Grattis Lucy!
Idag firar vi Lucy på sin 6 års dag! Hurra hurra! :)
Vi är hemma från Florida snart en vecka sedan och allt har varit mycket bra. Varmt och skönt. Lite regnigt i Miami, men soligt i Key West. Vi hann verkligen med massor på en vecka.
Men kvällen innan vi skulle åka var inte så rolig. Precis innan vi skulle lägga oss så märker jag att Lucy är borta.
När jag går ner och kollar så ser jag att altandörren står öppen och står och slår i vinden.
Vi hade haft gäster tidigare på kvällen, så någon hade nog öppnat dörren lite på glänt och nu hade den blåst upp och Lucy var borta.
Jag bylsade på mig alla ytterkläder och tog med mig Dixie ut för att leta. Jag gick överallt och letade och ropade men ingen Lucy syntes till.
Efter en timme gick jag hem och så fick Gabbe gå ut och leta.
Under tiden satt jag i telefonkö till polisen för att anmäla Lucy försvunnen. Det var ju såklart fredag kväll så det var inte lätt att komma fram..
Efter ytterligare en timme kommer Gabbe hem utan Lucy. Han har också letat på alla möjliga tänkbara ställen utan resultat.
Detta har aldrig hänt tidigare. Om Lucy kommit lös, så brukar hon hålla sig i närheten och efter en liten stund brukar hon sitta utanför dörren. Men inte denna gången...
Jag var nu ganska orolig och skärrad över situationen.
Jag satt fortfarande i telefonkö när det ringde på dörren. Där stod en man som jobbade åt polisen och frågade om vi saknade en hund.
JAAAAAAA det gjorde vi!
Vilken lättnad det var när vi följde med ut till hans bil och såg att Lucy låg i en av bilburarna.
Det var en familj som hade tagit hand om Lucy och ringt polisen efter hjälp. Så inte konstigt att vi inte hittade henne, men helt rätt agerat av familjen. Jag hade gjort likadant.
Flickan i familjen hade skickat med en stor nalle och ett brev där hon skrivit de sötaste sakerna om Lucy och som gjorde mig alldeles rörd. Lucy hade också huvudet fullt av små färgglada toffsar som flickan satt upp hennes hår med.
Så det hade inte gått någon nöd på Lucy :)
Men när man är orolig så målar man upp de värsta scenerna i huvudet. Har någon elak människa hittat henne och tagit henne? Har hon blivit påkörd på vägen? Har hon gått ner till bäcken och badat och sedan inte kunnat ta sig upp?
Hur som helst var det skönt att vi fick hem henne så vi kunde åka på resan som planerat.
När vi kommit hem igen så gick jag över med en stor present till familjen som tagit hand om henne för att visa min tacksamhet. De bodde bara ett kvarter bort från oss.
Nu kan man ju tro att slutet gott allting gott, men så blev det inte.
Dagen efter så stod jag och lagade mat. Lucy tycker inte om när det blir mycket stekos, då skäller hon jättemycket och blir ängslig. (Bra brandvarnarhund för övrigt).
Men ganska jobbigt att ha en skällande hund när man står mitt i matlagningen. Så jag stängde dörren till köket så hundarna fick vara i hallen tills jag var klar.
Men när jag var klar och öppnade dörren så var Lucy borta. Igen.
Ytterdörren stod vidöppen?
Aldrig på dessa 6 år har Lucy visat att hon kan öppna dörrar, men det måste ha gått till så.
Jaha, det var bara att bylsa på sig ytterkläder och ta med Dixie ut för att leta. Igen.
Dixie låg precis innanför dörren i sin korg. Hon har minsann inte en tanke på att ge sig ut.
Denna gången gick jag bara ett kort varv, sen slog det mig att jag skulle leta i kvarteret där Lucy hittades sist. Och när jag kommer dit så ser jag Lucy stå innanför samma familjs grind som hittade henne sist. (De var nog på väg att ringa till mig precis då).
Usch vad pinsamt jag tyckte det var. Det var ju bara dagen innan jag varit där och tackat så mycket för de hittat och tagit hand om Lucy och så redan dagen efter är hon på vift igen och hittas hos samma familj.
De tyckte bara det var trevligt att få besök av Lucy igen.. Men ändå!
Lucy fick nog massa gottis där sist och så blev hon väldigt förtjust i familjens ena hund.
Det positiva är ju att jag vet var jag ska leta framöver OM hon lyckas rymma igen.
Men numera är ytterdörren alltid låst, för nu är jag trött på att leta efter en viss Lucy.
Nedrans lilla lusbus! ;)
Om 2 veckor är det dags för Stockholms Hundmässa.
Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp planeringen inför det. Det är så lerigt och geggigt ute så hundarna blir så skitiga när man varit ute. Jag får nog försöka bada dem nästa helg, för jag vill inte bada dem för nära inpå utställningen heller.
Dixie ska ju tävla rally också. Jösses, hur ska det gå?
Min erfarenhet säger mig att det kommer vara en övertaggad Dixie som kommer skälla mycket. Så har hon varit varje gång när vi haft ett tävlingsuppehåll. Vädret har varit så dåligt nu också så jag knappt fått till någon bra träning alls. Lite smått på promenaden bara.
Jaja, vi ser det som en kul grej och hoppas att kunna njuta av hela helgen och att bara få vara där :)
Dags för lite semester
Det är ju ganska lugnt här för tillfället. I alla fall på hundfronten.
I övrigt är det minsann inte lugnt. Vi fixar och donar med huset och trädgården.
Har fällt alla träden och jämnat till marken i trädgården så vi kan få en stor gräsmatta till våren.
Inomhus håller vi på att måla och tapetsera och jag har även målat färdigt vårt stora matsalsbord med tillhörande 6 stolar och en skänk. Det har tagit sin lilla tid kan jag lova.
Idag blev jag även färdig med vitrinskåpet, så nu har alla tidigare ekmöbler blivit vita. Det passade mycket bättre med vitt i nya huset.
I måndags var jag och Lucy på agilityträning och Dixie var med för att få lite träning i pauserna.
Lucy var så himla duktig! Det var en svår bana där vi bland annat tränade på dolda tunnelingångar. Hon skötte sig så himla bra och klarade banan så fint. Jag är så glad att vi har hittat agilityn som vi har tillsammans. Det är verkligen det som Lucy tycker är roligast och då är det ju självklart att vi ska pyssla med det.
Dixie fick köra lite rally i pauserna och hon var också mycket lycklig över att få ett ordentligt träningspass.
Dixie har blivit så morgontrött. Jag får putta ner henne från sovrummet och släpa runt henne på morgonrundan. På eftermiddagen så hänger hon med så glatt, men hon är väldigt jobbig på morgonen.
Det är väl det första tecknet jag märkt på att min "valp" börjar bli äldre....
Hur som helst så är det nu dags för lite semester. Vi har ingen vidare framförhållning vad gäller semestrar, men det passade bra nu nästa vecka när jag fyller 30 år, så förra veckan bokade vi en resa till Florida. Det blir först några dagar på Miami Beach och sedan vidare till Key West.
På lördag bär det av!
