Har ingen vettig rubrik
Igår var jag, mamma och Tilda i Malmö för att titta på Idol live. Det bland annat fick jag i födelsedagspresent. Det började med 2-rätters middag för att senare inta platserna i Malmö Arena.
Det var väldigt kul att se hur det går till på riktigt. Det var ungefär 12000 personer i publiken och vi hade bra platser.
Mycket kameror överallt och ni som undrar vad som händer i reklampauserna så kan jag berätta att då uppträder de andra utslagna idolerna. Vi fick höra Reza, Rabih, Eddie och Erika sjunga också. Men den som gjorde kvällen igår var helt klart Erik. Helt otroligt bra!
Jag är supernöjd med kvällen, det var en riktig upplevelse!
Idag har det varit en lugn och fridfull dag. Nästan. Dixie är i dag 14 på löpet och helt förälskad i alla och speciellt Selma. Hon uppvaktar och försöker synas och vill inte låta Selma vara ifred. Precis såhär var Selma på Dixie för två veckor sedan när hon var i höglöp. Ojojoj, dessa tikar =)
Vi har även haft besökare idag som ville titta på Dixie. Mycket trevliga människor och mycket barbetprat blir det såklart. Det är så lätt att man bara babblar på om alla bra sidor, så vi försökte faktiskt att komma på några nackdelar också. Men det var inte lätt hur mycket jag och Daniel än tänkte efter. Detta är ju den perfekta rasen för oss och när man har hittat rätt så har man.
Ikväll ska vi gå på bio med våra kompisar. Vi ska se 2012. Det blev den sena visningen så jag hoppas jag inte somnar. Men om jag somnar så var nog inte filmen tillräckligt intressant.
Imorgon eller måndag ska vi börja bland i lite vanligt foder i Dixies dietmat. Hoppas det går bra. Jag är lite nervös, för jag är så rädd att hon ska bli dålig igen.
Jag längtar så mycket tills vi kan börja träna igen. Men vi ska inte skynda. Även om jag inget hellre vill.
Det var väldigt kul att se hur det går till på riktigt. Det var ungefär 12000 personer i publiken och vi hade bra platser.
Mycket kameror överallt och ni som undrar vad som händer i reklampauserna så kan jag berätta att då uppträder de andra utslagna idolerna. Vi fick höra Reza, Rabih, Eddie och Erika sjunga också. Men den som gjorde kvällen igår var helt klart Erik. Helt otroligt bra!
Jag är supernöjd med kvällen, det var en riktig upplevelse!
Idag har det varit en lugn och fridfull dag. Nästan. Dixie är i dag 14 på löpet och helt förälskad i alla och speciellt Selma. Hon uppvaktar och försöker synas och vill inte låta Selma vara ifred. Precis såhär var Selma på Dixie för två veckor sedan när hon var i höglöp. Ojojoj, dessa tikar =)
Vi har även haft besökare idag som ville titta på Dixie. Mycket trevliga människor och mycket barbetprat blir det såklart. Det är så lätt att man bara babblar på om alla bra sidor, så vi försökte faktiskt att komma på några nackdelar också. Men det var inte lätt hur mycket jag och Daniel än tänkte efter. Detta är ju den perfekta rasen för oss och när man har hittat rätt så har man.
Ikväll ska vi gå på bio med våra kompisar. Vi ska se 2012. Det blev den sena visningen så jag hoppas jag inte somnar. Men om jag somnar så var nog inte filmen tillräckligt intressant.
Imorgon eller måndag ska vi börja bland i lite vanligt foder i Dixies dietmat. Hoppas det går bra. Jag är lite nervös, för jag är så rädd att hon ska bli dålig igen.
Jag längtar så mycket tills vi kan börja träna igen. Men vi ska inte skynda. Även om jag inget hellre vill.
Abstinens
Vi var inte med på viltspåret idag och det ville jag verkligen. Men Dixie ska absolut inte ha någon sur gammal klöv i munnen just nu och viltspår utan klöv som belöning finns inte för henne. Därför blev det inget.
Annars är hon 95% sig själv nu. Hon följer efter mig, vill gå ut och sover utsträckt på rygg i soffan och vill träna.
Vi har tränat lite lite idag med dietmat på sked som belöning. Det fungerar bra även om det är lite kladdigt.
Hon har fått göra lite konster och positionsarbete, alltså inget krävande.
Själv sitter jag och dregglar över proffsens träningsvideor på youtube. Jag får så mycket inspiration av att se andras träning.
Jag vill veta mer om hoppstå, "nytt" sätt att lära in exempelvis ställande under gång.
Vill verkligen se hur det lärs in. I praktiken ska hunden göra ett litet hopp för att sedan landa med stela framben i en omedelbar stå-position.
Vem kan mer om det? Lär mig!
Det kliar i kroppen efter träning. Jag har så mycket nu som står på kö att läras in. Listan är lång. Och det är framförallt ställande jag är ute efter att göra bättre.
Och tyvärr blir det inte någon lydnad ikväll heller.
Det är 12:e dagen på Dixies löp och det betyder att höglöp är pågång. Hon har svullnat rejält och blodet börjar avta. Detta är sånt som jag har stenkoll på nu (Det har jag även haft vid tidigare löp, men detta är viktigast). Allt ska antecknas för att kunna vara till hjälp till nästa löp då det förhoppningsvis blir parning. Jag tror tidigast på dag 14 som första "heta" dag eller.
Selma är till hjälp, för man ser vilken dag Dixie viker undan svansen för henne och det gör hon inte än.
Min bil har väldigt många fel just nu. På tisdag ska hjullagret bytas och frågan är om bilen håller till tisdag. Det är fruktansvärt att köra med den nu. Ska försöka använda den så lite som möjligt, om det går.
Sedan är det glapp någonstans så airbagslampan blinkar hela tiden och det har kommit in grus bakom ratten så det skrapar varje gång man ska styra och så måste bromsskivorna bytas och dessutom är det dags för en service.
Ja, det blir nog bajspåsar eller ett knäckebröd som årets julklapp från mig.
Annars är hon 95% sig själv nu. Hon följer efter mig, vill gå ut och sover utsträckt på rygg i soffan och vill träna.
Vi har tränat lite lite idag med dietmat på sked som belöning. Det fungerar bra även om det är lite kladdigt.
Hon har fått göra lite konster och positionsarbete, alltså inget krävande.
Själv sitter jag och dregglar över proffsens träningsvideor på youtube. Jag får så mycket inspiration av att se andras träning.
Jag vill veta mer om hoppstå, "nytt" sätt att lära in exempelvis ställande under gång.
Vill verkligen se hur det lärs in. I praktiken ska hunden göra ett litet hopp för att sedan landa med stela framben i en omedelbar stå-position.
Vem kan mer om det? Lär mig!
Det kliar i kroppen efter träning. Jag har så mycket nu som står på kö att läras in. Listan är lång. Och det är framförallt ställande jag är ute efter att göra bättre.
Och tyvärr blir det inte någon lydnad ikväll heller.
Det är 12:e dagen på Dixies löp och det betyder att höglöp är pågång. Hon har svullnat rejält och blodet börjar avta. Detta är sånt som jag har stenkoll på nu (Det har jag även haft vid tidigare löp, men detta är viktigast). Allt ska antecknas för att kunna vara till hjälp till nästa löp då det förhoppningsvis blir parning. Jag tror tidigast på dag 14 som första "heta" dag eller.
Selma är till hjälp, för man ser vilken dag Dixie viker undan svansen för henne och det gör hon inte än.
Min bil har väldigt många fel just nu. På tisdag ska hjullagret bytas och frågan är om bilen håller till tisdag. Det är fruktansvärt att köra med den nu. Ska försöka använda den så lite som möjligt, om det går.
Sedan är det glapp någonstans så airbagslampan blinkar hela tiden och det har kommit in grus bakom ratten så det skrapar varje gång man ska styra och så måste bromsskivorna bytas och dessutom är det dags för en service.
Ja, det blir nog bajspåsar eller ett knäckebröd som årets julklapp från mig.
Så glad för en skitsak
Idag börjar jag känna igen min hund. Hon ser piggare ut, viftar på svansen, och är kelig.
Så skönt att hon börjar komma tillbaka.
Dixie bajsade inte igår alls, hon försökte en gång men det kom inget. Så jag visste ju inte hur hon var i magen.
Men imorse blev jag väldigt glad när jag såg att allt såg normalt ut. Så glad för en skitsak!
Dixie älskar sitt diet foder och tabletten gömmer jag i lite av fodret så slinker den ner lätt som en plätt.
Hon ska även ha 4 ml av någon slags grå gegga som man ska spruta in i munnen som luktar hemskt. Jag tar lite på fingret och Dixie slickar i sig det själv.
Så det är inga problem med medicinerna. Jag är van vid en liten Selma som absolut inte ska ha någonting, så Dixie är ju rena drömmen jämfört med henne.
Dagen kommer fortsätta med vila för Dixie och jobb för mig. Ingen träning så det blir en tråkig dag utan händelser.
Så skönt att hon börjar komma tillbaka.
Dixie bajsade inte igår alls, hon försökte en gång men det kom inget. Så jag visste ju inte hur hon var i magen.
Men imorse blev jag väldigt glad när jag såg att allt såg normalt ut. Så glad för en skitsak!
Dixie älskar sitt diet foder och tabletten gömmer jag i lite av fodret så slinker den ner lätt som en plätt.
Hon ska även ha 4 ml av någon slags grå gegga som man ska spruta in i munnen som luktar hemskt. Jag tar lite på fingret och Dixie slickar i sig det själv.
Så det är inga problem med medicinerna. Jag är van vid en liten Selma som absolut inte ska ha någonting, så Dixie är ju rena drömmen jämfört med henne.
Dagen kommer fortsätta med vila för Dixie och jobb för mig. Ingen träning så det blir en tråkig dag utan händelser.
