoppas)

Det blev ett härligt avslut på 2008.
Sök med Dixie hela förmiddagen, sen ytterligare lite aktivering för dem båda hemma.
Ingen av hundarna reagerade på raketerna. Vi var ute tidigare på kvällen då det kom en hög smäll så jag hoppade till. Men hundarna som var upptagna med att lukta på något lyfte inte ens huvudet från marken. Så skönt!
Sen blev det fest och middag hos vänner på kvällen.

Det har lagts ner mycket tid på pälsvård nu. Selma är borstad och klippt och Dixie är under tovutredning. Bara några dagar kvar sen åker det mesta av pälsen av.
Men guuuuuud så bra det är med spraybalsam!
Hon är så duktig på att vara still när man borstar, fast det tar flera timmar och dagar att få ut pälsen.

Idag kom Daniel tillbaka från Norrköping, och det vi ska ägna kvällen åt är att bada Dixie =)

Göteborgutställningen är nära nu. Och inte har vi hunnit träna. Jag tänkte Daniel kunde springa ett varv, men vi får se när han ska träna på det.
Dixie får nog hur som helst se sig slagen av syrran som också ska deltaga.
Men vi hoppas på fin kritik i alla fall =)


Ja, jag minns inte om jag har skrivit ner några nyårslöften tidigare, men jag hoppas på stora framsteg i lydnad och freestylen innan året är slut.



God fortsättning!