Hundarna har det bra hos mina föräldrar och sedan nästa helg ska Mia passa dem.
Det är så roligt när hundarna är hos Mia. De har full koll på vilka regler som gäller var. Hemma hos oss får inga hundar vara i soffar eller sängar, men hos Mia får dem det och sist så gick Dixie rätt in och tog bästa platsen i soffan. Sen hade Dixie sovit i mitten av dubbelsängen på natten och Lucy hade sovit i lilla Tovas säng.
Roligt att de har så bra koll :)
Härliga höst!
Det är ju helt underbart vackert ute denna årstid! Jag tycker det är så allra finast när löven fortfarande sitter kvar på träden, men ändå har ändrat färg. Och när solen lyser på så skiftar hela skogen i brandgula nyanser.
Jag försökte ta lite bilder, men min dåliga mobilkamera gör tyvärr inte bilderna riktigt rättvisa färgmässigt, men de får duga ändå :)
Vår fina skog!
Höstbilder blir ju lite bättre om man sätter två hundar i bilden ;)
För övrigt händer det inte så mycket här på hundfronten.
Det blir mest höstpromenader och pälsvård för tillfället. Mitt träningssug försvinner tyvärr lite när man inte har några fler tävlingar inplanerade. (Förrutom Stockholm i deceber, men det känns fortfarande lite avlägset).
Förra veckan fick jag besök från SKKs kennelkonsulenter. Jag har länge undrat när de ska dyka upp, så det var ett trevligt besök.
De tyckte jag hade en liten och mycket välskött kennel, med trevliga sociala hundar som levde som fullvärdiga familjemedlemmar. Så det var ju ett fint betyg.
Just nu ligger ju kenneln på is, för jag står för närvarande utan avelshund.
Vi hoppas innerligt att det blir en ny valp till våren! Men som alla vet så är vägen dit lång. Mycket ska klaffa med parning, valpning, antal valpar, könsfördelning mm och så ska ju alla valpar klara sig och så ska det ju bli en lovande valp..
Nu ska jag fortsätta med lite pälsvård...
Mina stjärnor!
Den näst sista tävlingshelgen för i år är nu avklarad och jag är så stolt över mina stjärnor till hundar!
I lördags så var det fyra agilitystarter i Halmstad för mig och Lucy.
Det började med agilityklass och det gick bra förutom att Lucy gick ur slalom för tidigt, så jag fick ta om.
Eftersom vi då redan hade 5 fel så valde jag att diska oss genom att ta om ett kontaktfält som jag inte tyckte var tillräckligt bra. Men ett bra lopp i övrigt.
Sen var det hoppklass och det var en bra bana men med många snäva svängar och det vet jag att Lucy har svårt för eftersom hon inte riktigt är så smidig som hon borde. Så där blev det två rivningar så totalt 10 fel. Men annars ett jättefint lopp.
Tredje starten var agilityklass igen och nu satt alla kontaktfälten, men slalomet stod kvar precis likadant som på första banan och Lucy valde att gå ur slalom igen.
Och eftersom hon är väldigt slalomsäker så funderade jag över vad det kunde bero på, men kom ganska snabbt fram till att just detta slalomet var riktat rakt ut mot publiken och låg väldigt nära bangränsen och bara 1,5-2 meter från sista pinnen så låg det en border collie och stirrade med intensivblick.
Jag tror att Lucy tyckte att den situationen var obekväm och därför valde att gå ur tidigare för att inte skapa konflikter med den stirrande hunden.
Jag klandrar henne inte, men det var bra att veta.
När vi tog om slalomet så satte hon det och alla andra slalom satte hon jättefint!
Sista loppet var hoppklass igen och det var ett väldigt fint lopp. Så bra att vi faktiskt tog oss igenom hela banan felfria. Det var såklart jättekul att återigen äntligen lyckas sätta en hel bana felfritt.
Tyvärr får man väl säga så var det en hel del border collies som också nollade och det är bara så att Lucy inte kan komma upp i bordercollie fart. Så det blev ingen pinne till oss. Vi hamnade på plats 12 av 85 och 9 pinnar delades ut. Men jag är så glad ändå, för Lucy gjorde sitt bästa på samtliga banor och hon är snabb! Hon har aldrig fått tidsfel och ligger alltid med goda marginaler under referenstiden.
Nu blir det inga mer agilitytävlingar på ett tag och det är lite synd för man får verkligen blodad tand!
När vi var på väg hem från tävlingen så gick plötsligt bilen sönder. Alla varningslampor började lysa och temperaturmätaren steg till max. Så det var bara att stanna och ringa efter en bärgare.
Tur att jag ändå var ganska nära Helsingborg så min kära sambo kunde hämta upp oss.
Igår var det dags för Skånes DM i Rallylydnad i Hörby och det var osäkert om jag kunde ta mig dit utan bil, men jag lyckades låna en bil så jag och Dixie kunde åka.
Planen var inte inställt på att ta hem titeln, utan bara att öka vårt poängsnitt.
Banan var rolig och innehöll en hel del klurigheter.
Dixie som löpte fick starta sist och hålla sig på anvisad plats fram till start.
När vi gick in på banan så var hon som hon alltid är i början på banan lite loj och ofokuserad. Men hon går bredvid mig och jag tycker att jag har blivit bättre på att hantera det, så jag förbereder henne väldigt tidigt på de första skyltarna.
Första skylten var backa 3 steg och sen en helt om vändning och sedan backa tre steg igen fast på höger sida. Hon klarade starten trots att hon var lite off, sen brukar resten flyta på. Efter ca halva banan så övergår hon till att bli extremt ivrig. Då är hon verkligen med, fast har lätt till pip och skall.
Men vi tog oss igenom och rundan kändes helt okej.
Vi fick 93 poäng.
Avdrag -3 för att hon slog i mig efter hopphindret, -3 för att hon slog i konen med baktassen när jag skulle hämta upp henne efter sändande till kon och -1 för att vi var för långt från en skylt.
Jag är nöjd med dessa avdrag. Det är mycket tråkigare om man får avdrag för förarfel eller bristande samarbete, så det klarade vi oss ifrån.
Efter en stund stod det klart att vi stod som vinnare av Mästarklass B.
Jag trodde väl aldrig att vi skulle vinna med 93 poäng, men så var det.
Eftersom det var DM så hade det hållts en Mästarklass A på förmiddagen och vinnaren av Mästarklass A skulle möta vinnaren av Mästarklass B och göra upp om DM-titeln i en final.
Båda finalisterna skulle gå om samma bana fast med en annan domare. Så efter en stunds väntan så var det vår tur att gå in igen och möta förmiddagens vinnare.
Vi skulle stå i honnören åt varandra så vi började stå i honnören när de andra ekipaget gick. Positionen var Stå framför föraren. Det är vår favoritposition eftersom det är så vi står på utställning så Dixie har inga problem med det. En felfri honnör blev det innan det var var tur att gå in på planen igen.
Runda nummer två gick bättre än första rundan förrutom att Dixie var ännu mer laddad nu och skällde ganska mycket.
När båda var klara så var det bara att vänta på prisutdelningen.