Nu är hon hemma igen
Det var mycket tomt utan Dixie igår, inatt och imorse. Som tur var ringde de från djursjukhuset ganska tidigt och sa att jag kunde hämta Dixie.
När de kom med Dixie så blev hon glad att se mig. Men hon var ändå konstig.
Det var inte känslan av att hon blev glad att se mig där, utan mer
"hur-kunde-du-lämna-mig-här och ta-hem-mig-genast"
Hon var alldeles dregglig runt hela munnen. Och jag har ALDRIG sett Dixie dreggla, jag trodde nästan inte hon kunde det, men det är väl ett tecken på att hon inte kände sig bekväm med vistelsen där.
Men hon hade varit snäll och skött sig bra enligt veterinären. Hon hade börjat gnälla lite imorse, men det gjorde nästan de flesta hundar på dag 2. Ja, det är väl klart att dem inte vill vara där i en bur.
Det hon har behandlats för är mag- och tarminfektion. Nu är det sträng och svindyr dietmat som väntar närmaste veckan så att man inte irriterar tarmen. Och så har hon fått några tabletter och någon annan medicin som ska hjälpa mot diarrén. Hon hade kräkt igår kväll, men annars börjar det gå åt rätt håll.
Hon tyckte det var skönt att komma hem och gick direkt in och la sig i sin fåtölj.
Så nu blir tyvärr vila en vecka. Men det klarar vi nog. Det riktiga mardrömmen hade varit om det skulle bli någon evetuell operation av kalkonben, för det är ingen rolig rehab.
Så glada ska vi vara att det inte var något allvarligt. Det viktigaste är att hon blir frisk så vi kan återgå till vårt normala roliga liv så fort som möjligt.
Det känns mycket skönt att ha henne hemma.
Ja, nu har Dixie varit sjuk för första gången och jag hoppas även det blir den sista!
När de kom med Dixie så blev hon glad att se mig. Men hon var ändå konstig.
Det var inte känslan av att hon blev glad att se mig där, utan mer
"hur-kunde-du-lämna-mig-här och ta-hem-mig-genast"
Hon var alldeles dregglig runt hela munnen. Och jag har ALDRIG sett Dixie dreggla, jag trodde nästan inte hon kunde det, men det är väl ett tecken på att hon inte kände sig bekväm med vistelsen där.
Men hon hade varit snäll och skött sig bra enligt veterinären. Hon hade börjat gnälla lite imorse, men det gjorde nästan de flesta hundar på dag 2. Ja, det är väl klart att dem inte vill vara där i en bur.
Det hon har behandlats för är mag- och tarminfektion. Nu är det sträng och svindyr dietmat som väntar närmaste veckan så att man inte irriterar tarmen. Och så har hon fått några tabletter och någon annan medicin som ska hjälpa mot diarrén. Hon hade kräkt igår kväll, men annars börjar det gå åt rätt håll.
Hon tyckte det var skönt att komma hem och gick direkt in och la sig i sin fåtölj.
Så nu blir tyvärr vila en vecka. Men det klarar vi nog. Det riktiga mardrömmen hade varit om det skulle bli någon evetuell operation av kalkonben, för det är ingen rolig rehab.
Så glada ska vi vara att det inte var något allvarligt. Det viktigaste är att hon blir frisk så vi kan återgå till vårt normala roliga liv så fort som möjligt.
Det känns mycket skönt att ha henne hemma.
Ja, nu har Dixie varit sjuk för första gången och jag hoppas även det blir den sista!
Finns inget positivt med denna dag
Nä, det är den värsta dagen på länge.
Dixie kräktes igår kväll igen och i natt hade hon sprutdiarré och hade lyckats spruta ner även dörren.
Så det var bara att bege oss till akutmottagningen på djursjukhuset i morse.
Och det var vi inte ensamma om. I fyra timmar fick vi vänta innan vi fick komma in. Och redan efter 2 timmar var jag arg och uttråkad och frågade hur länge man skulle behöva vänta. "Det är bara en före dig, så det är nog snart er tur"
Jaja, visst!
Och alla hundar med magåkommor måste vänta i bilen, så där satt vi och frös.
Och när det väl var vår tur så blev det röntgen ifall det skulle finnas något kalkonben kvar. Dixie var så otroligt duktig. För att kunna få bra bilder måste hunden ligga utsträckt på rygg och det är inte världens lättaste, men det klarade Dixie jätte bra. Jag kunde hålla både i framtassar och ben utan att hon gjorde minsta motstånd. Mycket duktig.
De hittade inga ben på röntgen, men däremot såg de att det var en orolig mage som inte var i balans och det kan jag verkligen hålla med om. Och eftersom hon inte druckit särskilt mycket så blev hon inlagd på dropp tills imorgon. Hon har troligtvis fått i sig någon bakterie som vänt upp och ner på magen. Men med dropp och dietfoder så ska hon nog vara bra snart. Lilla fröken Selma hade precis samma sak för ett halvår sedan.
Men hu så hemskt det är att lämna bort sin hund så. Jag vet inte ens hur det ser ut där hon ska vara. På ett sätt är det lättare att lämna Selma eftersom hon är mycket mer självständig och bryr sig inte så länge hon har någon som sällskap. Dixie är ju mattegris och vill helst bara vara hos mig alltid. Men hon gick snällt med när sköterskan tog med henne.
Nej det var verkligen ingen rolig dag. Och nu känner jag mig halv. Min andra halva är borta och gråtfärdig blir jag när jag känner att hon inte är här. Låt det gå fort till i morgon.
Dixie kräktes igår kväll igen och i natt hade hon sprutdiarré och hade lyckats spruta ner även dörren.
Så det var bara att bege oss till akutmottagningen på djursjukhuset i morse.
Och det var vi inte ensamma om. I fyra timmar fick vi vänta innan vi fick komma in. Och redan efter 2 timmar var jag arg och uttråkad och frågade hur länge man skulle behöva vänta. "Det är bara en före dig, så det är nog snart er tur"
Jaja, visst!
Och alla hundar med magåkommor måste vänta i bilen, så där satt vi och frös.
Och när det väl var vår tur så blev det röntgen ifall det skulle finnas något kalkonben kvar. Dixie var så otroligt duktig. För att kunna få bra bilder måste hunden ligga utsträckt på rygg och det är inte världens lättaste, men det klarade Dixie jätte bra. Jag kunde hålla både i framtassar och ben utan att hon gjorde minsta motstånd. Mycket duktig.
De hittade inga ben på röntgen, men däremot såg de att det var en orolig mage som inte var i balans och det kan jag verkligen hålla med om. Och eftersom hon inte druckit särskilt mycket så blev hon inlagd på dropp tills imorgon. Hon har troligtvis fått i sig någon bakterie som vänt upp och ner på magen. Men med dropp och dietfoder så ska hon nog vara bra snart. Lilla fröken Selma hade precis samma sak för ett halvår sedan.
Men hu så hemskt det är att lämna bort sin hund så. Jag vet inte ens hur det ser ut där hon ska vara. På ett sätt är det lättare att lämna Selma eftersom hon är mycket mer självständig och bryr sig inte så länge hon har någon som sällskap. Dixie är ju mattegris och vill helst bara vara hos mig alltid. Men hon gick snällt med när sköterskan tog med henne.
Nej det var verkligen ingen rolig dag. Och nu känner jag mig halv. Min andra halva är borta och gråtfärdig blir jag när jag känner att hon inte är här. Låt det gå fort till i morgon.
Andas?
Det har varit aktivitet hela helgen och jag har bokstavligen talat inte haft många minuters andrum.
Igår gick jag upp tidigt och åkte med Dixie till Landskrona med bussen för att förbereda mitt släktkalas.
Full kaos som vanligt, men på något sätt ordnar det sig alltid sista minuten. Det var rullande sittningar med start 13.30 och de sista gick väl vid 23-tiden. Jag stupade i säng för att sedan gå upp tidigt för att åka på spår.
Nu var det lite olyckligt att Dixie hade snott åt sig ett helt skråv med kalkon, (ben och allt) som hon svalde på 1 sekund.
Och på morgonen när jag hade lite halv bråttom så var det bajs och kräk överallt på hela nedervåningen.
Det blev total sanering 06.30 på morgonen.
Hon hade som tur var inte bajsat på nya mattan, men kräkt hade hon. Det var inte den bästa start precis.
Vi körde iväg ändå, för jag kunde inte lämna henne där.
Och Dixie kräktes i bilen. På nya plädarna. Och Dixie tycker det är fruktansvärt att sitta i det sen. (Hade jag också tyckt)
Jag ångrade att jag tagit med henne, men hon var ändå hyfsat pigg.
Men det var inte min vanliga Dixie som skulle söka idag. Energin tog slut och hon orkade helt enkelt inte, fast hon kämpade på. Så jag bröt ganska snabbt.
Nu blir det fasta igen för hennes del. Jag tror inte att allt berodde på kalkonen, utan jag tror hon fått i sig någon bakterie som jag hoppas dör fort.
Valparna var duktiga!
Direkt efter spåret körde jag inom Ängelholm för ett ärende och sedan hem och hämtade gamla prover som skulle lämnas i Landskrona. Passade på att få i mig lunch för att sedan köra och hämta nytt jobb.
Sedan hem igen för att städa och nu väntar jag på min kompis som ska komma och sen ska jag hämta Daniel kl 21.00 från hans jobb.
Och så har hjullagret på min bil blivit dåligt igen. Tredje gången på ett halvår. Förbannad blir man då!!!
Jag har varken tid eller lust att lämna in min bil igen. Jag behöver den hela tiden. Men det är nästintill ohållbart nu.
Det dånar så man blir döv.
Nä, man är ganska trött nu. Det får nog bli en sovmorgon imorgon så jag orkar med veckan.
Och jag hoppas Dixie mår bra imorgon.
Igår gick jag upp tidigt och åkte med Dixie till Landskrona med bussen för att förbereda mitt släktkalas.
Full kaos som vanligt, men på något sätt ordnar det sig alltid sista minuten. Det var rullande sittningar med start 13.30 och de sista gick väl vid 23-tiden. Jag stupade i säng för att sedan gå upp tidigt för att åka på spår.
Nu var det lite olyckligt att Dixie hade snott åt sig ett helt skråv med kalkon, (ben och allt) som hon svalde på 1 sekund.
Och på morgonen när jag hade lite halv bråttom så var det bajs och kräk överallt på hela nedervåningen.
Det blev total sanering 06.30 på morgonen.
Hon hade som tur var inte bajsat på nya mattan, men kräkt hade hon. Det var inte den bästa start precis.
Vi körde iväg ändå, för jag kunde inte lämna henne där.
Och Dixie kräktes i bilen. På nya plädarna. Och Dixie tycker det är fruktansvärt att sitta i det sen. (Hade jag också tyckt)
Jag ångrade att jag tagit med henne, men hon var ändå hyfsat pigg.
Men det var inte min vanliga Dixie som skulle söka idag. Energin tog slut och hon orkade helt enkelt inte, fast hon kämpade på. Så jag bröt ganska snabbt.
Nu blir det fasta igen för hennes del. Jag tror inte att allt berodde på kalkonen, utan jag tror hon fått i sig någon bakterie som jag hoppas dör fort.
Valparna var duktiga!
Direkt efter spåret körde jag inom Ängelholm för ett ärende och sedan hem och hämtade gamla prover som skulle lämnas i Landskrona. Passade på att få i mig lunch för att sedan köra och hämta nytt jobb.
Sedan hem igen för att städa och nu väntar jag på min kompis som ska komma och sen ska jag hämta Daniel kl 21.00 från hans jobb.
Och så har hjullagret på min bil blivit dåligt igen. Tredje gången på ett halvår. Förbannad blir man då!!!
Jag har varken tid eller lust att lämna in min bil igen. Jag behöver den hela tiden. Men det är nästintill ohållbart nu.
Det dånar så man blir döv.
Nä, man är ganska trött nu. Det får nog bli en sovmorgon imorgon så jag orkar med veckan.
Och jag hoppas Dixie mår bra imorgon.
Alltid trevligt med fredagar
Fredagar är speciella. Det lägger sig en inre ro i min kropp för man har hela härliga helgen att se fram emot.
Idag blir det först jobbsom vanligt och sedan ska vi ut och äta med några kompisar ikväll. Imorgon blir det släktkalas hela dagen och på söndag blir det spår/sök med valpkurserna + oss själva.
Igår var det lydnadsträning och vi lyckades få fram platsliggningssituationen som Dixie inte klarar. Och det känns bra, för då vet jag vad problemet är och på så sätt kan man börja jobba med det.
Det var mycket bra träning och det känns som vi måste göra om detta ett antal gånger.
Dixie känner sig nämligen osäker när andra hundar går upp, hon vet inte vad hon ska göra då. Det som också var mycket positivt var att hon kom till mig de gånger hon gick upp, alltså försökte inte busa med någon annan.
Totalt blev det mycket lång platsliggning för Dixie, kanske 10 minuter. Vi satte även hundar 1,5 meter ifrån henne som fick göra inkallningar framför henne. Även det tyckte hon var en konstig situation och sprang till mig några gånger, men efter ett antal omlägg så kunde hon ligga där fast de gjorde inkallningar framför nosen på henne.
Måste säga att hanhundarna var mycket duktiga med tanke på att Dixie löper. Ingen av dem gick fram till henne och de kom på sina inkallningar!
Resten av träningen gick också bra. Vi har börjat träna lite fjärrdirigering och det går bra. Ligg fungerar på avstånd och även sitt, men hon har fel teknik i sättandet när vi gör det på avstånd, så det får vi träna in ordentligt på nära håll.
Idag är det fint väder och jag vill genast gå ut och träna.
Det blir apportering, utgångsposition och ställande idag.
hej hopp!
Idag blir det först jobbsom vanligt och sedan ska vi ut och äta med några kompisar ikväll. Imorgon blir det släktkalas hela dagen och på söndag blir det spår/sök med valpkurserna + oss själva.
Igår var det lydnadsträning och vi lyckades få fram platsliggningssituationen som Dixie inte klarar. Och det känns bra, för då vet jag vad problemet är och på så sätt kan man börja jobba med det.
Det var mycket bra träning och det känns som vi måste göra om detta ett antal gånger.
Dixie känner sig nämligen osäker när andra hundar går upp, hon vet inte vad hon ska göra då. Det som också var mycket positivt var att hon kom till mig de gånger hon gick upp, alltså försökte inte busa med någon annan.
Totalt blev det mycket lång platsliggning för Dixie, kanske 10 minuter. Vi satte även hundar 1,5 meter ifrån henne som fick göra inkallningar framför henne. Även det tyckte hon var en konstig situation och sprang till mig några gånger, men efter ett antal omlägg så kunde hon ligga där fast de gjorde inkallningar framför nosen på henne.
Måste säga att hanhundarna var mycket duktiga med tanke på att Dixie löper. Ingen av dem gick fram till henne och de kom på sina inkallningar!
Resten av träningen gick också bra. Vi har börjat träna lite fjärrdirigering och det går bra. Ligg fungerar på avstånd och även sitt, men hon har fel teknik i sättandet när vi gör det på avstånd, så det får vi träna in ordentligt på nära håll.
Idag är det fint väder och jag vill genast gå ut och träna.
Det blir apportering, utgångsposition och ställande idag.
hej hopp!
Så roligt man kan ha
Det är ett fruktansvärt väder idag. Inte alls så skönt som igår då det var sol och blå himmel.
Men har man hund måste man även ut i ruskväder. Men det blev ingen träning utomhus idag, bara vanliga tråkiga promenader. Istället har vi haft otroligt kul här inne. Jag och Dixie jobbar just nu med tre olika beteende där det krävs en stor klickerhjärna. Och det har hon. Otroligt läraktik och med mycket bra uthållighet tycker jag.
Det var nämligen ganska länge sedan nu som vi jobbade med fri shejping och nyinlärning. Men det ska vi verkligen ta tag i igen.
beteendet 1. Luktdiskriminering. Jag använder post-it lappar där Dixie ska markera den lapp som jag har tagit i. Väldigt kul. Hon ska markera genom att trycka nosen mot lappen och "frysa" i den positionen. Det fungerar riktigt bra. Markeringen lärde hon sig direkt, sedan är nästa steg att markera rätt lapp. Och det var hon duktig på. Har bara tränat det en gång, så bättre lär hon bli.
beteende 2. Dixie ska kliva upp på en låda med framtassarna och snurra runt med bakdelen när jag står en bit ifrån. På detta sätt har vi tränat fotposition, så i början srurrade hon ett halvt varv och backade sedan till mig och satte sig i position. Men väldigt snart kom hon på att hon inte ska gå ner från lådan med tassrna och då blev det fart på snurrandet. (Detta skulle mina freestyle elever lära sig och det såg så kul ut att jag blev tvungen att lära Dixie det också.)
beteende 3. Vi använder samma låda, bara att den står på rätt håll. Dixie ska få i alla fyra tassarna i lådan. Och när jag skriver detta har vi bara tränat det i två pass och hon har vid det andra passet varit i med alla fyra tassar samtidigt en gång. ja, hon är väldigt rolig att träna och bjuder friskt på massor av beteende.
Det är så roligt med klickerträning och svansen viftar hela tiden och man ser riktigt hur hon tänker i det lilla huvudet. Vad lönar sig? Vad lönar inte sig?
Ja, sånt här kan man syssla med när det är skitväder ute.
Men har man hund måste man även ut i ruskväder. Men det blev ingen träning utomhus idag, bara vanliga tråkiga promenader. Istället har vi haft otroligt kul här inne. Jag och Dixie jobbar just nu med tre olika beteende där det krävs en stor klickerhjärna. Och det har hon. Otroligt läraktik och med mycket bra uthållighet tycker jag.
Det var nämligen ganska länge sedan nu som vi jobbade med fri shejping och nyinlärning. Men det ska vi verkligen ta tag i igen.
beteendet 1. Luktdiskriminering. Jag använder post-it lappar där Dixie ska markera den lapp som jag har tagit i. Väldigt kul. Hon ska markera genom att trycka nosen mot lappen och "frysa" i den positionen. Det fungerar riktigt bra. Markeringen lärde hon sig direkt, sedan är nästa steg att markera rätt lapp. Och det var hon duktig på. Har bara tränat det en gång, så bättre lär hon bli.
beteende 2. Dixie ska kliva upp på en låda med framtassarna och snurra runt med bakdelen när jag står en bit ifrån. På detta sätt har vi tränat fotposition, så i början srurrade hon ett halvt varv och backade sedan till mig och satte sig i position. Men väldigt snart kom hon på att hon inte ska gå ner från lådan med tassrna och då blev det fart på snurrandet. (Detta skulle mina freestyle elever lära sig och det såg så kul ut att jag blev tvungen att lära Dixie det också.)
beteende 3. Vi använder samma låda, bara att den står på rätt håll. Dixie ska få i alla fyra tassarna i lådan. Och när jag skriver detta har vi bara tränat det i två pass och hon har vid det andra passet varit i med alla fyra tassar samtidigt en gång. ja, hon är väldigt rolig att träna och bjuder friskt på massor av beteende.
Det är så roligt med klickerträning och svansen viftar hela tiden och man ser riktigt hur hon tänker i det lilla huvudet. Vad lönar sig? Vad lönar inte sig?
Ja, sånt här kan man syssla med när det är skitväder ute.
Lugnt
Det är ganska lungt just nu. Dixie ligger mest och sover så mycket som möjligt nu under löpet.