När det äntligen var dags och domaren sa att det som avgjorde tävlingen var att den ena hunden var mer energisk än den andra och hade mer kvar att ge så tänkte jag direkt att "Vem skulle kunna ha mer energi är Dixie?".
Och sekunden senare presenterade domaren mig och Dixie som vinnare av Skånes Distriktmästerskap 2015.
Oj vad oväntat! Det hade jag aldrig kunnat tro!
Trots att banan kändes bättre andra gången så fick vi sämre poäng. Vi fick 90 poäng vara -5 för skall. (Ganska onödigt att Dixie ska skälla bort 5 poäng)
Sen fick vi -5 för att hon slog i hindret. Detta var också ganska onödigt eftersom hindret hade fel antal plankor. Dixie ska hoppa med fyra plankor i hindret, men det hade glömts bort, så istället var det bara två. Det kan ju tyckas att det vore lättare, men i Dixies fall så tycker hon det är så låg så hon bryr sig inte om att hoppa, utan gör något halvdant kliv över och då brukar hon slå i.
Så det var ju ganska onödigt egentligen, men det blev inga andra missar så jag är ändå nöjd och det räckte till vinst.
Så nu har Dixie fått titeln Skånes DM-Mästare i Rallylydnad 2015
Min fina stjärna med sin vackra rosett, medalj och diplom!
Nästa rallytävling blir i december, så nu blir det ett tävlingsuppehåll fram tills dess.
Idag åkte jag på en rejäl förkylning med feber och allt. Tur att jag hann tävla de tävlingar som var planerade :)
Veckan som gått
I veckan som gått så har vi firat Dixie som fyllt 8 år!
Tänk att hon redan är så gammal. Det känns lite hemskt att det förmodligen har vänt nu och att hon redan kommit mer halvvägs, men jag hoppas såklart på miraklet att hon ska leva otroligt länge :)
I sinnet är hon ju fortfarande min lilla busiga valp och ingen som int känner henne kan gissa rätt på hennes ålder. Har faktiskt varit en som gissat på att hon skulle vara 1,5 år, haha!
I helgen blev det lite tävlingar.
I lördags så var jag och Lucy på en träningstävling i agility bara för att försöka få till kontaktfälten.
Jodå, det gick bra, men Lucy fick en kanindoft i näsan efter halva banan och var bara tvungen att springa iväg och kolla lite, sen kom hon tillbaka och körde färdigt banan.
Bushund!!!
Igår var det rallytävling i Helsingborg för mig och Dixie och det var första gången någonsin som det kändes bättre på banan än vad poängen visade.
Jag var väldigt nöjd med vår runda igår och trodde nog att det skulle ge högre poäng än de 92 poäng vi fick.
Men där var några petiga avdrag som domaren hade sett, som inte jag tänkt på. och så kan det vara. Det är domaren som dömer, så vi får försöka igen nästa gång.
Lite lite pyttelite besviken blev jag (jag trodde inte på full pott, men jag trodde nog det skulle bli över 95 p), men samtidigt så är det ju viktigast att jag är nöjd och jag talade även om för Dixie hur otroligt duktig hon var.
Hon var som vanligt lite off i början, men det känns inte lika illa som det gjorde för en månad sedan.
Nästa helg blir det en stor tävlingshelg.
Lucy ska springa 4 agilitylopp i Halmstad på lördag och Dixie ska tävla DM i rally på söndag där det är 70 starter i mästarklass!
Några distriktmästare kommer vi nog inte bli, men vårt mål är att få högre poäng än 89, för det är vårt sämsta resultat just nu.
I present till mig själv har jag som bonus och final på tävlingsåret anmält Dixie till Stora Stockholms 2 rallytävlingar och när vi ändå är där så passade jag på att anmäla båda till utställningen på söndagen också.
Så om ni ska till Älvsjömässan den 12-13 december så kom gärna förbi och säg hej till oss :)
Dixie gör debut i veteranklass!
Det var ju en evighet sedan vi ställde ut och jag provade lite utställningsträning med hundarna häromdagen. Och herregud vilken katastrof det var!
Springa gick väl ganska bra, men uppställningarna var fruktansvärda! Inget ben var på rätt plats och jag fick helt enkelt inte till det. Så nu får vi se om jag hinner fixa det till december.
Vi avslutar med att säga Grattis till Zita (Majtippans taste of Noblesse) som igår ställdes ut i Sundsvall och fick Cert oh blev BIR!
Grattis Zita med familj!
Vilken helg!
Det gick bra på gårdagens tävling också.
Vi kom på delad 1:a plats med 99 poäng av ca 40 starter.
Vi fick -1 poäng för vi var för långt ifrån en skylt och det tror jag nog jag ska kunna leva med ;)
Älskade Dixie så duktig hon har varit denna helgen. Jag känner bara ÄNTLIGEN!
Vi har haft så mycket motgångar under året och det har varit retliga missar och stolpe ut på nästan varje tävling, så därför var det skönt att få lite belöning för allt slit.
Efter dessa två tävlingar höjde vi vårt kvalpoäng till rally SM 2016 med 27 poäng. Så det var en rejäl skjuts i rätt riktning. Nu vet jag inte om det kommer bli aktuellt med något SM för oss överhuvudtaget, men det är alltid kul att lyckas få så bra kvalpoäng som möjligt.
Min stjärna!
Livet går vidare
En vecka har gått sedan Timja lämnade oss och även om det varit tungt så går livet vidare.
Chocken har lagt sig och nu har jag accepterat att det som har hänt har hänt.
Istället fokuserar vi nu framåt och får glädjas åt de hundar runt om oss som fortfarande är levande.
Förra helgen tävlade jag och Dixie rallylydnad.
Det var en bra runda vi fick till, men på skylten stå framför backa så satte sig Dixie ner. Det blev såklart -10 p och vi slutade på 89 p. Det var såklart störigt att hon gjorde så när det aldrig tidigare hänt, för annars hade vi fått 99 p.
Förra helgen så fick även vår kennel sin första lydnadschampion!
Duktiga Michelle och Alma (Majtippans Spicy Ginger) lyckades ta det sista 1:a priset och blev därefter
Dansk lydnadschampion!
Det är så fantastiskt bra jobbat! Det ligger så mycket jobb bakom en sådan prestation så det är svårt för folk som inte tränar hund att förstå hur mycket jobb som krävs.
Alma och Michelle kom på en 2:a plats av 10 tävlande!
Grattis till er! Ni är fantastiska!
Idag var det dags för rallytävling igen för mig och Dixie.
Vi har ju inte riktigt fått till det på de senaste tävlingarna. Faktum är att hela detta året har varit lite svajigt.
Men plötsligt hände det!
Idag var det jag och Dixie som stod som vinnare av mästarklassen med 100 poäng (full pott).
Det var en väldigt glad överraskning, för det var inte väntat.
Det är så sällan vi får 100 poäng, så det är ju en väldigt speciell känsla när man väl får det.
Dixie, 100 poäng i rally mästarklass, placering 1 av 19
Idag var jag väldigt nöjd med min fina Dixie!
Imorgon är det ny tävling igen.
Sov Gott älskling!
Tårarna bara rinner just nu. Men som en del av min bearbetning i sorgen så känner jag ändå att jag måste skriva av mig.
Idag fick Timja somna in. Alldeles för tidigt.
Ni som har följt bloggen vet ju att hon fick problem med andningen för två veckor sedan.
Sedan blev hon bättre och förra veckans röntgen visades att det inte hade fyllts på mer vätska i bröstkorgen.
I förrgår hade vi återbesök igen och på natten där hade Timja varit orolig och andats konstigt så vi misstänkte ju att det hade fyllts på.
Och så var det. Nästan 1 liter vätska i bröstkorgen låg och tryckte på lungorna och orsakade oron och ångesten som hon hade.
Hon blev tömd på nytt, men fick komma hem samma dag.
Hon blev medtagen, men kunde i alla fall sova lite grann.
Natten efter fick jag ett meddelande från Mia att Timja var väldigt orolig och andades tungt igen. Alltså knappt en dag senare än tömningen.
Vi hade fått en operations tid om två veckor, för det var då deras expert var på plats.
Jag åkte hem till Timja och familjen och såg att Timja inte alls mådde bra. Hon kunde inte lägga sig ner, fast hon måste varit helt slut och man såg att andningen var ansträngd.
Hur sorgligt det än är så tog vi ändå beslutet att låta henne somna in.
Det hade inte gått att vänta på operationen och vi kan inte åka in och tömma bröstkorgen och söva henne varje dag fram tills dess.
Vi fick även reda på att prognosen för operationen inte såg särskilt bra ut, så alla vetrinärer var eniga i vårt beslut.
Det är inget lätt beslut att ta.
Timja, endast 3,5 år gammal och hade livet framför sig.
Jag ljuger inte när jag säger att hon verkligen var den perfekta hunden!
Hon har fungerat problemfritt i vardagen. Hon har aldrig varit sjuk, hon är pigg och alltid glad. Älskar alla hon möter. Hon föddes lydig och har varit oförskämt lätt att träna.
Har alltid kunnat gå lös och fungerade superbra på sitt nya jobb i skolan.
Hon fick även hundrädda människor och folk som inte gillar hundar att älska henne.
Hon hade perfekt resultat på höfter och armbågar, var en skönhet i utställningsringen och hon blev snabbt en champion.
För bara knappt en månad sedan gjorde hon ett väldigt fint BPH.
och hon var så otroligt kelig och tillgiven. Älskade att kramas och alltid lätt att ha omkring sig.
Lilla Timja, du hade så mycket kvar att ge.
Det känns helt overkligt! Så orättvist!
Varför just du?
Det finns väl ca 5 miljoner hundar i Sverige och av alla dem var du den enda som skulle drabbas av just det här. Och det finns ingen orsak.
Alla prover och tester visade på att du var en frisk och levnadsglad hund i dina bästa år.
Men det finns så mycket som vetenskapen inte kan förstå sig på ännu. Det hade såklart varit lättare att acceptera om det hade funnits en orsak. Men nu tvingas vi leva med att vara ovetandes.
Livet är så grymt ibland!
Det har varit hårt att förlora två hundar på 7 månader. Aldrig i vår vildaste fantasi hade vi kunnat ana att vår yngsta skulle lämna oss så tidigt.
Nu får Timja och Selma leka i hundhimeln tillsammans! Ta hand om varandra!
Älskade Timja 2012.04.13 - 2015.09.25
Glädje och sorg
I helgen var jag och Lucy på agilitytävling. Det var hela fyra starter man fick göra, två i varje klass.
Första klassen var agilityklass 1. Lucy gick jättefint, men hoppade av ett kontaktfält och rev ett hinder så vi fick 10 fel. Det blev placering 13 av 30.
Nästa lopp var hoppklass och där blev det en liten handlingsmiss. Ett hopphinder stod lite lurigt till och Lucy hoppade det istället för tunneln som låg bredvid, så där blev det disk, men ett jättefint lopp i övrigt!
Sen var det agilityklass igen. Återigen ett fint lopp och en snabb Lucy. Hon hade lite för bråttom igen och hoppade av två kontaktfält och rev ett hinder, så 15 fel blev det och en 17:e placering av 30.
Sista loppet i hoppklass var den klurigaste banan där många byten krävdes.
Lucy gick jättefint och följde mig så bra och när vi hade klarat av det svåra partiet så var det bara det lätta kvar.. Jag slappnade nog av för mycket för jag trodde att det sista var självklart, men tji fick jag.
De sista tre hinderna var en tunnel och två hopphinder. Man skulle skicka in i tunneln som var böjd och jag skickade in Lucy och väntade på att hon skulle komma ut, men då ser jag att hon har vänt i tunneln och kommer ut från samma håll och i full fart kastar hon sig över hopphindret = disk.
Jag vände antagligen upp för tidigt så hon hann nog se mig i ögonvrån, därför vände hon håll.
Det var riktigt störigt, för det var så nära att vill nollade loppet och det hade ju varit så kul. Jag känner verkligen att vi är nära och att vi mycket väl skulle kunna nolla loppen, men det är alltid något som tvunget ska hända.
Lucy är så himla härlig att köra med. Hon är faktiskt snabb, hon har sprungit på jättebra tider. Vi ska bara fila lite mer på kontaktfälten så de sitter ordetligt, sen är vi nog med i matchen igen :)
Det ösregnade halva dagen och vi var genomblöta rean efter 1 timme trots paraplyer och regnkläder. Sen klarnade det upp på eftermiddagen och blev sol, och då började dem skjuta på skjutbanan som låg intill. Jag var lite nervös för hur Lucy skulle klara det, men hon visade ingen reaktion alls.
Agility är det roligaste hon vet och vi har verkligen hittat vår grej tillsammans.
(Filmer finns på facebook, funkar inte att lägga in här just nu)
Detta var det glädjande i inlägget.
Sorgen i inlägget är att Timja tyvärr blivit sämre igen.
I natt hade hon svårt att andas och vi har varit på djursjukhuset med henne igen. Röntgen visade att vätskan i bröstkorgen hade fyllts på igen och hon är nu inlämnad för tömning.
Vi står nu inför ett otroligt svårt val.
Hur ska vi fortsätta? Steg 1 var nu att tömma henne eftersom det måste göras.
Steg 2 är att besluta om hon ska opereras. Men det finns inga garantier på att operationen kommer hjälpa.
Det är fruktansvärt jobbigt.
Ingen kan heller säga vad detta beror på. Man vet nu att det inte är något medfött fel eller missbildning och det beror inte heller på någon sjukdom.
Den enda förklaring vi fått är att detta kan hända och man vet inte vad orsaken är.
Väldigt jobbigt svar! Dessutom är ju Timja typ den enda hund i Sverige som drabbats av detta.
Det som talar för operation är att hon är så ung och glad och frisk i övrigt. Det som talar mot är att hon kommer få genomgå många veterinärbesök, tömningar innan operation, rehab och att man inte vet om det kommer bli bra. Hon är snart upp i sitt tak för försäkringen, så snart får vi stå för allt själva.
Det finns inte ord för hur jobbigt detta är!
Lite allt möjligt
Timja har fått komma hem.