Det märks överhuvudtaget inte att det bor en hund här.
Vi tränar lite under promenaderna. Igår tränade vi platsliggning i 4 minuter på 20 meters avstånd. Ja, det klarar hon hur bra som helst. Men jag måste få det att bli mer likt en tävlingssituation med störningar eftersom det är då det inte går. Men jag har varit alldeles för mesig där och belönat för säkerhetsskull. Nu är det slut med sånt. Och jag kom på mig själv igår igen med att ge ett extra kommando av "stanna" när jag tränade inkallning med Dolly bredvid Dixies platsliggning. Det ska jag INTE säga, det ska inte behövas. Fy mig! Hon får kommandot "stanna" när jag går ifrån henne, men sedan ska hon ligga där tills jag hämtar henne oavsett vad som händer och utan att jag ger extra kommando. Måste skärpa mig med det för det är jag som gör henne osäker.
Apporteringen börjar närma sig en 10:a, behövs bara lite fler repetitioner. Men annars vad gäller lydnadsträningen så ska vi nog börja träna inför klass 2 på riktigt. Det ska bli kul, för jag är väldigt trött på klass 1 momenten nu. De ska bara hållas vid liv, för hon känns mycket bra och jämn vad gäller det.
(utom platsligget, men det har vi tid på oss att träna. Nästa tävling blir till våren)
Annars var vi på agility träning igår. Och det finns väl inte så mycket att säga där. Det var en tävlingsbana och första varvet kändes helt ok. Då var det samarbete och hon kändes lättstyrd. Men resten kan vi glömma. Jag blir så förbannad på hundskrället när hon bryter med mig och tar alla hinder själv. Jag kan stå vid startpunkten och hon kan springa och hoppa och ta tunnlar och allt många gånger om. Kallas SJÄLVBELÖNING!
Hon vet att jag inte uppskattar självbelöningar och då vill hon ju inte komma tillbaka till mig för hon känner av min ilska på 0,1 sekunder. Det är bara agilityn hon håller på såhär och jag funderar snart på att strunta i agilityn för det är inte roligt längre.
Nu ska jag träna lite avståndstarget och apportering.
Det är inget viltspår imorgon, vi får vänta tills nästa vecka.
Och så var det söndag
Dixie hostade igår kväll efter hennes lilla olycka, men jag tror det var som hon svalt vatten.
Så jag var lite tveksam om jag skulle åka på sök/spår träning i morse. Men jag väckte henne tidigt och kollade om hon hostade och det gjorde hon inte, så vi packa oss iväg.
Det var verkligen många med idag och det är jätte kul att vi är så stort gäng med samma intresse.
Det var bara Dixie och Liza som var sök-hundar så vi började med dem.
Dixie gjorde ett jätte bra sök och blir bara bättre och bättre. Eftersom vi var så många och därbland var några nya så fick vi tillfälle att träna med nya figuranter som hon aldrig har träffat förrut. Men Dixie brydde sig inte om att det var okända personer. Hon sökte lika gärna upp dem som någon annan.
Men det är i alla fall bra träning med nya människor hur som helst.
Jag är helt enkelt mycket nöjd med söket idag.
Jag hade tänkt träna platsliggning också, men det glömde jag alldeles bort, så det får bli nästa gång.
Blev lite lydnadsträning när vi kom hem och nu sover hon gott under sin filt.
Jag har minsann mycket att göra, så det blir nog ingen tupplur för mig idag. Även om det annars är det bästa som finns när man varit en morgon i skogen.
Vattenrutschbana för hund?
Eftersom det var lite mildare väder idag, så ville Daniel att vi skulle åka till Bälteberga skog och gå en skogspromenad. Så det gjorde vi. Det var härligt och höstigt och väldigt mycket vatten i bäcken och en rejäl fors.
Dixie kastar sig fram över stockar och stenar och har inte en tanke på att de kan gå illa med sådan hög fart.
På vissa ställen är det väldigt brant, men det bekymrar sig inte Dixie om. Hon sätter fart nerför branterna och doppar huvudet i bäcken. Jag var lite orolig idag eftersom det var så strömt och djupt vatten så ville jag inte att hon skulle hoppa i.
Vi gick en bit tills vi kom till en stor fallen trädstam som låg tvärsöver branten och som slutade ovanför bäckens största fors. Det gick inte att komma över, men längre ner kunde man krypa under.
Daniel gick först ner och kallade på Dixie så att hon också skulle krypa under. Men det gör hon inte.
Hon tar ett rejält skutt upp på den stora fallna stocken och glashal som den var ser vi henne åka med hög fart ca 7 meter innan hon trillar av från 2 meters höjd rakt ner i forsen med ryggen före.
Det var så overkligt, en riktig filmscen. Hon försvann helt under ytan, men dyker upp snabbt och simmar in och klättrar sedan upp för branten, skakar av sig och fortsätter springa lika glatt som innan.
Det såg ut som hon tyckte det var roligt med hennes nya uppfinning: Vattenrutschbana för hundar.
Det gick så fort, men man hinner tänka mycket. Jag trodde hon skulle dö direkt. Men hon verkar vara gjord av stål och inte det minsta rädd av det som nyss hänt. Jag och Daniel var däremot lite skärrade och bestämde att det var nog dags att åka hem.
Dixie var mycket nöjd med skogsturen och sitt vilda bad. Synd att jag inte fick det på film, för sånt ser man nog bara en gång i livet.
Lika glad och med lika mycket spring i benen som alltid
Lördag
Det är inte ofta man har en helt ledig lördag. Det blev en lång sovmorgon och sedan en lång runda med Dixie förbi bageriet där vi köpte frallor. Dixie bär påsen med bullar hela vägen hem och det drar till sig mångas blickar och alla tycker hon är så söt som bär på påsen. Men så är det ju med apportörer. Dixie vill alltid bära på saker.
Hon brukar ofta bära på min mössa eller vante bara för att ha något i munnen. Om Dixie varit själv hemma och man kommer hem, så springer hon och hämtar en grej det första hon gör. Hon är helt enkelt som lyckligast när hon får bära saker!
Jag tror löpet har satt igång. Hon har slickat sig hela morgonen och är i mycket stort behov av närhet. (Mer än vanligt)
Men det var på tiden att hon började. Det var senare än väntat, men så kan det vara.
Annars är dagen oplanerad så vi får se vad vi hittar på idag!
Ska nog börja med att gå in på tv4.se och se om klippet från Idol igår, duetten med Erik och Tove. Så bra den var!
Hon brukar ofta bära på min mössa eller vante bara för att ha något i munnen. Om Dixie varit själv hemma och man kommer hem, så springer hon och hämtar en grej det första hon gör. Hon är helt enkelt som lyckligast när hon får bära saker!
Jag tror löpet har satt igång. Hon har slickat sig hela morgonen och är i mycket stort behov av närhet. (Mer än vanligt)
Men det var på tiden att hon började. Det var senare än väntat, men så kan det vara.
Annars är dagen oplanerad så vi får se vad vi hittar på idag!
Ska nog börja med att gå in på tv4.se och se om klippet från Idol igår, duetten med Erik och Tove. Så bra den var!
Ingen bra dag
Kallt, regnigt, blåsigt och grått. Och så har jag varit på dåligt humör hela dagen.
Men det är ju fredagen den 13:e, så alltför livat ska det kanske inte vara.
Daniel och jag har pratat länge om att åka någonstans på liten semester. Och en grå dag som den här satte vi oss ner för att boka. När vi letat upp allt och fyllt i allt och kommer till betalningen, så bryts allt. Och idag gjorde det mig mer irriterad än det skulle ha gjort om det inte varit en skitdag.
Först orkade jag inte fylla i allt igen, men tillslut gjorde jag det. Och det gick igenom. Vi har alltså bokat en resa 1 vecka till Gran canaria den 13:e januari. Hotell med 4 stjärnor, pool, 40 meter till hav och 60 meter till shopping.
Allt på ett ställe för maximal avkoppling! Och mitt i stundens njutning så kommer det in ett annonserbjudande för oss som har ICA-kort att man får 1000kr rabatt på fritidsresor just nu. Åhhhhhh! Såååå typiskt! precis när vi bokat från dem. Daniel ringde upp och kollade om det gick att få med rabatten i efterhand, men det gick såklart inte.
Jaja, de kan sitta där med sin rabatt. Vi klarar oss nog ändå.
Har tränat med min bästa Dixie och hon var jätte duktig. Det börjar lukta 10:a på inkallningen nu. Hon har gjort några väldigt bra på senaste tiden. Linförigheten var också kanon idag. Och platsliggningen ligger hon med överdriven tid.
Så det fanns inget att gnälla på vad gäller träningen. Det är ju alltid något!
Sen dimper även HUNDSPORT ner i brevlådan och här hoppas jag kunna få lite njutbar läsning. Men det var det inte pecis. Läste en ganska dålig artikel om halsband och koppel och vad som var bäst, där det togs upp alla allternativ. Halsband, stuckel, gå-fint-sele, elhalsband och vanlig sele.
Jag håller med det mesta, men jag tyckte inte de skrev ut tillräckligt bra vad som var dåligt att använda och vad som var bra. Det var mest bara fakta om de olika "redskapen".
Förutom att det var ganska negativt mot selar. Jag är otroligt FÖR selar och tycker alla borde ha det så mycket som möjligt eftersom det inte kan skada lika mycket som ett halsband kan göra. (Inga föräldrar har halsband på sina barn, varför?)
Det står att "flertalet erfarna hundtränare brukar vara ense om att hundar som alltid har sele aldrig lär sig gå i koppel."
Skitsnack tycker jag! Sedan står det att om man ska välja sele så är Y-selen bäst och det håller jag med om.
Men längst ner med fet stil står det som jag blir mest sur över. "Man skall dock inte rycka i selens koppel, då detta kan skada hundens skuldor"
Ska man skratta eller gråta? Nej, självklart ska man inte behöva rycka i selen, men det är oerhört konstigt att de varnar för ryck i sele när det inte nämner faran med ryck i halsband överhuvudtaget. Hunden nacke är mycket känsligare och skadas otroligt mycket lättare än starka skulderblad.
Så skit med det också!
Och så fortsätter man läsa och då är det en artikel som tar upp om hunden kan och vill strypa sig till ett dagligt rus?
De menar på att hundar som drar hysteriskt, flåsar, hyperventilerar, hostar eller spyr skum skulle göra detta för att de får en lustfylld känsla och når "Nirvana" som de skriver och att detta ska kunna jämföras med kvävningslekar som använts av ungdomar för att få någon slags kick?!
Och detta tror jag inte det minsta på. Tycker det är en väldigt konstig idé. Jag kan inte förstå varför ungdomar skulle göra det om det inte är så att de mår dåligt och har problem och vill komma från verkligheten. Jag har svårt att tro att en frisk och glad ungdom som mår helt bra skulle utsätta sig för sådant. Och jag tror samma sak om hundarna. Det måste finnas någon anledning till varför de drar på det sättet, och jag tror helt säkert att det är hundar som inte mår bra, är stressade av någon anledning. Och det är den anldeningen man måste få rätt på för att ändra beteendet hos hunden.
Oj, vilka djupa tankar jag kom in på nu. Bäst att jag slutar innan jag halkar in på andra ämnen och så tar det aldrig slut! =)
Trevlig helg!
Men det är ju fredagen den 13:e, så alltför livat ska det kanske inte vara.
Daniel och jag har pratat länge om att åka någonstans på liten semester. Och en grå dag som den här satte vi oss ner för att boka. När vi letat upp allt och fyllt i allt och kommer till betalningen, så bryts allt. Och idag gjorde det mig mer irriterad än det skulle ha gjort om det inte varit en skitdag.
Först orkade jag inte fylla i allt igen, men tillslut gjorde jag det. Och det gick igenom. Vi har alltså bokat en resa 1 vecka till Gran canaria den 13:e januari. Hotell med 4 stjärnor, pool, 40 meter till hav och 60 meter till shopping.
Allt på ett ställe för maximal avkoppling! Och mitt i stundens njutning så kommer det in ett annonserbjudande för oss som har ICA-kort att man får 1000kr rabatt på fritidsresor just nu. Åhhhhhh! Såååå typiskt! precis när vi bokat från dem. Daniel ringde upp och kollade om det gick att få med rabatten i efterhand, men det gick såklart inte.
Jaja, de kan sitta där med sin rabatt. Vi klarar oss nog ändå.
Har tränat med min bästa Dixie och hon var jätte duktig. Det börjar lukta 10:a på inkallningen nu. Hon har gjort några väldigt bra på senaste tiden. Linförigheten var också kanon idag. Och platsliggningen ligger hon med överdriven tid.
Så det fanns inget att gnälla på vad gäller träningen. Det är ju alltid något!
Sen dimper även HUNDSPORT ner i brevlådan och här hoppas jag kunna få lite njutbar läsning. Men det var det inte pecis. Läste en ganska dålig artikel om halsband och koppel och vad som var bäst, där det togs upp alla allternativ. Halsband, stuckel, gå-fint-sele, elhalsband och vanlig sele.
Jag håller med det mesta, men jag tyckte inte de skrev ut tillräckligt bra vad som var dåligt att använda och vad som var bra. Det var mest bara fakta om de olika "redskapen".
Förutom att det var ganska negativt mot selar. Jag är otroligt FÖR selar och tycker alla borde ha det så mycket som möjligt eftersom det inte kan skada lika mycket som ett halsband kan göra. (Inga föräldrar har halsband på sina barn, varför?)
Det står att "flertalet erfarna hundtränare brukar vara ense om att hundar som alltid har sele aldrig lär sig gå i koppel."
Skitsnack tycker jag! Sedan står det att om man ska välja sele så är Y-selen bäst och det håller jag med om.
Men längst ner med fet stil står det som jag blir mest sur över. "Man skall dock inte rycka i selens koppel, då detta kan skada hundens skuldor"
Ska man skratta eller gråta? Nej, självklart ska man inte behöva rycka i selen, men det är oerhört konstigt att de varnar för ryck i sele när det inte nämner faran med ryck i halsband överhuvudtaget. Hunden nacke är mycket känsligare och skadas otroligt mycket lättare än starka skulderblad.
Så skit med det också!
Och så fortsätter man läsa och då är det en artikel som tar upp om hunden kan och vill strypa sig till ett dagligt rus?
De menar på att hundar som drar hysteriskt, flåsar, hyperventilerar, hostar eller spyr skum skulle göra detta för att de får en lustfylld känsla och når "Nirvana" som de skriver och att detta ska kunna jämföras med kvävningslekar som använts av ungdomar för att få någon slags kick?!
Och detta tror jag inte det minsta på. Tycker det är en väldigt konstig idé. Jag kan inte förstå varför ungdomar skulle göra det om det inte är så att de mår dåligt och har problem och vill komma från verkligheten. Jag har svårt att tro att en frisk och glad ungdom som mår helt bra skulle utsätta sig för sådant. Och jag tror samma sak om hundarna. Det måste finnas någon anledning till varför de drar på det sättet, och jag tror helt säkert att det är hundar som inte mår bra, är stressade av någon anledning. Och det är den anldeningen man måste få rätt på för att ändra beteendet hos hunden.
Oj, vilka djupa tankar jag kom in på nu. Bäst att jag slutar innan jag halkar in på andra ämnen och så tar det aldrig slut! =)
Trevlig helg!
Vad händer här?
I tisdags tog jag ju vaccinationen och fick direkt mycket ont i armen. Och det gör fortfarande mycket ont, men jag känner att jag kan skriva här idag. Fick även mycket ont i kroppens alla muskler och leder och gick som en gammal tant igår.
Sov mest hela dagen för att orka på kvällen och det gick trots allt.
Idag började vi på viltspårskursen igen. Mycket roligt tycker vi båda!
Flre spåret passade jag på att träna platsliggning nu när vi var på nya mark och lite andra hundar. Hon låg 2,5 minut på kanske 5 meters avstånd från mig. Det kändes bra så nästa gång så kan jag nog öka avståndet lite.
Spåret gick galant! Dixie var i himmelriket och jobbade från början till slut. Spåret var ca 400 meter och vi stötte på en bäck mitt i allt så vi fick lägga spår över en bro och sedan längs en stig och sedan vinklat 90 grader direkt från stigen och det var inga problem. Hon hittade sin klöv och allt var frid och fröjd!
Det som inte är frid och fröjd är att Dixen är dålig i magen. Och har varit det i tre dagar nu. Inte likt henne att vara det, jag tycker hon brukar ha stålmage. Men något har hon väl fått i sig. Så nu blir det fasta ett dygn, alltså ingen lydnadsträning ikväll.
Hon är pigg och glad som vanligt annars, så jag hoppas det går över fort.
Sov mest hela dagen för att orka på kvällen och det gick trots allt.
Idag började vi på viltspårskursen igen. Mycket roligt tycker vi båda!
Flre spåret passade jag på att träna platsliggning nu när vi var på nya mark och lite andra hundar. Hon låg 2,5 minut på kanske 5 meters avstånd från mig. Det kändes bra så nästa gång så kan jag nog öka avståndet lite.
Spåret gick galant! Dixie var i himmelriket och jobbade från början till slut. Spåret var ca 400 meter och vi stötte på en bäck mitt i allt så vi fick lägga spår över en bro och sedan längs en stig och sedan vinklat 90 grader direkt från stigen och det var inga problem. Hon hittade sin klöv och allt var frid och fröjd!
Det som inte är frid och fröjd är att Dixen är dålig i magen. Och har varit det i tre dagar nu. Inte likt henne att vara det, jag tycker hon brukar ha stålmage. Men något har hon väl fått i sig. Så nu blir det fasta ett dygn, alltså ingen lydnadsträning ikväll.
Hon är pigg och glad som vanligt annars, så jag hoppas det går över fort.
Adress
Ibland tänker man inte så långt. Angående nya hemsidan så finns det ju en adress, bara att det inte är mitt domännamn, men den funkar ju att titta på ändå. Så det är alltså denna sida som gäller:
http://sites.google.com/site/majtippanskennel/
Annars går jag här och oroar mig för vaccinationen. Hörde nyss på nyheterna att en 14-åring som inte tillhörde någon riskgrupp ligger i respirator av svininfleunsan. Så det är nog bara att bita ihop och ta den där sprutan och konsekvenserna av det. Jag kommer säkert bli sjuk som biverkning, men jag hoppas jag ska klara kvällens kurser och bli sjuk inatt och förhoppningsvis bli frisk igen till morgondagens kurser.
Har tränat lite också. Såklart på platsliggningen. Britt har gett mig några tips som jag ska följa som lät så självklart när man hör det utifrån.
Det är så lätt att bli hemmablind när det gäller sin egen hund.
Daniel kom hem från Norrköping igår och han hade också tänkt ut en lösning på vår platsliggning och det var typ samma tips jag fick från Britt.
Det förvånar mig att Daniel som egentligen inte kan något om hundar ändå har ett mycket logiskt tänkande när det gäller hundinlärning, delvis har jag lärt honom och delvis tänker han ut lösningar själv. Så det är bara att tacka att någon drar ut mig från min återvändsgränd =)
Nu ska jag fortsätta jobba
http://sites.google.com/site/majtippanskennel/
Annars går jag här och oroar mig för vaccinationen. Hörde nyss på nyheterna att en 14-åring som inte tillhörde någon riskgrupp ligger i respirator av svininfleunsan. Så det är nog bara att bita ihop och ta den där sprutan och konsekvenserna av det. Jag kommer säkert bli sjuk som biverkning, men jag hoppas jag ska klara kvällens kurser och bli sjuk inatt och förhoppningsvis bli frisk igen till morgondagens kurser.