Men vi har inte blivit så mycket klokare.
De har gjort olika undersökningar och de kan utesluta hjärtproblem eller tumörer.
De hittar inget som kan vara kopplat till sjukdom.
Alla prover är bra.
Men hon har trots allt ett hål i lymfkärlet och totalt är hon tömd på 1,5 liter vätska från bröstkorgen.
Antingen har hon slagit i något när hon sprungit ute som orsakat skadan eller så har det uppkommit utan känd orsak.
Hur som helst så väntar vi nu på ny röntgen på onsdag. Då ska vi se om det fyllts på mer vätska i bröstkorgen och i så fall får hon tömmas igen.
Då kommer det bli röntgen en gång i veckan i ett par veckor framöver. Om inte hålet läker, så kan man överväga operation. Men veterinären sa att det inte var säkert att det skulle hjälpa.
Drömmen skulle ju vara om röntgen på onsdag visar att hålet har läkt. Så nu håller vi tummarna för det!
...............................................
Vi säger Grattis till Wille (Majtippans Taste of Daim) som har genomfört BPH med fina kryss i protokollet :)
...............................................
Härom dagen hade vi en härlig liten mini-träff med några valpköpare. Gunilla och Gunnar hade kört ner till Skåne från Luleå med Juni (Majtippans Spicy Cayenne) och Lava (Majtippans Taste of Polly)
Jättekul att träffa er alla! Vi passade på att träna lite.
Sen kom även Baxter (Majtippans Taste of Japp) med familj.
Jag hade med mina hundar också så det blev en mini-barbetträff.
Lucy blev så lycklig av att träffa sina barn igen. Hon lekte med alla och delade ut pussar i massor. Baxter blev väldigt "kär" i sin mor. Det är han inte ensam om. Alla Lucys söner verkar älska sin mor lite mer än vad som är lämpligt ;)
.....................................................
Igår var jag och tävlade rally med Dixie i Höganäs.
Det gick bättre än förra helgen. Dixie var taggad och ljudade lite, men inte så mycket som sist.
Jag är nöjd med banan och med hennes prestation.
Hon gick lite långt fram precis innan en vändning så jag råkade trampa på henne och då hoppade hon undan så vändningen blev inte så bra.
Sen flöt hon ut i spiralen igen, men jag tror jag har kommit på vad JAG gör för fel där. Så förhoppningsvis ska vi komma tillrätta med detta nya mystiska problem ;)
Vi fick i alla fall ihop 95 poäng och en 7:e placering.
Grattis till Emelie och Vincent som tog sitt fjärde kanonresultat och fick på gårdagens tävling 99 p!
...................................................
Om ni vet någon som är intresserad av barbetvalpar (Hanar) så finns det fina lovade och supergoa valpar kvar hos Lucys uppfödare Renate i Schweiz. Renate är en mycket seriös och noggrann uppfödare och letar nu efter rätt hem till de sista valparna.
Gå in och kolla på hemsidan
http://www.barbetvomzulimo.com
Timja <3
Idag går alla tankar till vår älskade Timja som blev akut inlagd på djursjukhuset i morse.
Hon hade problem med andningen och var slö.
Det lär konstigt när hon andades och hon fick komma in direkt.
Lungröntgen visade att det fanns vätska utanför lungorna som tryckte på lungorna viket gör det svårt att andas.
Hade detta fortsatt hade hon kvävts.
Läget är allvarligt, men stabilt.
De har tömt ut 1 dl vätska nu och nu hoppas de att det inte fylls på igen för då måste de lägga in ett dränage.
Imorgon eftermiddag ska hon skiktröntgas och förhoppningsvis kan man få reda på varför det kommit vätska.
Vätskan kommer tydligen från lymfan.
Om det inte blir bättre måste de operera.
Jag hoppas på mer info imorgon.
Det är verkligen inte kul. Det kommer ta flera månader innan hon blir helt återställd om inga komplikationer tillkommer.
Vår fina goa hund! Jag hade tänkt tävla med Timja nu i höst, men nu blir det inte så.
Timja och Mia skulle dessutom börja en kurs som heter bokhund där hon blir utbildad för att jobba i skolan. Timja jobbar redan med Mia i skolan flera dagar i veckan och hela Timjas klass är nu oroliga för henne.
Håll tummarna för henne!
Baby-Timja
Tiden går..
Här flyger tiden förbi minsann. Ja, så blir det när man har flyttat och ägnar all sin tid åt att försöka komma i ordning. Så tyvärr blir det inte så mycket tid över för bloggen.
Men en liten hackig uppdatering får det bli:
-Först måste jag sriva ett försenat GRATTIS till alla ädelstenar i vår Ädelstenskull (Dixie X Baxter) som fyllde 5 år den 23 augusti.
Stort Grattis alla 5-åringar Sannie, Svea, Malou, Amie, Bruno och Chip!
-Sen har det kommit två nya röntgenresultat från vår Chokladkull (Lucy X Malte)
Majtippans Taste of Japp (Baxter) HD A och ED 0
Majtippans Taste of Daim (Wille) HD A och ED 0
Jag är ju hur lycklig som helst över det! Nu är det endast 3 valpar kvar som inte har röntgats ur den kullen så jag håller tummarna för de sista tre också att även de får bra resultat :)
- Vi hade en underbar semester på Rhodos. Men det är lite komiskt, för vi reste iväg för att verkligen kunna koppla av för vi har haft så mycket att göra. Problemet blir ju bara att när man kommer hem så blir det dubbelt så mycket att göra, för då ligger man efter med allt man bode ha gjort :)
Men vi njöt i alla fall till fullo på semestern :)
-Saker och ting börjar sakta med säkert komma på plats i nya huset. Vi älskar huset och det blir ju bara bättre för varje dag :)
-Grattis säger vi också till duktiga Alma (Majtippans Spicy Ginger) som nu tagit sitt andra 1:a pris i LK3 i Danmark. Om de tar ett till så blir Alma Dansk Lydnadschampion! Det vore ju häftigt! :)
-Själva har vi också tävlat i helgen, men utan några större framgångar.
Igår var det dubbeltävling i Trelleborg och Dixie var extremt laddad. Jag lyckades inte få henne i rätt aktivitetsnivå. De berodde dels på att det vräkt ner ösregn så det faktiskt inte gick att värma upp.
Men också för att vi inte har tävlat på ett tag.
Det var mycket små slarvfel. Hon rörde sig i positionerna, slog i skylt (mitt fel), skällde och hoppade. Ja, tyvärr så var ljuden tillbaka.
Vi fick 87 p på första rundan, men vi fick hela 6 stjärnor av domaren som hade skrivit så fina lovord om oss och ritat stjärnor i kanten på det hon tyckte var utmärkta utföranden. Så det får vi ta med oss.
I andra banan så börjar Dixie med att springa iväg mot konerna. Jag fattar inget och stannar för att kalla tillbaka henne i sin position. Vi går lite till, sen gör vi samma sak igen.
Jag tror att hon trodde att det var sändande till kon när hon såg alla slalom och spiralkonerna. Det kostade 3 poäng för att hon var ur position och 3 poäng i förarfel för att jag stannade upp och kallade in henne. Detta gånger 2 blev alltså -12 poäng. Sen blev det -1 i bris och -2 på helheten för att Dixie skällde.