Har tränat lite också. Såklart på platsliggningen. Britt har gett mig några tips som jag ska följa som lät så självklart när man hör det utifrån.
Det är så lätt att bli hemmablind när det gäller sin egen hund.
Daniel kom hem från Norrköping igår och han hade också tänkt ut en lösning på vår platsliggning och det var typ samma tips jag fick från Britt.
Det förvånar mig att Daniel som egentligen inte kan något om hundar ändå har ett mycket logiskt tänkande när det gäller hundinlärning, delvis har jag lärt honom och delvis tänker han ut lösningar själv. Så det är bara att tacka att någon drar ut mig från min återvändsgränd =)
Nu ska jag fortsätta jobba
Tankar
Nu har jag grubblat och dragit slutsatser efter tävlingen igår.
Har läst mitt protokoll upp och ner 100 gånger och tänkt och tänkt. Tack alla ni som erbjuder er hjälp med störningshundar! Det kommer behövas! =)
Jag har nu verkligen försökt tänka positivt. Och det fanns oerhört mycket som var positivt igår. Nästa allt!
Och vad gäller platsliggningen så är det bara så enkelt att vi inte lyckats kunna träna tillräckligt bra på det inför tävling. Men det är ETT moment. Och detta ENDA moment ska vi såklart fixa. Och även om jag såg det svart igår så kan jag faktiskt le lite åt det nu. Hon var ju absolut den gladaste hunden på tävlingen igår. Och det bubblade för mycket bus i kroppen att hon inte kunde hålla sig från att springa ett litet glädje varv. (Och självklart ska det ju inte vara på detta viset, men det ska vi hitta lösning på)
I alla moment viftade hon på sin svans och det känns ju bra för mig att hon tycker detta är kul.
Hon ligger ju bland de bästa i övrigt och vi var inte många igår som fick 10:a på helhetsintycket. Även om inte det har hög koffecient så känns det ändå bra att vår glädje avspeglas i det betyget.
Nu ska det läggas upp långa planer på att få platsliggningen att fungera. Och det kommer den att göra.
Övriga moment tar vi det nog lite lungt med. Inkallningen och hoppet ska bara hållas vid liv, även läggandet. (Är ju supernöjd med 9:an, bättre kommer hon inte få)
Ställandet ska vi nog försöka få någon mer poäng på och det hade varit kul med en 10:a på apporten, linförigheten går alltid att förbättra, men annars tänkte vi träna lite annat nu ett tag. Blir väl lite lydnadsklass 2 moment.
Imorgon ska jag vaccinera mig mot svinis. Syster Tilda gjorde det i fredags och har haft 40 graders feber och jätte svullen arm efter det. Uhh! Jag är så rädd, mest för att bli sjuk efter. Det är så många som blir det och det vill jag inte. Men jag vill ju absolut inte ha svininfleunsan och det kommer jag säkert få annars. Jag brukar aldrig slippa undan infleunsan annars.
För alla er som undrar när min nya hemsida kommer så hoppas jag verkligen SNART! Den är som sagt klar, ska bara få domännamnet att fungera.
Har önskat mig hjälp med det i födelsedagspresent nästa vecka.
hej på er!
Har läst mitt protokoll upp och ner 100 gånger och tänkt och tänkt. Tack alla ni som erbjuder er hjälp med störningshundar! Det kommer behövas! =)
Jag har nu verkligen försökt tänka positivt. Och det fanns oerhört mycket som var positivt igår. Nästa allt!
Och vad gäller platsliggningen så är det bara så enkelt att vi inte lyckats kunna träna tillräckligt bra på det inför tävling. Men det är ETT moment. Och detta ENDA moment ska vi såklart fixa. Och även om jag såg det svart igår så kan jag faktiskt le lite åt det nu. Hon var ju absolut den gladaste hunden på tävlingen igår. Och det bubblade för mycket bus i kroppen att hon inte kunde hålla sig från att springa ett litet glädje varv. (Och självklart ska det ju inte vara på detta viset, men det ska vi hitta lösning på)
I alla moment viftade hon på sin svans och det känns ju bra för mig att hon tycker detta är kul.
Hon ligger ju bland de bästa i övrigt och vi var inte många igår som fick 10:a på helhetsintycket. Även om inte det har hög koffecient så känns det ändå bra att vår glädje avspeglas i det betyget.
Nu ska det läggas upp långa planer på att få platsliggningen att fungera. Och det kommer den att göra.
Övriga moment tar vi det nog lite lungt med. Inkallningen och hoppet ska bara hållas vid liv, även läggandet. (Är ju supernöjd med 9:an, bättre kommer hon inte få)
Ställandet ska vi nog försöka få någon mer poäng på och det hade varit kul med en 10:a på apporten, linförigheten går alltid att förbättra, men annars tänkte vi träna lite annat nu ett tag. Blir väl lite lydnadsklass 2 moment.
Imorgon ska jag vaccinera mig mot svinis. Syster Tilda gjorde det i fredags och har haft 40 graders feber och jätte svullen arm efter det. Uhh! Jag är så rädd, mest för att bli sjuk efter. Det är så många som blir det och det vill jag inte. Men jag vill ju absolut inte ha svininfleunsan och det kommer jag säkert få annars. Jag brukar aldrig slippa undan infleunsan annars.
För alla er som undrar när min nya hemsida kommer så hoppas jag verkligen SNART! Den är som sagt klar, ska bara få domännamnet att fungera.
Har önskat mig hjälp med det i födelsedagspresent nästa vecka.
hej på er!
Det är sååååå nära
Vi åkte på tävling i Broby idag. Jag och Dixie.
Det var långt och så hade jag fått fel adress, så det tog en timme extra för att hitta dit. Tur att jag var ute i god tid.
Jag fick startnummer två, alltså snabbt in.
Och som vanligt så var jag väldigt nervös inför första momentet platsliggning.
När vi ställt upp och ska lägga hundarna och gå ifrån säger personen bredvid "ligg kvar" till sin hund. Och precis därefter hör jag mig själv säga "ligg kvar" till Dixie. Skit! Det kommandot har ju inte jag på Dixie. Jag säger alltid "stanna" Så det blev lite fel.
Men hon ligger fint med huvudet nere och tiden går, och går......Det kan inte ha varit mycket tid kvar när plötsligt Dixie och hunden bredvid springer upp i bus. Åhhhhhhhhh! Hundjävel!
Jaja, det är bara att traska ut från planen. Ingen av oss fick lägga om eftersom ingen såg vem som reste sig först.
Arg, ledsen och besviken. Jag var så nära på att åka hem, men efter några minuter samlade jag mig och laddade om på nytt.
Och såhär såg poängen ut:
Platsliggning 0 p
Tandvisning 10 p
Linförighet 8 p
Läggande: 9 p
Inkallande: 9 p
Ställande: 8 p
Apportering: 9 p
Hopp över hinder: 9 p
Helhetsintryck: 10 p
Det blev 148 p och ännu ett 2:a pris. Jag är såklart supernöjd med alla övriga poäng. Det var t.o.m lite bättre än förra gången, men annars är hon rätt jämn. Alltså ser man klart och tydligt vilket skitmoment som inte går. Och det är ju det vi tränat minst.
Nu tar vi paus från tävlandet tills vi fått ordning på platsliggningen en gång för alla. Sätter vi bara det momentet så är det ju klart. Men det gick ju bättre än förra gången, så kanske klarar hon nästa. Det som ska tränas nu är överdriven tid, störningar, nya hundar och olika platser.
Hon är ju grym annars! Det hade även idag blivit prispall om hon hade klarat det.
Jag ångrar inte att vi åkte dit. Man lär sig alltid något nytt på tävling. Genom att titta på andra och lyssna på domarens kommentarer.
Men så får man också se en hel del som jag önskar jag inte sett. De flesta hundar behandlas hemskt illa. Det rycks i deras halsar i tid och otid och skriks, och knips och kastas koppel på dem I AKTIV TRÄNING!
Och med aktiv träning menar jag att de planerat sin träning på detta sätt. Inte bara att de tappar tålamodet under en paus. Nä, fy... Jag blir mörkrädd.
Ikväll blir det farsdag-middag och allmän depp över hatmomentet. Men imorgon ska vi lägga det bakom oss och blicka frammåt =)
Det var långt och så hade jag fått fel adress, så det tog en timme extra för att hitta dit. Tur att jag var ute i god tid.
Jag fick startnummer två, alltså snabbt in.
Och som vanligt så var jag väldigt nervös inför första momentet platsliggning.
När vi ställt upp och ska lägga hundarna och gå ifrån säger personen bredvid "ligg kvar" till sin hund. Och precis därefter hör jag mig själv säga "ligg kvar" till Dixie. Skit! Det kommandot har ju inte jag på Dixie. Jag säger alltid "stanna" Så det blev lite fel.
Men hon ligger fint med huvudet nere och tiden går, och går......Det kan inte ha varit mycket tid kvar när plötsligt Dixie och hunden bredvid springer upp i bus. Åhhhhhhhhh! Hundjävel!
Jaja, det är bara att traska ut från planen. Ingen av oss fick lägga om eftersom ingen såg vem som reste sig först.
Arg, ledsen och besviken. Jag var så nära på att åka hem, men efter några minuter samlade jag mig och laddade om på nytt.
Och såhär såg poängen ut:
Platsliggning 0 p
Tandvisning 10 p
Linförighet 8 p
Läggande: 9 p
Inkallande: 9 p
Ställande: 8 p
Apportering: 9 p
Hopp över hinder: 9 p
Helhetsintryck: 10 p
Det blev 148 p och ännu ett 2:a pris. Jag är såklart supernöjd med alla övriga poäng. Det var t.o.m lite bättre än förra gången, men annars är hon rätt jämn. Alltså ser man klart och tydligt vilket skitmoment som inte går. Och det är ju det vi tränat minst.
Nu tar vi paus från tävlandet tills vi fått ordning på platsliggningen en gång för alla. Sätter vi bara det momentet så är det ju klart. Men det gick ju bättre än förra gången, så kanske klarar hon nästa. Det som ska tränas nu är överdriven tid, störningar, nya hundar och olika platser.
Hon är ju grym annars! Det hade även idag blivit prispall om hon hade klarat det.
Jag ångrar inte att vi åkte dit. Man lär sig alltid något nytt på tävling. Genom att titta på andra och lyssna på domarens kommentarer.
Men så får man också se en hel del som jag önskar jag inte sett. De flesta hundar behandlas hemskt illa. Det rycks i deras halsar i tid och otid och skriks, och knips och kastas koppel på dem I AKTIV TRÄNING!
Och med aktiv träning menar jag att de planerat sin träning på detta sätt. Inte bara att de tappar tålamodet under en paus. Nä, fy... Jag blir mörkrädd.
Ikväll blir det farsdag-middag och allmän depp över hatmomentet. Men imorgon ska vi lägga det bakom oss och blicka frammåt =)
Nu har hon kommit på det!
När jag och Dixie ska träna brukar det börja med att jag hämtar klickern och belöningar, Dixie hör såklart det och kommer direkt och är alltid pigg på träning.
Nu har världens sötaste kommit på hur man ska göra. Hon gör som jag =)
Dixie går till träningsväskan, öppnar dragkedjan utan problem, rotar bland leksaker och spårlinor och kommer tillbaka med klickern i munnen som hon visar för mig. Sedan gör hon en liten lekinvit och springer några glädje varv med klickern för att sedan lägga sig i sin fåtölj och vänta på att jag ska komma. Och det gör jag utan tvekan =)
"Så matte, nu tycker jag vi ska träna"
Jag smälter som en glass i solen när jag ser hur glad hon är över att ha kommit på detta trick!
Hon är verkligen en "klickerklok" hund =)
Vi har tränat shejping idag. Åh vad det är roligt. Fri shejping från grunden av beteendet att sitta vackert.
Helt utan hjälper, inga mutor och ingen target, utan det handlar bara om att prova sig fram i små steg tills man når målet. Och det tog ca 5 minuter totalt att lära henne "sitt fint" som jag kallar det.
Hon behöver få lite bättre balans innan jag lägger till kommandoordet, men rörelsen kan hon =)
Såg film om hur Fanny Gott lärde in det och blev tvungen att prova. Och det funkade!
Gå in på www.klickerklok.se och gå in under knappen "film" så hittar ni en mängd roliga trix och andra träningsknep.
Nu har världens sötaste kommit på hur man ska göra. Hon gör som jag =)
Dixie går till träningsväskan, öppnar dragkedjan utan problem, rotar bland leksaker och spårlinor och kommer tillbaka med klickern i munnen som hon visar för mig. Sedan gör hon en liten lekinvit och springer några glädje varv med klickern för att sedan lägga sig i sin fåtölj och vänta på att jag ska komma. Och det gör jag utan tvekan =)
"Så matte, nu tycker jag vi ska träna"
Jag smälter som en glass i solen när jag ser hur glad hon är över att ha kommit på detta trick!
Hon är verkligen en "klickerklok" hund =)
Vi har tränat shejping idag. Åh vad det är roligt. Fri shejping från grunden av beteendet att sitta vackert.
Helt utan hjälper, inga mutor och ingen target, utan det handlar bara om att prova sig fram i små steg tills man når målet. Och det tog ca 5 minuter totalt att lära henne "sitt fint" som jag kallar det.
Hon behöver få lite bättre balans innan jag lägger till kommandoordet, men rörelsen kan hon =)
Såg film om hur Fanny Gott lärde in det och blev tvungen att prova. Och det funkade!
Gå in på www.klickerklok.se och gå in under knappen "film" så hittar ni en mängd roliga trix och andra träningsknep.
Ska man eller inte?
Nu har det kommit ett brev med en tid för vaccination mot svininfleunsan. Ska man eller inte?
Men jag tror jag ska vaccinera mig. Även om jag är mycket rädd för srutor, men jag har absolut inte tid eller lust med någon långvarig svininfleunsa som man kanske dör av.
Det är många som blir dåliga av vaccinet någon dag efter och det har jag inte heller lust med. Men det får man väl stå ut med.
Har tränat idag och tyvärr gick det bra. Nu blev jag ännu mer osäker.. Var inställd på att vi inte skulle tävla.
Usch jag vet inte hur vi ska göra. Hade gärna velat vara med, MEN.....
Platsliggningen har fungerat bra, men det är en stor skillnad om jag står 10 meter bort eller 20 meter bort. Står jag 20 meter bort klarar hon inte ligga med huvudet nere, men hon har inte rest sig. Idag fick vi lite bonus-störning. En främmande hund gick förbi och sedan bad jag Daniel springa framför och leka med Dolly.
Hon låg kvar.
Och med lite mer träning kommer det funka perfekt som jag vill ha det.
Jag tror inte jag kan bestämma mig förrän samma dag.
Men jag tror jag ska vaccinera mig. Även om jag är mycket rädd för srutor, men jag har absolut inte tid eller lust med någon långvarig svininfleunsa som man kanske dör av.
Det är många som blir dåliga av vaccinet någon dag efter och det har jag inte heller lust med. Men det får man väl stå ut med.
Har tränat idag och tyvärr gick det bra. Nu blev jag ännu mer osäker.. Var inställd på att vi inte skulle tävla.
Usch jag vet inte hur vi ska göra. Hade gärna velat vara med, MEN.....
Platsliggningen har fungerat bra, men det är en stor skillnad om jag står 10 meter bort eller 20 meter bort. Står jag 20 meter bort klarar hon inte ligga med huvudet nere, men hon har inte rest sig. Idag fick vi lite bonus-störning. En främmande hund gick förbi och sedan bad jag Daniel springa framför och leka med Dolly.
Hon låg kvar.
Och med lite mer träning kommer det funka perfekt som jag vill ha det.
Jag tror inte jag kan bestämma mig förrän samma dag.
Nu är hon hopplös
Dixies värld är helt upp och ner just nu.
Inget fungerar för tillfället. Hon har ett mycket stort behov av att vara nära mig och går inte det så hämtar hon mina skor och ligger och myser med dem.
På träning är hon väldigt ofokuserad och igår på agilityn gjorde hon inget rätt. Hon nosade och sprang och skällde på allt och inget och var väldigt stressad och ville inte alls träna.
Det har nog aldrig hänt att Dixie nosat på en agilityplan. Lydnadsträningen fungerar inte heller.
Åhhhhh ibland kan man önska att dessa löpperioder inte fanns. Inget blod än, men det kommer nog vilken dag som helst. Selma började ju i lördags och Dixie brukar komma en vecka efter.
Så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ska hon löpa innan söndag så vi inte kan delta på tävlingen eller kommer hon inte löpa innan söndag och vara knäpp ändå?
Nä, jag vet faktiskt inte just nu. Känns inte kul att åka dit med en hund som inte är i form och kanske få dåliga erfarenheter.
Måste ut och testa lite sen. Och går det inte bra så struntar jag i söndag.
Inget fungerar för tillfället. Hon har ett mycket stort behov av att vara nära mig och går inte det så hämtar hon mina skor och ligger och myser med dem.
På träning är hon väldigt ofokuserad och igår på agilityn gjorde hon inget rätt. Hon nosade och sprang och skällde på allt och inget och var väldigt stressad och ville inte alls träna.
Det har nog aldrig hänt att Dixie nosat på en agilityplan. Lydnadsträningen fungerar inte heller.
Åhhhhh ibland kan man önska att dessa löpperioder inte fanns. Inget blod än, men det kommer nog vilken dag som helst. Selma började ju i lördags och Dixie brukar komma en vecka efter.
Så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ska hon löpa innan söndag så vi inte kan delta på tävlingen eller kommer hon inte löpa innan söndag och vara knäpp ändå?
Nä, jag vet faktiskt inte just nu. Känns inte kul att åka dit med en hund som inte är i form och kanske få dåliga erfarenheter.
Måste ut och testa lite sen. Och går det inte bra så struntar jag i söndag.
Nästa mål
Nu har vi ju uppnått vårt tredje mål, att Dixie skulle bli utställnings champion. Nu känns det ju väldigt lungt på utställningsfronten och jag tror det dröjer läääääänge innan vi springer på utställningar igen. Personligen tycker jag det skulle vara mycket roligare om vi lyckas med andra meriter som är vårt fjärde mål.
Första målet: Godkänd hälsostatus (höfter, armbågar, ögon, bett, fulltandad) = KLART!
Andra målet: Att Dixie blir godkänd på mentalbeskrivningen = KLART!
Tredje målet: Att Dixie blir utställningschampion = KLART!
Fjärde målet: Arbetsduglighet
Nu har vi tre viktiga bitar avklarade. Hon är frisk och sund som en nötkärna, mentaliteten är bra och hon överensstämmer med rasstandarden. Då är nästa mål att prestera inom någon hundsport för att testa hennes arbestduglighet som är den intressanta biten. Jag vet ju själv att hon är en väldigt bra träningskompis, men om alla skulle bedömma sina egna hundar inom alla områden skulle ju alla hundar vara champions inom allt eftersom ens egen hund alltid är ögonstenen och så kan vi ju inte ha det.
Och det första delmålet blir lydnaden. Där har jag bara ett litet mål och det är att lyckas få ett 1:a pris och sedan är det bara roligt att se hur långt vi kommer. Jag är ju själv "ny" inom den sporten därför kan jag inte sätta upp så höga mål eftersom vi båda är nybörjare. Men 1:a priset ska vi klara även om det innebär att vi ska tävla i 10 år för att uppnå det.