Andra rundan slutade vi på 85 poäng.
Ja, det är inte så mycket att säga om det. Men det var vissa grejer som jag var riktigt nöjd med. Dixie klarade av att komma springandes i full fart och sedan direkt sätta 3 steg bakåt. Hon klarade även ligg i honnören utan att nosa. Jag har infört "hakan i backen" i honnören och då ligger hon minsann still.
Idag har jag och Lucy varit och tävlat agility i Malmö.
Lucy gjorde en kanonrunda i hoppklassen. Allt kändes bara helt super! Men ett litet litet misstag blev det. När Lucy kom ut från tunneln så stod det ett hinder längre fram som stod på sidan så Lucy såg inte det först. Och när hon väl såg det så hoppade hon från fel håll = Disk.
Men i övrigt var det superfint! Hon hade en superbra slalomingång, rev inga hinder och var väldigt följsam och snabb som attan!
Agilityklassen var inte lika bra. Handlingen fngerade visserligen. Men Lucy måste ha glömt bort allt vad kontaktfält heter under sommaren, för hon hoppade av samtliga kontaktfält. Hon var extremt speedad och det var knappt jag hängde med henne. Jag fick minsann springa mitt fortaste!
Förrutom kontaktfälten så rev hon tre hinder också. Jag vet inte om det var för hon var trött, eller för att svängarna var tajtare eller om jag hade fel tajming, men rivningar var det.
Så det blev 30 fel, men en bra tid på 35,17 sek. Ref tiden låg på 49 sekunder.
Vinnande border collien hade en tid på 33,20, så vi är ju inte så jättelångt efter ;)
Man kan inte tro det alla gånger, men min lilla Lus är faktiskt snabb som en vessla på agilitybanan :)
Flytt
Nu har vi äntligen flyttat och vi stormtrivs i nya huset.
Alltså det är så bra på alla sätt.
Själva huset är perfekt för oss och tomten är jättefin. Men vi ska göra om en del. Fälla några träd och ta bort stenplattor så vi får mer gräsyta.
Sen är området perfekt. Vi bort vid en vändzoon och 20 meter från vårt hus ligger en jättestor park/skogsravin som är otroligt vacker och fin att gå med hundarna i.
Det är små mysiga stiga överallt och inga kaniner(!!!), så äntligen kunde hundarna få röra sig lite fritt.
Igår gick jag en annan väg och då hittade jag en jättestor fotbollsplan precis i närheten. En perfekt hundträningsplan :)
Och jag har bara hälften så långt till jobbet. Och cykelavstånd in till Helsingborgs stad och till stranden. På stranden finns även ett hundbad.
Ja, jag kan inte hitta något negativt alls med flytten. Jag är bara så lycklig att jag äntligen fått det efterlängtade huset!
Nu återstår det bara att fixa till det så som vi vill ha det, men det är ju bara roligt :)
Hundarna trivs också jättebra. De är ju så lätta så de kommer till ro direkt på nya platser.
Lite dåligt samvete har jag ju över att jag inte hunnit med hundarna lika mycket som jag brukar. Men det är tyvärr oundvikligt. Lite mini-träning blev det igår i trädgården och idag blir det träning med Emelie och det ser vi alla fram emot!
Dixie, Lucy och Timja på trädäcket. Mina tre fina hjärtan!
Idag börjar min semester och på söndag flyr vi från allt och åker till Rhodos en vecka. Det kan verkligen behövas efter allt. Jag längtar verkligen efter total avkoppling!
BPH
I lördags var jag på BPH-dagen för att titta på när barbeterna skulle göra BPH.
Det var 5 anmälda barbeter, men bara 4 barbeter deltog pga förhinder.
Lite synd att det inte var fler... Det är verkligen jätteroligt och en väldigt viktig del för rasen. Jag hoppas att fler väljer att testa sina hundar, för det är väldigt användbart både för rasklubb och ur avelssynpunkt.
Så har ni inte testat, så kolla upp var närmsta BPH-banan finns och anmäl er!
Utställningar i all ära, men vem vill ha en snygg hund om hunden inte fungerar i vardagen pga mentaliteten?
Mentalitet och hälsa är det två viktigaste bitarna för mig hos en hund, sen spelar det ingen roll hur många rosetter hunden vunnit på utställning...Det är min mening.
Hur som helst så var det en trevlig dag i lördags.
Alma (Majtippans Spicy Ginger) var först ut och en STOR ELOGE till Per och Michelle som gått upp kl 04.00 en lördag och åkt hela vägen från Danmark bara för att delta.
Det var jätteroligt att titta på Alma. Jag skrattade mycket för hon är en så rolig hund :)
Hon skötte sig mycket bra genom hela testet och beskrivarna gillade henne verkligen :)
Sen var det Timjas tur. Det var lika kul att titta på henne! Hon kelade med testledaren och hade ingen förarbundenhet. Hon var lite lugnare än vanligt pga att hon var mitt i skendräktigheten, men det räknade vi med.
Det var kul att se likheter och olikheter mellan systrarna men även om man jämför med andra barbeter.
Alma visade att hon kan vara lite vakthund och var väldigt modig, lekfull och energisk. Hon var lite mer självständig än Timja.
Timja visade att hon är en trygg och människoälskade hund. Hon behövde lite mer hjälp från sin matte, men löste ändå situationerna bra. Hon är även skottfast.
Sen var det Ikaros tur. Han blev väldigt rädd när de sköt ett skott när hunden innan var inne på banan, så de fick åka iväg och komma tillbaka senare. Men sen kunde de gå in och göra testet. Han visade också upp en bra stabil trygghet och ganska stor förarbundenhet.
Tyvärr hann jag inte se den sista hunden, men jag har kollat i efterhand att det gick bra även för dem. Även de ska ha en STOR ELOGE som åkte ända från Norrköping med sin barbetpojke Dante!
Här kommer lite bilder:
Lite lek i rasthagen. Lillmatte Tova och systrarna Timja och Alma
Alma under bedömning "Matintresse". Det var inget fel på matlusten :)
Alma under bedömning "Visuell överraskning" (En gubbe flyger upp framför hunden).
Alma under bedömning "närmande person". Alma visade att hon minsann hade koll på honom :)
Timja under kontakt/hälsning med testledaren. Där hade hon gärna kunnat stå och mysa länge :)
Liten promenad med testledaren och sen hantering
"Det var en konstig gubbe som flög upp, bäst jag ställer mig här så kan matte ta hand om honom" :) /Timja
Timja går på konstigt underlag men det klarade hon fint
Ikaros med husse
Ikaros under bedömning av närmande person
Det var en ganska konstig figur tyckte Ikaros
Det har även kommit två nya röntgenresultat från vår Chockladkull.
Majtippans Taste of Dumle (Herman) och Majtippans Taste of Noblesse (Zita) fick båda HD B och ED 0
Så härligt att ännu två valpar var HD och ED fria! Wiiieee!
Näst på tur står Baxter som röntgas nästa vecka. Jag håller tummarna!