Andra delmål inom arbetsduglighet blir att testa henne på prov inom viltspår, freestyle och agility. Och kanske bruksgrenen sök om vi bara hinner träna ordentligt.
Idag har vi tränat lite i det iskalla vädret och det gick bra. Men det är ännu ovisst om det blir någon mer lydnadstävling detta året eller om hon hinner börja löpa innan.
Men träna kan vi ju alltid göra ändå.
Här kommer en bild på min vackra prinsessa:
Dixies alla fina rosetter. Nu hamnade dem långt ner i en låda tillsvidare.
Nu ska jag jobba och sedan börjar det ny freestylekurs ikväll. Hm, jag tror vi är inomhus... Brrrrr!
Första målet: Godkänd hälsostatus (höfter, armbågar, ögon, bett, fulltandad) = KLART!
Andra målet: Att Dixie blir godkänd på mentalbeskrivningen = KLART!
Tredje målet: Att Dixie blir utställningschampion = KLART!
Fjärde målet: Arbetsduglighet
Nu har vi tre viktiga bitar avklarade. Hon är frisk och sund som en nötkärna, mentaliteten är bra och hon överensstämmer med rasstandarden. Då är nästa mål att prestera inom någon hundsport för att testa hennes arbestduglighet som är den intressanta biten. Jag vet ju själv att hon är en väldigt bra träningskompis, men om alla skulle bedömma sina egna hundar inom alla områden skulle ju alla hundar vara champions inom allt eftersom ens egen hund alltid är ögonstenen och så kan vi ju inte ha det.
Och det första delmålet blir lydnaden. Där har jag bara ett litet mål och det är att lyckas få ett 1:a pris och sedan är det bara roligt att se hur långt vi kommer. Jag är ju själv "ny" inom den sporten därför kan jag inte sätta upp så höga mål eftersom vi båda är nybörjare. Men 1:a priset ska vi klara även om det innebär att vi ska tävla i 10 år för att uppnå det.
Andra delmål inom arbetsduglighet blir att testa henne på prov inom viltspår, freestyle och agility. Och kanske bruksgrenen sök om vi bara hinner träna ordentligt.
Idag har vi tränat lite i det iskalla vädret och det gick bra. Men det är ännu ovisst om det blir någon mer lydnadstävling detta året eller om hon hinner börja löpa innan.
Men träna kan vi ju alltid göra ändå.
Här kommer en bild på min vackra prinsessa:
Dixies alla fina rosetter. Nu hamnade dem långt ner i en låda tillsvidare.
Nu ska jag jobba och sedan börjar det ny freestylekurs ikväll. Hm, jag tror vi är inomhus... Brrrrr!
Växjö utställningen
Idag var det dags att bege sig till Växjö för att ställa ut tillsammans med sju andra barbeter.
Vi var ganska tidiga in i ringen vilket är skönt. Jag brukar alltid vara lite nervös, men idag var jag FRUKTANSVÄRT nervös. Hade hjärtklappningar och kände mig svimfärdig och så tyckte jag domaren såg arg och farlig ut.
Först ut var hanarna. Trazzel fick sitt sista Cert och blev champion och blev 2:a bästa hane mot Merlin som slutligen blev BIM! Grattis Marie och Merlin!
Sedan var det öppenklass tikar där Dixie, Soya, Dolores och Zola var med. Och tänka sig att min lilla skrutthund placerade sig som 1:a i denna klass.
Sedan var det championtikar där Amande vann över Chippi.
I bästa tik klassen sedan tog Amande hem segern och blev slutligen BIR! Grattis Marie L och Amande!
Dixie blev 2:a bästa tik och fick R-Cacib och Certet vilket resulterade i att hon blev
SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!!!!!
Nu borde jag ju bli jätte glad över detta och det är jag, men det är ändå någonting som inte känns bra.
Dixie har varit låg de senaste dagarna och var det även idag. Hon trivds inte i ringen och det förvånade mig. Dixie brukar alltid älska gå in i ringen och vifta på svansen och sträcka på sig. Men inte idag.
Och jag är inte en sådan person som gottar mig i framgångar på ett djurs bekostnad. Allt jag och Dixie gör vill jag att vi ska göra tillsammans och för att vi båda tycker det är kul. Och tycker inte någon av oss att det är kul så struntar vi i det. Det funkar ju inte riktigt så när man väl är på plats och man märker att något inte stämmer. Det kändes som om Team "Maja och Dixie" var halva idag. Och därför kan jag inte riktigt glädjas fullt ut även om jag är jätte glad. Den viktigaste är ju Dixie och är inte hon nöjd så är inte jag heller nöjd. Det hade helt klart känts bättre om hon hade haft sin vanliga attityd så vi kunde le båda två.
Men sådana dagar ska vi alla igenom.
Men jag tror helt klart det beror på att det ska löpas vilken dag som helst. Selma har börjat och då brukar Dixie börja några dagar senare och jag tror bestämt att hon blev lite låg några dagar före löpet sist också.
Hon fick i alla fall kanon kritik trots att hon inte var på topp, så något bra intryck måste hon ha gjort.
"Exellent type, exellent proportion, well angulated front and back, typical coat, exellent chest, strong bones, very good scull, exellent movements"
Efteråt samlades vi och fikade och lät hundarna springa av sig och sedan hade jag litet intro om klickerträning.
Även här märkte jag att Dixie inte var som vanligt. Hon sprang några varv och kom sedan tillbaka till mig.
Och efter att ha fått några åthutningar av de andra tikarna nöjde hon sig med att bara vara hos mig. Och alla som vet hur Dixie är annars vet att hon minsann aldrig skulle välja mig framför lek med andra hundar oavsett hur många åthutningar hon får.
Hon fick istället visa upp lite klickertrick som hon gillade. Vissa av övningarna har vi inte gjort på över ett år, men hon mindes =) Hon är ju klickerhund!
Den ända nackdelen med klicker är att det blir så väldigt kallt om fingrarana vid denna årstiden. Så det var inte en bra utgångsstart för nybörjarna. Vi får väl friska upp minnet till våren när värmen kommer tillbaka.
Efter det åkte jag och Dixie hem till min kompis Ida och åt middag och pratade skit så jag kom typ hem nyss.
Och gissa om jag är zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
Godnatt säger jag och min championhund! =)
Vi var ganska tidiga in i ringen vilket är skönt. Jag brukar alltid vara lite nervös, men idag var jag FRUKTANSVÄRT nervös. Hade hjärtklappningar och kände mig svimfärdig och så tyckte jag domaren såg arg och farlig ut.
Först ut var hanarna. Trazzel fick sitt sista Cert och blev champion och blev 2:a bästa hane mot Merlin som slutligen blev BIM! Grattis Marie och Merlin!
Sedan var det öppenklass tikar där Dixie, Soya, Dolores och Zola var med. Och tänka sig att min lilla skrutthund placerade sig som 1:a i denna klass.
Sedan var det championtikar där Amande vann över Chippi.
I bästa tik klassen sedan tog Amande hem segern och blev slutligen BIR! Grattis Marie L och Amande!
Dixie blev 2:a bästa tik och fick R-Cacib och Certet vilket resulterade i att hon blev
SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!!!!!
Nu borde jag ju bli jätte glad över detta och det är jag, men det är ändå någonting som inte känns bra.
Dixie har varit låg de senaste dagarna och var det även idag. Hon trivds inte i ringen och det förvånade mig. Dixie brukar alltid älska gå in i ringen och vifta på svansen och sträcka på sig. Men inte idag.
Och jag är inte en sådan person som gottar mig i framgångar på ett djurs bekostnad. Allt jag och Dixie gör vill jag att vi ska göra tillsammans och för att vi båda tycker det är kul. Och tycker inte någon av oss att det är kul så struntar vi i det. Det funkar ju inte riktigt så när man väl är på plats och man märker att något inte stämmer. Det kändes som om Team "Maja och Dixie" var halva idag. Och därför kan jag inte riktigt glädjas fullt ut även om jag är jätte glad. Den viktigaste är ju Dixie och är inte hon nöjd så är inte jag heller nöjd. Det hade helt klart känts bättre om hon hade haft sin vanliga attityd så vi kunde le båda två.
Men sådana dagar ska vi alla igenom.
Men jag tror helt klart det beror på att det ska löpas vilken dag som helst. Selma har börjat och då brukar Dixie börja några dagar senare och jag tror bestämt att hon blev lite låg några dagar före löpet sist också.
Hon fick i alla fall kanon kritik trots att hon inte var på topp, så något bra intryck måste hon ha gjort.
"Exellent type, exellent proportion, well angulated front and back, typical coat, exellent chest, strong bones, very good scull, exellent movements"
Efteråt samlades vi och fikade och lät hundarna springa av sig och sedan hade jag litet intro om klickerträning.
Även här märkte jag att Dixie inte var som vanligt. Hon sprang några varv och kom sedan tillbaka till mig.
Och efter att ha fått några åthutningar av de andra tikarna nöjde hon sig med att bara vara hos mig. Och alla som vet hur Dixie är annars vet att hon minsann aldrig skulle välja mig framför lek med andra hundar oavsett hur många åthutningar hon får.
Hon fick istället visa upp lite klickertrick som hon gillade. Vissa av övningarna har vi inte gjort på över ett år, men hon mindes =) Hon är ju klickerhund!
Den ända nackdelen med klicker är att det blir så väldigt kallt om fingrarana vid denna årstiden. Så det var inte en bra utgångsstart för nybörjarna. Vi får väl friska upp minnet till våren när värmen kommer tillbaka.
Efter det åkte jag och Dixie hem till min kompis Ida och åt middag och pratade skit så jag kom typ hem nyss.
Och gissa om jag är zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
Godnatt säger jag och min championhund! =)