Nu har jag absolut inte tid att sitta här längre. På fredag har vi den stora festen och det är massor att fixa inför den. Sen på måndag flyttar vi till vårt nya hus och packningen är INTE klar. Dessutom gick frysen sönder igår....Hm, när ska det finnas tid att fixa den???
Grattis Alma!
Nu har duktiga Alma varit i farten igen tillsammans med sin duktiga matte Michelle och tillsammans har de klarat att få ett 1:a pris i lydnadsklass 3 och även titeln LPIII.
Alma kom även på 1:a plats av 9 tävlande :)
Stort Grattis från oss!
Nu siktar de mot championat..
Fint team!
1:a placering
Hopp apport
Rutan
Återigen känner jag mig stolt som uppfödare :)
Besök
Idag har vi fått besök av Herman (Majtippans Taste of Dumle) som var nere i Skåne.
Han var så fin och go lille Herman :)
Det blev ett kärt återseende mellan honom och sin mamma Lucy. Lucy var helt upprymd och totalt överlycklig över mötet med sin son.
Det blev många varv i trädgården :)
Imorgon ska Herman röntgas, så vi håller tummarna!
På tal om röntgen så har det andra resultatet från Chokladkullen kommit. Majtippans Taste of Twix (Cosmo) har röntgats med resultat HD A ED 0 och är även ögonlyst u.a!
Jag blir så lycklig!
Hittills har 12 av Lucys 19 valpar röntgats och alla 12 har HD A!
Nu väntar vi på resten med spänning!
Herman och Lucy
För övrigt är det ganska lugnt här. Vi håller på att packa flyttlådor, om 2 veckor flyttar vi till vårt nya stora hus.
Annars är det ganska lugnt på hundfronten just nu. Vi har haft en liten paus efter SM, men kommer träna lite nu i veckan. Lucy ska sättas i gång på agilityn igen på torsdag då det är serietävling.
Tyvärr kommer det inte bli en lika aktiv höst som vi brukar ha.
Det kommer bara bli ca 5 rallytävlingar med Dixie och ca 3 agilitytävlingar med Lucy och någon lydnad får inte plats i kalendern.
Så blir det ibland...
På lördag är det BPH-dag i Örkelljunga som barbetklubben har ordnat.
Jag kommer vara på plats hela dagen för att titta och övriga personer är också välkomna som publik.
Tre valpar från Lucy kommer delta så det blir extra kul att se hur de reagerar :)
Fler bilder
Tack snälla Anna Nyström för bilderna! Roligt att ha som minne :)
En ganska glad tjej efter helgen trots allt ;)
Rally SM 2015
Okej, då ska jag försöka återberätta helgen så gott det går.
I torsdags så åkte vi upp till Eskilstuna och Sundbyholm. Det skulle ta ca 6 timmar dit, men det kändes kanske som 2 timmar för vi satt och tjattrade hela vägen upp, så tiden bara flög förbi.
Vi checkade in på hotellet och sen åkte vi till Sundbyholms travbana för att kolla läget på tävlingsplatsen.
På fredagen började invigningen av både Rally- och Lydnads SM och sedan var det dags för veterinärbesiktningen. Våra hundar fick OK stämpel i baken och sen var det dags att vänta på lottningen.
Jag tyckte lottningen var nervös... Jag var rädd för att jag skulle få startnummer 1, men istället blev det 23. Ett helt okej nummer för vår del.
Sen blev det hem och vila på hotellet.
På lördagen var det då äntligen dags för de 50 tävlande att genomföra Kval-banan. Jag var fruktansvärt nervös. Jag kunde absolut inte få ner någon frukost och kände mig fysiskt sjuk.
Det var som värst innan det var min tur. Jag försökte ta långa djupa andetag, men det kändes ändå inte som jag fick någon luft. Hur som helst, med eller utan luft så var det då dags för oss att gå in på banan.
Och såhär gick det:
Jag tyckte att vi fick till en bra start.
Första minus poängen kom vid skylt 3 (Sitt, sväng vänster sitt) där Dixie rörde en tass = -1 poäng
Vid skylten sidbyte bakom blev det -3 poäng för fysisk kontakt mellan oss.
Och sen.....Sen kom dunder missen. På sitt skicka över hinder, så gjorde min nervositet mig stressad och jag skickade Dixie över hindret INNAN hon hade sett det. Resultatet av det blev att hon gick förbi hindret eftersom hon hade full fokus på mig och helt enkelt inte hade upptäckt att det stod något hinder framör henne. När jag såg det så tänkte jag ta om hindret, men innan jag visste ordet av så hade Dixie fått syn på hindret och hoppade över, fast åt fel håll och sedan från rätt håll igen.
Detta kostade oss -25 poäng på ca 2 sekunder.
Tänk om jag bara haft lite is i magen och sagt "hopp", väntat tills Dixie såg hindret och först då startat själv.
Detta är ju verkligen en grej som vi KAN! Det är så typiskt att man ska missa på något sånt.
Men på något sätt så lyckades jag ändå fullfölja banan, utan att tappa bort mig eller svimma.
Det blev -1 p i bristande samarbete innan skyltan 360 grader höger då Dixie skakar lite på sig och sen får för sig att hon ska byta sida.
Sen blev det -3 poäng för förarfel på skylten sitt, spring ifrån kalla in i fart för att jag inte fick upp farten i språng tillräckligt fort.
-1 poäng i slalom för att jag var mer än en halvmeter från konen.
-3 poäng för att jag tappar föremålet på skylten bärande av föremål. Där kan ni tydligt se min stress när jag inte får undan föremålet. Händerna skakar och jag hittar inte fickan och föremålet glider i mina kallsvettiga händer.
-1 poäng för att Dixie inte satt helt stilla med en tass i skylten sitt framför 1,2,3 steg bak.
-1 poäng för bristande samarbete på skylten sändande till kon. Där stod väldigt många koner och Dixie var ju först på väg till den närmsta, men hann ändra sig till den rätta.
Jag bryr mig inte om de små avdragen, men det var såklart väldigt störigt med hindret. Och såklart så börjar man tänka...Tänk OM vi hade gjort det som vi brukar, då hade vi gått till final.
Det var 4 domare på plats och alla poäng slogs ihop och delades sedan med 4 och då fick man sin poäng. Vi fick 72,8 p vilket är den sämsta poängen i vår tävlingshistoria.
Men hade vi bara klarat hindret så hade vi fått över 90 poäng och då hade finalplatsen varit given.
Men nu är det inte så och det är så små marginaler som avgör om du ska vinna eller försvinna och denna gång hade vi inte marginlerna på vår sida.
Hur som helst så är jag jättenöjd med Dixies prestation. Det är lätt att man bara fokuserar på allt det negativa, men där var faktiskt massa som jag kan vara stolt över.
Vi fick till en bra start, Dixie klarade språngsträckorna bra utan att hon exploderade, hon klarade miljön utan problem. Hon hade full fokus på mig och en härlig attityd på banan och hon tyckte det var väldigt roligt. Vi klarade snurrarna och vändningarna och hon klarade faktiskt konen efter viss tvekan. Jag trodde inte hon skulle fixa det när där stod så många koner runt omkring.
Tillsammans med Emelie och Vincent så har vi haft en otroligt bra helg. Hundarna har skött sig exemplariskt både på tävlingsplatsen och på hotellet och att resa med dem är inga problem.
På hotellet hamnade vi i samma hiss som Lasse Kronér och han var sååå intresserad av hundarna och vad vi höll på med ;)
Och sen åt vi frukostbuffé bredvid nåra av farmen-deltagarna från förra året. vet inte om det är någon mer än jag som följde det, men det tyckte jag var lite kul :)
På söndagen var vi på plats för att titta på finalerna och det var lite tungt att sitta på åskådarbänken och bara titta på. Vi ville ju vara med!!!!
Det var en otroligt jämn final. Kanske den jämnaste någonsin, men vann gjorde tillslut Sandra Bauer med sin golden som gick två mycket snygga rundor! Grattis till övriga pallpristagare och alla ni som tog er till final!
På vägen hem så hände en ganska äcklig sak. Vi hade stannat för att rasta hundarna och gick in i en liten skog. Där fanns jättemycket blåbär och när jag sträcker mig ner för att smaka så sträcker sig Dixie samtidigt åt andra hållet och vi båda når vårt mål samtidigt. Jag fick mitt blåbär och hon lyckades rulla sig.... I människobajs!!!!!! AAAHHHHH!!
Jag bara skrek rakt ut! Usch och fy så vidrigt det var. Det blev raka vägen till bilen där jag rotade fram saxen och sedan klippte jag bort all päls med bajs på. resultatet blev inte snyggt. Hela pälslängden på örat, samt sidan och halsen åkte av.
Men jag VÄGRAR sitta flera timmar i en bil med en bajsluktande hund. Nu fick hon bli fulklippt istället.
Och det blev bad direkt när vi hade ommit hem.
Och det blev bad direkt när vi hade ommit hem.
Slutet dåligt, allting dåligt...
Nej... Så var det inte :)
Tack Emelie för en fantstiskt trevlig helg! Och för den resa vi gjort för att komma ända hit. Det känns lite sorgligt nu när det är över. Vi har ju haft så roligt på vägen :)
Det räckte tyvärr inte hela vägen för oss denna gång, men vi är ganska så revachsugna :)
Tack alla ni som har hejat och hållt tummarna och för alla fina ord! Det betyder massor <3
Nu avslutar jag med några bilder från helgen:
Dixie och jag! Tack Anna Nyström för den fina bilden!!!
Vincent och Dixie
På rundvandring i Eskilstuna
Vincent i hotellsängen
Trevligt sällskap och god middag på Harrys
Dixie hittade den perfekta sovstilen
Mitt nummer
Det var så roligt att där var lite barbetfolk på plats.
Jätte roligt att träffa er Karl-Johan, Anna, Marie och Kristina.
Jag har dock lite dåligt samvete för er jag träffade på lördagen. Jag var väldigt inne i min egen bubbla och kände mig kanske inte riktigt så social som jag hade önskat, Förlåt! Men tack för ni fick mig på bra humör igen efter vår tävlingsmiss. Jag tyckte verkligen det var jättekul att täffa er alla och önskat att vi hade hunnit prata mer :)
En av mina valpköpare dök upp på söndagen och de hade Wille med sig. En valp från Lucys senaste kull. Han var så fin och himla trevlig. Jättekul att träffas igen Kristina :)
sista passet
Nu är sista träningspasset avklarat inför SM i helgen.
Idag var jag vi på gröningen i Helsingborg för en sista störningsträning. Nu har vi verkligen gjort vad vi kunnat.
Vi har tränat långa banor, korta banor, olika typer av svårigheter, tränat på många olika platser, med störning och utan störning, med publik och nya hundar runt omkring.
Om det nu skulle skita sig på SM så är det inte på grund av att vi inte har tränat, utan då beror det på andra saker. Det som kan sänka oss är min nervositet, missförstånd eller att miljön blir för svår. Men det får vi se då.
Jag är nöjd med allt vi gjort hittills och nu ser jag bara fram emot att få vara med och delta på vårt första SM.
Det är väldigt stort och jag trodde aldrig att vi skulle komma med där.
Men vi är med och vi är ett av Sveriges bästa rally-ekipage och nu ska vi tävla mot eliten i Sverige :)
Jag och min lilla bus-Dixie :) Haha så häftigt :)
Dagens pass gick bra. Både Dixie och Vincent var duktiga. Det är inte lätt att träna på gröningen för där är folk och hundar överallt, men våra pälsbollar har faktiskt bara fokus på oss när de går banan.
Lite tråkigt är det dock när folk inte kan respektera oss när vi tränar.
Särskilt inte gubbar med schnauzrar. När vi byggde banan hade jag bundit upp mina hundar och de var inte ivägen. Ändå måste gubben gå precis där och släppa fram sin hund till mina. Dixie hatar när det kommer fram okända hundar till henne och jag har lovat henne trygghet genom att det inte ska ske, men nu hann jag inte fram i tid.. Så länge ingen kommer fram så är hon hur trygg som helst, men nu blev det ett himla liv på henne.
Jag tycker vem som helst borde förstå att man inte ska släppa fram sin hund till en annan som sitter uppbunden och signalerar med alla hela kroppen att den INTE vill att den främmande hunden kommer närmare, men det fattade inte den där gubben.
Sen kom nästa gubbe med sin schnauzer. Den sprang lös och sprang fram till alla hundar. Vi fick avbryta vår träning för den hunden var på väg rakt in i vår bana som vi byggt. Först går den fram och smakar på godisarna i 8:ans frestelse, sen kissar den på en skylt och sen går den fram till våra hundar.
Alltså så fruktansvärt nonchalant av hundägaren. Flera gånger sa vi till att han skulle koppla sin hund varav han svarade att han var påväg. Men han var inte snabb.
När hunden kissade på skylten var hans kommentar "oj, det var ju inte bra"
NÄÄÄÄ det var det inte! Nu blev det kiss på vår skylt!!!
Jäkla gubbar! De blir också så otroligt kränkta när två tjejer säger till att han inte har koll på sin hund. Han fick en rejäl avhyvling av Emelie och det skulle han verkligen ha.
Jaja, det är sånt man tydligen får stå ut med när man tränar på offentliga platser. Fast jag tycker absolut inte det är rätt. Vi har rätt att ha våra hundar där utan att andra hundar ska springa fram till dem. Jag hatar verkligen folk som inte har koll på sina hundar!!
Första resultatet
Igår kom ett glädjande besked från Lena som har Nelson (Majtippans Taste of Pigall) från vår senaste chockladkull.
De har varit på röntgen och resultatet blev HD A och ED 0
Jippi! Det är alltid lika kul när man får sådana besked.
I Lucys förra kull så fick 10 av 10 valpar A-höfter, så det ska bli mycket spännande att se vad det blir för resultat i denna kullen. Men det började ju väldigt bra :)
Jag fick en fin bild på Nelson också:
Nelson 15 månader gammal
Idag ska vi träna rally i stadsparken. Nedräkningen har börjat... Om en vecka åker vi till SM.......
